Dagens citat är en mening från en bok, något jag hajade till på och direkt sparade ner. Jag gör ofta så när jag läser.
Det är lätt att tänka ”det är inte för mig” innan en ens provat. Rädsla hindrar oss ofta tänker jag. Och rädsla används i det här citatet. Att inte vara rädd för att prova något nytt.
Never be afraid to try something new. Remember amateurs built the Ark. Professionals built the Titanic.
Tvivel på sin egen förmåga gör att en inte provar nytt. Fast vi oftast både kan och klarar mer än vi tror, så blockerar tvivlet något som kanske skulle kunna bli en succé. Även i det lilla.
Det skulle ju kunna bli en ny hobby om en provar något nytt eller ett nytt jobb med oväntad glädje. Kanske en upplevelse som blir ett minne för livet eller något helt annat.
Att de flesta av oss provar nytt hela tiden är jag övertygad om. Men frågan är om vi gör det även när vi är rädda? Trotsar vi rädslan och provar? Gör vi det som vi innerst inne vill men inte vågar? Eller stoppar tvivlen oss?
Att tro på sin egen förmåga kan verkligen flytta berg. Det är samtidigt väldigt lätt att tänka att ”jag skulle aldrig kunna göra det där” eller ”det är inte för mig”. Kanske även ”den där personen klarar det bättre” eller ”den personen passar bättre för det än jag”.
Många gånger kan rädslan handla om att en inte är beredd att lägga in allt blod, svett och tårar som krävs. Eller pengarna. Det kanske inte alls handlar om ens fysiska eller mentala förmåga. Utan om yttre faktorer.
Om en verkligen vill något, ja då hoppas jag en försöker! Först då vet en om det blev en succé eller inte. Inte för att allt måste bli en succé, det kanske bara blev kul. Kanske rent av bara ”kul att ha provat, been there – done that”. Och det tycker jag i alla fall är anledning nog att försöka. Prova mera!
Jag då?
Jag är för rädd för en del saker, såsom björnar, hoppa bungyjump, äta insekter och väldigt kraftig blåst. Men jag tvivlar inte på min förmåga. Om jag vill göra eller skapa något så provar jag. Tänker ofta tanken ”vad är det värsta som kan hända” och bedömer om det är värt det.
Jag har provat saker som inte gick så bra och annat som blev en succé. Ett par exempel:
Jag fick vårt byalag att vara med och anordna en skördetävling (likt de där som finns i England) i vår lilla by när vi bodde i Vimle. Ett lyckat leaderprojekt som hette Årets Mästerodlare. Som tyvärr inte fortsatte som ett återkommande event.
Jag ville sätta Herrljunga på kartan, så drog igång en crowd-sourcad blogg/magasin. Det gick inte så bra, men det gav mig många insikter.
Att vi sedan sålde allt, flyttade till en husbil och flyttade till Portugal, är andra bevis på att jag inte tvivlar på min egen förmåga att hantera nya saker och situationer.
Men jag skulle aldrig bygga en båt, varken en ark eller ett stort passagerarfartyg, där finns det faktiskt många andra som gör det bättre än jag. Och den insikten är också viktig så klart.
Du då?
Känner du rädsla inför att prova nya saker? Finns det hinder i din drivkraft? Hinder när du vill stilla din nyfikenhet? Stannar saker upp på grund av dina tvivlande tankar?
Du får väldigt gärna reflektera om de här citaten i din blogg. Länka till mig i ditt inlägg och meddela mig gärna med en kommentar här hos mig. Har du ingen blogg får du gärna reflektera i en kommentar, det är alltid uppskattat!
Vill du använda min julkalenderlogga till ditt inlägg så kan du ladda hem den här!
Alla inlägg i julkalender kan du hitta i tidsarkivet för december 2023.
28 svar till ”12. Prova något nytt”
Testa något helt nytt gjorde jag för fyra år sedan ( finns i kommentar tidigare) Det blev lyckad!
Flyttbarhet är att prova på.
Livsamatören jag låter vardagen visa om jag ska utmana mig mig själv eller inte. Om sinnet är öppet så är det fullt av prova på bara utanför min dörr. Inte minst i affären, på tåget, på bussen osv 🙂 För att inte tala om konstens labyrinter. För min del ställa ut och möta folks reaktioner.
Det är också en slags utmaning i att inte hela tiden jaga efter utmaning.
Ut ur bekvämlighetszonen gjorde jag ett steg nyss – det föll på något jag visste jag hade problem med, ändå överraskades jag.
Ljuvlig upptäckt!
Det mesta jag har gjort i mitt liv har inte varit fri från rädsla.
Tänker också att vi människor är vårt eget största hinder i mångt och mycket.
Det största i livet är ju inte att alltid lyckas och falla -utan att resa oss igen efter fallet.
