Mitt arbete innebär att ha mycket kontakt med människor hela dagarna, med kunder, samarbetspartners och nätverkskontakter. Att då kunna välja rätt ord eller rent av linda in mina ord i bomull hela tiden hade varit bra. Eller?
Vad innebär det att vara rak?
Det kanske är en tolkningsfråga vad ”rak” innebär. Men för mig är det att man inte behöver skapa kurvor för att komma fram dit man ska. Man kan liksom gå rakt på målet. Man döljer inget utan öppnar upp för dialog kring både bra och mindre bra saker. Man vill utveckla varandra genom ärlighet och tydlighet. Det innebär också att jag inte är så bra på ”small-talk”, utan jag vill liksom ta oss framåt dit vi ska.
Mitt raka sätt kan såra
Får ofta höra att det är så skönt att jag är så rak. Att man vet var man har mig. Det är inga krusiduller eller otydligheter med mig. Men jag får också höra, ibland av samma personer som sagt detta, att jag sårar med hur jag uttrycker mig.
Det är så klart jättetråkigt att höra att jag sårar. Men det är också nödvändigt att jag får veta det! För när man säger att man gillar mitt raka sätt så fortsätter jag att vara den jag är hela tiden. Väldigt rak. Ord som inte är lindade i bomull.
Ibland kommer den där kommentaren om att jag sårar lite sent. Jag har alltså hunnit såra flera gånger. Det är kanske inte för sent för relationen i sig att hitta ny mark och växa. Men nu är vi två som är sårade. Jag är sårad för att den andra personen inte varit ärlig. För någonstans är man inte ärlig om man säger att man gillar rak kommunikation och sedan inte kan säga att det visst inte riktigt var det man ville ha, när man fått erfara det.
Men jag gillar att vara jag, rak & ärlig
Jag gillar mitt sätt att vara. Jag vill kunna vara mig själv. Helst hela tiden, fast verkligen ser inte ut så. Självklart kan jag utvecklas – och det har jag gjort jättemycket och gör varje dag. Åldern mjukar upp mina kanter, det har hänt mycket de senaste 15 åren.
Vissa relationer avslutar jag om jag inte kan vara mig själv. Livet är för kort för att gå omkring och försöka anpassa mig hela tiden, att tvingas till återhämtningstid och att ta mig igenom ångest inför vissa möten.
Men andra relationer varken kan eller vill jag avsluta. Där får jag bita ihop. Lära mig hur jag kan uttrycka mig för att projekt och relationer ska fungera. Ibland går det bra, ibland inte.
Det är svårt. Lika svårt som det är att ta emot ord som inte är inlindade i bomull om man behöver det är det att behöva vända och vrida orden innan man uttalar dem, om man inte är van.
Men det är också bra och viktigt. Viktigt att jag ser att behoven är olika hos olika personer. Viktigt att jag lär mig. Viktigt att jag förstår hur ord kan tolkas annorlunda.
Samtidigt är det inte jag till 100%. För när jag måste börja tänka och vinkla min ord för mycket så försvinner min spontanitet, mitt engagemang och min energi & ofta även glädjen. Jag är inte längre jag.
Hur förhåller en sig till det? Hur hittar jag medelvägen?
Bild från Pixabay
12 svar till ”Jag är rak – kan inte linda in mina ord i bomull”
Intressant det med att vara rak, känner igen det du skriver och har hört liknande. Jag tänker att så länge jag inte säger saker som är direkt taskiga eller elaka om personens fysik eller personliga val och funderar på mina motiv att säga det jag ska säga. Ibland är det kanske bara bäst att inte säga något alls utan bara låta andra få vara som de är, även om det brinner i tungan. Att hämta hem sig själv och fråga sig, kommer det jag ska och vill säga att bidra till något positivt! och ibland verkar det vara som att vad jag än säger så blir , så blir någon sårad, ibland ligger det på den andra personens mottagande och egna tidigare referenser och antaganden.
