Lovade ju att berätta när och om Assi kom hem. Och det gjorde han strax före kl 8 i morse! Efter fem veckor på vift.
Igår grät jag, igår började känslan av att Assi var borta för alltid sakta ta över mina tankar. Att han gått vilse, flyttat någonstans eller rent av skadat sig och dött. Idag kom han hem.
I morse så hörde jag ett mjauande när jag var inne i förrådet och gav Sombri mat. Där var han ju, vår älskade och saknade lilla vilde. Han kom springandes in i förrådet och strök sig mot mina ben. Var mer intresserad av kel först, men sen såg han ju att Sombri åt mat så han hoppade dit och hjälpte henne tömma fatet med mjukmaten.
Jag fyllde så klart på med torrfoder, men mjukmaten har vi inne i huset så den inte blir för kall, för det gillar inte Sombri. Assi åt gladeligen torrfodret. Mer kel och när jag gick ut så följde han efter mig, Sombri hade redan sprungit ut.
Hon fräste åt honom ett par gånger och han nafsade henne i ryggen en gång. Efter frukosten kelade jag med Assi länge på balkongen samtidigt som Sombri inte riktigt kunde komma till ro. Men hon höll sig i närheten. Till slut så gick hon och la sig hos Assi på stolen där jag lämnat honom. Slickade honom och sedan somnade de gott tillsammans. Som om inget hade hänt.
Mitt hjärta svämmar över. Jag är så tacksam och glad att han lever. Det här var den bästa julklappen jag kunde få!
Nu vet jag att han klarar sig länge (fem veckor i alla fall) på vift och det är skönt, för jag vet ju inte hur länge han behagar vara hemma denna gången. Men idag är han här. Välmående, kelig och hungrig. Och det ska vi njuta av!
Meio selvagem e meio domesticado, som jag skrev till en kompis. Halvt vild och halvt tam. Det är vad han är, vår underbara röda Assi!
Alla bilder fotade med mobilen idag på förmiddagen.
Lämna ett svar