Att tacka nej till en halv miljon

Ja vad är det för idiot som gör det?

När vi bestämde oss för att sälja Vimle Glas AB hade vi några kriterier klara för oss. Visst lockades vi göra avsteg från dem för att kunna lägga en hög med pengar på banken istället.

Vi har fått flera bud som vi faktiskt tackat nej till.

Kalla kårar

Det första budet kom från ett företag i Stockholm som vill köpa vårt företag för att få ökad trovärdighet i sitt bolag inför framtida upphandlingar (gissar vi). De hade inga som helst avsikter att driva glasmästeriet vidare i Herrljunga. Dessutom var känslan som personerna gav både oss och revisorn inte så behagliga. Visst lockade det – men vi tackade nej.

Svårt hitta en glasmästare

Vi hoppades och trodde att det skulle dyka upp någon som ville driva det vidare! Ett par redan väletablerade företag i kommunen var intresserade, men det föll på att de skulle behöva anställa en glasmästare eller att Roger skulle lära upp någon av deras redan anställda personer. Det senare var inte alls intressant för oss och att hitta en glasmästare snabbt och lätt var tydligen omöjligt.

Passion och banklån

Sedan dök det upp en ung kille som ville ta över, men han fick inte den finansieringen han behövde. Dessvärre försökte han inte ens pruta och han ringde inte tillbaka när han sagt att han skulle heller. Annars kanske han hade blivit köparen. Han kanske hade glöden och passionen, det vet vi inte och får aldrig veta.

Pengar, pengar och pengar

Sedan hittade vi ett företag som vill expandera inom glasbranschen, som kan erbjuda alla tjänster inom glas. Jag ringde upp och frågade om de var intresserade. Det var de! Kändes bra för kommunen att vi kanske skulle få in ett starkt företag med hela branschens utbud i sin lilla koncern. Dessvärre visade det sig att de vände och vred på varenda krona. Varje tillgång analyserades och värdesattes. Vårt företag värderades endast utifrån tillgångarna och lite grann på våra befintliga avtal. Känslan av att de såg chansen att göra en god affär tog överhanden. Alltså jag hade gärna gett dem en god affär, men då hade jag velat se lite mer känsla och glöd. Lite mer anamma och driv, inte bara taktiskt och strategiskt agerande. Vimle Glas behöver en passionerad ägare. Kanske inte lika passionerade som vi varit, men åtminstone med en liten glöd för landsbygdsföretagandet. Storhetsvansinne passar inte i Herrljunga. Så vi tackade nej till den här spekulanten också, vilket inte var så populärt för jag fick ett mail dagen efter som bevisade att de verkligen inte var rätt köpare. Jag har skrivit om detta på VimleGlas Facebook sida – du får gärna läsa där också.

Velande bort och fram

Den mest trovärdiga köparen gav oss ett bud på 450´men hade svårt att komma till skott. Han ville lämna den bransch han nu befinner sig och slå sig ner i sitt hus i Herrljunga och börja jobba som glasmästare. Det gick väldigt många turer med den här köparen och när vi inte längre orkade vänta så satte vi en deadline och den klarade han inte hålla. Så vi valde faktiskt att tacka nej till den här köparen också. Det finns orsaker kring den här köparen som jag inte vill beskriva här, så det var inte bara veleriet med att komma till skott som avgjorde.

Eftersom det blev bråttom redan från början då Roger kommit in via sista reservplatsen och började sin utbildning med en gång var vårt utgångsläge självklart inte det bästa i eventuella förhandlingar. Dessutom är det ju fullt begripligt att andra inte vill göra affär så fort som vi! Pengarna har aldrig varit den viktigaste grejen i det här. Det viktigaste för oss var att få lugn och ro och känna att vi kunde släppa allt så Roger kunde fokusera på sitt och att bolaget helst levde vidare i kommunen i någon form, för Herrljungabornas skull.

När allt drar ut på tiden och man kastas mellan hopp och förtvivlan sliter det rätt rejält på en. När energin var slut och tron på att rätt köpare finns hade försvunnit så tog vi beslutet att vi istället avvecklar Vimle Glas AB.

Så, vi är idioterna som tackat nej till en halv förmögenhet. Dessutom är vi förbannat glada över det beslutet.