Anna & Max vill bo vid havet

Anna får koordinater av sin man på SMS varje dag hon är på jobbet, så hon kan hitta hem till den nya boplatsen Max parkerat på för natten.

Detta är det första inlägget i kategorin Heltid i husbil, där vi bjuder er att läsa om och lära känna andra som gjort samma livsval som oss, att bo i en husbil. Önskar dig som läsare mycket nöje att läsa Annas berättelse!

Anna Viebke

Mitt namn är Anna Viebke, född och uppvuxen i Sverige och har nu hunnit upp till 52 års ålder. Det är jag, min man Max och våra tre hundar som bor i bilen. Vi bodde i en liten ort i södra Skåne, i en villa på 160 kvm. Den 14 augusti i år fick vi vår husbil, den 15 augusti lämnade vi över huset till de nya ägarna.

Vi flyttade adressen till svärfar, så där har vi löst den post som fortsätter dyka upp. Räkningar kommer via Kivra eller internetbanken.

Mitt fritidsintresse är HUND. Jag är uppfödare av Shetland Sheepdog, får se hur vi löser det i framtiden. Har idag 3 tikar. När vi flyttade till vårt hjulhem hade vi även en schäfer, men han fick tyvärr somna in för några dagar sedan, då han inte ville mer i sin höga ålder, han blev nästan 13 år. Jag tränar rallylydnad, spår och tidigare även agility.

Bürstner Argus 850-2

Våra tankar gick åt helintregrerade bilar, men vi föll för en Bürstner Argus 850-2, byggd på IVECO, 2005, totalvikt 5200 kg, teoretisk lastvikt 1000 kg, vilket gör att vi känner oss lugna med att få med det vi behöver. Vårt hem har rullat ca 13000 mil. Längden uppgår till 8,72 meter och höjd med utrustning på taket ca 3,5 meter.

Den är utrustad med markis, stödben bak, 2 bodelsbatterier, 200 W solceller, airhead toalett. Just airhead toaletten är toppen, 1 och 2 är sepererad och detta gör att 2:an bara behöver tömmas ca en gång i månaden vid heltidsanvändande på 2 personer. 1:an behöver tömmas varannan dag vid normalt användande på 2 personer. Denna toalett har vi satt in själva, tillsammans med fler solceller. Frys, kyl, spis och ugn finns till förfogande också. Ugnen fungerar väldigt bra, den används flitigt. Cyklar planerar vi att köpa. Inköpt är också en dubbel hundhage.

Våga leva på ett enklare sätt

För tre år sedan började vi prata om husbil, att sälja huset när den yngsta flyttat hemifrån. I år blev det fart på drömmarna. Under dessa tre år har Max kollat på olika bilar, utrustning mm för att rama in det vi kunde ha behov av. Husvagn fanns aldrig som alternativ för oss då vi vill röra oss så mycket som möjligt, när vi vill. Det är lättare med husbil.

Vad andra tycker har inte påverkat oss negativt, även om det har kommit åsikter som kunde upplevas som sådana. Många hade åsikter som ”Vad ska ni göra med alla hundarna, ska de med?” Detta för att de troligen såg det som stort problem, men kan säga att lugnare hundar får vi leta efter, vi är ju samlade hela tiden 🙂

Att flytta från huset till bilen var enkelt, vi var klara med prylar, det mesta blev sålt, slängt eller återvunnet, medan vi har ett mindre förråd till saker som foto mm. Målet med att bo på heltid i vår husbil är att släppa stressen, våga leva istället, på ett enklare sätt.

Vi har kommit varandra närmare

Vi har ju inte bott så länge i husbilen, men idag älskar vi fricampingen, nyttjandet av campingar kommer säkert att variera i omfattning. Ser inget negativt i att då och då kunna ställa upp på camping, men just möjligheten att fricampa just ”här” är fantastisk. Vi har ju allt vi behöver med oss, jämt.

Känslan av att behöva handla dyker upp mer sällan, jag behöver inte hundra toppar, byxor mm. Jag skulle ju inte få plats hemma 🙂 Men behovet av prylar och kläder är egentligen så litet medan andra saker som inte går att köpa är så mycket mer värt, den riktiga betydelsen av att må bra. Upplever att vi hamnat närmare varandra, i bättre balans med varandra och i oss själva. Vi LEVER. Fantastiskt.

Restaurang­värdinna och programmerare

Jag jobbar inom restaurang, som frukost- och lunchvärdinna. Max jobbar med eget inom programmering/skapar olika program åt företag (inte alls min starka sida). Så när jag tar ledigt har vi bara hans inkomst att leva på. Dessa första månader har ju medfört en del extra utgifter, men vi tror att vi kommer kunna leva ganska billigt, när vi kommer in i vår nya vardag. Störst kommer säkert transportkostnaderna att vara. Men detta är ju för oss fortfarande ett blankt papper. Vi har så mycket vi önskar se och uppleva.

