Hur skulle livet te sig utan Facebook?
Jag skulle nog inte sakna det så mycket egentligen. Jag är inne några ggr/dag för att kolla till vad som hänt. Skriva något på våra företagssidor emellanåt och gilla/kommentera något som mina vänner skrivit. Jag lusläser inte allt längre, jag skriver inte särskilt mycket statusuppdateringar heller. Men det har blivit som ett fik, jag kikar in och kollar läget. Tar en snabb kopp kaffe med några vänner och sticker vidare till nästa plats. Jag ägnar nog inte Facebook mer än 10 min/dag på sin höjd.
Försvinner VimleAnna från Facebook?
Nej, jag har inte funderat på att radera mitt konto på Facebook. Men när jag idag pratar med vänner som inte finns på Facebook är jag inte lika övertygande i min argumentering som jag var för något år sedan. Det är inte ens säkert jag bryr mig om att argumentera. Idéen om det här inlägget kom från Sarah Larsson, @sa_na_si, en vän både på Facebook och Twitter som gått med i Facebook för andra gången nu, efter ett längre uppehåll. Hon kände sig ”tvungen” att vara med igen på grund av alla PR kampanjer som endast körs på Facebook och mötesinbjudningar etc. som hon inte får om hon inte är på Facebook. Tilläggas bör att Sarah arbetar på en reklambyrå.
Nyttan med Facebook för mig
Det är inte en möjlighet för mig att radera mitt Facebook konto. Där har jag kontakt med mina vänner, främst de vännerna jag inte har någon intensiv dialog med på andra sätt, jag får arbetsuppdrag via Facebook, jag pratar och arbetar med våra kunder på Facebook och jag får tips och trix från de grupper jag är med i. Dessutom använder jag Facebooks grupper som verktyg i olika projekt.
Om jag inte hade ett konto på Facebook så hade följande troligen inte hänt:
- återfått kontakten med ex. Fia, Jeanette, Kickan och andra vänner som bara ”glidit ur näven”
- jag hade inte fått möjligheten att fördjupa relationen med alla bekanta så de blivit vänner
- jag hade inte haft ett så stort, kvalitativt och aktivt nätverk
- jag hade inte fått se alla underbara bilder av min son tillsammans med sin fina flickvän Elinor
- jag hade missat mycket av arbetet med WebCoast
- jag hade inte fått uppdraget att arbeta på Högskolan i Borås
- hade inte fått de andra jobbuppdragen som kommer via Facebook
- dottern hade inte fått extrajobbet på Molins Garden
- jag hade missat trevliga evenemang
Det finns massor att skriva på den här listan, men jag tror att jag ”made my point”.
Så för mig är det tydligt, jag både vill och behöver ett Facebook konto.
Några andras åsikter
Elwira finns inte på Facebook, hon skrev det här blogginlägget för knappt ett år sedan. Jag pratade med henne idag och hennes värderingar är desamma än. Jag håller med Elwira om att man inte ska vara med överallt. Det ska kännas bra på de ställen man väljer att vara, både digitalt och analogt. Inte går man in på en restaurang som inte känns trevlig t.ex.
Sarah säger ” jag ser en avsevärd skillnad mellan mediafolk och deras användning av Facebook och ”vanligt” folk och deras behov att lägga upp och ut hela sina liv i ett skrik på bekräftelse på sitt Facebook konto”. Jag ser också en tydlig skillnad, fast jag skulle inte använda ordet ”mediafolk” för jag ser den tydligaste skillnaden mellan de som ”bara” är på Facebook och de som är på fler plattformar online. Sarah är alltså registrerad för andra gången på Facebook och säger ”den här gången har jag gjort allt annorlunda. Jag har valt att inte ha några nära vänner på Facebook. Jag vill inte veta allt om mina vänners vardag, vad de äter till frukost, att de var hembjudna till den eller den, eller alla dessa barnbilder och statusrader som folk lägger ut bara för att visa världen hur ”perfekta” deras fasader till liv är. Utan jag har uteslutande mitt Facebook konto som en förlängning av min twitter och mina arbetskamrater plus vissa kundrelationer.”
