En fruktansvärd dröm

I söndags vaknade jag helt förtvivlad, nattens dröm satt hårt i hela kroppen och den släppte inte förrän fram på förmiddagen.

Jag analyserar inte mina drömmar, det är så väldigt sällan jag minns dem. Men den här drömmen satte sig hårdare än vad mardrömmar om vargar och björnar (som jag är oerhört rädd för) nånsin gjort. En gång drömde jag att jag blev levande begravd och den kan jag ibland fortfarande tänka på och rysa.

Den här drömmen började med att jag stod i duschen och handväskan hängde där inne också. Jag kämpade med att inte blöta ner den och Roger sa det läckte ut massor av vatten på golvet. I nästa sekund står jag utmed vägen någonstans och väntar på Roger som ska hämta upp mig. Men av någon anledning hoppar jag in i en annan bil som skulle köra mig längre fram (vet inte varför, mina drömmar är inte logiska). Men den bilen svängde åt höger när jag skulle till vänster. Så jag bad att få hoppa ur och de stannade och släppte av mig.

När jag gick tillbaka till platsen där Roger skulle hämta upp mig så gick jag och pratade med en gammal vän. Jag insåg att Roger hade missat mig och nu måste vara väldigt orolig över vart jag tagit vägen. Telefonen ligger i handväskan som hänger på tork i duschen på hotellrummet. Ja, vi bodde tydligen på ett hotell.

Så jag går tillbaka till hotellet, min vän följer med. Vi passerar en annan vän som pratade i telefon och vi vinkade till varandra. När jag kommer till hotellrummet går jag in i badrummet för att ta fram telefonen så jag kan ringa Roger, men min handväska är borta. Hela rummet är tömt. Då minns jag att vi skulle checka ut och Roger har packat allt och lastat in i bilen. Men var är Roger?

Jag kan inte hans telefonnummer, använder ju alltid det inprogrammerade. Så går ner till receptionen och ber att få låna telefonen. De lyfter upp en telefon på receptionsdisken så jag kan ringa, de säger att de har ett inprogrammerat kortnummer till Eniro, bara slå &1122. Men varje gång jag slår ”&” så hamnar jag i ett pågående samtal. Försöker flera gånger och paniken stiger.

Samtidigt står det en väldigt vissen tomatplanta på bänken som hänger ner på mig och är i vägen, det irriterar mig. Innanför receptionsdisken står nämligen en person som arbetar med att sköta växter och jag tänker att tomatplantan har de helt klart missat.

Jag provar igen att få tag i Rogers telefonnummer men jag lyckas inte komma fram till Eniro och därmed inte till Roger.

Jag vaknar.

Glad att han ligger bredvid mig för jag är ruskigt ledsen när jag vaknar, förtvivlad för att vi har kommit ifrån varandra i drömmen och inte kan nå varandra. Vi spenderar i princip 24/7 tillsammans och jag vill inte ha det på något annat sätt!

Roger lugnar mig så klart, drömmen lämnar mig så sakteliga där jag ligger i hans armar och berättar om nattens obehagliga äventyr.

Bilden är på en ljuvligt vacker gladiolus som dök upp i trädgården. Dessvärre åt fåren upp den, men jag hann fånga den innan!