Champagne, k-pistar och mistlar

Vi är i Sverige nu, rullade över Öresundsbron i går, fredag. Idag blir det ”Fem Snabba” om vår sista del av färden mot Sverige.

Startade i Frankrike och stannade inte för natten förrän i Flensburg, många mil senare.

Champagne utan druvor?

Vi dricker inte champagne så vi erkänner, vi har inte full koll på hur den drycken framställs. Men nog sjutton är det i alla fall en dryck från vindruvor. När vi körde igenom champagnedistriktet såg vi inte en endaste vinstock. Inte en endaste druva. Inte någon vingård alls. Kanske just motorvägen är fel ställe att leta utefter, men ändå. En vingård hade varit trevligt att se när en ändå är där, som bevis på att det faktiskt framställs av vindruvor.  Kanske det är fejk alltihop?

Polis med k-pist

Gränskontrollen mellan Luxemburg och Tyskland gick fint. Men. Det kändes väldigt speciellt att se vakten med dubbelfattning på k-pisten som hängde över bröstet. Vad skulle få honom att sikta med vapnet? Inte ett foto på avstånd i alla fall…

Fulla rastplatser

Ställplatser och campingar var stängda i Tyskland så en natt på en rastplats utmed autobahn var vi inställda på, även om det inte är något vi vill göra. Om vi bara hittar rätt så ska det nog gå bra tänkte vi. Men vi hittade ingen som kändes tillräckligt bra och många körde vi inte ens in på eftersom långtradarna stod uppradade långt ut på infartsvägen. Enormt mycket lastbilar på vägarna i Tyskland och Danmark! Vi hade det så bra i bilen att vi rullade på och slapp på det viset stå på en plats vi egentligen inte ville stå på och så fick vi uppleva Elbetunneln nästan tom.

Misteln är fräck

Hade ingen aning om att misteln var ett så fräckt träd. Satt hela vägen genom Frankrike och beundrade träden som fanns utmed den tråkiga A10:an. Men när den även dök upp i Tyskland så bildgooglade jag ”träd med blad som bollar” och fick träff, så nu vet jag att det var mistlar. Översta bilden.

Ostbågar & belugalinser

Väl i Sverige körde vi in på Willys i Ängelholm för att köpa sånt vi saknat. Ostbågar, Ahlgrens bilar, belugalinser, ättika, leverpastej och Anamma vegofärs bland annat. Vi blev väldigt chockade över hur nonchalanta alla är med avstånden till andra!

Sen stannade vi och åt lunch på Max, också något vi saknat. Där finns nämligen halloumiburgare med glutenfritt bröd. Men det var nog sista gången jag åt det, det var inte särskilt gott längre. Roger gör bättre halloumiburgare!

Nu står vi på Apelvikens Camping och funderar på vart vi ska ta vägen framöver. Och ja, vi håller oss på vettigt avstånd från andra människor, det har vi gjort sedan vi var i Setúbal i början av mars, så det är ett invant beteende för oss.

/Anna & Roger