Ibland kan jag känna att jag är tråkigt sällskap när vi är ute och går, för jag stannar jämt och ska fota. I alla fall om jag har kameran med mig, vilket jag oftast har.
Jag uppskattar inte när personer tar fram telefonen i tid och otid för att kolla mejl, avsluta ett spel eller kolla Facebook i samvaron med andra, jag trivs bäst i sällskap där nuet prioriteras. Om telefonen kommer fram för att fota något så reagerar jag inte alls, för det förstår jag så väl.
Roger klagar aldrig, han vet att det är viktigt för mig att fånga det jag ser. Vi har ingen brådska heller så det finns ingen anledning att låta bli.
För tack vare kameran så ser jag mer. Lägger märke till detaljer och fascineras av mycket som inte alltid är vackert. När jag fotade med mobilen för Instagram så gällde det att fota snygga motiv, då letade jag efter vyer och annat som jag kunde publicera på Insta.
Bloggen fanns ju då också, har ju bloggat sen 2007, så visst har jag länge fotat för dokumentation. Men det var ändå mest med målsättningen att fota ”vackra motiv”.
Tack vare systemkameran och mitt sug på ständigt nytt lärande så ser jag saker med ett mycket bredare perspektiv fastän att jag inte har något vidvinkelsobjektiv. Och även då kameran inte är med så ser jag annat och upplever mer.
Att vara intresserad av fotandet har öppnat upp så mycket mer för mig. Jag ser verkligen så mycket mer av en plats än jag gjorde förut. Kameran hjälper mig att stanna upp, att iaktta och uppleva.
Det beror nog inte bara på fotointresset, men oavsett om det beror på att jag har mer tid, andra värderingar eller nya intressen så gör det mig glad när jag inser att jag upplever mer tack vare att jag ser mer!
Så om du känner att du vill berika ditt liv med en ny hobby eller intresse, börja fotografera mera! Inte för att publicera dem på Instagram, utan för ditt höga nöjes skull, för att uppleva mera!
Alla bilderna är från promenader i och runt vår by, fotade förra året. Det är exempel på sådant jag helt klart inte ens hade lagt märke till om jag inte hade mitt nya fotoseende!
Nu är kameran sällan med när jag promenerar runt i närområdet, nu kan jag uppleva allt underbart utan att fota det. Vilken win-win det är! Sen händer det så klart att jag bannar mig själv för att kameran inte är med när jag upplever något speciellt, men samtidigt är det ju inte nödvändigt att fota det, jag har ju upplevt det ändå. Allt behöver inte bevisas, varken för mig eller för någon annan.
Lämna ett svar