Jag har gått igenom ganska stora personliga förändringar de senaste 8-10 åren. Och en sak jag funderat mycket på är om jag gått från att vara en extrovert till introvert person eller om jag alltid varit introvert, men inte fattat det.
Nu behöver jag inte etikettera allt, det är inte det jag är ute efter men det är skönt att kunna hänga upp reflektionerna jag gör om mig själv på något, så jag får en ännu större förståelse.
Jag gillar det sociala
Jag har alltid gillat att umgås med andra. Däremot har jag inte tyckt att fester, mingel och stora folksamlingar av olika slag alltid varit jättekul. Jag är utåtriktad och nyfiken samt tar stor plats då jag hörs och syns i alla sällskap. Det är lätt att sätta ett likhetstecken mellan det beteendet och att vara extrovert.
Fast skillnaden mellan att vara introvert och extrovert handlar inte om beteendet. En extrovert person laddar sina batterier i det sociala sammanhanget, medan en introvert efter ett sånt sammanhang behöver tid i en stilla miljö.
Så en introvert person kan absolut trivas i sociala situationer och även vara socialt kompetent.
Extrovert…
Jag har alltid trott att jag varit extrovert, för att jag är social och trivs i det sociala sammanhanget (mindre grupper). Jag gjorde den felaktiga kopplingen. Jag älskade att träffa nya kunder och la många timmar på kundsamtal när jag drev min webbyrå. Alldeles för många timmar, för det blev långa dagar då jag även behövde producera webbplatserna. I min hjärna trodde jag dock inte det var något fel, för jag hade så roligt. Och eftersom jag trivdes i det sociala rummet så utgick jag ifrån att jag var extrovert och därmed laddade mina batterier samtidigt som jag hade alla de där mötena.
eller introvert?
Efter tre år intensivt arbetande på det viset så flyttade vi in i husbilen och då lärde jag mig vad återhämtning var. Jag insåg hur skönt jag tyckte det var att krypa in på det där trånga utrymmet, stänga dörr och dra för alla fönster och bara vara tillsammans med Roger. Att göra precis inget vettigt alls.
Det var första gången i mitt liv som jag tyckte jag hade tid att göra inget och samtidigt inte få dåligt samvete. Alla ”måsten” var som bortblåsta trots att vi fortfarande jobbade, alla de sociala kundsammanhangen var borta, då vi gått över till att enbart vara en digital byrå.
Vilken skillnad det blev för mig! Det var då jag började inse att jag nog inte alls är extrovert. Att jag lurat mig själv alla år, att jag inte förstått att jag behövde återhämta mig i avskildhet.
Beteendet påverkades
Den där ständiga stressen påverkade självfallet hur jag var i sociala sammanhang. Hur uppskruvad jag var, hur svårt jag hade för att lyssna och låta tystnaden tala. Jag forcerade samtalen, avbröt och lyssnade inte alltid på andras infall. Jag hade nämligen inte tid, särskilt inte för utdragna och omständliga beskrivningar. Jag hade alltid bråttom, ville framåt i samtalen. Ville få plats med fler frågor, fler samtal, fler kunder, fler… mer… Jag inser nu i efterhand att jag var stressad jämt och helt klart inte en skön person att hänga med. Men kunderna gillade min effektivitet, så firman blomstrade och jag jobbade ännu mer. Jag hade aldrig någon återhämtning. Jag trodde jag hade det, men så fel jag hade. Den onda cirkeln var i full spinn tills jag gjorde aktiva val för att ändra på det.
Introvert!
Jag är en social, utåtriktad och introvert person. Japp, så är det helt klart. I alla fall nu, det kan säkert ändras. Livet lär mig nya saker hela tiden, extra spännande när det handlar om mig själv tycker jag.
Numera är vi noga med återhämtning, vi bokar inte in sociala aktiviteter två dagar efter varandra. När vi känner för att vara själva så är vi det. Tackar nej till både det ena och det andra utan dåligt samvete.
Missförstå mig inte, vi gillar det sociala, vi gillar våra vänner och vi gillar de där samtalen. I lagom dos.
40 svar till ”Är jag extrovert eller introvert?”
