En eftermiddag med portugisiska grannar

I helgen visste vi att huset som ligger närmast oss skulle vara bebott, det står annars oftast tomt. Men nu skulle det alltså komma folk och vi ville bjuda på fika!

Grannhuset ägs av en portugisisk kvinna som bor i Lissabon. Hon är några år äldre än jag och är änka sedan ett antal år. När vi flyttat hit såg vi att hon och hennes syster kom på helgerna ibland, men det senaste året har hon arbetat i Angola och ska så göra 1-2 år till. Så det har varit ganska stilla i det huset.

Men systern och hennes man kommer ibland. Och de händer att de har med sig något av sina barn och deras familj. I våras promenerade de förbi när vi jobbade i trädgården och de stannade och vi kunde prata en stund. Oftast åker de förbi i sina bilar och tutar/vinkar och vi pratar oftast inte mer än några hälsningsfraser. Men då i våras så gick de alltså och vi hade ett ganska långt och trevligt samtal på en blandning av portugisiska och engelska över muren. Systerns dotter och hennes man kan engelska bra.

Vi la till varandra på WhatsApp och bestämde att nästa gång de kommer ska vi ta en fika ihop!

I lördags var det dags, så jag bakade lite kakor. Hallongrottor, fast med egen plommonsylt, jordnötskakor (skippade chokladen) och citronsockerkaka (citronen finns inte i receptet men saft och skal från en citron åkte med i smeten). Jag bytte ut vetemjöl mot glutenfritt mjöl.

De hade med sig en stor sockerkaka med apelsinsmak också, Roger tyckte den var jättegod och åt två stora bitar. Så vi hade ett riktigt kak-kalas, det var vi två, husägarens syster och hennes man, deras dotter och hennes man. Resten av kakorna åkte in i vår frys.

Vi hade så mycket att prata om. Vi visade huset, både ut- och invändigt, berättade om våra renoveringar och intresse för odling och olika typer av lösningar. De berättade om sin kärlek till Porto Covo, vilket ju är vår favoritstad på kusten och visade på karta var de bodde söder om Lissabon. Vi fick höra storyn om hur huset här i vår lilla dal hamnade i deras ägo och lite om planerna för framtiden. När vi fikat och gått husesyn så hoppade vi alla i poolen. Det var 37 grader i luften så det var skönt att glida ner i vattnet. Där höll vi till i en timme ungefär, det var 29-30 grader i poolen, medan samtalen fortsatte.

Men till slut så blev det lite kallt, skymningen var på väg och vi behövde ju alla äta middag. Så de fick med sig en stor påse med körsbärstomater och gick hem till sitt och vi hann äta vår middag innan mörkret föll.

Samtalen skedde på både portugisiska och engelska, de var otroligt vänliga och talade långsamt samt översatta enstaka ord lite här och där så vi lättare skulle förstå. Men vi gled över i engelskan ofta, det går ju fortare då 🙂 Två av dem behövde lite tolkning till portugisiska ibland så då lyssnade jag med öronen fladdrandes för då visste jag ju vad som sas, eftersom det var mina ord som översattes. Jättebra träning och dessutom i öppenhjärtliga samtal!

Ser fram emot att ses igen, då har vi också blivit lovade att bli bjudna på en fantastiskt god bacalhau, då de vill överbevisa oss, för det är gott med bacalhau! Vi har bara haft otur på restauranger säger de. Hoppas verkligen de har rätt!

Det blev inte några bilder alls den här eftermiddagen, precis som det ska vara tycker jag. När vi är sociala fokuserar vi på det, inte på att fotografera. Särskilt när det är första gången vi träffas. Då vill vi ju att samtalen ska flyta och intresse för varann visas. Vi kan fota varandra för våra fotoalbum en annan gång 🙂