Fantastisk dag på Monza – tävlingsdag i Formel 1

Vilken härlig känsla att få vara med på ett så stort sportevent som Formel 1 är. Att på plats få se, höra, lukta och känna allt som hör F1 till.

Var uppe ganska tidigt idag, åt frukost i lugn och ro. Dagens frukost bestod av egen fröknäcke med philadelphiaost och ruccola samt vaniljyoghurt med egen raw musli. Inte så söt som de frukostarna vi åt i Bergamo. Detta var en mycket bättre grund för en lång dag på Monza!

Tåget tog oss till Monza station och därifrån åkte vi skyttelbuss till banan. Samma som igår, fast idag var det otroligt mycket mer folk. Vi var vid vår läktare redan vid 12-tiden, loppet börjar kl. 14. Så det fanns tid för att se lite intervjuer, käka lunch och softa i skuggan innan vi intog våra platser på läktaren. Vi satt precis innan start och målrakan, strax innan infarten till depån.

Paradvarv av förarna

Vid halv ett (loppet startar vid 14.00) körs en lastbil runt banan med alla förare på, där varje förare är med i en kort intervju om dagens race och förutsättningar samt ta emot publikens hyllningar.

Marcus Eriksson (vi har en svensk förare i Formel 1!) berättade om sitt misstag med för hög fart vid gul flagg på träningen igår så han fick starta från depån idag.

Finns knepigt folk även i Italien

Intill oss satt ett par som hade tagit en av våra platser, de insisterade på att de hade satt sig rätt och vi fel. Men trots att vi var flera som påpekade att det var de som behövde flytta sig (det är väldigt trångt på läktaren) så vägrade de. Till slut, när fler kommit och satt sig på sina platser, så flyttade de sig. Dock inte till sina platser utan till två andra. Märkligt att man inte bara säger ”oj, vad dumt, vi missuppfattade platsbeteckningarna..”  Till och med en italienare skällde ut dem – men det hjälpte inte heller.  Det finns folk till allt, även i Italien 🙂

Öppet för publiken på banan

När racet är klart och innan intervjuerna av förarna på prispallen öppnas Monza upp för allmänheten. Folk springer ner på banan och bort mot gridden för att komma närmare förarna.

Vi valde att stanna kvar på läktaren och se på andras iver att komma närmare. Vi såg vad vi ville se på skärmen alldeles framför oss.

Blir säkert någon mer gång

Roger besöker gärna en tävling varje år säger han, man ser sämre och får inte riktigt samma grepp om tävlingen på plats. Så vi kanske hittar en annan bana att besöka nästa säsong. Har du nåt tips?

Sol, stämning, bilar och trevligt sällskap – kan inte få det mycket bättre!

Imorgon tar vi tåget till Genoa och gör något helt annat!