Ibland kan jag känna att jag är tråkigt sällskap när vi är ute och går, för jag stannar jämt och ska fota. I alla fall om jag har kameran med mig, vilket jag oftast har.
Jag uppskattar inte när personer tar fram telefonen i tid och otid för att kolla mejl, avsluta ett spel eller kolla Facebook i samvaron med andra, jag trivs bäst i sällskap där nuet prioriteras. Om telefonen kommer fram för att fota något så reagerar jag inte alls, för det förstår jag så väl.
Roger klagar aldrig, han vet att det är viktigt för mig att fånga det jag ser. Vi har ingen brådska heller så det finns ingen anledning att låta bli.
För tack vare kameran så ser jag mer. Lägger märke till detaljer och fascineras av mycket som inte alltid är vackert. När jag fotade med mobilen för Instagram så gällde det att fota snygga motiv, då letade jag efter vyer och annat som jag kunde publicera på Insta.
Bloggen fanns ju då också, har ju bloggat sen 2007, så visst har jag länge fotat för dokumentation. Men det var ändå mest med målsättningen att fota ”vackra motiv”.
Tack vare systemkameran och mitt sug på ständigt nytt lärande så ser jag saker med ett mycket bredare perspektiv fastän att jag inte har något vidvinkelsobjektiv. Och även då kameran inte är med så ser jag annat och upplever mer.
Att vara intresserad av fotandet har öppnat upp så mycket mer för mig. Jag ser verkligen så mycket mer av en plats än jag gjorde förut. Kameran hjälper mig att stanna upp, att iaktta och uppleva.
Det beror nog inte bara på fotointresset, men oavsett om det beror på att jag har mer tid, andra värderingar eller nya intressen så gör det mig glad när jag inser att jag upplever mer tack vare att jag ser mer!
Så om du känner att du vill berika ditt liv med en ny hobby eller intresse, börja fotografera mera! Inte för att publicera dem på Instagram, utan för ditt höga nöjes skull, för att uppleva mera!
Alla bilderna är från promenader i och runt vår by, fotade förra året. Det är exempel på sådant jag helt klart inte ens hade lagt märke till om jag inte hade mitt nya fotoseende!
Nu är kameran sällan med när jag promenerar runt i närområdet, nu kan jag uppleva allt underbart utan att fota det. Vilken win-win det är! Sen händer det så klart att jag bannar mig själv för att kameran inte är med när jag upplever något speciellt, men samtidigt är det ju inte nödvändigt att fota det, jag har ju upplevt det ändå. Allt behöver inte bevisas, varken för mig eller för någon annan.
46 svar till ”Jag ser & upplever mer”
Det är så sant. Man ser helt klart andra saker. Tyvärr har jag tappat det med fotograferandet så mycket. Synd för jag tycker det är så roligt.
Tråkigt att du tappat det, om du vill ha det kvar så hoppas jag du hittar det igen.
Vi förstår precis hur du känner och vi fastnar för mycket mer detaljer i omgivningen när vi har kameran med oss vilket vi för det mesta har. Så många gånger vi har konstaterat att det är tur att vi har samma intresse vad gäller foto eftersom det blir många stopp under en promenad.
Förstår det måste vara kul att dela det intresset med varandra. Roger är ganska delaktig ändå, han frågar mig ibland, har du snabb slutartid nu? T.ex. för han har lärt sig en del på vägen han med även om han inte har intresset.
Så var det för mig när jag började måla akvarell. Då började jag se världen med andra ögon. Ser färger på ett annat sätt och undrar vilka av mina jag ska blanda för att få samma nyans. Skuggor, som skimrar i olika färger och är skarpa ibland och med suddiga kanter när de möter olika ting. Något av det vackraste jag vet, är när jag åker på ett ställe, förbi en stor industri, i skymning, så att alla skorstenar reflekterar solnedgången och alla deras lampor samtidigt precis tänts. Det är ju galet, men så himla vackert. Målet är att ta mig till ett lämpligt ställe för att få några bra bilder som referens att måla av. Tänk att en ska bli nästan 50 år för att se saker på ett annat sätt. Fantastiskt faktiskt.
Vad roligt att du också upplever mer tack vare ditt målande! Ja det är verkligen fantastiskt att bli äldre! 🙂
Visst är det så att man ser med omgivningen med andra ögon om man har kameran med sig. Det är intressant och man lägger märke till mycket som man kanske inte reflekterat över annars. Samtidigt så kan jag också tycka att det är befriande att bara ta in allt visuellt utan att fotografera. Jag vet inte hur jag ska förklara det men ibland kan kameran nästan begränsa. Det låter kanske konstigt men…
Önskar en fin söndag!
