När jag läste Kärlekens Idioter av Emma Hamberg så väcktes längtan av att skriva en bok igen. Jag har lagt ner det projektet, under tre år försökte jag. Men släppte sen taget. Ska jag kanske försöka igen? Kan jag verkligen?
- Här är ett inlägg om mitt resonerande kring att skriva en bok, 2017
- Här om hur mycket jag skriver, 2018
- Här om när jag gav upp, 2020
Jag har vid någon rensning slängt allt jag tidigare skrivit, men jag känner ingen saknad av det alls. Det är nog lika bra att det är borta, för jag var inte alls nöjd med det jag hade gjort och då är det ju bättre att börja på ett nytt papper.
När jag gör något så går jag all-in. Det har du säkert märkt med mitt fotograferande, till exempel. Om jag ska skriva en bok så kommer jag flytta in i den världen. Så underbart, det lockar verkligen att leva i den verkligheten jag skapar i boken. Så som jag gjorde när jag la en timme på att beskriva ett parallellt universum.
Jag gillar ju omväxling och att vara flexibel, så frågan är om jag ens skulle kunna gå in i en annan värld på det viset utan att det påverkar min egen underbara verklighet? Är jag beredd att satsa så mycket tid en gång till? Är jag beredd att offra det som krävs? Vill jag tillräckligt mycket? Men den största frågan är ändå, kan jag verkligen skriva en bok, har jag förmågan? Jag gillar ju korta texter.
Men det finns en enorm lockelse att skriva mer än vad jag gör här i bloggen, att kunna skriva om precis vad jag vill och hur jag vill. Visst kan jag göra det i bloggen också, men det som skrivs här är så förknippat med mig och min person. I en bok kan jag bre ut mig hur mycket som helst både om egna & andras upplevelser. Helt utan hämningar. Helt utan att behöva ta hänsyn. Jag kan överdriva, förvränga det jag inspirerats av och låta pennan bara gå. För ja, det är penna och papper jag använder till att börja med.
Jag har skrivit ner många händelser, börjat skapa miljöer, funderat kring egenskaper hos personerna i handlingen och faktiskt så växte det fram ett sammanhang i lördags, där allt kan knytas ihop. Att bara skriva ner det som poppar upp i huvudet under några timmar är en häftig upplevelse. Det finns inget rätt eller fel, jag funderar inte över grammatik eller väger varje ord, det bara flödar.
Har köpt mig de fina anteckningsböckerna i översta bilden och skriver för hand av fyra anledningar.
- för att jag sitter tillräckligt mycket med datorn för bloggandet och bildredigeringen
- för att jag inte vill tappa min handstil, snarare utveckla den.
- jag tänker långsammare när jag skriver för hand. Är skitsnabb på tangenterna, men inte lika snabb med handskrivandet.
- att fila på karaktärer. skriva in egenheter och händelser i en bok känns fint och enkelt. Det är något annat än vad jag gjorde förra gången, för då var jag otroligt strukturerad – vilket kanske tog bort en del av skaparlusten – jag vet inte. Men det var excel-ark hit och excel-ark dit.
Det slår mig nu, finns det någon annan med liknande dröm där ute som skulle vilja skriva en bok tillsammans med mig? Två hjärnor & fyra händer kanske är grejen. Eller fler… Kanske en bok skriven av en hel drös med kreativa personer? Inga hämningar var det ju..
Emma Hamberg väcker i alla fall denna lusten hos mig varje gång jag läser om hennes fantastiska karaktärer och Kärlekens Idioter är verkligen inget undantag!
Vart det här leder har jag som sagt ingen aning om, men jag har öppnat dörren igen. För jag kan. För jag vill. Och för att det är roligt.
Lämna ett svar