Tvingas att vara med
Sarah sa också ”är detta sociala forum då så bra som vi tycker om de ”tvingar” folk att gå med?” Jag tänker då att man hela livet ”tvingas” vara med på saker man faktiskt inte hade valt själv om man kunnat välja. Jag gillar inte fotboll, men när sonen spelade när han var liten så tvingades jag vara med på både träningar och matcher för att stötta honom. Man tvingas även bära en viss sorts kläder i vissa sammanhang. Som förälder tvingas man sätta sig in i de mest spektakulära spel och då även Facebook för att veta vad barnen sysslar med. På samma sätt som man följer med det mindre barnet första gången de ska besöka en ny väns hem. Om man känner sig tvingad att vara med på Facebook kan man registrera sitt konto, kolla in det man vill, skriva det man vill och bara finnas där. Man behöver ju faktiskt inte göra något alls mer än registrera sig.
Analogt/Digitalt
Gränserna mellan analogt och digitalt försvinner allt mer. Det handlar inte idag om vänner IRL och vänner i Cyberspace. Med dagens alla möjligheter till att lära känna nya människor så skapas fler möten och man får fler vänner och större nätverk. Var första kontakten togs är ointressant, eller hur? Facebook är som en lokal att träffas i, liksom Twitter är en annan där andra (och en del samma) människor hänger. Vår bygdegård är en lokal där folk i bygden samlas, fiket inne i Herrljunga samlas det andra människor på. Inget konstigt med det anser jag. Vill man bara kika in och säga hej så gör man det, vill man sätta sig ner och föra djupa diskussioner så gör man det.
Hur vi förhåller oss till de olika platserna är upp till var och en. Om du känner att du är nyfiken och vill prova på, gör det! Om du absolut inte vill in och ”facebooka” så låt bli. Det du gör ska vara av glädje och/eller nytta. Däremot behöver nog jag och fler med mig fundera över vissa statusuppdateringar vi gör för att inte tråka ut våra vänner.
Så vad känner du, skulle du klara dig utan Facebook?
Ja, jag förespråkar ett konto på Facebook av många anledningar. Men jag har full förståelse för de som inte vill. Jag respekterar och accepterar ditt val om du inte är på Facebook. Däremot är jag nyfiken på hur du resonerar, berätta gärna varför du inte är på Facebook i en kommentar! Du som är på Facebook, berätta om dina reflektioner när du får frågan om du skulle klara dig utan Facebook?
Uppdaterat 18:20 – Erkstam skrev också idag om Facebook, inte riktigt med samma inriktning – men absolut läsvärt! Ta dig dit, när du klickat på en knapp nedan 🙂
Dela med dig den här texten till dina vänner, använd någon av knapparna nedan och du kan alltså även skicka länken hit i ett mail (knappen med vitt kuvert) om du inte har ett konto på någon av nedanstående tjänster.
21 svar till ”Kan man klara sig utan Facebook?”
Jag har envist ställt mig utanför Facebook och har än idag inget konto även om jag med all sannolikhet kommer registrera mig i höst. Personligen klarar jag mig alldeles perfekt utanför Facebook men nackdelarna är att jag periodvis missar en del saker såsom vad bekanta hittar på och var de befinner sig (resor). På så vis får jag ofta höra frasen ”men har du inte hört..”
Välkommen till Webbtanten och tack Stefan för din kommentar! Hoppas du hittar ditt sätt att använda Facebook utan att känna tvång.
Facebook… detta gissel! 😛
Personligen klarar jag mig väldigt bra utan Facebook men tyvärr har väldigt många idag valt att nyttja sidan att samla folk i grupper på istället för exempelvis egna forum. För mig är detta allt från mat-grupper till en för bara familjen. Smidigt på många sätt att ha saker samlade men väljer man att avstå från Facebook missar man tyvärr mycket.
För att summera, jag bryr mig inte ett dugg om folks statusar och bryr mig inte om att ”snoka” och hålla reda på folk. Nej, det enda som håller mig kvar är intressegrupperna. Jag har tagit bort mig från Facebook helt ett par gånger och det har varit en lika skön ”semester” varje gång.
