När Roger fyllde år i mitten av januari så drog vi till havet! Vi brukar ju hamna i Porto Covo men den här gången åkte vi lite längre söderut på västkusten och återbesökte Milfontes.
Jag hade sett att det fanns ett gammalt vrak på en av stränderna och tänkte det vore kul att fota. Dessutom finns det en butik som har en del fina inredningsgrejer och keramik som vi ville besöka.
Vi började med butiken, där köpte vi två glaserade fat till katternas mat, 4 nya yoghurtskålar och sen gick jag tillbaka en vända till och köpte ett litet lamm som nu står i vår plantering framför huset.
Men sen körde vi mot stranden och parkerade bilen. På med vindjackan med luva, det blåste kallt men luktade så gott! Sanden var djup och lös, så vi blev snart varma och njöt av vyerna.
Hav & strand
Vi älskar havet, och njuter enormt av dofter och ljud. Det finns så många fräcka klippformationer, spetsiga, runda, mjuka och hårda i olika färger. Första stranden vi passerade var Praia do Carreiro da Fazenda och när vi var på väg mot vraket så hittade jag ett hål, och en sten som såg ut som en stor groda på väg in i ”boet”.
Att besöka stränder vintertid tycker vi väldigt mycket om, på sommaren är det fullt med folk medan det nu är nästan folktomt, även om vi mötte några andra som var ute på promenad och så såg vi en som solade näck. Efter en stund klädde hen på sig ett par shorts och T-shirt, och vandrade iväg. Oj vad vi frös bara av att se denna avklädda person där vi gick med helt täckta kroppar med flera lager.
Alldeles bakom de stora sanddynorna ligger det stora hus, som troligen har en magisk havsutsikt. Och så hittade vi en massa snäckskal en bra bit upp.
Vrak
Vraket hittade vi, insåg att vi hade tur, för det är nog under vattenytan om det inte är lågvatten. Däremot var vägen ner till den stranden, Praia do Patacho, lite för brant för att passa oss. Så jag stod på kanten på klipporna och sanddynorna och zoomade in i stället.
Det var en dag med dåligt väder, i december 1996, som den holländska bogserbåten ”Klemens”, kolliderade med en sten. Men inte mycket är känt om den här historien. Ombord fanns tre besättningsmedlemmar av nederländsk nationalitet, räddade av sjöfartsmyndigheterna vid tidpunkten för förlisningen och som återvände till sitt land, utan att fartyget någonsin togs i anspråk av sin ägare.
Lite växtlighet finns det ju så klart, även om det mesta är sand och sten av olika slag.
Här är en karta. Det röda hjärtat är vår stad Ourique och det gröna är Milfontes, dit den här dagens utflykt gick. Andra inlägg från Vila Nova de Milfontes hittar du här!
Vi gjorde ett stopp på hemvägen också, så det kommer ett inlägg om det med.
48 svar till ”Hav, strand & ett vrak”
Det vraket är snart uppätet av havet. Fina bilder på både vatten, stenar/klippor och rost. Kul med ny keramik. Ha en bra torsdag, här är det dags att åka till jobbet. Trött idag…..men självförvållat =)
Ja det är väl det, tack detsamma.
Vilken fin dag ni fick. Lite lagom inköp och en härlig promenad vid havet. Härliga bilder och det känns lite kyligt när jag tittar på bilderna … kanske för skummet som yr i bränningarna. Eller kanske för att du helt enkelt skrev att det var kyligt 🙂 Vraket var inte mycket kvar av. Man undrar över bakgrunden till förlisningen.
Kram
Det var en bra dag – och så klart vill vi veta om vraket och du påminde mig om att söka informationen (vilket jag glömde när jag skrev inlägget) så nu ligger det lite info i inläget! Tack! Kram
Så det har alltså legat där sedan 1996, 30 år nästa år. Det är ju faktiskt ganska lång tid ändå. Skönt att det gick bra för besättningen.
Kram
Tack för att du frågade så vi fick reda på det där 🙂 Kram
En utflykt till strand och hav är aldrig fel och ni kunde njuta av väldigt vackra vyer. En bra årstid för ett besök när det är så folktomt. Lite synd att klipporna var för branta men det är bra när man inser sina begränsningar. Du fick till fina bilder på vraket ändå. På något vis är det både vackert och vemodigt när det ligger där.
Trevligt med lite inköp också dagen till ära.
Kram och god torsdag!
Ja det var en fin utflykt, vintern har sina fördelar, även om jag tycker bättre om varmare väder. Tack, detsamma. Kram
Gomorron Anna!
