Vi följde varann på bloggarna, sen träffades vi första gången för 5 år sen. Klickade direkt och skapade många fina minnen tillsammans. Ofta med budapestbakelser inkluderade. Med våra husbilar. Sen kom pandemin.
Vi kallade varandra för syrran. För allt kändes så starkt och bra. Pratade om allt, inget kändes för personligt eller ytligt, allt fick plats. Vi lyssnade på varann, vi åt och skrattade.
Omständligheter gjorde att vi båda var dåliga på att hålla vårt band stark när pandemin kom. De hade sitt och vi sålde husbilen och flyttade till Portugal.
Men nu har vi kramats igen. Pratat, lyssnat och skrattat. Och ätit. Tagit igen förlorad tid och lovat varandra att inte låta bandet mellan oss bli så slappt igen. Så innerligt glad för dygnet i förra veckan då ni valde att hänga med oss här i vår lilla oas, ordet som du använde och som känns så sant och rätt.
När flera år känns som en vecka. När vi bara kunde ta vid och fortsätta. När kramen värmer hela vägen in i hjärtat. När tillvaron är avslappnad och var och en tar den plats som en villhöver. När jag kände en tomhet när ni åker. När jag redan längtar till nästa gång vi ses. Ja, det är vänskap. Systra mi, så fint, så bra och så härligt!
Hon bloggar också. Inte lika frekvent som jag, men systrar behöver ju inte vara lika. Våra olikheter berikar oss. Känner du inte redan Anette, så hittar du henne på bloggen Husbil Kors och Tvärs. Och hon skrev faktiskt nästan likadana reflektioner, det är väl systerligt om något.
Bilder blev det inga, men på morgonen innan de åkte smet jag ut och fotade deras husbil på vår parkering.
Och jo, Göran & Roger passar fint in i vår gemenskap också så klart!
32 svar till ”Äntligen, systra mi!”
Inte alla som hittar sin tvillingsjäl. Grattis! Hoppas att ni snart kan ses igen =) En rejäl husbil.
Det känns fint med så starka känslor! Det är faktiskt en liten husbil, men den ser enorm ut på bilden 🙂
Så skoj att ni träffades igen. Läste Anettes inlägg om ert möte och visst är det härligt med de här tvillingsjälarna eller riktiga vännerna där tiden mellan mötena är oväsentlig. Det är bara att ta vid där en slutade förra gången.
Förra sommaren tittade Anette och Göran förbi oss när de var i Falköping och handlade ost. Det blev ett par mycket trevliga timmar vid fikabordet.
Ja det blev ett väldigt kärt återseende! Förstår ni trivdes ihop också, hoppas vi får anledning att träffa er snart igen också.
Härligt! Varit en del pausande i träffar.
Ja så har det ju blivit för många.
Så härligt att det äntligen blev av och att ni kunde träffas igen. Ibland har man förmånen att möta människor som man verkligen klickar direkt med och som leder till väldigt varm vänskap.
Väldigt fint att få kramas igen och elda på vår vänskap.
Jag har också gjort ett och annat möte genom livet, när man bara klickat. Det är en underbar känsla.
Ha en glad måndag!
/Ingrid
Det är fint när vi får uppleva det. Inte alla förunnat. Detsamma!
Ja du vet hur det känns och det är nästan magiskt, Du är värd allt det fina i livet, Systra Mi ♥️
<3
Vilket fint inlägg om er vänskap och så härligt att ni kunde träffas igen.
Ja det är häftigt hur en kan nockas av känslor.
Verkligen härligt när man hittar rätt med varandra och det bara säger klick.
Ett mycket fint inlägg.
Ha en ny fin vecka.
Carin
Så är det verkligen, roligt att skriva om känslor tycker jag. Detsamma!
Så roligt! Vissa möten blir ju väldigt speciella!
Nu ska jag in och kika i Anettes blogg!
Ha en fin måndag!
Så är det verkligen. Hoppas du hittade något hos Anette som du gillar. Detsamma!
Härligt med personer man klickar med. Händer inte så ofta. Åker nu i Portugal efter några veckningar Spanien. Varmt här 😎
Det gäller att vara rädd om de vännerna. Vad roligt att ni är här nu, visst har vi det varmt och skönt 🙂 Vad är planen, vart rullar ni i Portugal?
Nu är vi i Sines. Min sambo vill kolla Enduro i helgen. Sen Porto och efter det en flod vid gränsen till Spanien. Heter nog Duarofloden (?). Stannar inte så länge denna gången då vi måste va hemma i början av november.
Aha, inte långt från oss då. Porto är fint och Dourofloden är mäktig. Har skrivit om den här tidigare ifall du är intresserad så hittar du inläggen om vår roadtrip dit förra året här.
Det är få som träffar sin tvillingsjäl, men jag förstår hur ni känner 🙂 När det går flera år och det känns som i går när en ses, så tryggt allt känns då.
Kram
Det känns verkligen tryggt. Kram
Det här var ett inlägg som gjorde mig glad! Sådan vänskap är guld värd. Man tar upp tråden där ”man tappade den” – men egentligen tappades den inte. Att prata, äta, skratta, gråta – dela allt. Det är inte alla förunnat att ha så goda vänner eller någon i släkten ens som ger allt det där.
Och så tycker jag att du har lagt in en ny bild av dig själv på ”headern” – fin!
Vad roligt! Ja det är guld värt verkligen. Nej det är inte alla förunnat. Tack!
Underbart att få ha en sådan vänskap där allt klaffar och tilliten är fullständig 😀 Jätteroligt att få läsa om hur ni bara fortsatte som om ni träffades alldeles nyligen. Klart ni kommer att hålla kontakten bättre nu 😀
Det är det verkligen. Det ska vi se till!
Vilken härlig återträff – hoppas ni ses snart igen 🙂
Det är verkligen roligt att få uppleva hur bloggandet öppnat upp för nya bekantskaper i olika former
Bloggandet är magiskt och en får en helt annan insikt i andras liv än via ex. Facebook och Insta. Tycker jag i af.
Vänner när det är som allra bäst.
Så fint att läsa. Även jag har en systrami..en pärlsyster som jag sätter väldigt stort värde på.
Kram
Pärlsyster låter fint! Kram