I lördags morse såg jag att Assi har fått ont i en tass. Jag är väldigt orolig för att han inte får tillräckligt med vätska och näring. Och att han har fått en bestående skada.
Att ha dessa ljuvliga katter hos oss är en sådan enorm glädje, men det är också förknippat med andra känslor. Just nu är det oro för Assi. Jag kommer inte nära honom, kan därmed inte undersöka vad som är fel eller ta honom till en veterinär. Men jag ser att han haltar. Om han t.ex. har fastnat med klon någonstans, blivit stungen av en skorpion eller trampat snett vet jag inte. Det kan ha hänt precis vad som helst och därför vet jag inte heller om det är något som är övergående eller inte.
Jag brukar inte vara orolig av mig, särskilt när det är sånt jag inte kan kontrollera. Men djuren, ja de påverkar mig enormt, hela känsloregistret. Som det ska vara tänker jag.
Så här har förloppet sett ut hittills.
Lördag
När jag ska ge frukost till dem så är det bara Semlan och Sombri på balkongen. Jag ser att Assi ligger utanför hönshuset, men han kommer inte upp och äter. Förstår då att något är fel. När de andra åt gick jag mot Assi, för att se hur allvarligt det var. Men då var han redan borta. När jag gick in igen såg jag honom på räcket. Han hoppade inte ner och åt med de andra utan vände och la sig i solen på plåttaket. Där låg han sedan ett bra tag. När de andra drog iväg på ängen för dagens äventyr så såg jag Assi med dem. Men fram på eftermiddagen hörde Roger honom inne bland tankarna vid balkongen. Han hade troligen insett sin begränsning och dragit sig tillbaka till tryggheten vid tankarna.
Tidigt på kvällen såg jag Assi vid de andra tankarna på ängen. Och då verkade han yr, snubblade och vinglade. Tror att han la sig under de tankarna istället. Såg Sombri komma dit och sedan var det stilla. Jag tänkte Assi åtminstone hade sällskap av syrran ett tag.
När vi skulle gå och lägga oss vid midnatt hörde jag att någon hoppade ner på balkongen. Det var Assi, och han luktade i matskålen men åt inget. Han hoppade direkt upp på filten i fåtöljen. Där låg han och tittade på ödlorna och senare även på Sombri när hon kom upp och lekte. Han var med andra ord inte helt utslagen och jag såg inget tecken på yrsel.
Eftersom jag ville han skulle känna sig trygg där på balkongen så gick jag inte ut och kollade till honom, ställde inte heller ut något. Vi gick och la oss med vetskapen om att han känner sig trygg hos oss i alla fall, även om vi inte får komma nära.
Söndag
Jag sov dåligt, mina tankar var hos Assi. Hade svårt att komma till ro. När klockan närmade sig 7 gick jag upp för att se om alla tre var på balkongen för att få frukost.
Men det var samma visa som på lördagen. Sombri och Semlan väntade på maten medan Assi låg vid hönshuset, helt ointresserad av att komma upp och äta. Jag la då upp 2/3 av maten till katterna på balkongen och så tog den mesta vätskan från mjukmatsburken samt 1/3 av maten och la på ett fat som jag gick iväg med till Assi. När jag skulle ställa ner fatet ca 2 meter från honom så blev han rädd och galopperade iväg in under tankarna vid balkongen. Han såg ut som en hare ungefär när han sprang/studsade.
Jag tänkte att jag om jag lämnar fatet så kommer de andra två att äta upp det också när de är klara på balkongen. Så jag tog med mig det in igen, men när jag såg att Semlan och Sombri var långt ner på ängen, på väg till dagens äventyr, så gick jag ut med det igen och ställde det i närheten av tankarna, klirrade med det för att Assi skulle höra att det var mat på gång.
