Det digitala lurendrejeriet

Nu vill jag skriva om hur jag känner mig lurad av många digitala tjänster. Om hur utvecklingen, i mitt tycke, ibland nyttjas till fel saker.

Jag var med när digitaliseringen började och jag har sett stor utveckling under dessa år, mycket är helt fantastiskt men jag tycker inte om allt. De som föds idag kommer ha en helt annat verklighet så om detta inlägg läses om 5 år så kanske både jag och andra skrattar åt det. Så fort går det.

Här är i alla fall några saker som jag känner mig lurad kring. Och sånt som blivit möjligt på grund av digitaliseringen. Mestadels älskar jag ju allt digitalt, men reflekterar åt andra hållet ibland också.

Vad menar jag med digitalt lurendrejeri då?

Som vanligt så handlar det om pengar, det digitala lurendrejeriet likaså. Det finns möjligheter till inkomster och det måste tydligen utnyttjas. Hela tiden. Självfallet ska en kunna ta betalt för sina tjänster, oavsett om de är digitala eller inte. Men det har någonstans gått överstyr, det ska tjänas pengar på precis allt.

Marknadsförare har alltid försökt hitta vägar att få oss att handla just deras produkt. Och med de digitala möjligheterna så är vägarna oändliga. På gott och ont.

Eftersom vi (nästan) alla använder telefonen mest hela tiden till allt som ska göras så bjuder vi ständigt in till att bli påverkade, vare sig vi vill eller inte.

Gratistjänster betaltjänster

Med betaltjänst menar jag att en måste betala för att slippa reklam eller att hela tjänsten kräver ett abonnemang som kostar pengar.

Detta har hänt med de flesta stora digitala tjänster som vi använt gratis i ett antal år, de är fortfarande gratis men är numera nerlusade med reklam. Facebook, Instagram, Twitter är bara några exempel.

Jag känner mig lurad för att jag tvingas se reklamen om jag vill fortsätta använda tjänsten. En tjänst jag använt i många år och därmed har skapat ett behov av.

Ouppmärkta betalartiklar

Tidningar använder den här funktionen. Vissa artiklar är gömda bakom en betalvägg som endast prenumeranter kan läsa. Klart tidningarna ska ha betalt, det är inte det.

Det som stör mig är att jag inte märker att det är en betalartikel förrän jag redan klickat på länken. Den är inte uppmärkt.

Tidningen får in mig till sin sajt och på det viset kanske får mig att klicka runt (även om jag inte fick läsa det jag ville från början), de kan också räkna mina klick i sin statistik och därmed få högre inkomster vid förhandlingar med annonsörer. Så vad får jag? Inget. Medan de får massor.

Jag anser att länken (både i sociala medier och på deras egen sajts puffar) ska vara uppmärkt med att det är en betalartikel. Då kunde jag direkt avgöra om jag ville läsa den eller inte. Nu blir jag lurad eftersom jag inte fick läsa utan att betala först.

Algoritmer

På Facebook och Instagram t.ex så styr algoritmer vad jag ska se i mitt flöde. Det är inte mina egna val, de jag följer, som styr. Utan algoritmerna tycker att bara för att jag inte gillat Marias senaste poster så vill jag inte se hennes nya. Att jag har valt att följa henne verkar helt egalt i algoritmen.

Det är lurendrejeri, jag gillar ju Maria och hennes inlägg, även om jag inte klickar på ”like”. Hennes (och många andras) inlägg verkar vara ersatta med sponsrade inlägg istället.

Spårningen & kontrollen

Hur vi spåras och sen får riktad reklam av det tycker jag är otäckt. Hur vi inte kan prata om en takfläkt här hemma utan att dagen efter få upp reklam på takfläktar i våra flöden. Hur vi kan diskutera nästa resa, och sedan bombarderas av reklam för de platser vi talat om. Om vi har googlat om takfläktar så förstår jag reklamen, men om vi inte rört våra digitala enheter, men ändå får reklamen. Hur kan de då veta?

Bara för att vi pratar om ett resmål är det inte samma sak som att jag vill ha reklam om det. Jag vill söka upp informationen själv. Även om jag är kass på att Googla. Jag vill välja mina egna källor.

Vänner och ”skyldigheter”

Den här punkten kanske sticker någon i ögonen för jag vet att det snurrat runt diskussioner och uppmaningar på nätet. Men jag tycker inte att jag som vän har en skyldighet att ”like:a” eller dela mina vänners inlägg som innehåller reklam för deras företag eller produkter.

Jag stöttar gärna på alla möjliga sätt, men det är upp till mig om jag vill dela digitalt. Mina flöden är inte längre fyllda med uppdateringar av vad mina vänner gör och tänker, de där triviala uppdateringarna om livet i allmänhet. Jag saknar dem, jag vill inte ha reklam, uppmaningar och tävlingar. Sociala medier har utvecklas, och allt handlar om pengar. För de som äger kanalerna men också för många av användarna.

Igen, jag förstår behovet att tjäna pengar. Men vill vi smutsa ner våra vänskapsrelationer (som i mångt och mycket sker digitalt idag) med reklam och pengar?

Medvetet bluff och båg

Ovan grejer anses inte som lurendrejeri egentligen eftersom det sker inom lagarnas ramar. Men det finns ju sånt som faktiskt medvetet är en kriminell handling. Exempel på det som vi nog alla råkat ut för är bluffmejl och bluffSMS.

Det är enkelt att sätta upp en webbplats och göra så den ser seriös ut och på det viset lura besökarna till köp. Läste om t.ex ett företag som sålde tjänsten som adressändring.se erbjuder helt gratis. Med ett liknande domännamn så var det ju lätt att tro att en hamnat rätt och därmed beställa och betala för något som egentligen skulle vara gratis.

Vad gör jag då?

Eftersom jag inte gillar att känna mig lurad så har det blivit så att jag läser färre blogginlägg hos bloggar med reklam, använder sociala medier allt mindre och väldigt sällan klickar på en länk som leder till en tidning.

Men jag kan inte värja mig helt så klart kanske därför jag upplever det som ett digitalt lurendrejeri?

Jag funderar ofta på att lägga ner alla sociala kanaler, att bara ha min blogg. Men jag uppskattar fortfarande information som jag får framför allt via Facebook. Särskilt när jag är ny i Portugal så bidrar lokala grupper med information om vad som händer omkring oss till exempel, jag hittar recept och tips i odlingarna från portugiser jag inte ens känner och så vidare. Så just nu är det inte aktuellt att lägga ner Facebook i alla fall. Instagram använder jag inte längre. Relationerna är det svåraste, hur ska jag hålla kontakten med alla om jag stänger ner allt? Men det får bli ett annat inlägg om det.. 🙂

Hur känner du kring det här? Något du reflekterat över? Kanske du bara följer med strömmen utan att reflektera?

Översta bilden är vår utsikt från balkongen en molnig dag.