Det låter inte alls konstigt, jag förstår precis vad du menar. Därför det är viktigt att kameran inte alltid är med tycker jag. Att bara ex. promenera och njuta av nuet. Detsamma!
Skulle inte kunnat uttrycka det bättre själv. 🙂
Men som du skriver så är det bra att lämna kameran hemma ibland och bara ta in utan att tänka bild, vinklar och motiv.
Tack! Ja det är viktigt att vara utan kameran ibland, har jag insett efter 2 års intensivt fotograferande.
En sak som man kanske inte tänker på när man använder en kamera är att man fotograferar det man faktiskt ser. Det är inte alltid en självklarhet när man använder mobilen.
Det går inte att rymma bra optik (man kan såklart ha skilda åsikter om vad som är ”bra optik”) i en platt mobiltelefon så därför kompenseras detta med inbyggd bildbehandling som förbättrar bilderna. Man har dock sällan någon kontroll över vad den inbyggda bildbehandlingen gör till skillnad från externa bildbehandlingsprogram. Det mest ökända exemplet är en viss mobiltillverkares behandling av bilder på månen. I ett test så provade man att fotografera en mycket suddig bild av månen och den testade mobilen producerade ändå ett perfekt foto av månen med alla detaljer väl synliga… Detta är nog ett extremfall av överentusiastisk ”bildförbättring”, men det finns gott om andra exempel där mobiler lagt till detaljer som inte existerar i verkligheten.
Om det är ett problem eller inte är kanske en filosofisk fråga. Vill man ha ett korrekt foto av det man såg med sina egna ögon eller räcker det med att det blir en snygg bild? Man räknar med att mer än 90% av alla bilder som tas i världen tas med mobiltelefoner så uppenbarligen räcker det för de flesta. Man kan också resonera att eftersom många oftast har mobilen med sig så är ett foto med den bättre än inget alls.
Hur som helst så uppskattar jag verkligen att du delar med dig av de fina bilder du tar och jag tycker att det är både kul och intressant att se de ibland udda detaljer som du fångar med kameran.
Oavsett vilken enhet en använder så fotas inte verkligheten, eftersom det bara är 2D. Om en väljer att fota i jpg så skapar kameran eller telefonen en bildbehandling automatiskt, det skiljer sig hur mycket och vad som redigeras. En bild från iphone är på tok för redigerad i min smak! Om en fotar i raw (som jag gör med min kamera) så är det ingen bildbehandling gjord alls, utan jag gör den själv i efterbildbehandlingen. Så slutresultat är en redigerad bild i jpg format som jag publicerar här på bloggen eller skriver ut, skillnaden är att jag har kontroll över redigeringen själv. Men bilden är fortfarande i 2D och i min redigering så försöker jag återskapa vad jag upplevde, eller så leker jag loss och gör det mer artistiskt. Jag har bloggat om detta tidigare, här kan du läsa om du vill. Där skriver jag även om retuschering. Roligt att du gillar mina bilder, och min redigering 🙂
Ja, du har helt rätt i att en avbildning aldrig återspeglar verkligheten till 100%. Jag kan dock tycka att vissa mobiler ibland går lite för långt. Som till exempel när man fotar ett hus med två torn och senare när man tittar på bilden så har det tre torn. Det visar sig att mobilens AI har tolkat den där vattencisternen på taket (som var ur fokus och ganska suddig) som ett tredje torn och kopierat in det i bilden med utgångspunkt från hur de andra två tornen ser ut. 😄
Håller helt med om att mobilerna ofta går alldeles för långt. En av anledningarna att jag har svårt att bara för lita mig på den numera. Men den är bra för ögonblicksbilder, såna som inte blivit tagna annars, som du sa.
Visst är det så, man ser mer med kameran i hand. För mig funkar fotograferandet också som en avledning när det är tungt med värk och smärtor och deppighet. Men, som du skriver, det kan vara bra att vila från fotandet ibland.
Kul att du upplever att din värld har öppnats mer av ditt fotograferande också!
Jag älskar att fota det jag ser och knäpper många mobilbilder.
Jag gick över till mobilen igen 2017 från att ha fotat nästan jämt med kameran innan.
Ha en fin söndag.
Kram Carin
När jag använde mobilen till allt fotande så fotade jag helt andra typer av bilder har jag insett. Detsamma, kram!
haha, maken har nästan slutat att promenera med mig 🙂
Fast jag står inte stilla länge… och tonåringen tycker jag går sakta.
Att gå själv tycker jag är härligt, men samtidigt glad att vi kan gå tillsammans och upptäcka nya saker ihop.
