En liten statusrapport om hur det går för Semlan och hennes bebisar. Och för oss, som är totalt ägda av henne.
Det är drygt en månad sedan vi hittade kattungar i komposten. Sedan dess har det hänt en hel del.
Nya boplatser
Hon (Semlan har vi döpt mamman till) har flyttat sina ungar från komposten, men sen flyttade hon tillbaka dem igen. För rätt var det var så hängde de under vattentankarna på ängen.
Sen försvann de igen, men Semlan var ofta på balkongen och åt och drack mjölk. Så tänkte de inte kan vara väldigt långt borta eftersom hon tar sig hit så ofta.
När Roger gick in i förrådet i gamla hönshuset så flög Semlan ut på andra sidan. Det är en skiljevägg där inne, och på andra sidan med öppning ut mot ängen, är det tomt. Det är där fåren tar skydd när de är här och klipper gräset. Där i en gammal foderränna låg ungarna såg Roger när han ställde sig på en färgburk i sin del av huset. Men bara två, den vita är borta.
Kajsa Kavat
Vi hann dock döpa den vita till Kajsa, för hon var så väldigt kavat. När de bodde under vattentankarna var Kajsa den som var ute på äventyr alldeles själv för att utforska sina omgivningar. Troligen var hon för modig…
Ibland när Semlan går och gnäller ser det ut som om hon letar. Det skär i hjärtat, tänk om hon letar efter Kajsa. Naturens gång, men inte roligt.
Semlan verkar trygg med att ha ungarna där. Trots att vi väsnas i andra änden av huset eller passerar deras lilla gömsle när jag ska vattna träden på ängen till exempel. Hon håller avstånd, men hon är inte rädd. Och hon har inte flyttat ungarna trots att vi rör oss omkring dem. Vi har dock inte gått in i deras del av hönshuset, då är jag rädd hon flyttar dem igen.
Mat & viloplats
Hon fick lite mjölk (inte längre.. slutat med det då jag lärt mig att det inte är bra för katter), Men vatten och kattfoder finns alltid på balkongen för henne. Kattfodret äter hon inte riktigt upp på en dag, så det räcker att jag fyller på det på morgonen. Semlan besöker balkongen flera gånger på kvällen.
Kartongen med filten har jag ställt in under vitrinskåpet, och vi har sett henne gå in där och inspektera. I går kväll såg jag henne ligga där! Kan tänka det var skönt att få en egen liten plats utan bebisarna en liten stund.
Vi är så ägda
Alltså vi är så ägda av Semlan. Vi går och tittar ut genom fönstret ofta för att se vart hon är. När hon kommer och äter och vi hör det så går vi och pratar med henne genom fönstret. Vill inte störa och skrämma henne. Men hon accepterar att vi står innanför dörren och tittar på henne genom glaset. Och självklart pratar jag bebisspråk… varför gör jag det?!
Innan vi går ut på balkongen så kollar vi alltid först om hon är där, så vi inte skrämmer henne.
Igår kväll när hon låg i lådan så väntade jag med att diska, för att inte störa henne. Lådan är ju alldeles utanför köksfönstret 🙂 Japp, totalt ägd.
32 svar till ”Hur går det med Semlan?”
Vad roligt att läsa om Semlans intåg i era liv, när katter valt sina människor styr de ens liv 🙂
Men så sorgligt att lilla Kajsa försvann, det känns verkligen som att hjärtat nästan brister när en ser djuren leta efter sina ungar, hoppas hon får behålla de två andra.
Vi gläds åt att ha Semlan här, verkligen!
Japp, här bor jag med min serveringspersonal tänker Semlan =)
Men du får inte ge henne vanlig mjölk, deras mage klarar inte av laktosen.
Bra att du serverar maten på vida fat, katter vill inte slå i morrhåren då de äter och dricker. Ska bli spännande att följa hur får henne mer och mer tam.
Så tänker hon säkert 🙂 Tack för påminnelsen om mjölken, det har jag ju läst någonstans för längesen. Men glömt bort. Tar genast bort mjölken.
Ni har verkligen blivit valda av Semlan! Så härligt att blivit utvalda och hon kommer säkert att styra era liv framöver. Katter är verkligen unika djur.
Känns verkligen fint, även om jag fjäskar allt jag kan. Har alltid älskat djur, men katter alltid lite extra. Och grisar då..
Så fint att läsa om Semlan men så sorgligt med Kajsa. Och när jag läser inlägget kan jag verkligen konstatera att ni är ägda.
Eller hur! Superägda! 🙂
hoppas hon får gammaldags ohomogeniserad mjölk, säljs i Sverige som Lantmjölk, 40% vispgrädde är också naturligt som förr, som djur och flesta människor tål…
Nej hon fick vanlig komjölk, vilket du kan se i texten att jag inte längre ger henne. Jag har lärt mig något nytt. Här finns inte 40% vispgrädde.
Att bli med katt är speciellt och en förmån på många plan <3 Hoppas att den lilla familjen stannar hos er!