Välkommen hit och tack för din kommentar! Intressegrupperna är verkligen jättebra! Jamen man kan ju ta semester emellanåt utan att avregistrera sig 🙂
Jodå, det går också men det är ändå skönt att ta bort sig helt för en riktig semester. Slippa alla mail och meddelanden. Har man inte massa fotoalbum och sådant (som raderas under processen) kvittar det för kontot tas ju aldrig bort helt utan går att återaktivera bara genom att logga in igen. 🙂
Hade du pokat lite så hade du inte behövt sudda ut mitt namn från bilden där uppe 😉
Sant 🙂 Men valde den här varianten. Du kan ju skriva och utveckla dina åsikter här 🙂
Hej
Eftersom jag är hörselskadad och inte kan ringa folk, så har jag kontakt med dem via nätet, dvs Facebook, SMS och mail. Skulle inte klara mig utan FB idag, blir ofta meddelanden till sambon i FB.
Caroline
Vad roligt att FB är till stor hjälp i din vardag Caroline! Tack för kommentaren o välkommen tillbaka till Webbtanten.
Jag var flitigt Facebookanvändare när det väl kom och var det ett bra tag. Men efter en händelse så var jag tvungen att hålla mig borta från Facebook en längre tid och till min förvåning så saknade jag inte FB längre och kände inget behov av det heller. Och suget att komma tillbaka till FB har inte dykt upp. Jag finns fortfarande där och gör uppdateringar, men har ändrat mitt beteende från att göra statusuppdateringar om vad jag gör till att bara länka in bilder från Instagram, min blogg och videos som jag gör. Eller lägger upp annat material som jag tycker är intressant. Men jag är inte inne varje dag ibland inte ens varje vecka. Men jag känner lite som Sarah att om man inte är där så missar man något.
Tack Håkan! Kul att ha dig här 🙂 Trots tråkig händelse i början verkar du ha funnit ett sätt att förhålla dig till FB som känns bra för dig. Bra juh!
Jag förstår hur du menar. Tog bort en helt för att jag tröttnade på hennes jobbiga svar på mina inlägg och idag hälsar hon inte längre. Vissa ser vännerlistan på Facebook som en spegling av verkligheten. Som om de känner sig mer populära av att ha många vänner där och tar det som en personlig skymf ifall man känner sitt flöde varit trevligare utan personen i fråga.
Hej!
Jag kikar runt lite och kollar en del statusuppdateringar men mer och mer har jag övergått till intressegrupperingar. Än så länge har jag inte riktigt funnit ”nyttan” med nätverkande på fb, men jag tror jag börjar lära mig 😉
Jag har 3 sidor, en privat, en företagssida och en för vårt kvinnliga affärsnätverk. Det gäller att hitta rätt ton och att tänka efter före, en balansgång mellan privat och business.
det var en trevlig sida jag hittade här (via fb), kommer gärna på fler besök framöver 🙂
Vänligen,
Carina
Roligt att du gillar webbtanten, välkommen tillbaka! Ja det är viktigt att hitta både rätt ton o form när man är online eftersom det inte går att nyansera det man säger med ansiktsuttryck eller kroppsspråk. Det kan vara svårt ibland, särskilt om man är så spontan som jag.
Har inte facebook av flera anledningar:
1. Vill inte skaffa ”ovänner”. Om man får vänner på facebook, så påkallar det ens uppmärksamhet och man måste hålla kontakt med dem. Gör man inte det så blir folk sura och så får man ovänner istället för vänner. Typ.
2. Jag vill inte att folk skall ha inblick i mina intressen.
3. Jag är inte intresserad av vad andra har för intressen. Speciellt inte de som jag bara känner lite grann.
Exempel: Jag gillar släktforskning och upptäckte att jag är släkt med en gammal klasskamrat till min bror. Jag googlade hans namn för att få kontakt med honom och berätta. Då kom jag till hans Facebooksida, där det framkom att han dels ville avskaffa monarkin och dels inte vill ha sverigedemokraterna i riksdagen.
Personligen är jag för monarkin (hör t.o.m. till de antagligen få som inte skulle ha något emot att kungen fick tillbaka makten i Sverige över riksdag och regering). Och jag har inte något emot att sverigedemokraterna sitter i riksdagen. Jag bryr mig inte om vilka partier som sitter i riksdagen – jag respekterar allt från superkommunister till supernationalister – OM de respekterar mina åsikter!
Så. Då blir det jobbigt. Jag vill inte som första information få reda på att min avlägsna släkting definierar sig som anti-monarkin och anti-ett visst parti i riksdagen. Det är sån information som man kan få reda på sedan och som man kan respektera när man känner en person. