Acceptera, anpassa och accelerera

Jag har myntat ett nytt uttryck för hur jag fungerar: ”acceptera, anpassa och accelerera”, det känns klockrent!

Oroat min omgivning

Efter mitt inlägg om mitt godartade cancerbesked så har jag fått väldigt många olika reaktioner. Jag känner mig verkligen inte ensam, många bryr sig om mig och önskar mig lycka till i processen. En del har jag dessvärre oroat med mitt inlägg, vilket inte alls var meningen. Försökte undvika det och istället vara så konkret som möjligt. Men visst, cancer och tumörer – det är laddade ord – så jag förstår absolut att vi alla reagerar olika.

Min egen medicin för både detta besked och många andra situationer i livet är: Acceptera, anpassa och accelerera

Det är inget jag faktiskt reflekterat över förrän nu. Att jag beter mig så här. Att det är så här jag hanterar situationer utanför min kontroll. Att det är sån här jag är.

Acceptera, anpassa och accelerera

Så här tänker jag kring de olika delarna.

Acceptera

Att acceptera en situation kan vara svårt. Det krävs en process, lång eller kort, av bearbetning. Lite beroende på situation så klart. Men jag accepterar till slut. Faktiskt alltid skulle jag vilja säga. Även om det finns en och annan långbänk i min reportoar. Cancerbeskedet processade jag ensam och tillsammans med Roger under en helg ungefär.

Anpassa

När acceptansen landat är det så mycket enklare att anpassa mig till situationen. Jag gillar läget jag befinner mig i och anpassar det som krävs för att må bra, få det jag behöver eller ge det jag vill ge. Om det finns en motpart i den här situationen krävs att även den personen landar i det här steget. En vilja av att anpassa. När det gäller cancerbeskedet så handlade det om mig. Och jag kom hit ganska snabbt och agerade direkt med anpassning genom att gå till apoteket och köpa SPF och sedan jaga allmänna sjukvården.

Accelerera

Den allmänna sjukvården agerade inte så snabbt som jag ville. Så jag accelererade och kontaktade den privata istället. Jag hamnade på en plats med människor som återrapporterar och håller mig ajour. Jag behöver accelerera. Vill framåt hela tiden. I det här fallet gällde det att undvika att bli försenade på vår resa söderöver. I andra situationer känner jag att när jag accepterat och anpassat så kan jag andas ut och bara gasa på! Öka takten och leva livet.

Det här lilla uttrycket kom till av en händelse, helt spontant efter att ha läst era kommentarer, SMS och reaktioner jag fått på alla möjliga håll. Alla förstår inte hur jag är funtad så klart. Vi är alla olika. Men det här är i alla fall jag!

/Anna