Det hoppas vi också!
Så väl ni tar hand om Semlan. Det hedrar er verkligen!!
Ha en fin måndag!
Kram, Ingrid
Inte svårt att ta hand om en liten mamma som vill ha mat 🙂 Detsamma!
Hahaha, jag skulle vara lika ägd om det var jag som fick hem en katt med ungar. Jättetrist att Kajsa förmodligen inte klarade sig och lika hemskt om det är så att Semlan letar efter och sörjer henne. Jag håller tummarna hårt för att resten av den lilla familjen ska klara sig och må bra. De har stor hjälp av att ni matar mamman och låter dem få ha sin plats hos er. Jag är så glad att hon hittade just er som hjälp att klara sitt mammaliv 😀 Kanske kommer ungarna också med för att äta på balkongen när de kan börja äta fast föda.
Tack, alla hållna tummar är vi glada för. Vi hoppas ungarna hoppar upp också, men det är 1 meter höjd så det dröjer nog.
Ja, nog har de en förmåga att äga oss människor, de där katterna. Härliga djur. Hoppas att det går fortsättningsbra för Semlan och hennes två kvarvarande…Snart har ni kanske tre små Semlor runt fötterna mitt i allt ? 😉
Håller tummarna för att allt ska bli så lyckosamt som det bara kan bli.
Tack Karin! Vi hoppas detsamma, verkligen! Uppeiottan-kram
Åh, tack för uppdateringen av fina Semlan! Jag skulle göra precis som du, prata bebisspråk och vara försiktig med att komma nära, underbart med katt ju! Hoppas hon vågar komma ännu närmare..och även med sina små! Sorgligt med Kaja Kavat 🙁
Ser fram emot fortsättningen med Semlan!
Vad roligt du uppskattade uppdateringen 🙂 Om hon vill vara vår så lär det komma mer inlägg om henne och ungarna.
Tack för uppdateringen. Naturens gång är ju sådan, men det är ÄNDÅ sorgligt att Kajsa är borta. Så fint att ni blir lite ägda och pratar bebisspråk, så blir jag också! Utom med bebisar, där kan jag råka bli tvärtom. Idag träffade jag en kamrat på stan och hans bebis Folke, och jag sa till Folke (som blir ett år i juli): ”Jaha, och vem är du då?”. Sedan hade jag dåligt samvete i minst en halvtimme, haha.
Hahahh, jamen du undrade ju vem Folke är, så frågan var säkert befogad 🙂
Fina Anna, så omtänksam! Jag har varit katt-’ägd många långa perioder, alltsedan dottern släpade hem en kattunge när hon var femton, (hon är 47 nu). Sen dess har det funnits katt i familjen, tills jag flyttade för tre år sedan och valde att omplacera mina två katter till en gård på landet. Jag har kontakt med familjen och får foton på mina missar och de blir så väl omhändertagna-. Jag förstår dig precis, jag skulle också väntat med disken, tssss
Tack, jag försöker vara drottningen till lags 🙂 Vi fick besök av en annan katt igår som jag skrämde iväg, då satt Semlan en bit bort på ängen – kanske hon blev skrämde också och inte vill komma tillbaka. Eller så fattar hon att jag bara jagade bort inkräktaren.
💚😹😻 håller alla tummar och tår för Semlan och er!
Tack!
Fantastiskt fin katt!
Har du möjlighet att ta henne till veterinären så att hon kan steriliseras? Katter kan tyvärr få tre kullar om året så den ovälkomna besökaren är nog en hankatt.
Hon e fin Semlan! Om vi kan så kommer vi försöka sterilisera henne. Men vi kommer inte så nära henne så det är omöjligt just nu.
Synd att jag inte bor närmare – jag ägnar en del av min lediga tid åt hemlösa (gatu-) katter här i Houston och skulle kunna hjälpa till.
I Houston är hemlösa katter ett enormt problem. Jag matar ca 15 katter varje vecka tillsammans med en grupp bekanta (vi tar en måltid var) och vi har sett till att alla är steriliserade eller kastrerade. Alla kan inte hanteras så vi har fällor anpassade till katter och vi har tillgång till veterinärer som kan hantera vildkatter i fällor. Här i USA kallas det TNR, trap-neuter-release (eller return). Det är inte gratis hos veterinären men man kan hitta veterinärer som ger reducerat pris till TNR rescues. I en av mina kattkolonier har två nykomlingar dykt upp – vuxna hankatter med tjocka kinder och slagsmålsärr som muckar med de kastrerade katterna – så det är dags att ta fram fällorna igen…
Jag tänkte kontakta kommunen och höra vad de har för lösningar, för jag vet att det nyligen tillkommit en lag om chipsmärkning för alla katter och hundar. Vill verkligen att både grannens hankatter och ”våra” kastreras. Tack för pepp!
Lycka till!
Vi har också en ny chiplag, men bara för privatägda djur.
Tack!