Vi hade lite lika inlägg, hihi…
Havspromenad och lite rostigt och förfallet 😉
Jag håller med, älskar att promenera längs med klippor och hav, i synnerhet vintertid då det är som en annan värld jämfört med sommartid.
Tack för att jag fick hänga med er då 😀
Stor KRAM!
Jajamen så var det 🙂 Kul du följde med, kram!
Vilka vackra bilder! Jag förstår att det var en härlig dag. Tänk så fascinerande det är med vrak… På grannön finns en ”båtkyrkogård” som är populär. Det är något med tings förgänglighet eller beständighet som väcker något hos människor. Ruiner, gamla städer… Kram!
Tack! Ruiner, vrak och gamla städer, det har jag fått smak på först på ”äldre dar” faktiskt. Jag är nog nyväckt då kanske 🙂 Kram!
Det låter som en väldigt trevlig dag och ett fint födelsedagsfirande. Grattis till Roger i efterskott. Jag gillar också havet och klippor nästan lika mycket som fjällen. En del bilder ser ut ungefär som de där jag delvis växte upp utanför Halmstad och visst är det fint med sanddyner i förgrunden och ett hav där vågorna rullar in. Jag ser också grodan vid hålet men kanske hade jag inte tänkt på det om du inte hade berättat om det. Jag vet att många gillar rostiga inslag men jag kan inte tycka att det vraket är fint. Spännande möjligtvis och kul att fota. Bakgrundshistorien är kul att få med.
Kram
Han tackar, vi gillade den dagen båda två. Jag tycker inte vraket är fint heller, men som du säger kul att fota. Kram
Vilka härliga bilder! Känns uppfriskande att se på. Det är en sån frihetskänsla att promenera vid havet, speciellt när det inte är så mycket folk. Då känner man naturens och havets mäktighet och sin egen litenhet. Vyerna blir större. 😀
Tack så mycket! Precis så är det, väldigt speciellt, mäktigt och stora vyer.
Vilken härlig dag vid havet även om det nu blåste som sjutton och var lite kallt.
Jag tänker på morgnarna när jag är ute och går med Ixa i full vintermundering och jag möter en joggare i linne och shorts, att något fel måste det väl ändå vara på hen. För det kan inte vara skönt att jogga i kyla utan knappt något på sig.
Så vackra bilder från er dag och på vraket som du tog bilder på. Inte mycket kvar av det.
Ha en bra dag.
Kram Carin
Det var det verkligen! Ja brrr… så tänker jag tillbaka på vår första vinter med husbilen här nere, då var det jag som gick i shorts jämt. Årstiderna här är bättre än i Sverige, men nog sjutton fryser vi också 🙂 Kram
Så vackra bilder! Åh vilket härligt sätt att fira Rogers födelsedag! Förstår att du tycker om att besöka stränder på vintern. Personligen har jag svårt för fullpackade stränder. När man är ensam med havet och stranden infinner sig en helt annan ro i själen.
Tack, ja det var ett perfekt sätt! Fullpackade stränder tilltalar inte mig heller, då håller vi hellre till vid poolen här hemma. Visst ger havet ett lugn, men som sagt, bara vintertid 🙂
Vrak är ett ämne som tilltalar mig ypperligt, har själv dykt på några i träningssyfte, kommer nog inte göra det på egen hand en enda gång, har stor respekt för sådant och man bör ju vara minst två.
Men kul är det ju och ordentligt spännande.
Fina fina bilder denna dag, också, ha det bäst.
Vad spännande att dyka på vrak. Jag skulle nog inte riktigt klara den spänningen dock.. Tack och detsamma!
Lider ju lite av klaustrofobi, när jag dyker iallafall, kusligt att dyka inne i ett vrak, hujeda mej men jag håller mig numera utanför vraken om det finns minsta risk för att fastna.
Ha det jättefint. 🙂
Jag skulle aldrig dyka in i ett vrak, rädslan för att bli instängd är för stor. Detsamma!
Så fina bilder och jag kan förstå att ni lockas till hav och klippor med jämna mellanrum när ni har det på lagom utflyktsavstånd. Vi hade nog också undvikit de här ställena under sommaren när alla soldyrkande turister tar ständerna i besittning.
Visst är det fascinerande med vrak och hur havet och naturen till slut tar dem tillbaka. Vi har med likså några års mellanrum besökt skeppsvraket uppe vid Trollskogen på Öland och förra sommaren hade det verkligen tagit på trävirket…
En riktigt fin födelsedag fick Roger och lite ny keramik är alltid roligt.
