Estremoz, ännu en pärla i Alentejo

Vi rörde oss omkring Estremoz för ett år sedan när vi utforskade områden att bo i, men vi besökte aldrig staden. I lördags blev det en dagsutflykt dit.

Vaknade onödigt tidigt och kunde inte somna om, så jag gick upp och pluggade lite. Vid halv sju ringde klockan och Roger kom upp. Vi försökte äta snabbare än vanligt och komma iväg tidigt, men vi är verkligen inte snabba på morgonen. Så först en bra bit efter åtta lämnade vi vårt hus och rullade ut på småvägarna mot Estremoz. Eftersom vi ville passa på att se mer av det fantastiska landskapet så blev det ingen motorväg med tull på ditresan.

Stannade i Évora för att tanka och besöka en toalett, sen iväg igen. Eftersom det var marknadsdag i Estremoz var det svårt att hitta en central parkering, men till slut dök det upp en tom ruta några kvarter från centrum. Ungefär halv tolv hade vi letat oss fram till mötesplatsen mitt bland marknadsstånden där våra vänner, som bor i Estremoz, mötte upp oss.

Vi strosade runt bland alla loppisstånd med gamla prylar och stånden med mat lockade med både det ena och andra. Blev en påse med rostade mandlar, lite fransk nougat och en stor klase med vindruvor från trakten. Så gott att mumsa på när det kurrade i magen.

När vi kände oss färdiga med marknaden gick vi hem till våra vänner, kollade in deras hus som de har börjat renovera. Sen promenerade vi upp till slottet och njöt av vyerna, såg en familj som flyttat ut högtalare på trottoaren, barnen dansade till den höga musiken samtidigt som tvätten torkade på torkställningen.

Våra vänner berättade om Estremoz historia och vi tittade på byggnader och statyer. Och all fantastisk marmor.

Vi hittade en restaurang, A Cadeia (fängelset) som hade vegetariska alternativ på menyn så där gick vi in. Det var inget lyckokast när det gäller maten, men rödvinet var väldigt gott, Dom Martinho 2018. Vi fick vänta i över en timme på maten, det var otroligt hektiskt där på lördagseftermiddagen. Vi hade ruskigt trevligt och skrattade mycket så tiden sprang iväg, men vi skippade efterrätten med tanke på väntetiden och promenerade istället ner i stan igen.

En skön stämning i den fina stan, så vi återvänder gärna! Körde hem i solnedgången, valde motorvägar med vägtull för att säkert komma fram i mörkret.