Vi har även en personbil, denna kommer att parkeras hos svärfar om någon av barnen skulle behöva när de besöker farfar. I Sverige använder jag den när jag åker från och till jobbet. Min man hittar nya ställen att bo på, skickar navigeringsuppgifterna och jag kör dit efter jobbet. Lika spännande varje dag att komma hem 🙂

Vill bo vid havet

Bästa boplatsen är nog vid havet. Helst fricamping på ett lugnt ställe, där jag, Max och hundarna kan slappna av. Där jag kan göra min yoga i naturen, gärna på stranden.

Hur länge vi stannar på varje boplats beror på olika omständigheter. Exempelvis jobb, fricamping eller camping. Trivs vi står vi längre annars åker vi vidare och hittar en bättre plats. Det finns ju så mycket att uppleva och det går alltid att åka tillbaka, allt är ju så enkelt.

Trots vår stora bil, på nästan 9 meter, har vi inte än haft problem att hitta platser. Vi klarar oss, i Sverige, ca en vecka utan el, vatten och avlopp. Tror vatten och tömning av 1:an är den punkt som gör att vi behöver röra oss vidare.

Mil efter mil

Vi sätter kursen mot Europa för första gången i början av december är tanken. Ska försöka hitta ner till Portugal, det är nog vårt mål, men vägen dit blir en upptäcktsresa, inte en transportsträcka. Tankarna är att undvika betalvägar och se det som finns i och runt om vägarna. De mindre samhällena, omgivningarna och att köra lugnt och bara njuta av färden. Denna vår första resa med vårt hjulhem kommer att styras av att uppleva och bara vara. Kanske kommer kommande turer att förändra något, men idag är det detta vi eftersträvar. Att leva, att njuta, att må bra. Vi vet aldrig vad livet har dolt för oss, så vi lever nu. Tillbaka till Sverige under senvåren, njuta av sommaren här hemma.

Fel på kardanen

Vi köpte vår nuvarande bil i augusti och även om bilen var besiktigad hittade vi ett stort fel, kardanen. Inget kul alls, vi påtalade dessutom vibrationerna för säljaren innan köpet, trots detta gjordes ingen ytterligare kontroll. Till slut fick vi Campea (vi köpte av Campea i Arlöv) att efter lite påtryckningar byta kardanen. Jag fick tyvärr bråka en del med dem innan de fixade det. Tråkigt. I övrigt har vi inte upptäckt några fel, inget har heller bråkat med oss under användning. Så långt så väl.

Saknar inget

Saknar inget från vår tidigare livsstil. Matlagning på liten yta kräver mer planering. Eftersom jag inte äter kött, medan Max gör det, är även detta lite meck. Att lägga tid på dessa saker istället för…tja, vad gjorde jag innan?

Att ta steget innebar ingen uppoffring för oss, men barnen hade svårt i tanken att inte kunna åka ”hem”. Förhoppningsvis kommer tanken på att vi valt detta livet bli naturligt för dem allt vad tiden går.

Utvärdering efter ett år

Vi har sagt att efter ett år ska vi utvärdera vårt val av boende. Hur vi trivs, hur känner vi då, ska vi fortsätta bo så här eller ska vi ändra på boendet? Behöver vi byta bil?

Just nu kan jag inte ens fundera på hur eller var vi skulle bo om vi bestämde att lämna vårt hjulhem. Lägenhet känns trångt och inklämt, hus känns som en massa jobb i form av renovering. För att inte tala om var vi skulle bosätta oss med barnen spridda i Varberg, Tranås och England. Vårt hjulhem är perfekta lösningen även för att kunna besöka dem utan att behöva storma deras hem med oss och hundar.

Du som funderar

Om ni tänker på att ta steget att lämna allt, ta er tid att kolla på vad ni önskar få ut av er bil, vad är viktigast i ert liv idag, kan detta följa med eller måste mycket förändras? Leta och läs bloggar från andra som redan tagit steget, följ dina egna önskemål trots att det kan finnas negativa vibbar från människor i er närhet. Att ta steget behöver inte innebära att ni inte kan vända tillbaka till ett ”vanligt” liv igen, om ni känner för det.

Jag tror också att det är viktigt att man inte är beroende av prylar, för dessa måste minskas till det nödvändigaste. Det är otroligt hur lite som faktiskt är nödvändigt! Vi har sorterat saker i flera omgångar redan, och platsen i hyllor/skåp ökar hela tiden. En befrielse helt klart, för oss.

Jag har en blogg som ni gärna får besöka www.nouw.se/livetsfunderingar även instagram under namnet ”livet_i_bilen”.

Alla bilder är fotade av Anna & Max.

/Anna Viebke