Tänkvärda ord, som vanligt!
Jag tror att det lever kvar många gamla missuppfattningar om vad det innebär att vara introvert och samhällets normer premierar därför fortfarande i många fall extroverta drag.
Tänk t.ex. på hur det ser ut på många arbetsplatser. Man placeras i öppna kontorslandskap och det ställs ofta krav på aktivt gruppdeltagande. Inte sällan förväntas man även delta i aktiviteter utanför arbetstid även om det kanske inte är uttalade krav.
Som du säger så handlar dock skillnaden mellan introvert och extrovert om var man hämtar ny energi. Det har ingenting med social kompetens eller viljan att umgås med andra att göra. Sedan är en personlighet sammansatt av ett antal olika personlighetsdrag varav vissa kan klassas som introverta medan andra är extroverta. De flesta har en blandning av både introverta och extroverta drag.
Därför är det viktigt att lyssna på sin egen kropp och försöka förstå i vilka situationer man får den där nödvändiga återhämtningen (samt att inse att inte alla fungerar på samma sätt). Det måste få vara okej att avsätta tid för lugn och ro om man behöver det för att ladda batterierna. Det är kanske inte alltid så enkelt att åstadkomma, speciellt med tanke på samhällets förväntningar, men förändring måste ju börja någonstans…
Tack Lars för din input! Vi människor är komplexa och de personliga dragen är en härlig udda mix hos var och en av oss. Att lyssna inåt är något jag i alla fall blivit bättre på i takt med årsringarna 🙂
En hel del igenkännande där: social & pratig, tycker om att umgås (med människor som jag trivs med) – men i små grupper. Och jag behöver verkligen lugn&ro för återhämtning. Trivs inte med mingel och stora fester – då tappar jag orken helt. Jag tror att behovet av återhämtning ökat med åren för mig, men även min förståelse för vad jag mår bra av och min förmåga att välja det utan att bry mig om vad andra tycker om mina val. Jag tycker det är vettigt att prioritera det man mår bra av – så länge det inte är på andras bekostnad så att man skadar någon annan.
Som du skriver finns det inget självändamål i att sätta etiketter på vad man är för typ av människa, förutom om det kan hjälpa en att förstå sig själv och bidra till att man kan se till att må så bra som möjligt. Då blir man även en trevligare människa för andra att ha att göra med. 😉
Stora fester går bort helt numera, den senaste och troligen sista jag var på var min egen 50-års fest. Visst är det vettigt att prioritera det en mår bra av, det har du helt rätt i. När en lättare kan förstå sig själv så är etiketter bra, särskilt om det gör en till en trevligare person 🙂
Hej Anna! Jag är en mix! Älskar att få vara själv och uppskattar tystnaden. Det är då jag tankar energi och trivs allra bäst. Ja, jag är också en social, utåtriktad introvert person. Det är en bra beskrivning. Därför passar detta medie mig perfekt. Sitter själv framför datorn men möter många fina människor i blogglandet.
KRAMAR till Dig! Anna
Tystnaden..åh den älskar jag jättemycket! Spelar allt mer sällan musik och kan sitta länge och bara titta och lyssna på fåglarna. Intressant utveckling verkligen. Bloggformatet är perfekt för mig också. Kramar
Precis! Så många personer misstar social för extrovert. Egentligen behöver vi ju alla social interaktion, oavsett om vi tror det eller ej. Någon som är helt antisocial har helt klart grejer som behöver redas upp. Att man behöver mycket ensamtid är dock inte ovanligt. Jag är den enda som är extrovert i vår familj, så jag har på nära håll lärt mig vad som är vad och har lärt mig respektera ensamheten och tystnaden som något som kan hjälpa också mig. Vad skönt att du har hittat en plats där du mår bra! Att vi blir mer introverta med åldern är en naturlig process. Att vi hittar oss själva och inte behöver bekräftelse av andra längre innebär ofta att vi trivs bättre med att tänka och reflektera i eget sällskap. Läs denna studie, den är spännande tycker jag som börjar nosa på vad jag vill att den tredje åldern ska innebära för mig. Kram!
