När Roger fyllde år i mitten av januari så drog vi till havet! Vi brukar ju hamna i Porto Covo men den här gången åkte vi lite längre söderut på västkusten och återbesökte Milfontes.
Jag hade sett att det fanns ett gammalt vrak på en av stränderna och tänkte det vore kul att fota. Dessutom finns det en butik som har en del fina inredningsgrejer och keramik som vi ville besöka.
Vi började med butiken, där köpte vi två glaserade fat till katternas mat, 4 nya yoghurtskålar och sen gick jag tillbaka en vända till och köpte ett litet lamm som nu står i vår plantering framför huset.
Men sen körde vi mot stranden och parkerade bilen. På med vindjackan med luva, det blåste kallt men luktade så gott! Sanden var djup och lös, så vi blev snart varma och njöt av vyerna.
Hav & strand
Vi älskar havet, och njuter enormt av dofter och ljud. Det finns så många fräcka klippformationer, spetsiga, runda, mjuka och hårda i olika färger. Första stranden vi passerade var Praia do Carreiro da Fazenda och när vi var på väg mot vraket så hittade jag ett hål, och en sten som såg ut som en stor groda på väg in i ”boet”.
Att besöka stränder vintertid tycker vi väldigt mycket om, på sommaren är det fullt med folk medan det nu är nästan folktomt, även om vi mötte några andra som var ute på promenad och så såg vi en som solade näck. Efter en stund klädde hen på sig ett par shorts och T-shirt, och vandrade iväg. Oj vad vi frös bara av att se denna avklädda person där vi gick med helt täckta kroppar med flera lager.
Alldeles bakom de stora sanddynorna ligger det stora hus, som troligen har en magisk havsutsikt. Och så hittade vi en massa snäckskal en bra bit upp.
Vrak
Vraket hittade vi, insåg att vi hade tur, för det är nog under vattenytan om det inte är lågvatten. Däremot var vägen ner till den stranden, Praia do Patacho, lite för brant för att passa oss. Så jag stod på kanten på klipporna och sanddynorna och zoomade in i stället.
Det var en dag med dåligt väder, i december 1996, som den holländska bogserbåten ”Klemens”, kolliderade med en sten. Men inte mycket är känt om den här historien. Ombord fanns tre besättningsmedlemmar av nederländsk nationalitet, räddade av sjöfartsmyndigheterna vid tidpunkten för förlisningen och som återvände till sitt land, utan att fartyget någonsin togs i anspråk av sin ägare.
Lite växtlighet finns det ju så klart, även om det mesta är sand och sten av olika slag.
Här är en karta. Det röda hjärtat är vår stad Ourique och det gröna är Milfontes, dit den här dagens utflykt gick. Andra inlägg från Vila Nova de Milfontes hittar du här!
Vi gjorde ett stopp på hemvägen också, så det kommer ett inlägg om det med.
Lämna ett svar