Att vi äger våra egna beslut har vi redan berört. Samma frihet har vi när det gäller våra reaktioner.
När något händer i livet är det bara en själv som kan bestämma hur en ska reagera på det. I vissa fall reagerar kroppen utan att vi kan välja, som vid övergrepp till exempel. Men om vi bortser från kroppens fysiska reaktioner så finns det ett val.
Reaktioner sker kanske spontant först, men det finns alltid ett val, om inte direkt så efter en tid.
En av de största friheter som finns är att välja hur vi ska reagera på olika saker.
Acceptans är en reaktion en kan välja. När en drabbas av svåra situationer så kan reaktionen att acceptera vara den bästa. Särskilt när det är något en inte kan påverka.
Likaså går det att välja glädje. Att inte bli irriterad eller arg. Att inte bli ett offer är ett annat aktivt val av reaktion.
I sociala medier skapas många känslor och reaktioner. Där kan en behöva vara bestämd mot sig själv och styra över reaktionen. Ska jag tillåta det där trollet att ta all min energi idag?
Chefen gav mig inte den feedback jag förväntade mig. Jag kan då t.ex. välja att göra om och försöka göra bättre, ifrågasätta chefen eller gnälla till kollegorna. Mitt val hur jag reagerar.
Jag då?
Jag har som jag redan berättat lätt för att ta beslut. Jag har också ett förhållningssätt i de flesta situationer jag befinner mig i. Acceptera, anpassa och accelerera.
Acceptera det jag inte kan förändra eller kontrollera. Anpassa situationen och mitt liv utifrån det jag accepterat. Accelerera genom att fortsätta ta aktiva beslut och leva det liv jag vill leva.
Det låter kanske lätt, det är det inte. Men för mig är det den ända vägen. Jag väljer att acceptera.
Ett exempel från vårt liv här i Portugal:
Saker och ting tar längre tid än vad jag är van vid. Omständlig byråkrati eller konstiga rutiner. Jag reagerar så klart och önskar jag kunde få styra upp det där. Men det är utom min kontroll. Så jag låter inte irritationen växa. Jag väljer att acceptera. Det är så det är här. Hade jag låtit min irritation ta över så hade det ju endast påverkat mig och Roger, ingen annan och definitivt inte ändrat något. Om jag möter andra som gnäller över det här så förklarar jag min ståndpunkt. Jag accepterar.
Och du då?
Är detta något du reflekterat över? Kan du acceptera det du inte kan påverka? Vad tänker du när du läser citatet? Har du något bra exempel du kan berätta från ditt liv?
Du får väldigt gärna reflektera om de här citaten i din blogg. Länka till mig i ditt inlägg och meddela mig gärna med en kommentar här hos mig. Har du ingen blogg får du gärna reflektera i en kommentar, det är alltid uppskattat!
Vill du använda min julkalenderlogga till ditt inlägg så kan du ladda hem den här!
Alla inlägg i julkalender kan du hitta i tidsarkivet för december 2023.
36 svar till ”6. Frihet att välja reaktion”
Det man inte kan påverka är ju ingen idé att lägga energi på – det är som det är.
Ha en bra dag från ett Östergötland med -11
Så är det! Usch vad kallt, kom precis upp från badet, där var det +13, det var kallt 🙂
Bara man använder varje metod vid rätt tillfälle. Det med acceptans är lite dubbelt. Acceptera så slipper man ta ansvar. Vi pratar om just ansvar. Bara den som tar ansvar kan förändra. 🙂 Till det, kommer det för mycket negativt så rinner bägaren över.
Fast det är ju ändå var och ens val. Om en inte vill ta ansvar i en situation så är det så. Oavsett vad andra inblandade tycker. Inte ansvarsfullt kanske, men det är ju ändå ens egna val. Och det är viktigt att känna att en själv bestämmer över ens reaktioner. Tycker jag.
Snabb i beslut, funderar sällan, velar inte, tror att jag har skaplig förmåga att anpassa mig i olika situationer, träffa olika sorters människor; glada, sura, sjuka….
Härligt att höra!
Att älta saker en inte kan göra något åt hjälper föga. Då är det bättre att bara acceptera. Sedan finns det ibland saker som inte är helt lätta att acceptera.
När en manlig arbetskamrat tyckte att vi kvinnor ibland ältade något lite för mycket brukade han tycka att vi skulle fråga oss: Är det ett problem och i så fall är det ditt problem??
Absolut är det så att det inte är svart eller vitt. Finns massor som inte är lätt att acceptera. Men till slut så brukar det gå, men det kan ta tid. Det ligger nåt i det som din arbetskamrat frågade 🙂
Jag har läst och det blir kommentar idag Anna. Jag gjorde det valet 🙂
Valfri kram
Toppen ju! Kram
Nu snor jag ord (inte ordagrant men liknande) från min systers föreläsning och bok och säger, varför inte älta framgångar i stället för motgångar? Acceptans och att utgå från rådande omständigheter tycker jag är en väg till lycka och för mig fungerar det så. Visst kan det ta tid i de fall som känns extra svåra men så småningom kommer jag dit och det får mig att må bättre.