Kommer inte åt artikelns helhet dock. Kanske du gör ett blogginlägg med bitar av det du gillar i artikeln?
Livet förändrar en helt klart, det är nog jobbigt om en inte är beredd på det. Och som du säger behöver vi ju alla interagera med andra i viss mån. Har lärt mig att uppskatta mitt eget sällskap dagtid och bevisligen funkar även egentiden nattetid numera 🙂 Kram
För min del så är jag absolut en blandning skulle jag vilja säga. Efter att ha varit lärare i alla år och omgiven av människor så har jag alltid uppskattat tystnaden och återhämtningen på hemmaplan. Samtidigt så är jag social och deltar gärna i diskussioner och samtal. Det är ganska befriande att inte behöva vara varken det ena eller det andra men jag tror att det är väldigt viktigt att veta vad som ger oss återhämtning.
Kram
Tror som du att det viktigaste är att veta vad som ger återhämtning, glad jag fattade det till slut 🙂 Kram
Igenkänning.
Jag kallar det för; före respektive efter mötet med Väggen.
Kram/Barbro
Bra benämning! Jag har inte träffat väggen, vad jag vet, tack och lov. Kram
Mitt stora slutarbete i psykologi (för en halv evighet sedan) handlade bl.a. om dimensionen extroversion – introversion, och alla forskare påpekar att det handlar precis om en dimension, som allt annat hos oss. De introverta dragen verkar öka med åren. Jag blir ganska så trött på att ”antingen – eller” överbetonas. Det handlar om ett betydande personlighetsdrag, jovisst, men de flesta är nånstans mittemellan, enligt gauss-kurvan. Tack och lov modifieras vi människor med åren, livsförutsättningarna inverkar också.
Tack för din input. Jag förstår att jag kanske varit mer extrovert tidigare i livet, att jag utvecklats. Tack för förtydligandet. Håller med om att det är underbart att människan inte stagnerar i den mentala utvecklingen.
Allt har sin tid, även den stressade tiden, då vi oftast är mitt i karriären. Jag känner väl igen mig på dina beskrivningar.
Nu gör vi som ni, varvar med lugna dagar för att vara mera närvarande med goda vänner när vi träffas.
Vi har också valt bort en hel del, ser till att kvalitet går framom kvantitet.
Fint inlägg Anna, tänkvärt.
Kram
Det är skönt att kunna varva socialt med icke socialt. Kvalitet är definitivt viktigast. Tack! Kram
Introvert/extrovert är medfödda personlighetsdrag som inte ändrar sig. Däremot kan man lära sig att som introvert att fungera i extroverta sammanhang. Hela samhället är ju inriktat på att man ska vara extrovert. Precis som det där med morgon eller kvällsperson, det är också medfött men man kan ”lära sig” att fungera i ett sammanhang där dygnsrytmen är den motsatta. Det är som att blåögda inte plötsligt slår om och blir brunögda. Man har de här personlighetstyperna i sig hela livet.
Däremot är det ju så att omgivningen har fördomar, både om introverta och om kvällsmänniskor. Att, som jag, vara både ock har sina sidor. En introvert kvällsmänniska måste ju vara både lat och på gränsen till autistisk. 🙂
Jag älskar fester, älskar att hålla tal och att ha framträdande roller i både föreningsliv och på jobbet. Men jag behöver vila efteråt, vara ledig, dra mig tillbaka i självsamhet och ladda om mina batterier.
Har lärt mig att lägga ledighet på rätt ställen och återhämta mig. Jobbar sällan, nästan aldrig, tidiga pass utan antingen kvällspass, som börja mitt på dagen, eller nätter. Har nog jobbat fler nätter än dagar under mina dryga 50 år. Jag kan gå upp på morgonen när det är nödvändigt, det är egentligen inte just att gå upp som är jobbigt men stressen att passa en tid och vara på plats och ombytt före sju på morgonen.
Det är bra att du hittat din rytm och hur du ska återhämta dig. Trots att jag inte har evidens för det så tror jag att introverta är överrepresenterade när det gäller att ”gå in i väggen”. Detta orsakat av att omgivningen inte förstår att vi behöver återhämta oss och ladda från vårt inre.
