Vissa dagar är lite bättre än de andra. Och tisdags var en sån där härlig dag som jag kommer att minnas länge.
Vaknade ganska tidigt men kunde somna om, det är inte ofta jag kan göra det så det var en väldigt härlig start på dagen.
Drog igång Discovery för att kolla Vinter-OS, det var dags för sprinten i längdskidor och jag var övertygad om att det skulle bli en medalj så ville inte missa det. Våra vänner som stod på parkeringen var medvetna om detta, Karen kom in och följde med i dramatiken på slutet, där vi tog både guld och silver i damernas sprint!
Vi lugnade ner oss genom att gå ut i den strålande och varma solen, tillsammans körde vi ett långt yogapass på altanen. Hon håller på att utbilda sig till yoga-lärare så hon praktiserade på mig och det gav mig en hel del nya insikter om hur jag kan förbättra mina övningar.
Grabbarna fixade lunch av gårdagens rester och vi njöt av att bli serverade lunchen. Och som vanligt blev det massor av sköna samtal om allt och inget.
Efter disk, bevattning och lite annat småfix satte vi oss på cyklarna och drog iväg till vår by, där mimosan blommade och doftade underbart. Fortsatte till nerlagda stationen och sedan hem igen. Jag var alldeles mörbultad i rumpan av alla gupp och ovan av cykelsadeln. Men å så lycklig över att ha cyklat igen, något vi gjorde jämt förut.
Ingen ville gå in, trots att solen börjat vända neråt. Det var fortfarande varmt ute så vi sjönk ner i de sköna utemöblerna på altanen och fortsatte våra härliga samtal och högljudda skratt, denna gången i sällskap av mandellikör och Karens tryffel och jordnötter.
Karen och jag lagade sedan middag tillsammans. Grillade en aubergine och ugnsbakade sötpotatishalvor på grillen. Sedan gjorde vi en fantastiskt god baba ganoush, stor sallad med edamer ost och lite olika grönsaker vi hade i våra kylskåp. En guacamole med massor av koriander från köksträdgården slängde vi också ihop. Det blev en härlig mix av plockmat som ställdes fram där min picklade aubergine från i somras också uppskattades.
Ingen av oss är festprissar, så vi rundade av kvällen vid halv tio och när duschen var avklarad, klockan ställt för onsdagens gemensamma äventyr så somnade jag fort och med ett stort leende på läpparna.
En dag för alla sinnen och med många känslor, ja jösses vilken härlig dag!
Översta bilden är en holmek (tror jag), de liknar korkekarna, fast stammen är inte lika grov.
