Att leva långsamt, vad innebär det? Det betyder i alla fall inte att livet är trist och att rastlösheten kryper i en.
Att leva långsamt i översättningen från ”live a slow life” betyder att en väljer att fokusera på det viktiga i livet. Om att söka kvalitet istället för kvantitet. Om att minska stressen.
Att göra en sak i taget och låta saker ta den tid de tar. Det kan t ex. vara att inte springa för att hinna med tunnelbanan, nästa kommer ju om 5 minuter.
Some people don’t understand that sitting in you own house in peace, eating snacks and minding your own business is priceless
Stanna upp i det där fantastiska ögonblicket du befinner dig. Där du står och ser ut över havet. Där du sitter i en fin gemenskap. Där du njuter av sängvärmen. Låt världen snurra utan att du engagerar dig. Att vara i sitt ögonblick lite längre, det tycker jag är viktigt och det är ett exempel på hur en kan leva långsammare.
What if I accept that all I really want is a small, slow, simple life? A beautiful, quiet, gentle life. I think that is enough.
Krista
Utifrån så kan ett långsamt liv uppfattas som att personen är lat. Att dess liv är innehållslöst och personen ointressant. Det är en obegriplig tolkning, tycker jag. Att njuta av sina dagar gör vi på olika sätt.
Jag då?
Jag vill verkligen leva ett långsamt liv. Tycker att jag söker det viktiga. Har ingen prestige och går min egen väg för det mesta.
Vill också ha ett enkelt liv. Enkelt som i simpelt. Bloggade om lite av de tankarna för några år sedan.
Jag vill även göra en sak i taget. Bloggat om det också tidigare.
Att låta vardagen ta tid. Diska, rensa ogräs, odla och laga mat, en promenad till byn eller annat som ingår i det vi kallar vardag, det får väldigt gärna ta tid. Våra dagar behöver inte vara fyllda med aktiviteter och upplevelser. Inte varje dag. Men väldigt gärna in emellan!
Att bara vara hemma och göra ”ingenting”, kolla på TV-serier och äta snacks. Jodå, det tycker jag om. Men inte varje dag. Jag gillar en variation på mina dagar. Men som vi pratat om vid citatet om att ”Leva nu” så somnar jag gott på kvällarna för att jag är nöjd med mina dagar. Och jag väljer det långsamma livet före det stressfyllda och jagande livet.
Du då?
Tycker du att du väljer det viktigaste? Vill du leva långsammare? Känner du att det är stressigt att hinna med allt du vill göra eller kan du selektera?
Du får väldigt gärna reflektera om de här citaten i din blogg. Länka till mig i ditt inlägg och meddela mig gärna med en kommentar här hos mig. Har du ingen blogg får du gärna reflektera i en kommentar, det är alltid uppskattat!
Vill du använda min julkalenderlogga till ditt inlägg så kan du ladda hem den här!
Alla inlägg i julkalender kan du hitta i tidsarkivet för december 2023.
30 svar till ”18. Leva långsamt”
Att ha katt eller ett annat husdjur gör att man drar ner på tempot, stannar upp oftare. Det upplever jag i alla fall.
Vardag är skönt – då är allt som det ska vara.
Ha en bra måndag och tack för ännu en tänkvärd lucka.
Ja det har du helt rätt i! Stunderna med katterna i knäet är underbara. Tiden bara går och jag vill knappt röra mig 🙂 Tack för att du hänger med!
Owe Wikström har skrivit boken Långsamhetens lov : eller vådan av att åka moped genom Louvren, jag har lyssnat på hans föredrag. Det kanske har med åldern att göra att man lär sig uppskatta de små saker. Jag har en vän som hela tiden längtar bort någon annanstans.
Kanske har med åldern att göra, jag uppskattade det dock redan när vi flyttade till Vimle då det var då det först blev långsamt leverne för mig. Men en blir väl klokare med åren hoppas jag så ja du har säkert rätt. Jobbigt att ständigt längta någon annanstans.
Nu är mitt liv så att det fungerar alldeles utmärkt att leva långsamt, men absolut inte trist. Vi båda är inne i en skön lunk och brukar säga att mer än en aktivitet om dagen, då blir det stressigt. Med aktivitet menar vi då en match boule, storhandla och sådant. Vi gör det vi vill och det som inte blivit gjort idag kommer säkert att finnas där i morgon istället.