Ha en bra torsdag!
Tack för din input! Så bra du känner till din rytm och vad du behöver. Tack detsamma!
Intressant det där med introvert kontra extrovert. Jag har alltid betraktat mig som en introvert person. Har nog aldrig trivts i stora sociala sammanhang. Tycker om att lyssna men inte prata själv. I skolan så avskydde jag när vi fick ett ämne tilldelat oss att hålla föredrag om. Men samtidigt är det motsägelsefullt för när jag jobbade så älskade jag att ”ta tag” i saker. Ledde ofta projekt och älskade att hålla kurser. Men då var det också inom områden som jag behärskade till hundra procent. Kanske är det så att jag är introvert med extroverta inslag 🙂
Kram
Jag tycker också det är intressant, kanske jag också har inslag av extroverta drag. Roligt att reflektera kring i alla fall, så tack för att du är med. Kram
Jag uppskattar verkligen de här inläggen du hör ibland då jag får tänka till en eller ett par gånger. Jag tror jag precis som många skrivit i kommentarer är en mix. Visst är det härligt att befinna sig i sociala sammanhang även om jag numera inte alla känner för större fester. De sex stolarna runt vårt matbord känns som en optimal grupp för umgänge och samtal. Sedan finner jag en enorm ro när Lars och jag är ensamma och där finns nog den stora återhämtningen. Jag har också förändrats med åren och blivit mer introvert, verkar dom om det kanske ligger i mänsklighetens DNA…
Det gör mig glad att du gillar när jag spånar. Sex personer är en bra grupp, även om jag tycker bättre om en grupp på fyra. Livet är så häftigt, så mycket som händer inom oss varje år.
Jag tror nog alltid (förutom de unga åren) att jag har varit mer introvert.
Älskar tystnaden och lugnet mer än tjo och tjim och det blir bara mer och mer påtagligt med åren.
Kram Carin
Visst är det intressant att fundera kring vilken personlighet en varit och är. Jag älskar också tystnaden! Kram
Ja Anna, intressant detta med intro vs extro. Alla är vi väl ngn slags blanding mellan de tu. Tror ingen är totalt på någon av sidorna.
Jag är nog mer intro än extro ändå. Får energi av att vara ensam, men får det ju såklart också i sällskap med folk jag gillar mycket. Jag är inte heller jätteförtjust i fester, och blir mindre och mindre förtjust hela tiden. Jag gillar små sällskap bäst, ett eller två par till förutom oss två. Helst bara ett par. Och detsamma gäller alla kompisar. Stora fester med mingel gör mig trött. Det skönaste av allt kan vara att lämna en fest, haha. Samtidigt har jag fått lära mig att mingla och kallprata, det måste man när man bor där jag bor. Det är som att amerikaner har det med sig i modersmjölken. Men ack och ooo vad det gör mig trött.
Skulle jag vara helt ensam, eller om Peter och jag aldrig skulle träffa några vänner, skulle jag lida av det, det vet jag.
Nej, vill allt träffa mina vänner för energins skull, jag gillar ju människor och är intresserad av dem.
Men fester kan vara jobbiga. OCH networking ska vi bara inte tala om, vägrar. Jag gör det bara inte.
Tystnad under dagen är a och o, kan inte ha radion på, inte musik. På helgerna åker Spotifylistan på, booom!! Peter kan ha musik på på sitt kontor när han jobbar. När jag skriver vill jag ha det tyst omkring mig.
Tycker detta med intro vs extro är så intressant. K är extro , men hon säger att hon blivit med intro med åren. Men ja, jag anser henne och Mike som väldigt extro. Får alltid för mig att extroverta har det lite lättare i livet.
Kramar!!!
Attans, det blev ju en uppsats … inte meningen, pheeew ….
Hurra, älskar när du blir så passionerad 🙂
I rätt sällskap laddar jag också batterierna, då behöver jag inte återhämtning efteråt. Portugiser älskar ”small talk” också. Så svårt, samtidigt bra om en ska lära sig språket. Helt ensam vill jag inte heller vara, viktigt med fina vänner och kontakter. Kul du gillar mina såna här reflektionsinlägg. Kramar!