Så klok du är 🙂 Tänk vad livet är fullt med utmaningar, glädje och fall. Precis som du skriver. Tack för din reflektion!
Med fyra barn och sex barnbarn får man många tillfällen att göra och prova nya saker.
När barnen var i simskoleåldern, så tog jag magistermärke tillsammans med dem (i havet!) för hade inte kunnat dyka tidigare. Det blev 15 meter när jag visade sönerna hur man gör 🙂 Då var jag 40 år och klädde ut mig till Tant med handväska på promotion och livräddade en av sönerna. Jag blev kallad ”magister” alla somrar. Ingen annan föräldrar simmade, satt bara på klipporna…
En annan gång saknades någon som skulle filma segeltävlingar. Yngste sonen sa att:
”Min mamma kan filma!” Jag som är ganska rädd… Då satt jag hela helgen och åkte i en gummibåt och filmade segeltävlingen 😍
Grymt roligt att läsa! Att möta rädslan och dessutom lära dig dyka, fantastiskt! Och att sitta i en gummibåt, att trotsa rädslan där också. Tack för att du delar med dig!
känner mig stolt eftersom jag varit ganska vattenrädd, ramlade i en pöl som femårigt barn och kom upp med fullt av iglar på kroppen…
Usch för iglar! Klart du ska vara stolt, så himla härlig känsla!
Jag är inte rädd för att möta utmaningar och dessutom är jag otroligt envis och ger mig inte i första taget.
Ha en fin tisdag!
Roligt Ingrid! Varit en bra dag!
Jag är inte rädd att pröva på någonting nytt. Gör det med varierande framgång men man lär sig ju..hela tiden är livet en enda lärdom.
Kram
Ja livet är fantastiskt på många sätt, och inte minst det där 🙂 Kram
Något som jag är väldigt rädd för är höjder men som jag börjat bemästra med bravur på senare år. I påskas gick jag en vandringsled med min vän. Och när vi mötte äldre damer och herrar som skuttade runt som bergsgetter på leden. Då kände jag bara, skärp till dig Carin.
Ha en bra tisdag.
Carin
Vad roligt att du utmanar dig själv! Är det Camonito del rei du har gått? Den är jag rädd för… och har inte lyckats övervinna den än. Bra där!
Det beror nog på vad det gäller, många säger att jag är modig och orädd, men det handlar mer om att våga göra större förändringar i livet, inte att våga åka berg-och-dalbana, att hoppa fallskärm, åka linbana och sådana saker.
Kram
Vilka utmaningar vi är rädda för varierar tänker jag. Jag är inte rädd för stora förändringar, däremot för att hoppa fallskärm 🙂 Kram
Jag känner mig ganska modig när det gäller utmaningar i livet och tänker ofta; Vad är det värsta som kan hända?
Däremot en riktig fegis vad gäller bungyjump, berg och dalbanor och sånt men det har jag aldrig lidit av och varför ska man göra sådant?
Numera har jag blivit mycket försiktigare vad gäller t ex steniga vandringsleder där det ska balanseras från sten till sten, tänker mer på vad som kan hända om en ramlar och bryter något, kanske en ganska normal reflex när balansen börjar bli lite sämre.
Däremot har jag aldrig tvekat på att äta larver, marsvin eller orm, bo i björngömsle eller tälta i vildmarken med en hyena buffande på tältduken och den nyfikenheten hoppas jag ha kvar länge än….
Vi är ganska lika där 🙂 Jag tycker du är jättemodig som vågat allt det där i naturen! Att vara försiktig när balansen sviker tycker jag är klokt, en ska ju inte utmana ödet bara för att.
Jag vill helst trava på i gamla invanda fotspår, så trist är jag. Jag skulle vilja vara en typ som glatt provade på saker som bungee jump, eller white water rafting etc. Men det gör jag inte. Jo kanske en raft om det är en snäll flod, haha.
Men du kan nog kalla mig trygghetsknarkare tror jag.
Är ju ute på vandringsleder titt som tätt, har blivit tvingad till att göra sånt som ger mig lite panik. Att vandra nära stup etc. HATAR det och hela min själ skriker. Men ibland måste jag.
P och jag leker ju med tanken på att ev flytta till annan stat. MEN vi måste prova att bo där en vinter först, det blir nästa år isf. Det skulle då bli det modigaste jg gjort på bra länge. OCH en utmaning för mina rädslor att köra bil i bergen på vinterväglag. Nåväl, vi får se …
Bra tankenöt återigen.
Kramen!
Vad roligt att läsa dina reflektioner och att få lära känna dig ytterligare Annika! Spännande om det blir flytt till en annan delstat. Blir en kallare stat då tolkar jag det som. Kram!