Hej Kia och välkommen hit! Självklart finns ingen anledning att kommentera någons utseende eller personliga val, det gör jag aldrig om de inte frågat efter mina åsikter! Ja att bli helt tyst är ju en variant. Men det är inte heller jag. Det är så verkligen svårt.
Vad härligt att höra fler som är raka. Tycker själv det är så skönt att vara det. Livet känns mycket lättare att leva. Varför köra runt i onödiga rondeller när man kan välja den raka vägen. Visst går den upp och ner ibland och svänger lite men att välja omvägar känns för mig bara jobbigt.
Kram
Precis så! Tack för att du delar med dig och ger hjälper mig med mina tankar.
Inte helt lätt att hitta en bra balans i detta! Jag tycker generellt sätt att människor är alltför rädda för att vara raka. Jag kan tex se många som typ ber om ursäkt för att de varit otrevliga/raka/arga/tydliga mot mig på arbetsplatser, medan jag inte alls tycker det har behövts en ursäkt för att de har ju bara uttryckt vad de vill att jag ska göra. Inga konstigheter alls liksom!
Jag tror det behövs fler som du som är raka, förhoppningsvis inspirerar det fler att sluta linda in sina ord i bomull i rädsla för att såra! Jag brukar tänka på det Byron Katie ofta pratar om, ”ingen annan kan såra dig, det är du själv som tillåter dem att såra dig”. Inte alltid helt lätt att ta in, men viktigt att ha med sig tycker jag!
Ha det gott! Tack för att du delar med dig av dina tankar, intressant!
/Anna
Nej, verkligen inte lätt. Ja det kan vara så att folk inte vågar, alla tar inte den raka dialogen som utvecklande, som du verkar göra. Värmer att du tror att mitt sätt att vara behövs – det talesättet tar jag till mig, tack!
Som jag känner igen mig. Så till den milda grad att jag har haft svårt att känna in vilka ord som jag ska dela med mig här.
Jag har sedan länge fått höra att jag är ”jobbig” för att jag visar på saker som andra liksom inte vill ta in. Att jag är ”wedgy” och sticker ut.
Och liksom dig är jag bara så stark i att detta är jag och om jag viker från den jag är så är jag inte sann mot mig själv – och det är så viktigt för mig. Att vara sann mot mig själv. Att vara autentisk. Att vara i samklang mellan Hjärna, Hjärta och Händer. I tanke, känsla och handling.
Tack för ett fint inlägg och att du delar med dig!
Åh, en till! Att ta plats, som kvinna dessutom, är inte alltid ”passande”. Varför ska vi vara som alla andra är? Vi får stödja varandra!
Jag är också väldigt rak och dessutom får jag en bestämd röst i det läget när jag verkligen vill få något sagt. När jag lär känna nya människor brukar jag faktiskt förklara den där rösten och vad den betyder. Jag är inte arg, jag är bara väldigt angelägen om att få sagt det jag vill ha sagt.
Jag har lärt mig att vara tyst när jag känner att mitt raka sätt kommer landa fel. Jag måste ju faktiskt inte alltid vara den som säger något.
Precis, jag blir lite vass när jag är angelägen om att få fram det jag vill 🙂 Ska vara noga med att förklara för nya människor, tack för den insikten, det kan nog vara bra! Jag har inte lärt mig än, men jag är förhoppningsvis på god väg och jag är tyst titt som tätt. När jag tycker det inte är viktigt att säga nåt. Men ibland MÅSTE jag ju 🙂
Återigen har du skrivit ett inlägg med stor igenkänning. Min åsikt är att det vore mycket enklare om alla sa exakt vad de menar, istället för att hålla på med halvkvävda visor eller olika former av manipulationer. Sedan har jag insett att mycket handlar om hur det framförs, snarare än vad som sägs. Samma sak sagt med glad röst tas emot mycket bättre än om samma sak sägs med arg röst. Lättare sagt än gjort när man är förbannad dock.
Du är klok du! Ja HUR man säger det påverkar så klart. Det är väl där jag failar oftast tror jag… Ofta sker dessutom dialog i skrift och då är det ännu svårare att nyansera.