Har du också fått höra att en inte ska kärleken för given? Det har jag i alla fall hört och läst lite här och där och jag förstår inte riktigt vad som menas med det. För jag gör faktiskt det. Jag tar vår kärlek för given!
Vi vaknar väldigt sällan samtidigt så de där nyvakna samtalen inträffar inte så ofta, men i veckan hade vi en sån morgon. Vi pratade om känslor, om hur vi känner för varandra och vi insåg båda två att vi tar vår kärlek för given. Och att vi gillar det!
Att ta för givet = anta, se som självklart och förutsätta
Anta
Jag antar verkligen att Roger älskar mig. Han visar det ständigt och jämt, med både sina handlingar och ord. Finns ingen anledning att tveka över huvudtaget.
Se som självklart
Det handlar inte om att jag är självgod på något sätt, men med tanke på våra samtal och tydlighet i allt vi gör så är hans kärlek till mig självklar.
Förutsätta
Vi förutsätter att vi två hänger ihop så länge vi lever. Kärleken är så stark att det inte finns några ”om” i våra resonemang eller tankar.
”Man ska aldrig ta kärleken för given”
Det finns så klart risker med att ta kärleken för given, men det beror nog på hur relationen ser ut och hur en lever. Vi umgås 24/7, alltså hela tiden. Om någon av oss skulle börja tvivla på sin kärlek till den andra så är jag övertygad om att det blir väldigt uppenbart för båda två.
Vi ser varandra hela tiden, vi kan inte ignorera varandra ens om vi skulle vilja (av någon oförklarlig anledning). Det är väldigt tydligt, varje dag, att vi är viktiga och väldigt betydelsefulla för varandra.
Vi har också tid för varandra. Vi väljer det, utan att planera eller tänka på det. Vårt stillsamma liv är absolut viktigt för vår växande kärlek.
Anpassningar av våra personligheter gör vi inte heller. Ger inte blommor eller presenter som uppskattning, utan det är ord och handlingar som ger vår kärlek trygghet.
Båda två är aktiva i hur våra liv ser ut, hur våra dagar formas och i säkerställandet att vi skrattar tillsammans.
Vi behöver inte avsätta tid för vår kärlek. ”Jobba” på relationen är inget vi någonsin har gjort. Den bevaras och utvecklas av sig själv, för att i vårt liv finns allt den behöver.
… kärleken, det är det enda i livet som gör smärtan i att leva uthärdlig.
Utdrag ur bokserien ”De sju systrarna”
Vår kärlek är i alla fall helt okej att ta förgiven, tills någon av oss säger något annat eller dör.
Lika väl som vi litar på att solen går upp på morgonen så litar vi på att vi finns där för varandra. Hela tiden, i vått och torrt.
Kan det vara så att den här frasen mer hänger ihop med att en inte kan förvänta sig att någon ska älska en i all evighet om en beter sig på ett visst sätt t.ex.
Vad tror du? Har du någon input i detta ämne?
Bilden är en favorit från 2020. Närheten till varandra finns alltid där.
10 svar till ”Jag tar vår kärlek för given”
Jag tror det finns olika, kan jag uttrycka, varianter av kärlek. Med det säger jag inte att en typ kärlek är mindre äkta. Vad jag tänker är att vi som människa är olika och därmed vår kärlek. Med två personer som älskar varandra känner jag att två olika pars kärlek kan vara lika stark, men väldigt olika.
Att ta kärlek förgiven tycker jag som du, Anna. Vi ska kunna ta den förgiven. Varför inte? Vi älskar varandra och då ska jag aldrig behöva vara osäker på det.
Att kärleken mellan oss inte alltid varar livet ut tills döden skiljer oss åt är en helt annan sak ❤
Så tror jag också, kärlek ser olika ut i alla relationer. Exakt, om den inte varar så gör den inte det. Tror inte det går att medvetet påverka den så mycket. Inte i de kärlekar jag är involverad i alla fall. Tack för din insikt Anna. Kram!
Jag funderar ofta på det här. Jag tänker också oftast på hur någon ens kan älska mig. Å hur jag ens kan begära att någon ska göra de. Kanske är de för jag aldrig fick uppleva närhet å kärlek som barn. Men jag har två numer vuxna barn. Å dom älskar jag såklart villkorslöst. Men som min man eller mina närmsta. Ja såklart jag älskar dom. Jag hoppas dom älskar mig men jag vet inte säkert. Men jag räknar med att närsomhelst så kommer det försvinna… det kanske är mitt sätt att försvara mig mot de som gör mest ont… jag vet inte.
Men åh, alla är älskvärda. Jag är övertygad om att våra ryggsäckar påverkar vilka vi är och de vi blir. Men jag är också övertygad om att oavsett ryggsäck så är vi alla föraren i våra egna liv, över guppiga vägar. Och ja fasen vad det gör ont när kärlek är obesvarad. *kramar om*
Håller med till hundra procent! Tryggheten i att kärleken alltid finns där skapar förutsättningarna som får kärleken att växa mer.
Jag älskar att leva på heltid med Johan. Under alla våra år ihop aldrig känt en endaste gång att jag behöver egentid utan honom, tvärtom ❤️
Så är det så klart, bra input! Eller hur, egentid vill vi inte ha!
Jag kan bara hålla med! Så lever vi också, förutsättningslöst.
Tryggheten skapar förutsättningarna, som Chatrine skrev i en annan kommentar, det tar jag med mig. Kanske det stämmer för er också?
Mycket tänkvärt det du skriver. För mig är det så att jag vet vad jag har här och nu. I stunden. Idag. Och det är där jag befinner mig; I kärleken till mina döttrar, barnbarn och make. Men om morgondagen vet jag inget alls. Men så länge jag lever har jag huvudrollen i mitt liv. Vi är alla olika som människor och även definitionen på kärlek är det. V
Absolut är det så att allas kärlek är olika. Kanske också en bidragande orsak till att relationer inte håller. Glad att du upplever kärlek idag. Och förhoppningsvis imorgon också.