Bo i husbil? Permanent? Vi får så många olika reaktioner när vi berättar om vår nya livsstil. De allra flesta tycker att det är väldigt inspirerande. Men vi provocerar också.
Vi är båda två nyfikna. Nyfikna på vad som finns utanför vår vanliga sfär. Men vi är inte äventyrliga och vi är inte modiga. Är inte alls intresserade av att kasta oss utför stup, vandra i djungeln eller utsätta oss för andra faror. Vi är ganska fega egentligen. Men vi har inga som helst problem att byta miljö och inte heller att låta tankar få fäste och sedan agera. Vi har inga behov av att stanna kvar i något. Inte bara för att. Om vi stannar så gör vi det för att vi vill. Genom att bo i husbil kan vi t.ex. byta miljö hur ofta vi vill.
De flesta i vår omgivning har nog lärt sig hur vi fungerar nu. Och accepterar det. En del skakar säkert på huvudet och tycker vi är smått galna. Men det är fine, vi har inga problem med att gå våra egna vägar. Vi upplever vårt liv som vi vill, tar inte hänsyn till andras reaktioner, det är deras egna ansvar. Vi ansvarar för vår kärlek till varandra och till vårt liv. Att ta tillvara på intressanta möjligheter som dyker upp.
Att bo i husbil är inte enligt normen
Ja den där normen. Den sätter käppar i så många hjul, hjul som kunde snurrat på om ingen stoppade in de där normkäpparna i hjulen. När man gör något som är utanför normen så kommer det alltid reaktioner. Det provocerar helt klart. Att vi gör som vi vill och inte som alla andra gör. Jag kan inte riktigt alltid bemöta reaktionerna för jag vet inte vad jag ska säga. Det vanligaste vi får höra är att vi är modiga. Och jag förstår att det är menat som komplimang och att den som säger det tycker det är modigt att bryta normer. Vi har inga problem att göra det, därför slår det slint i mitt huvud.
Det är inte modigt för oss. Det krävs inget mod, vi behöver inte jobba med några rädslor för att genomföra våra förändringar. Att bo i husbil är inget annat än glädje och nyfikenhet. Finns inga rädslor alls för att släppa lägenhet och alla våra saker. Det är bara befriande.
Är det så att den som tycker vi är modiga själv har en rädsla för att göra det den egentligen skulle vilja göra och att vi med vårt initiativ matar den rädslan? Och att vi då upplevs modiga? Jag vet inte. Jag bara spekulerar, för jag vet ju inte hur det är. För mig är mod när man bemöter en rädsla. För oss finns inga som helst rädslor med i detta beslutet.
Kanske därför vi provocerar, för att vi inte är rädda, för att vi bara gör? Vi tycker det är enkelt att ta nya beslut. För vi resonerar som så att det är bara att ta nya beslut igen. Vi kan bo i husbil i ett år eller fem år. Vi har ingen aning. Vi kommer garanterat ta nya beslut, det gör vi ju alltid och det är precis så vi vill ha det.
Vi inspirerar!
De flesta tycker som sagt att det är spännande, roligt och inspirerande. Det är underbart att få så mycket pepp och hejarop från er alla! Och ni som säger att vi är modiga och ni som tycker det, jag blir glad, jag kan inte bara se själv att det är modigt. Men det gör inget – för vi får tycka olika, det berikar bara!
Se här bara, några få av alla fantastiska kommentarer vi fått när vi berättat om nya livsstilen om att bo i husbil.
”Så spännande!”
”Vi tar med tältet och blir grannar en vecka eller två!”
”Så rätt, lev nu!”
”Tror ni kommer få det fantastiskt bra!”
”Bra val, ser fram emot att följa er”
”WOW”
”Häftigt och inspirerande!”
/Anna
PS. Bilden är från en av bilarna på mässan där vi köpte vår bil. Vår inredning är ljusare 🙂 Bilder kommer så klart när vi hämtat vår egen FrankieBoy!
10 svar till ”Bo i husbil permanent provocerar & inspirerar”
Jag älskar när människor följer sitt hjärta och inte normen. Skulle absolut kunna tänka mig att leva så under en period när barnen är äldre alternativt flyttat hemifrån!
Det är en av tjusningarna med livet, vi är alla i olika faser med olika behov och erfarenheter. Älskart!
Jag håller med Maria; så fint att ni följer era hjärtan och inte normen. Jag kommer vända mig hit – alltså till bloggen – för att få pepp till att gå min egen väg och bryta mig ännu mera loss från den inrutade vardagen. Jag tycker att nyfikenhet är en av de bästa drivkrafterna som finns och hoppas att ni, vare sig ni kastar er utför stup och vandrar i djungler eller ej, får upptäcka många saker. Både om er själva, människorna ni möter och platserna ni besöker.
April närmar sig… Spännande! ?
Roligt om vi kan inspirera Sandra! Ja, vi vill verkligen uppleva och upptäcka livet och allt vad det för med sig av platser, känslor och möten. Du är så välkommen att hänga här med oss!
Tror att ”udda val” provocerar de som har lagt locket på alltför länge, de som kanske egentligen skulle vilja, men inte ens vågar tänka tanken, inte vågar glutta på locket för att se vad som finns därinne. Och då är det lätt hänt att projicera på de som ”bara gör” istället för att fundera över varför man reagerar som man gör.
Jag tycker det är grymt inspirerande jag!
Mmm ja så kan det ju vara! Roligt att kunna inspirera dig 🙂
När vi bestämde oss för att flytta från Dalarna, bodde jag i husbilen några månader. Det var mest för att kolla om vi skulle trivas och vilja etablera oss här. Många på jobbet var rädda för att jag skulle frysa (det var under vintern) En jobbarkompis kom och sa att om det blev besvärligt, hade dom ett tomt gästrum. Jag bjöd ut mina nya jobbarkompisar och sedan fick jag inga mer inviter – de tyckte jag hade det riktigt lyxigt! Jag kunde ju till och med både duscha och ta upp mat från frysen! 😀
Däremot blev jag själv lite ambivalent mot husbilslivet när jag skulle till jobbet varje dag. Husbilen har ju sedan 2001 varit vila, ledighet och upptäckarlusta. Nu blev det vardag. Inte alls den där härliga semesterkänslan som alltid infunnit sig. När vi sedan under våren köpte lägenheten och totalrenoverade den, blev det ännu mera husbilsboende och ännu mera vardagsliv. Så pass mycket att jag nästan tappade tjusningen. Den hösten blev det mycket tid i lägenheten och vi gjorde andra saker än åka husbil på helgerna. Men när våren kom längtade jag ut igen. När vi nu slutar jobba i sommar tror jag dock att det kommer att kännas annorlunda. Inga fasta tider att passa hela tiden, ingen väckarklocka som piskar upp mej till jobbet och många andra måsten som vi inte tar med oss.
Spännande reflektioner! Tack för att du delar med dig. Vi kommer ju ha halva året med arbetstider för Roger och andra halvan utan, när vi är i Europa. Så vi får hoppas att vår blandning passar oss bra 🙂
Allt som är utanför normen provocerar ju … och inspirerar! Kanske blir man provocerad för att man inser att man inte själv vågar ta det där steget utanför … 😉 Vi funderade ett tag på att bo i husbil, men sen så blev det ju husbåt … med husbil på parkeringen 😉
Ja ni har ju inspirerat oss om inte annat! Er båt är verkligen jättefin och det ser ut att vara ett härligt liv det också. Fast jag gillar inte båtar.. så det är nog inget jag kommer testa. Men man ska aldrig säga aldrig!