Jag skulle så klart ljuga om jag sa att jag aldrig har hindrats av rädsla eller brist på tro på min förmåga. Men numera är det nog mer självinsikt som får mig att avstå från vissa saker. Jag vet min kapacitet och vet vilka förmågor jag har men även vad som begränsar mig. Trots det vill jag påstå att jag har gott självförtroende och faktiskt även en bra självkänsla. Jag klappar mig lite extra på axeln de gånger jag har lyckats ta mig upp på en fjälltopp t ex. I år har det av naturliga skäl inte blivit så mycket av den varan men jag hoppas att nästa sommar ska bjuda på flera chanser. Det är ibland kämpigt att komma upp dit men uppe på toppen, när sikten är bra och det känns som om man äger hela världen, då mår jag bra 😀 I övrigt gör jag det jag trivs med och ibland blir det en roadtrip antingen norrut eller söderut. Sådana blir det absolut fler av 😀 Jag har massor av fina exempel på hur bra det har känts att göra något på egen hand för första gången. Att kunna konstatera att det gick ju jättebra och kändes fint, det är stort 😀
I övrigt så vill inte heller jag hoppa bungyjump eller äta insekter. När det gäller insekter, larver eller annat som kanske blir vanlig föda i framtiden så har jag en väldigt bra ursäkt för att slippa. Ibland känns det extra fint att vara vegan. Du äter ju inte heller kött så du slipper också 😀
Kram
Tycker inte det finns en anledning att utmana bara för att, särskilt inte om en vet att en mår bäst av att avstå. Utan mer om det är något en verkligen, verkligen vill. Att då utmana sin rädsla. Det tror jag kan vara bra. Nån gång emellanåt. Ser fram emot dina bilder från den där fjälltoppen i sommar! Kram!
Man vet inte vad man klarar av förrän man har testat och det värsta som kan hända är ju att man misslyckas. Då är det bara att börja om=)
Ha en bra eftermiddag!
Exakt så där, vi tänker lika! Vart en bra dag!
Tänker tillbaka på arbetslivet. Även om det var tryggt att vara där jag var ville jag ofta pröva på något nytt. Har bytt arbetsplats ett antal gånger och bytt karriär inom samma arbetsplats ett antal gånger. När det gäller äventyrliga saker har jag dock aldrig haft någon som helst längtan att t.ex. hoppa bungyjump eller liknande. När det gäller ”kroppsliga” utmaningar är jag en fegis och det gör mig inget för det är mitt val.
Så rätt tycker jag. Att göra aktiva val är det enda rätta i min värld. Alla kan ju inte hoppa bungyjump, vi avstår både du och jag!
”Friskt vågat, hälften vunnet” brukar man säga och jag tycker det ligger en hel del i det. Om man inte försöker så vet man inte heller om man kan. Faktum är att vi klarar mycket mer än vad vi tror. I skolan var det inte ovanligt att en elev sa ”jag kan inte” och då bemötte vi ofta med ”Nej, du kan det inte, inte än”. För så är det. Vi är ytterst få som kan eller klarar saker första gången men om vi försöker fler gånger så går det lättare.
Jag tänker lite på när vi köpte vår husvagn. Varken Husse eller jag hade någon erfarenhet av husvagnslivet men vi slog till ändå. Vi tyckte det lät spännande, pengarna fanns och vad var det värsta som skulle kunna hända? Var det inget för oss var det bara att sälja husvagnen igen. Efter två säsonger är vi jättenöjda och är så glada för att vi vågade. Livet är helt enkelt för kort för att inte våga prova eller chansa om möjligheten finns.
Sedan kan jag erkänna att det finns saker som begränsar mig. Jag gillar inte höjder och väljer tyvärr bort en del där. Jag skulle inte heller välja att bygga en båt men å andra sidan har jag inget önskemål om det heller så det är en enkel sak att avstå.
Önskar en god kväll nu!
Vi gjorde samma sak som ni, fast med husbilen. Hade aldrig campat tidigare heller. Vi provade och är också jätteglada för det. Höjder väljer jag bort, ibland. Men om jag känner mig trygg så kan jag klara det. Så det handlar om dagsform också 🙂 Detsamma!
Jag tycker jag är fegare nu än när jag var ung. Då var jag både vacker och oövervinnerlig. 😉 Numera tänker jag mej för så jag inte trillar eller gör mej illa på olika sätt. Höjder jag jag inte brytt mej om tidigare-nu får jag darriga knän. Allt detta tror jag beror på en ökande insikt om mina begränsningar. Men jag gör sånt jag gillar och tycker är kul. Och det räcker gott för mej .
Kanske vi tänker annorlunda ju äldre vi blir också. Jag menar vi är ju i andra halvlek nu och vi vill ju den ska vara lika lång som första 🙂 Himla onödigt att ramla och skada sig, kanske så det blir en pina halvleken ut. Jag är glad att du tar hand om dig <3