Den ständiga frågan: Vad saknar ni?

Nyfikenheten kring vår livsstil är väldigt roligt, och även inspirerande för oss. Men vi får alltid frågan Vad saknar ni?

Anledningen till att den frågan är så viktig att ställa vet vi inte. För det kan omöjligt vara det roligaste och mest intressanta att få veta. Eller? Det är en negativ klang redan i frågan, för saknad är ju oftast inget positivt. Vi har inga problem att svara på frågan. Det är inte det. Men varför är det så intressant? Det undrar vi.

När vi bodde i lägenheten var det aldrig någon som frågade oss vad vi saknade. Då var saknaden stor. Vi saknade frihet. Vi saknade tid. Vi saknade havet. Vi saknade värme… Ja jag tror vi skulle kunna göra en väldigt lång lista på vad vi saknade då, men det känns destruktivt så det gör vi inte. Det är ju ändå ingen som frågat om det 🙂

Nu när vi får frågan så är svaret ”Inget”. Egentligen. Alltså vi längtar ju efter nära emellanåt, fast vi ser inte det som ett problem eller en saknad. Vi saknar egentligen bara småsaker. Som halloumi ibland. Och Ahlgrens bilar. Vi har det viktigaste hos oss hela tiden; frihet, tak över huvudet, varandra och ljuvliga vyer med massor av oupptäckta platser. Sa jag frihet?

Därför blir frågan ”Vad saknar ni?” konstig. Den hade varit mer relevant när vi verkligen saknade massor. Men då levde vi en ”normal” livsstil och det var ingen som kom på tanken att fråga oss den frågan då. Nu när vi gör något åt all den saknaden vi hade, då kommer frågan om vad vi saknar. Är det inte lite märkligt?

Vi lovar att när vi saknar något så berättar vi det. Eller så åtgärdar vi det.

/Anna