När jag blev utförsäkrad av försäkringskassan efter 21 år som sjukskriven, i tidsbegränsad sjukersättning och andra sorters sjukpenning, blev det en chock som övergick i panik, vanmakt och ilska. Över en natt friskskrev de mig och tyckte att det inte fanns några hinder för 100% i arbete. Jag kände att jag var tvungen att överklaga i flera instanser och delvis med hjälp av en jurist men när även förvaltningsrätten räknade upp alla mina problem men slutade med ett ”men, vi anser ändå…” gav jag upp. Jag orkade helt enkelt inte mer och det var då jag fick den tredje knuffen in i dissociationens värld. Återigen hade min hjärna hittat en anledning att skydda mig och stänga av känslor med diverse fysiska och psykiska besvär som följd. Jag var med i en fb-grupp med över 70 000 medlemmar och tog del av massor av fruktansvärda berättelser. Självmord varje vecka till följd av obegripliga beslut från FK. När jag fick mitt avslag från förvaltningsrätten mådde jag så dåligt att jag insåg att jag inte kunde vara kvar i den gruppen längre. Jag hade turen att ha annan försörjning och jag klarar mig väldigt bra. Men om jag hade hamnat i ett läge, som många andra hamnade i, att bli hemlös och utanför samhället helt, då hade jag nog inte levt idag. Jag känner nu när jag skriver att det påverkar mig starkt så nu måste jag avsluta men med orden att jag nu kanske inte har accepterat men har slutat bry mig om det som hände och gått vidare. Tyvärr med en förändrad bild av myndigheter och rättssystem i Sverige. Som du vet är jag en positiv person som alltid hittar ljuspunkter men ibland är det lite svårare.
Kram
Vilken transparent och fin kommentar Ingrid. Gillar! Visst ska vi älta framgångar, det är mycket roligare. Smart syster! Livet är verkligen inte lätt och det är ju långt ifrån alltid som en kan göra som en föresatt sig. Ens egna val är inte självklart jämt. Jag är glad att du är en positiv person, jag är väldigt gld att du är kvar här med oss andra. Varm kram!
Jag har ganska häftigt humör och förr hann jag inte tänka innan jag reagerade, men med terapi har jag lärt mej att tänka efter och numer försöker jag välja rätt, men det är svårt ibland. För att påminna mej om hur jag ska reagera på oviktiga saker har jag ett litet ordspråk uppsatt på mitt kylskåp ”Lägg fokus och energi på det du kan påverka”
Ja, jag svamlar som vanligt 🙂
Kram
Tack för att du delar med dig! Visst är det svårt att välja rätt reaktion. Väldigt bra ordspråk 🙂 Du svamlar inte, jag fattar. Kram
Sådant som man inte kan ändra eller påverka lägger jag aldrig någon energi på.
Jag brukar säga till våra vänner som gnäller ibland om allt stök och bök som är här i Spanien när man ska göra något. Att vi har all tid i världen nu. Så tranquilo tranquilo.
Här är det mulet idag igen.
Kram Carin
Vad bra! Exakt så, vi har i alla fall flyttat hit just på grund av lugnet. Och då är det ju väldigt knäppt att gnälla om det 🙂 kram
Ibland känner jag att jag inte ids använda min energi för att sätta mig till motvärn mot sådant jag tycker är fel. Det är enklare att acceptera, men samtidigt måste man få säga i från om det går för långt. Det är knepigt det där!
Och fortfarande är det förtryckta felaktiga avsändaradresser hos dig, men nu är jag uppmärksam och ska ändra dem. ♥
Balansen är svår, men tänker att det ju är det som ordspråket handlar om. Att vi har valet att välja reaktion, ibland blir det bra ibland inte. Vad dumt att det är fel i formuläret fortfarande. Tack för att du både reflekterar och håller mig uppdaterad!
Fick ju lära mig ”sinnesro-bönen” för många år sedan, att acceptera det jag inte kan förändra med mera.
Man väljer ju oftast själv hur man reagerar men i vissa lägen är det inte så lätt.
Ha det bäst nu.
Nej det är inte lätt. Men om en är medveten om att en äger valet så kanske det kan hjälpa. Detsamma!
Min hörselnedsättning har ju kommit smygande under flera flera år, men nog har jag haft svårt att acceptera att jag hör sämre, det gäller bara att vara öppen med den, så att folk förstår. Och visst…nu har jag väl accepterat den, och tacksamt nog fått ett ci-implantat, så till stor del har jag ju fått ett nytt liv!
Ha en fin onsdag!
Nu har verkligen accepterat, anpassat och accelererat med din hörsel!