Har du inte mobilen i bakfickan på promenad hemmavid…..fast de bilderna kanske inte ”duger?” Jag vet ju att du föredrar en riktig kamera, medans det för mig räcker med mobilen och den är oftast med även på mina promenader/ute i trädgården osv. Men det händer att jag lämnar den inne. Ha en fin söndag såg på vädret imorse att ni har sol och varmt (23gr) det var 20 mer än vad vi vaknade upptill idag.
Oftast har jag inte med mig varken telefon el kamera när jag är ute och går numera. Om jag ska gå lite mer off-track så har jag mobilen med mig för säkerhetens skull, ifall jag ramlar t.ex. Men skönt att inte vara nåbar jämt. Vi har just nu 27 grader och molnigt.
Ja, och som du vet försöker jag vara mer i nuet utan vare sig telefon eller kamera. Det finns studier som visar att man njuter mer av mat som man först har fotograferat och det finns studier som säger att bara man har telefonen i sin omedelbara närhet så stör den uppmärksamheten. Jag kan inte förlita mig på studier, utan känner att telefonen helt enkelt tar för mycket av min tid. Men kameran tar jag fram allt mer ofta sedan telefonen fick en mindre framträdande roll. Det är alltid roligt att återuppväcka fritidsintressen, men den enorma glädje fotograferandet gav mig för 20-30 år sedan har inte återkommit. Däremot håller jag helt med dig om att det skillnad på att se på något med kamera eller bara med ögonen.
Tack för dina tankar! Det är så skönt att nu ha kommit dithän att jag inte ens saknar telefonen om den inte är nära mig. Det är skillnad mot bara för ett par år sedan. Kameran har jag oftast med mig, men inte jämt. Det är också en befrielse i det, att välja. Jag är ju nyförälskade i fotandet, eftersom jag inte hade tid förut (el. prioriterade det), det är först nu jag gör det och verkligen lär mig.
Precis så är det och även jag upptäckte en helt annan värld när jag köpte min förra systemkamera. Jag är ju en glad amatör som inte har orkat fördjupa mig i fotandet särskilt mycket men ändå…att få titta djupt in i en pytteliten blomma och se detaljerna är fantastiskt. Många andra detaljer ser jag också bättre med kamerans hjälp och inte bara smått i naturen utan precis som du så tittar jag mig omkring på ett annat sätt för att upptäcka det där som man lätt missar. Så ja, det är verkligen en ögonöppnare att börja fota, oavsett hur engagerad man är i att lära sig. Men visst är det skillnad på kvalitet och kunskap lönar sig. Jag är också ett tråkigt sällskap på promenader men jag har bara haft förstående personer med mig 😀 Kameran är oftast med men stannar ibland i väskan. Men om den någon gång inte är med så dyker det säkert upp en älg eller något annat spännande.
Kram
Det är så skönt att vara en amatör, kraven på bilderna är bara mina egna. En av anledningarna att jag inte är ute efter att sälja några bilder, inte ens de jag tycker är toppenbra, vill inte ha kraven eller förväntan på försäljningen. Makrot ger verkligen en inblick i det innersta, så häftigt! Kram!
Jag förstår inte dom, framförallt ungdomar, som ”umgås” genom att sitta och stirra ner i sina mobiler. Hade någon betett sig så i mitt sällskap hade jag sagt ifrån.
Men med fotografering är det annorlunda. Då visar jag samma förståelse som du gör. Fotot måste ju tas på just den platsen, och kanske i just det ögonblicket.
Jag tycker också att jag börjat se mer genom att börja fotografera för bloggen. Det är som att livet blivit mer detaljrikt.
Jag tycker det är minst lika vanligt bland vuxna faktiskt. Vad fint du beskriver det med att livet blivit mer detaljrikt, så känner jag med!
Ofta är det ju så att folk i en samling sitter och kikar i sina telefoner, har varit med om det flera ggr och det är en underlig känsla som infinner sig varje gång, ett osocialt beteende helt enkelt, men bara att bita ihop och ta fram sin egen telefon. 😉
Har ju också en systemkamera, en Nikon med zoomobjektiv som tillbehör, används knappt här nu för tiden men ibland så.
Tillönskar dig en fin eftermiddag.
Nä, jag tar inte fram min telefon i ett sånt sällskap. Jag går därifrån 🙂 Tack detsamma!
Visst är det så att man ser mer detaljer på ett foto. Tyvärr har jag tillräckligt med hobbys för att tvingas välja bort fotografering.
