Vi besökte Portugals svar på Englands Stonehenge, som i jämförelse är mycket nyare än Almendres Cromlech. Denna plats är gratis att besöka och den ligger i Évora kommun, i Alentejo. Karta finns längst ner i inlägget.
En dagsutflykt i förra veckan blev det med besök på två historiska platser utanför Évora, idag berättar jag om Almendres Cromlech och nästa gång om Anta Grande do Zambujeiro som ligger i samma område.
Jag tänker att den som vill veta mer lätt kan ta sig vidare via länkarna och sen googla ytterligare, så jag väljer att reta nyfikenheten bara med mycket bilder och lite text.
Almendres Cromlech
Almendres Cromlech är iberiska halvöns allra största megalit samt en av de största och viktigaste i världen. Jag fascineras verkligen av vad de kunde göra förr, utan den kunskap, de verktyg & maskiner som vi har idag. Det krävdes lång tid och tålamod samt många människor som hjälptes åt. Sakta men säkert kom skapelsen till.
Almendres Cromlech byggdes för mer än 7000 år sedan, upptäcktes först 1964. Här finns 95 bautastenar (menhir) utspridda, varav en står ca 1300 meter därifrån och markerar riktningen för sommarsolståndet.
Formed by two distinct enclosures, built between the end of the 6th and the 3rd millennium BC, this cromlech is one of the biggest and most important megalithic monuments in the world. It is much older than the famous Stonehenge. At its peak, the archeological complex of Almendres Cromlech would have more than a hundred monoliths, granite stones of various sizes. All laid in a circular or elliptical shape. Out of the hundred, ninety five are left today, in perfect state of conservation.
Jag har inget objektiv så jag kunde inte få in hela platsen, därför visar jag en drönarbild från Wikipedia taget på sommaren.
Mitt på dagen i strålande sol gick vi varvet runt stenarna på sluttningen med en fin utsikt och omringade av fantastisk skog av korkekar (många bilder på den också så blir säkert ett inlägg om det också om jag känner mig själv rätt). Den här platsen hade en otroligt fridfull atmosfär!
Det stod klart och tydligt att en inte fick gå innanför staketet, bestående av trästolpar och en tunn lina emellan (vilket inte fanns då drönarbilden togs), för att marken & täckplantorna inte skulle ta skada, allt för att förhindra erosion. Almendres Cromlech byggdes för samhället för så längesen och nu vädjar de om att vi som samhälle gör allt för att bevara det. Inga förbudsskyltar eller röda avspärrningar. Bara en vädjan om bevarandet. Det tycker jag var fint.
Många bilder blev det, tänk att stenar kan vara så kul fotomotiv!
På vissa av stenarna finns graveringar, du kanske kan se några på bilderna?
This archaeological site consists of several megalithic structures: cromlechs and menhir stones, that belong to the so-called ”megalithic universe of Évora”.
När en guppar fram där på lervägen med stora potthål så kommer lätt irritationen, men jag tänker nu att det är underbart. För genom att inte göra vägen bättre så kan t,ex inte tunga bussar eller husbilar ta sig fram. Naturen bevaras och trots att Roger parerade för groparna, körde igenom djupa vattenansamlingar så kände jag bara en så fridfullhet fylla mig mer och mer ju närmare målet vi kom.
Det går att parkera ca 3km ifrån och gå eller cykla fram istället, vilket jag rekommenderar om en inte har en bil med hög markfrigång. Platsen som sådan kan besökas av personer med en rörelsenedsättning, även om det kanske är en utmaning att runda stenarna i en rullstol.
42 svar till ”Almendres Cromlech, Èvora”
Wow vilken plats! Fascinerande med såna här platser tycker jag, att försöka förstå vad som ligger bakom etc. Svindlande …!
Ja det är fascinerande!
Vackert, mycket vackert och spännande – känner mig stenrik :-)!
Kram
Härligt, stenrik passar bra att känna sig idag 🙂 Kram
Så häftigt! Oerhört vackra stenar och vilket enormt monument! Det ser ut som att ni lyckades pricka in riktigt härligt väder för er utflykt dit också – det är ju alltid en bonus när man skall titta på något utomhus. 🙂
Jag är ganska road av arkeologi och ett av mina favoritprogram (som tyvärr lagts ner för länge sedan) var brittiska ”Time Team”. Arkeologiska utgrävningar på olika ställen (oftast) i Storbritannien. De lyckades ett antal år med att ha bra programledare och arkeologer som dels var väldigt kunniga och dels trevliga att lyssna på, på det där sättet som jag tycker att britterna ofta lyckas med. Nu får jag trösta mig med ”Digging for Britain” som inte är en lika stor favorit, men ändå trevligt. Kanske inte vad folk oftast har som favoritprogram men… 😉
Jättekul att läsa om era utflykter och vad som finns att titta på i er närhet!
Vi drar inte iväg på utflykter när det regnar eller när det är stekhett, har ju möjligheten att styra det så det gör vi. Härligt att nörda ner sig i ett ämne en gillar. Kul du följer med!
Vilka mäktiga stenar =) Hade inte en aning om denna skatt.
Otroligt mäktiga. Det finns mycket skatter här i Portugal.
Vilket intressant utflyktsmål och vilken intressant plats. Väl värd ett besök förstår jag. Jag måste säga att det är bra att vägen dit inte är så bra för det gör att det inte blir någon överexploatering utan den kringliggande naturen bevaras.
Kram och god onsdag!
Precis så tänker jag också, bevara är viktigast. Kram och detsamma!
Den här typen av resmål fyller mig med förundran och glädje! Och fascination, alltså vad lite vi kan och vet om alla som gått före oss trots att ”vi” tror att vi kan och vet allt. Wow, förstår att du mådde bra här! Tack för att du visar. Kram!