Det här har jag funderat en hel del över när det gäller mig själv och när jag fick veta att det finns ett mellanting, ambivert, kände jag att det är där jag hör hemma. Jag har fått bekräftande nickar från både en psykolog och senare Gunnar när jag har sagt det så jag har nog rätt. Samtidigt har jag fått veta att jag är social men det har tydligen ingenting med intro- eller extrovert att göra.
Även jag körde på alldeles för hårt under några år. När min man sa att jag borde ta det lite lugnare och ta mig tid till att sitta ner när jag drack kaffe så sa jag att jag inte var stressad utan bara effektiv. Och det var jag. Det slutade med fibromyalgi och inte utmattning för min del. Då får man helt enkelt lära sig att man måste ta hand om sig själv. Återhämtning är otroligt viktigt och jag är glad för din skull att du fick känna hur skönt och nödvändigt det var. Varför förstod vi inte det tidigare? Jag tycker att det låter alldeles perfekt att planera sociala och andra aktiviteter så att ni får återhämtning mellan de tillfällena. Ni har verkligen hittat rätt i livet och vilken tur att ni insåg vad som behövdes.
Kram
Har aldrig hört ordet ambivert! Tack för input. Effektiv är jag fortfarande, men på ett helt annat sätt. Väldigt glad jag fann balansen. Kram
Lagom är bäst – men lagom är inte född än…..
Skämt å sido, bra att du nu hittat en balans, jag tror att vi alla har en blandning av båda sorterna i oss.
Sen ska man inte ha dåligt samvete för att man tackar nej.
Önskar dig en fin kväll!
Otroligt glad för balansen. Nej, inte dåligt samvete, det tycker inte jag heller. Tack detsamma!
Lustigt att du skriver om detta just nu, jag har själv gått och funderat en tid över vilket jag är.
Så nu hjälpte du mej att reda ut det, tack!
Gasen i botten i alla år fram till utmattningen, sen har jag sakta men säkert förstått vikten av återhämtning i min ensamhet.
Kram
Det var verkligen ett sammanträffande! Bra du också fattat att återhämtning är bra 🙂 Kram
I hear ya. I have been an introvert in the clothing of an extrovert for all of my working life. And for me the difference between them is about energy and communication. Introverts handle their energy internally, nourish reflectively and process things internally. Whereas extroverts process externally and as you say recharge their energy through others externally. My job needed extrovert my soul was introvert and so without self care I became ill. Now with my new life I can nurture my introvert and enjoy social engagements. Myles is also an introvert although on the int-extr scale, he has a bit more extroversion than me. So I do believe one is more of a default although we can be anywhere on the spectrum. Great post. x
Thanks, glad you enjoyed this post. So happy that you in your current lifestyle have found the balance you need to stay well. When hanging out with you two I charge my batteries at the same time, no need for ”me-time” after that, so for me it´s all about who I interact with. xx
Jag trodde också länge att jag var typiskt extrovert, något även vissa enkla tester visade. Många år senare gjordes en mer omfattande analys av mitt inre och då fick jag resultatet introvert. med extroverta drag. Jag brukar trivas bäst bland extroverta, tycker mig förstå mig på dem bättre, men med åldern har jag lugnat ner mig såpass att jag ger även introverta en chans. Nog tror jag dock att vi alla har drag av både det ena och det andra. Och jag tror också man förändras över tid, nu älskar jag lugnet och trivs i mitt eget sällskap på ett sätt jag aldrig gjorde förr. Kan förstås också bero på att man inte orkar med att stimma lika mycket när man blir äldre. Nu önskar jag dig en mysig vårhelg, sjutton grader i Falun igår ska nu sjunka till nollan i helgen. Är det april eller?
Tack för att du delar med dig om hur du tänkt och vilken erfarenhet du har. Jag trivs bland utåtriktade och intresserade personer. Ja det är april 🙂
Här skrev jag om Big Five personlighetstest. (Efter att ha sett ett program på tv med Anders Hansen). Detta var betydligt mer spännande än bara extro- och introvert.
Jag såg det inlägget men gjorde aldrig testet, kanske läge att göra det 🙂