Efter en stund såg jag honom ligga nere vid de andra tankarna på ängen. Jag gick då ut igen och flyttade tallriken dit ner. Jag tänkte han kanske redan var där nere när jag ställde ut tallriken tidigare. Han blev rädd och gick in under tankarna så klart. Men han behöver ha tillgång till näring och vätska så där fick den stå hela dagen. I gassande sol, så vätskan torkade ju tyvärr bort fort. Men det var det enda jag kunde komma på att jag kunde göra. Jag hoppas han dricker på nätterna i vattenfaten i planteringen på framsidan av huset, och torrfoder har han ju tillgång till hela tiden på balkongen. Vid 17-tiden hämtade jag fatet och då såg jag att han inte hade ätit något alls.
Nu är klockan 20.00 på söndag kväll och för en timme sedan såg jag Assi tillsammans med Semlan på muren nere vid ängen. Semlan kom upp till balkongen och åt torrfoder, då såg jag att minst en av spenarna används och jag hoppas innerligt att Assi får i sig både näring och vätska från sin mamma. Dessutom tyckte jag att Assi rörde sig lite mindre obehindrat, han har ju tagit sig upp på muren och jag såg när han hoppade ner, försiktigt, men ändå.
Hoppas verkligen han är på bättringsvägen, så som jag tyckte det se ut nu ikväll. Men vågar inte ropa hej än! Självfallet berättar jag mer om detta efterhand.
Edit måndag kl. 7.00 (portugisiskt tid) Assi äter med de andra! Han var inte på balkongen och väntade men kom upp när jag serverat.
Bilderna är från en annan dag, innan skadan. En riktigt varm dag då ingen av dem hängde med sin mamma på äventyr utan låg på balkongen och sov nästan hela dagen, utslagna av värmen.
34 svar till ”Assi är skadad”
Men lille Assi, det värker i mitt katthjärta också. Vi hoppas på att det bara är något tillfälligt. Låter lite som ett klobrott inget de gör något åt men katten har svårt för att hoppa. Men visst kan han ha fått ett stick eller något i tassen. Håller tummarna för att han snart är okej igen. Vätska och mat behövs ju såklart du får väl fortsätta som du gjort. Mamma Semlan är säkert en klok kattmamma och låter honom dia.
Det är bättre! Idag kom han upp och åt frukost med de andra. Han åt inte mycket, men han åt. Och han rörde sig bättre. Verkar vara både höger fram och bakben som han har ont i. Men han belastar dem båda idag, dock försiktigt!
Klart man är orolig för sina djur, ibland har de förtroende, litar på en och låter en undersöka.
Våra är ju vildkatter, så vi håller ju på att bygga upp tilliten. Men är inte där än.
Men fina Assi, förstår så väl hur det känns och förstår din oro. Ser i din kommentar ovan att han är bättre idag och har ätit frukost. Nu håller jag tummarna att han fortsätter att bli bättre och bättre.
Ja idag har han ätit frukost och jag såg tydligt att det var både framben och bakben på höger sida som han har ont i. Men han stödjer på båda. Tack!
Det är klart man blir orolig. Man vill ju att de små liven ska må bra och då man står bredvid är man så hjälplös. Hoppas han blir återställd snart.
Så är det verkligen och i det här fallet när jag inte kommer nära så kan jag inte göra mer än se till att det finns mat och vatten. Så som vi gjort sen han föddes.
Men lilla Assipojken då så ledsamt ;( Djuren brukar ju tappa aptiten då de har ont men han dricker säkert på nätterna och får mat av mamma, Hoppas verkligen det är övergående.
Ja det gör ont i hjärtat att se. Idag är han i alla fall något bättre eftersom han kom upp och åt lite frukost med de andra.
Men stackars Assi. Det är i alla fall ett gott tecken att han åt nu på morgonen. I och med att du inte kan närma dig mer så finns det inte mer att göra än att hålla uppsikt och tillhandahålla mat och vatten. Hoppas verkligen att det är något övergående.
Ja det var väldigt skönt att se!