Måndagskram
Precis så där, inte för mkt inbokat det blir stressigt 🙂 Att ha friheten att välja innehållet på sina dagar är så klart inte möjligt för alla, men vi som kan gör rätt i att njuta av det fullt ut. Kram
Just nu är mitt liv det långsammaste skönaste det någonsin har varit. Och jag bara njuter. På min arbetsplats kallade dom mig för duracellen. För att jag ständigt höll på med någonting och fick mycket gjort under ett arbetspass. Hemma var det likadant, hus och hem, barn, hästar, hundar, kompisar. Full rulle jämt. Jag trivdes tro inte annat. Men nu som pensionär i en husbil i Portugal med två hundar. Nu har jag hittat lugnet och jag njuter av det. Lite rutiner finns ju kring hundarna men för övrigt gör jag bara vad jag har lust med. Och jag älskar morgonen i min sovalkov, öppnar fönstret lyssnar på fåglarna ser solen gå upp. Och jag kan bara ligga här och njuta. ❤️❤️❤️
Underbart att höra Mareijke! Effektiv är ett ord som passar på mig också, fortfarande. Men jag är det inte hela tiden och definitivt inte varje dag. Det styrs av lust och det är ju fantastiskt! Glad för att du har det så bra i din husbil!
Långsamt lever jag och stunderna fyllda av till synes ingenting nämnvärd är guld värda 🙂
Men ibland kräver livet lite mer av mig och jag vill ställa upp, då kan jag peta in en pinne eller två i brasan.
Kram
Att bara leva långsamt kan vara svårt tänker jag. Andra delar i livet pockar på uppmärksamhet ibland 🙂 Kram
Jag tycker att jag har hittat en bra balans i tillvaron och för min del blir det mycket hundrelaterade aktiviteter vilket passar mig perfekt. Sedan uppskattar jag våra eftermiddagar med barnbarnen men jag kan också njuta av att läsa en bra bok. Kanske läsa länge på kvällen för jag vet att oftast ringer ingen klocka på morgonen. Livet i husvagnen är också lugnt och behagligt när man väl är på plats.
Ärligt talat så tycker jag det är en styrka att kunna njuta av lugnet i vardagen. För drygt två år sedan fick jag ett hål på näthinnan på ena ögat och jag beordrades vila. Fick absolut inte göra någonting så under sex veckor den sommaren fick jag verkligen varva ner. Det var en ganska så nyttig omställning för mig och även om det var tråkigt att vara begränsad så lärde jag mig att koppla av på ett helt annat sätt. Många vill ju att något ska hända hela tiden men det kan tyda på en oförmåga att koppla av och en inre stress. Sedan tycker jag om att det händer saker men jag har hittat balansen. Bland det bästa jag vet är faktiskt att sitta i min brassestol på stranden och läsa en bra bok. Höra havet och ta ett bad lite då och då. Mer än så behövs inte en varm sommardag.
Vilken ögonöppnare för dig när tvingades vila i sex veckor. Tråkigt så klart på många sätt, men det verkar som det blev något bra av det i slutändan. En sån dag vi havet är verkligen en fantastisk dag! Tack för din reflektion och att du delar med dig!
Kunde stressa upp mig förr om jag försov mig. Men min gubbe sa alltid. -Du kan inte hinna ifatt tiden, så ta det lugnt istället. Det får ta den tid det tar.
Och nu är även jag lugnet själv och tar dagen som den kommer. Men en del rutiner har man och det är okej tycker jag.
Ha en ny fin vecka.
Här hade vi ett litet jordskalv nyss i Los Montesinos på 2,4. Brukar ni känna av jordskalv hos er där ni bor?
Carin
Smart gubbe, bra att han kunde lugna dig. Visst är lite rutiner helt okej, kanske rent av bra? Men usch, nej vi har inte känt av några jordskalv sen vi flyttade hit. Men vi bor ganska nära en förkastning.
Den här pensionärstillvaron som jag lever i nu innebär verkligen ett långsamt liv. Så väsensskild från hur livet var förr med allt man skulle hinna och kunna. Hur orkade jag egentligen? Men när man är mitt livet känns stressen som ett normalt tillstånd.
Ha en glad måndag!
/Ingrid
Det är viktigt det du skriver, att stressen upplevs som normaltillstånd. Det känner jag igen oxå. Men inte sjutton var det hälsosamt.. Nu lever både du och jag lugnt och fint. Detsamma!
Jodå, jag lever långsamt men kan också vara oerhört effektiv – något man lär sig som fyrbarnsmamma (om inte förr). Att bloggandet mer eller mindre står på paus är just en långsamgrej för mig nu. Jag har läst tillbaka i dina inlägg, men är i dagsläget inte mogen att reflektera över annat än det jag har närmast omkring mig. Lite överlevnadsinstinkt, vilket är vad jag behöver just nu.
Kram!