Det är underbart att kunna åka till havet över dagen och att slippa göra det på helgen på sommaren. Ja det är otroligt fascinerande med naturens arbete.
Jättevackra strandbilder! Jag kan nästan känna doften av hav – fast doften antagligen inte är riktigt densamma som den som hjärnan associerar till.
Så härligt att fira födelsedagen med att promenera i vacker natur i lugn och ro utan trängsel! Låter helt perfekt. Och keramikinköp är ju svåra att motstå när man hittar något som både är praktiskt och vackert. Jag är väldigt svag för vackra bruksföremål och helst då hantverk. Keramik, trä, smide, …
Väntar med spänning på att se vad stoppet på hemvägen gällde. Hälsa Roger ett försenat grattis!
Tack så mycket, ja vi gillar såna där promenader utmed havet. Har förälskat mig i det portugisiska hantverket av keramik och kakel. Han tackar!
Tycker också mycket om havet vid denna tid. Blir bara aldrig färdig att köra dit. Kanske kan ta tag i mig själv nu.
Det är underbart, när en väl kommer dit. Vi är inte jättebra på att ta utflykterna till havet så ofta, men när vi gör det njuter vi verkligen.
Vackra strandbilder! Och så fascinerande med vrak, de har alltid en historia att berätta!!
Tack, ja det är kul med vrak.
Hej! Det var en kul dagstur. Det var också ett bra restips, skall försöka ta med familjen dit också. En liten dos av sjöhistoria, gör läsningen extra intressant
Det var en skön tur, var längesen vi var vid havet så det var behövligt. Kul du uppskattade.
Vilka fina bilder på havet och stranden.
Spännande vrakfynd. Att hitta skeppsvrak här vid stränderna är inte så lätt, då är bilvrak i skogen lättare.
Tack! Här är det svårt att hitta bilvrak, ont om skog och andrahandsvärdet på bilar är högt.
Ni ser ut att ha haft en riktigt fin dag och vilken bildskörd du fick med hem 🙂 Wow!! Superkul att se och läsa dina rader om dagens utflyktsplats och spännande att få veta mer om vraket.
Det var en skön dag! Kul du hängde med.
Fantastiskt fint fångade vågor på första fotot! Som jag saknar havet ibland, född vid havet i Hfors, sen Sthlm i 20 år men sen bidde det bara små sjöar. Plockade du med dig några fina snäckor?De är ju dekorativa i trädgården. Hoppas nu att katterna uppskattar sina nya fat! Jag är mycket förtjust i blåst vid kusten, det ska ruska om ordentligt, om man nu inte är där för att sola o bada…
Vilken trevlig utflyktsdag ni hade!
Tack så mycket! Förstår du saknar havet ibland. Nej, jag plockade inte med mig några snäckor, har massor av levande varianter i trädgården 🙂 De gillar de glaserade faten. Tycker också om blåst vid kusten, det är härligt då känns det att en lever.
Tänk alla dessa vrak som ligger på land i år efter år. Alla bär på en historia, den ena mer spännande än den andra. Att de får ligga kvar i år efter år kan förstås diskuteras, men de utgör definitivt spännande fotoprojekt.
I vattnet utanför Sveriges kuster hittar man fortfarande vrak efter förlista skepp från den svenska stormaktstiden. Vasa är unik, då skeppet kunde bärgas, men därute ligger ett antal skepp i samma storlek och med samma intressanta historier att berätta.
Det är kul projekt att fota, det har du verkligen rätt i. De som finns under vattenytan blir dock aldrig fotade av mig, för dyka lockar inte även om jag älskar havet. Finns många intressanta historier.
Härliga strandbilder. Förutom att det är mindre folk blir det ett annat ljus på vintern. Lite blåare och inte så mycket dis.
Roligt att jag hittat tillbaka till din blogg och får lite smakprov på Portugal.
Tack, känn dig varmt välkommen 🙂
Jag skulle nog inte trott att det var ett rostigt båtvrak som låg där om jag inte hade sett tredje bilden. Alltid roligt med rostbildsmöjligheter, den sista tittar jag länge på. Jag hade nog inte kunnat låta bli a att klättra ner. Fina bilder från stranden, bilderna två och åtta med de gråa klipporna fastnar jag för. Men jag får inte syn på någon groda.
P.S. Dynorna lägger du på sanddynerna, haha.
Kanske var bra vi visste att det låg där redan 🙂 Tack!
Härlig utflykt till havet, håller med om att det är njutbart att dra in doften och höra brusandet av vågorna.
kram
Havet är fantastiskt. Kram