Jag har nu kunnat se könen på Assi och Sombri. Och det är en av varje. Och visst var Lillasysters magkänsla rätt.
För i en kommentar till inlägget där jag berättade om vilka namn de fått så skrev Lillasyster att hennes magkänsla var att Assi var en kille och Sombri en tjej. Och precis så är det, åtminstone om jag tolkar rätt. Men google har hjälpt mig och jag tycker det är tydligt. Eller är du av en annan uppfattning?
Nu har vi rutiner
Vi börjar sätta lite rutiner nu, jag och katterna alltså. Varje morgon hänger de på balkongen och väntar på frukosten, sedan en tid tillbaka tar Semlan alltså ungarna med sig när det är matservering.
När jag kommer ut hoppar de ner på plåttaket 1 meter nedanför. Jag kikar över kanten och pratar med dem, de sitter kvar där och väntar. När jag stängt våra fönsterluckor (så solen inte värmer in i huset) så ställer jag ner mjukmaten och fyller på torrfodret. Jag hinner knappt gå in förrän Semlan kommer och börjar äta, och ungarna kommer direkt efter.
Semlan lämnar mycket till ungarna, sätter sig och håller koll så de får äta ifred. Efter en stund brukar hon vandra iväg, kanske hon bara lägger sig på plåttaket, vet inte, ser inte det inifrån huset.
Ungarna stannar ofta kvar och leker en stund på balkongen. Semlan kommer ibland tillbaka och äter torrfodret. Men hon litar bevisligen såpass på oss att hon kan lämna ungarna hos oss!
På eftermiddagen/tidig kväll är det samma visa. De håller sig nära eller på balkongen tills det är dags att få mat. Oftast så sitter Semlan antingen på plåttaket eller i hörnet vid vattentankarna. När jag går ut och öppnar fönsterluckorna så visar hon sig. Vi pratar en stund och sedan går jag in och förbereder deras mat. När jag kommer ut sitter hon väldigt nära räcket, vi pratar lite till och jag går in. Så fort jag stängt dörren hoppar hon upp, och så kommer ungarna också.
De är inte lika rädda längre. Semlan ligger kvar på plåttaket när jag kommer ut för att hämta fatet efter att de ätit upp och lämnat balkongen, hon verkar väldigt lugn och har nog fattat att jag bara vill dem väl.
Kattlyckan fortsätter!
36 svar till ”En pojke & en flicka”
Men underbart att det går framåt. Så roligt.
Som jag fått lära mig angående katter, kön och färg är bla att röda/gula/orange (vilket man väljer att benämna Assis färg) kan bara en hankatt ha. Däremot sköldpaddsfärgade kan bara honor ha. Är inte säker om Sombri är grå med röda tecken (sköldpaddsfärgad) eller bara grå och beige?
Kul det där med färger. Hur viss färg bara är visst kön.
Ja det är underbart att det går framåt. Nu är det inte hankatter kan ha den gula färgen eftersom mamma Semlan är gul. Men det är ovanligt har jag förstått, hon e unik 🙂 Jodå Sombri har röda tecken också.
Så fina bilder på katterna och så härligt att tilliten ökar. Den kommer garanterat att växa mer och mer.
Könsbestämningen verkar stämma bra så nog är det en av varje 😀
Önskar en fin fredag!
Tack för bekräftelsen! Detsamma till dig!
Åååå vilka bilder ♡
Klart att de litar på dig nu.
Jag har lärt mig att det som står i första kommentaren inte stämmer…..kan vara vilket kön som helst.
Ha en bra fredag, här friskar vinden i ordentligt igen så Busan gick in igen.
De litar mer på mig nu, men inte fullt ut 🙂 Detsamma, Busan vet hur hon ska söka skönaste läget!
Så fina bilder på dina söta katter. Kommer ni att låta kastrera dem, eller får de föröka sig som de vill?
Ha en fin helg!
/Ingrid
Tack! Vi får väl se om de väljer att bo kvar här och om vi kan fånga in dem utan allt för mycket ångest. Beror på hur vilda de vill vara tänker jag. Men fler ungar är ju inte önskvärt. Har startat dialog med veterinär men inte kommit så långt än.
kul när katterna kommer, morgontrötta jag skulle önska att de inte kommer för tidigt 🙂
Hihi, de hänger på balkongen tidigt. Men de gnäller inte, de bara är där och leker och sover.
Det verkar nog vara som du säger om könsbestämningen när man ser på dina bilder.
Fina bilder på dem som du tagit.
Carin
Tack!
Kattungar är bland det sötaste som finns och dina bilder på dem är så bra,
Kul att de vågar sig upp på balkongen, med lite godsaker är de hyfsat lätta att locka.