Effektiviteten gör ju samtidigt att en får gjort en massa och därmed får mer tid att vara långsam på 🙂 Jag är oxå effektiv. Det tycker jag är en härlig insikt att du inte ska reflektera kring citaten. Glad att du vet vad du mår bäst av! Kram
Jag tänker som några andra har skrivit, att det kommer med åldern och med tryggheten.
Jag var 19 år när jag fick mitt första barn, jag blev sviken av pappan innan sonen var ett år, det fanns två personer som ville ta min son ifrån mej så jag gjorde allt för att vara den perfekta mamman. Att leva långsamt gick inte då, jag måste ju se till att både hemmet, sonen och jag var i perfekt skick. Det har ju satt sina spår och i hela livet har jag stressat för att allt ska vara iordning. Numer försöker jag att inte planera för mycket och jag jobbar på att bara vara, men jag får återfall ibland, det kanske du har märkt 😉
Önskar dej en fin dag,
kram
Förstår verkligen att det var stressigt och att det har satt sina spår. Jag var ensamstående i flera år och tiden räckte aldrig till då. Stress hela tiden, både över att vara en bra mamma, få pengarna att räcka, laga näringsrik mat etc.. Jag förstår vad du gick igenom! Hoppas dina återfall kommer mer sällan. Detsamma, kram!
Jag lever ett behagfullt liv tycker jag. Det bästa med att gå i pension var känslan att vakna på morgonen och känna att ”den här dagen gör jag precis vad jag vill med”. Och den känslan har jag fortfarande.
Ja den känslan är magisk! Njuter av den verkligen.
Fint att läsa att du lever som du vill och att du/ni hittar njutning i det lilla i vardagen. Ingen prestige, skriver du och det förhållningssättet tror jag är något som kommer till många av oss med åren och erfarenheterna. Jag är också där och jag lever ett fantastiskt slow life 😀 Kanske hade jag levt lite annorlunda om livet hade tagit andra vändningar men vad spelar det för roll hur det kunde ha varit? Nu är det så här och som tur är trivs jag med det. Visst finns det några måsten som inte kan väljas bort men på något sätt har de också blivit delar av mina trivsamma rutiner. Men då och då kan jag få för mig att lämna mitt slow life och ge mig iväg på äventyr. Äventyr som kan bli ganska intensiva. Vad skönt det då är att kunna komma hem till sitt vanliga liv och återhämta sig i ett kravlöst och långsamt levnadssätt 😀 Vad lyckliga vi är som kan välja att leva så, ett långsamt liv med några stänk av äventyr emellanåt 😀
Kram
Jag tror också det är viktigt att inte fundera kring hur det kunde varit. En blandning av slow life och häftiga aktiviteter, det ena utesluter ju inte det andra tänker jag. När en känner att en återhämtar sig, jamen då är det väl rätt tänker jag! Lyckliga vi! Kram
Hmmm, jag vet faktiskt inte nu, om jag kan sjunga långsamhetens lov eller inte. Själv upplever jag att jag alltid har haft en förmåga att vila i språnget, men Uffe som inte alls är lika intensiv som jag är, tycker att jag är snudd på lite väl mycket ibland. Måste nog tänka till nu, jag trivs bäst när det är rörelse på något sätt. Men jag kan också bara vara..
Kram
Du kanske väljer många viktiga saker 🙂 Det känns ändå som du hittat din balans, den som passar dig. Kram!
Jag är tacksam att jag inte har ett 9-5 jobb, trots att det tär på sömnen att vända på dygnet hela tiden, men njuter av att bara vara på mina ledigheter mitt i veckan, sover så länge jag vill och är vaken så länge jag vill. Visst var det annorlunda när barnen var små, då måste man ha rutiner med skola och allt, men nu…njuter mer av ledig tid!
Ha det gott!
Underbart att du har arbetstider som du trivs så bra med. Detsamma!
Min kommentar är ganska enkel: allt har sin tid! Jag har nått en ålder då jag är pensionär, jag har en ynkligt liten pension, jag har inget sparkapital, jag tillhör fattig-pensionärerna eftersom jag gjorde konkurs och drog på mig en massa skulder. Men jag är idag skuldfri och kan leva på min lilla pension. Jag kan inte unna mig så mycket, men jag är rätt förnöjd ändå. Jag påtar inte i någon trädgård som du, men jag är också mer än nöjd av de små glädjeämnen livet bjuder på.
Att du idag är skuldfri gör dig så klart mycket friare än tidigare. Du tar dina beslut utifrån dina förutsättningar och även om du inte har en trädgård så har du naturen och Daniel. Att du äger ditt liv är det ingen tvekan om.