En tänkvärd lucköppning, mycket. Jag känner att det måste bli en reflektion den här veckan också med länkning till ditt inlägg. Troligen på söndag igen.
Tack Anna för att du sätter igång de små grå…
kramar !
Tack, blir kul att se din reflektion även om det blir på Skyltsöndagens inlägg 🙂 Kul att väcka de små grå hos dig. Kram
Kom på mig själv med att inte riktigt veta hur jag skulle reagera. Det beror på. Håller helt med att ibland så är det bara att acceptera vissa saker, som i ditt exempel. Men ibland kan det kanske vara så att valet är att inte alls acceptera utan att försöka förändra. Och i båda fallen har vi ju då haft friheten att välja hur vi ska reagera. Hm, låter flummigt kanske. Du väcker intressanta funderingar.
Eller hur, det är ju valet att välja reaktionen som är ordspråkets innebörd. Ibland blir det acceptera, ibland inte. Kul att du gillar att få igång funderingarna.
Man brukar ju säga att man ska acceptera det man inte kan förändra och inte lägga energi på det. Som enskild person kan jag inte stoppa kriget i Ukraina men är jag beredd att acceptera det? Absolut inte.
Vissa saker släpper jag helt för jag har lärt mig att välja mina strider. Ett tag var ett uttryck populärt och det var ”Stanna och acceptera – eller gå och förändra”. Det användes en del i arbetsrelaterade situationer men jag kan tänka mig det även när det gäller mänskliga relationer också. Det viktigaste är att vi har friheten att reagera hur vi vill, inom lagens råmärken, ska kanske tilläggas. Ändå finns det människor som inte alltid reagerar som de vill. Kanske är det konflikträdsla eller att man inte riktigt våga. Reagerar gör de förmodligen men agerar inte därefter.
Det är ju ett aktivt val att inte acceptera. Precis det som citatet menar, tänker jag. Att vi har friheten att välja reaktionen. Att välja sina strider tror jag också på. Jo, det gäller ju så klart att hålla sig inom lagen. Tror inte alla inser att det går att välja en annan reaktion. Utan dras med i det som liksom händer automatiskt. T.ex det där att ”bli” ett offer när en varit med om en jobbig sak.
Jag har lätt att ta beslut. Bestämmer mig fort och så blir det så. Velar sällan och aldrig.
Det där med acceptans får jag jobba på, har en tendens att jaga upp mig över sådant jag inte kan styra över. Jag försöker jobba på det, men det är inte lätt. Min dotter har en mkt sundare inställning än jag där, och jag försöker leva efter det du och hon säger, att följa det man inte kan göra ngt åt. Att göra det bästa av det.
Du får en verkligen att tänka efter i din kalender. Gillar.
Kramar!
Vad roligt att du gillar tankesnurrorna 🙂 Det är inte alltid lätt att acceptera, och ibland väljer jag att inte göra det också. I alla fall inte direkt. Men till slut brukar det ändå bli så, för det tar så mycket kraft att välja andra vägar. Kram
Som vanligt blir det en äkta händelse om detta.
Kul, ska kika in om en stund!
Att bli bitter och älta oförrätter är ingen bra väg att gå. Mitt exempel: Exet och jag hoppade av storstadslivet, bytte branch o drev värdshus o vandrarhem ute i en fin liten by. Verksamheten växte, vi hade många cateringuppdrag till konferenser, vi skaffade djur till en minizoo för barn, getter, får, grisar, kaniner osv. Vi slet som djur men stortrivdes. Jag började få problem med kroppen som inte var van vid fysiskt tungt arbete, läkarna hotade med att gipsa mina armar om jag inte slutade bära tunga lass. Sen en dag ett par år in i företagandet fick jag hjärtklappning som hette duga. Vi fick be gästerna lämna och åkte till lasarettet där man konstaterade förmaksflimmer. Summa sumarum, vi var tvungna att lägga ner vår verksamhet, jag var inte i skick att arbeta. Vi försökte sälja fastighet och verksamhet men gick bet vilket gjorde oss skuldsatta för resten av livet trots att vi drev aktiebolag. I brist på eget kapital fick vi själva gå in som borgensmän o dessutom inte bara vi utan exets föräldrar och syskon. Det fanns väldigt många anledningar att bli bitter och kränkt , när jag gick i pension tog jag beslutet att göra en skuldsanering o levde fem år på existensminimum. Jag minns ändå åren som företagare som de bästa och roligaste i livet, synd bara att hälsan inte stod mig bi och att följderna har hängt med mig i över tjugo års tid…
Tack snälla för att du delar med dig! Och så starkt av dig att hitta en väg framåt med det tunga bakom dig. Både vad gäller hälsa och ekonomi.
Nu kan jag minnas och prata om allt, men det tog tid innan jag orkade ta tjuren vid hornen
Det är så bra! Jag kan också prata om allt.