Tack för kommentaren hos mig! Vet inte om du menar att kommentarer aldrig ”kommer fram” eller om du menar att de inte kommer upp direkt. Det ska komma ett meddelande om att bloggen är modererad och att kommentarer ska godkännas innan de syns. Men jag vet att just den där rutan med den infon fallerar ofta.
Jag menar att jag kommenterat flera gånger utan att den publicerats. Men idag fick jag infot om att den är modererad så då förstod jag att den skulle publiceras.
Oj vad jag känner igen mig i det du skriver! För mig är inte fotograferandet något som ”är i vägen” för en upplevelse utan tycker snarare att det förhöjer en upplevelse för mig 🙂
Visst förhöjer det upplevelsen, men ibland är det skönt att inte behöva fundera kring komposition etc 🙂
Du gör mig sugen på att köpa en ordentlig kamera. Fast inte nu för jag har för många utgifter. Kanske sen…vem vet.
Kul att se vad som händer framöver, om det blir en kamera eller inte.
Kära Anna! Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag har alltid min kamera med mig. Vill maken gå powerwalk, då ska han gå själv! Inte med mig! Jag ser den lilla nyckelpigan i gräset och måste bara stanna och fota. Eller när vi är ute och åker bil säger jag ofta, STANNA! Inte alltid lätt att bara stanna bilden. Jag känner också ju äldre jag blir, ju mer uppskattar jag årstiderna och naturen runt omkring mig. Jag ser allt det vackra i bilder. Önskar att jag kunde fota med mina ögon, en blink – ett klick! Ofta får jag höra: Men så kul! Du har en riktig kamera. Det är inte ofta man ser!
Trevlig söndag, hoppas din helg har varit fin! KRAM Anna
Verkligen inte lätt att stanna bilen när en önskar. Här finns det inga vägrenar heller så ingenstans att ta vägen.. så jag har slutat ropa Stanna! Däremot kan jag notera ner platsen, t.ex. solrosfält, för att mer målmedvetet åka dit någon gång. Det hade varit en bra superkraft att kunna fota med ögonen! Helgen har varit fin, kram!
Instämmer till 110 % !!
Världen har helt klart öppnat upp sig på ett nytt sätt, i och med att jag fick fotografering som hobby.
Har också upplevt positiv respons när folk runtomkring har sett min kamera hängande runt halsen. Ibland kommer en fråga; vill du vara snäll att ta en bild av mig med min telefon eller som senast när jag såg en familj vars ene vuxne son fotograferade sällskapet men då inte själv hamnade på bild.
Jag fick ett spontant infall och frågade honom om han ville att jag skulle ta en bild på HELA familjen, med hans telefon.
Han blev så överraskad, men sedan kallade han tillbaka sin familj (som var på väg bort) och de ställde upp sig framför besöksmålet.
Många tacksamma leenden efteråt (föräldrarna var nog på besök från utlandet).
Ett fint minne.
Ja det är roligt när folk omkring en upptäcker att en har en kamera. Frågor om objektiv och att själva få prova fota lite, händer titt som tätt. Roligt! Fint minne du har där.
Du har så rätt! Man blir seende på ett helt annat sätt med kameran. Man lär sig mycket mera också, vill ta reda på , veta mera.
Uffe är som din Roger. Väntar ut mig, stannar till och ger mig goda råd, hur jag ska få till en bra, bättre bild. Han kan ju, den tidigare pressfotografen, naturfotografen. Jag blir på sätt och vis hans förlängda avtryckararm.
Kram
Ja, exakt så. Vill ju veta vad det är för blommor och insekter t.ex. som jag fångat! Hade glömt av att Uffe är fotograf, förstår det blir ett kul samarbete er emellan! Kram
Håller helt med dig om upplevandets glädje när man kikar genom en kameralins! Nu fotar jag inte alls som du, med systemkamera, min hjärna orkar inte lära mer teknik och min hals orkar inte bära tunga kameror, men jag njuter ändå. Kul att du skrev att du upplevt samma fenomen med fåglarna, plötsligt blir en orolig och sen är allihop i luften för att snart komma tillbaka o landa på samma ställe. Snacka om grupptryck!
Jag gillar att titta på din fina foton från en för mig rätt exotisk annorlunda miljö!
För mig blev mitt fokus annorlunda med systemkameran, men för andra behöver inte valet av kamera vara viktigt för upplevelsen tänker jag. Ett väldigt tydligt flockdjur 🙂 Tack Paula!
Det kan nog vara en kombination av mer tid men definitivt även fotointresset.
När jag flyttade från Stockholm till lilla Länghem, började jag lägga märke till sånt jag inte sett tidigare, och med det blev det många foton på annat än djuren och barnen.
Kram
Det är häftigt att vi utvecklas, både i seendet och annat. Kram!