Vilken lättnad att läsa din uppdatering i slutet av inlägget! Man blir ju så förskräckligt orolig när man märker att djur inte mår bra. Det här att dom slutar äta och dricka när dom mår dåligt väcker en enorm oro. Så det är väldigt glädjande att Assi äter igen, för det är ett gott tecken på att måendet är bättre.
Visst är det så, djuren står mig alltid nära så det gör ont i hjärtat. Ja att han äter är väldigt bra!
Hoppas han fortsätter krya på sig. Han är så fin.
Tack, vi tycker han är underbar!
Förstår att du blir orolig. Och värre blir det ju när du inte kan få se om det är något fel på katten. Hoppas det blir bättre nu.
Carin
Tack, ja det hoppas vi också!
Så skönt att Assi verkar krya på sig. Det är verkligen svårt när djur blir sjuka och man inte vet hur allvarligt det är.
Glad måndag!
/Ingrid
Det är riktigt jobbigt när de blir sjuka!
Men åååh, jag märker att mitt ansikte skrynklas ihop i en ledsen min medan jag läser. Klart att katternas mående påverkar dig, du som är så engagerad i dem och gör så mycket för dem. Du kan inte göra mer än du gör och vi kan bara hoppas på att det ska bli bra så småningom. Slutet ger i alla fall hopp och om han äter mår han förmodligen bättre. Nu håller jag tummarna hårt för att det ska fortsätta åt rätt håll.
Tack för att du håller tummarna! Det gör vi också, och jag spejar och håller koll också 🙂
Jag läste inlägget nu ikväll och blev förstås glad när jag kom till slutet. Det verkar som att han lyckades vila sig i form.
Jag tror att katter gärna drar sig undan när de är sjuka eller skadade. Så klart ännu jobbigare när han är så skygg.
Ja vilandet verkar absolut ha gjort skillnad. Det är svårt när de är försiktiga med närkontakten.
Så ledsamt när djur inte mår bra och inte kan tala om vad som fattas dem. Katter brukar väl dra sig undan och slicka sina sår när de skadat sig, så gjorde vår i alla fall. Så härligt att han verkar må bättre lille Assi.
Ja han har ju dragit sig undan hela helgen, så det har varit så svårt att se. Men idag har jag fått se honom 🙂
Åh, va tufft med lilla Assi, hoppas innerligt att det är på bättringsvägen! Så jobbigt när du inte ännu får komma så nära och kan ta honom till veterinären, men skönt att han äter nu, och ser ut att kunna belasta tassarna! Håller tummarna hårt för att det ska bli bättre!
Jättejobbigt! Mest för honom så klart, men jag lider verkligen när djuren inte mår bra. Tack!
Man känner sig verkligen hjälplös när pälsklingarna inte mår bra och det måste ju vara extra jobbigt när du inte kan närma dig desto mera eftersom situationen är som den är.
Jag håller tummarna för att hans onda snart är ett minne blott. Det är nog en naturlig reaktion allt detta från hans håll. När det mest onda har blivit mindre ont så ordnar det sig säkert till det bästa. Jag vill i alla fall tro och hoppas på det. Håller mina tummar hårt!
Kramar!
Jag hade det jobbigt i helgen när han mådde så dåligt. Men nu är han piggare och äter varje dag så det går åt rätt håll. Kram
Det är svårt att bara se på – från sidan om, då katten inte låter nån komma nära för att kolla måendet. Men hoppas att det går åt rätt håll nu <3
Ja det är det verkligen. Det ser ut så i alla fall!
Ujuj jag höll nästan andan när jag läste ditt inlägg. Jag är likadan, inte särskilt känslosam annars, men när det gäller värnlösa djur! Jag har haft katt ända sedan dottern kom hem med en i 15-årsåldern och hon är nu 47. Känner en stark tillförsikt för Assi nu när du sett att hon rör sig går med familjen o äter. Kanske kan du pusta ut nu?
Ja nu kan vi pusta ut, imorgon kommer senaste nytt om Assi!