3 år sedan huset blev vårt

Att tiden går fort är väl inte någon sensationell nyhet för någon. Att det idag är tre år sedan vi skrev på kontraktet och fick nycklarna till vårt hus här i Portugal känns overkligt.

Den här flytten har gjort så mycket gott för mig (oss), den har gett mig insikter om vad jag behöver och vad jag inte behöver. Jag vet att en flytt utomlands inte är för alla, men det är för mig. Och det gör att jag lever bättre, bättre för mig.

Tänkte fokusera på det som överraskat mig, vad som inte blev som jag trodde. Det betyder inte att det är dåligt, utan det är bara annorlunda, helt enkelt bara inte vad jag trodde.

Acklimatiserad

Att jag skulle frysa när det är 18 grader ute trodde jag inte. Men jag har acklimatiserat mig. Har väl blivit mer lik portugiserna i det avseendet. Jag njuter av solens värmande strålar men tycker det blir kallt så fort solen börjar gå ner, när temperaturen närmar sig 18 grader då går jag in! Vi har ett värmesystem i huset som motar bort fukten och som gör att vi inte behöver ha skor och jacka på oss inomhus, däremot sitter vi med filt på benen i soffan och har dubbla tröjor på oss, vi har ca 21-22 grader inne.

Hörde ett skämt av en portugisisk stå-upare igår där han sa att de ”hemlösa” en ser inte är hemlösa, de bara är utomhus för att det är för kallt att vara hemma. Och det ligger mycket i det. Många portugiser sitter tryckta mot söderväggarna med massor av kläder på sig för att bli varma.

Att jag skulle njuta när det är över 30 grader trodde jag inte heller. Att jag inte skulle tappa förståndet när det passerar 40 grader, det är en överraskning. Många portugiser omkring oss tycker det är för varmt på sommaren och lider igenom den säsongen. De som har råd och möjlighet åker till kusten för där är det svalare och havet svalkar så klart. Jag älskar sommaren här, det trodde jag verkligen inte. Och ännu mer njutningsfullt blev det med poolen så klart.

Min egen tolkning är att det är fukten jag är känslig mot. Så om det varit heta sommar med hög luftfuktighet hade jag nog tappat förståndet. Och det är fukten på vintern som gör att jag fryser då.

Jag förväntade mig inte heller att det skulle vara så stora temperaturskillnader mellan natt och dag, året runt. Men det är fantastiskt att det är så, i alla fall på sommaren.

Portugiser & portugisiskan

Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara så svårt att lära mig ett nytt språk. Jag trodde det skulle vara lättare och jag trodde jag skulle få många chanser att praktisera språket.

Jag trodde nämligen inte det skulle vara så svårt att få möjlighet att umgås med portugiser. Portugiserna i vår ålder jobbar jämt, för att ha råd att leva. Den lilla fritid de har använder de till att ta hand om familjens alla generationer. Vi har bjudit in på middagar, fika och dopp i poolen, men ingen kan. De hinner inte. De gör andra prioriteringar. De kommer kring jul med julklapp och nån gång för att hämta skörd om jag ber dem.

Att umgås med promenader, aktiviteter, fika och middagar, det gör vi med amerikanare, svenskar, belgare, engelsmän, afrikaner och vänner med andra nationaliteter.

Jag respekterar verkligen portugisernas val, traditioner och behov. Det blev bara inte som jag trodde. Jag tror nämligen att portugiserna mestadels umgås med vänner utanför det egna hemmet; på caféer, karnevaler och andra event. Så nästa gång det är ett event i byn så ska jag också delta mer aktivt och möta dem på deras hemmaplan.

När jag är ute och går träffar jag ofta äldre personer som jag utbyter de vanliga hälsningsfraserna med, blir några meningar om vädret och om att vi alla mår bra av att vara ute och gå. Det är både roligt och bra!

Hemma & resor

Att vårt nya hem skulle bli en så stark och viktig plats för mig trodde jag inte. Jag hade förväntningarna att det skulle bli en fast plats, en bas, att utgå ifrån när vi reser. Men så är det inte. I alla fall inte än, kanske det blir så längre fram.

Jag är nyfiken på nya platser, men har så mycket nytt att uppleva här där vi bor så har inte samma behov av att resa annat än att göra dagsturer, vilket jag berättat om tidigare. Jag är överrumplad av känslan att inte ha suget att resa.

Mitt behov av ett ”hemma” är mycket större än jag trodde. Jag tyckte verkligen att husbilen var mitt hemma där och då. Men det här kapitlet på den här platsen i det här hemmet, ja det har tagit mig med storm. Nog hade jag höga förväntningar på den här flytten, men känslan av hemma är så mycket större än jag trodde. Vilket jag också bloggat om tidigare.

Firar vi?

Att det idag har gått tre år sedan nycklarna landade i vår hand kan vi förstå om vi tittar oss omkring i huset eller i trädgården. Vi har gjort väldigt mycket arbete. Vi har skapat vår oas och vårt hem. Men tiden har gått fort ändå, tre år är lång tid. Vi gillar ju våra byggprojekt, men nu är det av annan kaliber och i en helt annan pace än de första åren. Så kanske de kommande tre åren går lite långsammare? Nej, förmodligen inte. Så det gäller ju att hänga på och njuta!

Nedan bilder visar ungefär samma vy, med tre års mellanrum.

Så firar vi idag? Ja så klart gör vi det! I ösregn och ”kyla” så kryper vi upp under filtarna i soffan och kollar på längdskidor samt VM i skidskytte. Lagar min nya favoriträtt purjolökspasta (den sista egna purjolöken för den här odlingssäsongen) och dricker ett underbart portugisiskt rödvin till det. Ja, just det. Jag trodde faktiskt inte att de portugisiska vinerna skulle vara så vansinnigt goda och dessutom löjligt billiga.

Vill du se alla projekt vi gjort så hittar du listan med länkar här.

Vill du se hur hus och trädgård såg ut för tre år sedan så hittar du bilder och länkar här

Översta bilden är vårt hus i januari 2024