Jag är orolig för första gången på väldigt länge. Rysslands intrång i Ukraina är fruktansvärt på så många sätt. Precis som alla pågående krig i världen.
Oro är inte en känsla jag brukar ha men nu är jag faktiskt orolig. Vad kommer härnäst? Kommer Putin störtas eller kommer han lyckas ta över Ukraina och sedan få mersmak och ge sig in i andra länder? Lyckas världens sanktioner sänka Ryssland rent ekonomiskt kanske? Hur länge kommer det här pågå, hur många människoliv kommer spillas?
Många aktioner görs för att påverka och mycket görs för att hjälpa de oskyldigt drabbade. Det är mitt i allt ändå fint att se hur människor går ihop och gör allt de kan för att bidra på det sätt som de kan. Jag är glad jag bor i ett land som har öppna gränser, som både välkomnar och hämtar flyktingar från Ukraina, precis som de gjort i Afghanistan.
Vågar jag flyga till Sverige?
Sverige ligger ganska nära Ukraina, kriget är geografiskt mer än dubbelt så nära i Sverige än i Portugal. Det är ungefär 130 mil från Trelleborg till Ukrainas gräns och 297 mil från norra Portugal till Ukrainas gräns. Förstår att avstånd inte spelar någon roll om en vill ha något. Men ändå, det känns bra att vara så långt bort från fronten som det faktiskt går, men ändå vara i Europa. Önskar jag hade mina närmaste här också.
Vi har pratat om att åka till Sverige nu på vårkanten, när vi fått våra Blå EU-kort. Men nu börjar jag vackla, vet inte om jag vågar. Känner mig så mycket tryggare här, för när marken gungar söker i alla fall jag trygghet.
Kanske det inte alls är någon risk involverad i att åka till Sverige, men oron är sällan grundad i fakta, utan i att en inte har kontroll som en inte kan acceptera eller släppa greppet om. Och jag har definitivt ingen kontroll på vad som kommer hända, finns bara en ”man” som har det.
Kanske det är åldern som gör mig orolig, kanske det är att det just är Putin som dragit igång det här. Kanske det är för att detta kriget handlar om girighet, en väldigt obehaglig drivkraft! Att trampa på andra människor för att roffa åt sig saker har jag haft i min närhet men de banden är klippta, så just den egenskapen och drivkraften skrämmer mig verkligen!
Enda inlägget om kriget
Jag kommer inte blogga om kriget, jag gjorde inte det om pandemin heller. Bloggen handlar inte om samhällsfrågor eller politik, därför känns det ännu viktigare att fortsätta skriva om det vi upplever här, för att balansera med allt det hemska som rapporteras i media.
Väljer själv att inte läsa allt heller, för det mår jag inte bra av. Jag har dessutom världens bästa partner som håller mig uppdaterad med det viktigaste, så jag behöver inte läsa själv.
Så här blir det ”som vanligt”, fast kanske mer sällan, jag vet inte. Blogglusten är inte jättestor just nu då huvudet är fullt med både krig och annat.
10 svar till ”Hur påverkar kriget i Ukraina mig?”
Förstår ditt resonemang – jag tänker på ett liknande sätt.
Min blogg är en hobby (kopplad till fotointresset) och jag vill att den skall vara mitt ”happy place”, så mycket som möjligt.
Det är en extrem fokusering på Ukraina nu i de svenska nyheterna och jag har också valt att vara restriktiv.
Jag tror att det inte kan vara bra för någon att matas dygnet runt med krigets fasor.
Sedan en tid tillbaka så har jag börjat lyssna på humorprogram i samband med att jag går och lägger mig. Ligger och skrattar högt, en härlig (och tyvärr ovanlig) upplevelse. Hela kroppen skakar av skratt. En slags självterapi…?
EN liten dos nyheter per dag, det är tillräckligt.
Bra uttryckt, happy place är verkligen vad min blogg ska vara. För mig. Håller med dig, tror också det är viktigt att balansera nyhetsflödet. Underbart att somna med ett skratt!
Så bra skrivet Anna. Du sätter fingret på hur jag mår och vad jag behöver????
Tack Susanne!
Hela covidgrejen har påverkat oss och vårt liv och vårt mående här mycket, så det har jag skrivit mycket om. Kriget påverkar såklart inte våra liv rent konkret på samma sätt (tack och lov!!) men det är svårt att inte må dåligt av det. Jag ska försöka skriva om annat än elände på min blogg också, men inspirationen är inte på topp hos mig heller.
Jag tänker att ni är på en bra plats där i lilla huset på prärien, med egna odlingar och lugn och ro. Det är fint att läsa om som en kontrast till allt annat.
Tack Åsa, ja vi har det bra här på landet, det har du alldeles rätt i. Vad roligt att du gillar att läsa mina inlägg!
Kan helt klart förstå dina tankar och delar dem. Men åt andra hållet. Vi har ett litet hus i Spanien, i Torrevieja, och har nyligen bokat en resa dit i slutet av mars. Känner mig tveksam till att åka. Lite ologiskt med tanke på att avståndet dit är längre från Ryssland och Ukraina men känslor styr man inte över. Att vara hemma här i Stockholm känns bra. Och här är hemma för mig. Men nog kommer vi att ta en vända om inget oförutsett händer.
Jag har under pandemin nästan inte alls skrivit om det och även om jag är bra uppdaterad på det som händer i Ukraina så lämnar jag det utanför bloggen.
Tänker mycket gör jag dagligen på det hemska som händer där och bidrar till att stötta. Men kommer inte, precis som du, att ta ägna bloggen till hemskheterna. De finns ju där ändå.
Jag har fått en del kritik för att jag inte skrivit om pandemin och hur den upplevs här i Portugal, och jag kan förstå att folk är intresserade av hur det är i andra länder. Men det är inte mitt ansvar att rapportera om det. Lika lite att rapportera om krig. Viktigt för mig att vara tydlig så inte förväntan på mig blir en negativ känsla i mitt bloggande.
Sthlm är ju din trygga plats, så förstår precis vad du menar.
Jag förstår din oro, efter 2 år utan våra vanliga sociala sammanhang och en känsla av att någon/något annat styr vår vardag känns inte en krigshandling mot oss inte alls särskilt osannolik. Jag tänker också att vi är lite extra utsatta då vi ”äger” värdefull passage i Östersjön. Kan också tänka mig att Putin tycker att vi som är så små inte ska vara kaxiga och sticka ut hakan mot Ryssland och dess beslut – vilket vi förstås har gjort.
Jag har också oron i bakhuvudet men orkar inte släppa fram den, orkar inte fortsatt tänka på begränsningar och osäkerhet. Jag behöver fulla min hjärna och hjärta med framtidstro och optimism. Ska bara hitta en väg dit…
kram du underbara fina person som är en viktig del av mitt positivitetskonto
Tack vännen! Jag försöker också trycka undan oron, men det går inte varje dag.