Fel beslut är bättre än inget beslut

Vad modiga ni är! Det är en kommentar vi ofta får. Men vi känner inget mod för vi är inte rädda för de förändringarna vi beslutar om. Men vi kan förstå att andra känner rädsla för att bryta upp och göra förändringar. Därav kommentaren.

Vi har inga problem med att ta beslut. Det är kanske en av de grundläggande anledningarna till att vi gör förändringar hela tiden, det tillsammans med drivkraften i förändringen i sig. Vi tycker helt klart det är bättre att ta ett felaktigt beslut än att inte ta ett beslut alls.

Fel beslut kan ändras

Eftersom vi gärna tar beslut är vi ju införstådda med att om vi tar fel beslut kan vi ta ett nytt beslut efter. Som då förhoppningsvis är mer rätt än det som var fel. Om inte kan vi ta ytterligare ett nytt beslut. Det finns nämligen ingen begränsning i hur många beslut vi kan ta i våra liv. Det är en viktig insikt. Vi kan ta 100 beslut om dagen om vi vill.

Sen kan en ju diskutera vad som är fel beslut. Varje beslut har utvecklat oss på något sätt. Varje beslut har lett till ny kunskap, nya erfarenheter, nya vänner, nya vyer… allt det är ju sånt vi vill ha ut av livet. Vissa beslut kan ibland kännas mindre rätt, men är de fel för det? Men visst, om ett beslut togs för att välja A-vägen och vi sen vände i rondellen för att istället ta B-vägen, så var ju det första beslutet fel.

Inget beslut leder ingenstans

Så även om ett beslut alltså kan vara mindre bra går det ju att ta nya beslut och därmed påverka hur livet utformas. Men om inget beslut tas så rullar livet bara på. Så som livet blir och som andra bestämmer/beslutar eller som normen och strukturen utformar det. Det är inte ett alternativ för oss, och har aldrig varit.

Våra beslut kan ibland landa tokigt hos andra, och det är okej. Vi förstår inte alltid andras val heller, men vi respekterar dem. Men det fina i kråksången är just det att våra beslut är utifrån vår erfarenhet, önskan, drivkraft och kunskap.

Att inte ta några beslut alls är inte vår väg. Vi vill prova och se vad som händer om vi tar en annan väg, inte den som är utmärkt med rött plastband. Vi tar inte alltid den stigen som är upptrampad, utan väljer oftare den som är lite vildvuxen. Och om vi tycker något känns lite läskigt så ställer vi oss frågan ”Vad är det värsta som kan hända?”.

Vad är det värsta som kan hända?

Den frågan ställde vi oss till exempel när vi startade vårt glasmästeri 2007 i Herrljunga. Ny ort, ny bostad och nytt företag. Det värsta som kunde hända var att vi skulle få ett stort och fint garage istället och ha mindre pengar på kontot. 5 år senare valde vi att lägga ner glasmästeriet på grund av studier och vi tog nya beslut som ledde oss till nya erfarenheter och upplevelser. Som att flytta in i husbil efter några år till exempel.

Och nej det är inte så att vi nu har tagit ett felaktigt beslut som vi behöver ta nya beslut om, jag har tänkt skriva om detta länge men inte riktigt funnit orden. Nu kom de. Har även beskrivit hur jag hanterar situationer med beslutsfattande i inlägget acceptera, anpassa och accelerera.

Bilden är från en ställplats i en liten halvtrött by som heter Widdern, men den har också några fina platser och vyer, som varje plats har. Allt beror på hur man tittar 😀

/Anna & Roger