En grannkatt hos oss flyttade till ett annat hus där maten var godare. De är ena riktiga livsnjutare
Visst är det, kattungar är urgulligt! Tack! Ja de vill ha god mat, det märks. Helst mjukmaten men den blir ju dålig i värmen så de får det 2 ggr om dagen, resten av målen under dagen som de vill äta får bli torrfodret.
Så roligt att de börjar få sån tillit, och att Semlan lämnar över barnvaktandet till dej, hon kanske passar på att jaga under tiden? Snart kan du nog klappa de små sötnosarna <3
det skulle väl vara bra om de skulle gå att ta de till veterinär så småningom och få de kastrerade?
Angående könen så är det lite spridda åsikter i kommentarerna, och bara för att, fyller jag på med vad jag lärt mej 🙂 1 hona av 1000 blir röda, resten med rött anlag blir sköldpaddsfärgade, det hade jag i åtanke när jag skrev kommentaren i inlägget med deras namn att Sombri var en flicka och Assi en pojke!
Ha en fin dag!
Ja hon passar nog på att jaga under tiden eller bara få sin egen tid. De börjar väl avvänjas nu tror jag. Vi får se hur vi gör med kastreringen, och infångandet, lovar hålla er uppdaterade. Aha skrev du det också, sorry jag inte återkopplade till dig med!
det är verkligen kul att få följa deras resa och er resa. Resa är förstås fel ord, men… uppväxt… låter också märkligt. Och jag tror du förstår vad jag menar eftersom du har så rikt språk. Att få höra att Semlan är mindre rädd också :’) Så fint!
Hihi, ja jag förstår vad du menar! Det är superfint att få vara en del i de vildas liv, rätt var det är kanske de är liiiiite mer tama.
Vad härligt att de börjar lita mer och mer på er och så de har vuxit, de små. Härligt att de får bra mat och den näring de behöver. Nu är väl största bekymret att familjen inte behöver växa så mycket mer…
Nä inte större familj, jag tror i och för sig inte de fortsätter att hänga här alla tre tillsammans. Men vi får se vad som händer, vem eller vilka det är som ska ha mat framöver.
Helt underbara bilder på de söta katterna! Så fint du fångat dem i em/kvällsljuset.
Roligt att de inte är lika rädda längre och jag förstår din kattlycka. 😀
Tack, jag gillar också de i morgonljus bäst 🙂 Katter är underbara!
Så söta dom är. Det är så fint när man får en bra relation med djur och man märker att dom börjar lita på en mer och mer. Det värmer i hjärtat att läsa.
Ja de är urgulliga! Älskar att vara en del i deras liv, även om det bara är serveringspersonal 🙂
Vilka helt underbara bilder på de fina katterna och vad härligt att de börjat känna tillit till dig, att de förstår att du faktiskt vill dem väl.
Ja det är härligt med vår lilla kattfamilj!
Så himla söta de är! Och jag har också hört att det är ovanligt med röda honkatter, tror att både modern och fadern då ska vara röda för att det ska bli röda honkatter? Svägerskans dotter har en röd honkatt som fick fyra ungar, två helröda , de var hanar, och två spräckliga, de var honor!
Mysigt att de blir mer och mer ”tama” och kommer närmare i alla fall!
Jag fjäskar så mycket jag kan för att de öka sin tillit till mig, ska bli spännande och se vad som händer framöver.
Så underbart när man börjar få förtroende från djuren!Då blir man ju stolt som en tupp! Jag hade nog också tippat att den rödlätte var en kille, mest för att jag fått för mig att röda (gula) katter mest är hanar. Min Torsten har samma färg, han som nu bor med sin svarta syster Astrid på landsbygden.
Ja jag tror ni är adopterade nu, och därmed även godkända!
Underbart om vi är adopterade! Vi hoppas åtminstone en stannar kvar framöver, misstänker familjen splittras så småningom.
En riktig solskenshistoria har det blivit och mera solsken tror jag att det kommer att bli.
Hoppeligen blir de så tama att ni kan ta dem till veterinär senare innan de blir könsmogna…
Ni är nog snudd på adopterade nu skulle jag gissa.
Dina foton är ljuvliga.
Katt-kram!
Tack, ja om vi kan ta dem till veterinären så gör vi det. Frågan är om de stannar kvar, jag är liksom hela tiden beredd på att de splittras och flyttar. Kram!
Vilka fina bilder på de ljuvligt söta kattungarna!
Tack, de är ljuvliga helt klart!
Kattlycka verkar vara helt rätt ord 😀 Jag, som älskar djur, uppskattar verkligen de här inläggen med info och massor av bilder på den fina lilla familjen. Snart vågar de sig kanske fram för att bli klappade och då är ni alla en stor familj. Jag vet inte om det är det du strävar efter men om du vill det så kan det nog hända 😀
Vad roligt att du gillar dessa inläggen! Klappa vore mysigt men jag är allergisk så inte nödvändigt. Men att de inte är rädda är första målet.