Japp, vi tror verkligen att vi kan och vet allt! Så fel vi har 🙂 Kram
Vilken häftig plats och visst är det fascinerande när man tänker på vad de kunde åstadkomma utan alla de redskap som vi har idag. Det ser samtidigt ut att vila en frid över platsen. Ställen som det här slutar aldrig att locka oss.
Otroligt fridfullt, kan förstå ni lockas till sådana ställen.
Vilket ställe så vackert och fascinerande.
Verkligen tur att vägen är som den är tycker jag.
Ha en bra onsdag.
Kram Carin
Det känns väldigt bra att platsen inte är så lättillgänglig. Kram
Vilken fascinerande plats. Och så många stenar. Tänk ändå att stenar kan vara så vackra. Man vill liksom gå och stryka med handen mot dem. Lägga kinden mot dem. Spännande plats också. Jag tycker det känns perfekt att vägen dit inte är i bästa skick. Då bevaras platsen bättre.
Kram
Ja det är häftigt, jag gillar stenar. Nu kunde jag inte klappa på dem, men gillade dem ändå. Så känner jag med. Kram
Åh vilken plats! Åker alltid till Ales stenar när jag är hemma i Sverige på sommaren. Det finns en magisk energi där som fyller mig. Där finns ”bara” 59 stenar. Ha ha nu ser jag ju att det är omvända siffror. Häftigt!
Jag har varit på Ales Stenar också, väldigt mäktig plats. Kul med omvända siffrorna!
Alens stenar finns överallt.
Mäktigt är det oavsett.
Jo, det är verkligen fantastiskt vad de kunde göra för så längesedan, vi tror att vi är så duktiga i dessa tider att en del tror att de förr fick hjälp av utomjordingar.
Folk var mer kunniga förr än vad många vill erkänna.
Ett intressant bloggande här idag, också, men ändå.
Ha en fin onsdag.
Kul du uppskattade dagens inlägg Micke. Väldigt fantastiskt vad de kunde då.
Åh, tack, tusen tack för att du tog mig med till detta underbart vackra stenrike.
Kram
Tack för att du följde med, kram!
Hej Anna! Fantastiskt! Men tänk att de inte upptäcktes innan 1964! Året efter jag föddes =) och de har funnits där i 7000 år. Tänker som dig, tur att det är svårt att ta sig dit! Kan påminna lite om Ale stenar i Skåne. Där har jag varit vid två tillfällen.
KRAM Anna
Eller hur, visst är det häftigt att de fick stå orörda så länge. Kram
So interesting to see the pictures after hearing about it from you. We’ll add it to our list of must visit places. x
Glad you enjoyed it, definitely a gem.
Hej Anna!
Fascinerande plats! Så roligt att läsa om och se bilder därifrån.
Jag har varit där, två gånger faktiskt. Första gången var hösten 2011, och sen ännu en gång sommaren 2017. Verkligen en magisk plats, det kändes otroligt mäktigt och förtrollande att gå runt bland dessa stenar. Ja, för när jag var där fick man gå runt bland stenarna, och känna på dem. Båda gångerna jag var där var vi helt ensamma, det bidrog såklart till den magiska känslan. Jag tycker det är så spännande och intressant med historiska platser.
Minns att vägen dit var precis lika guppig som du beskriver! Första gången trodde vi att vi kört fel…
Andra gången var vi där tidigt på morgonen, för det var väldigt varmt då. Runt 40-42 grader varmt på dagarna. Svettigt..!
Jag skrev om mitt besök där på min blogg, här
Kram från Ninnie
Vad kul att du varit där! Läste ditt inlägg och du beskrev det så bra. Kram
En så härlig och vacker stenbildserie! Det är nog speciellt med dessa stenar att de är så rundade, vissa nästan som ägg. Jag som samlar på ägg skulle nog få mitt lystmäte där.
Jag undrar om folk verkligen respekterar skyltarna, det vore fantastiskt i så fall. Jag tänker till exempel på detta med stentorn som byggs överallt, kul och snyggt förvisso, men när det finns skyltar där man ombeds att låta bli…
Tack! Det såg ut som att det respekterades när jag tittade på marken i alla fall.
Jämfört med Stonehenge så ser det här mer omfattande ut och i en finare natur. Visst var det kul att få se det mer kända Stonehenge men jag förstår så väl din känsla av att det var fridfullt och att naturen bevarades på ett bättre sätt. Visst kan stenar vara fascinerande och skogen ger en fin stämning.
Kram
Jag har varit vid Stonehenge också, men här fick jag en annan känsla. Kram
Åh det här är verkligen ett utflyktsmål i min smak! Jag älskar att besöka gamla stenmonument, och fascineras av vilka kunskaper och förmågor människor hade för tusentals år sedan.
Kul att du gillade det här utflyktsmålet!
Väldigt spännande platser och som du skriver är det fascinerande hur man förr i tiden kunde skapa denna typ av platser med de enkla redskap man hade tillgång till.
Tyvärr har jag inte besökt Stonehenge och andra berömda platser utanför Sverige. Här är väl Ale Stenar det närmaste vi kommer något dylikt, samt alla forntida skeppssättningar man kan se på sina håll.
Det är otroligt imponerande och fascinerande. Ale stenar är också en magisk plats där på klippan.
Superläckert! Så roligt att du postar foton av menhirer. Jag håller ju på med en bok om franska Rivierans historia (har hållit på med av och till i femton år) och har tämligen nyligen upptäckt att det finns en hel del menhirer på ömse sidor om Rhône. Otroligt besvärligt att hitta information om vilka som byggde dem, är det samma folk som spridit sig eller är det bara begravningsseden som spridit sig. (Har inte bloggat om något av detta)
Kul du gillar! Spännande bok du håller på med.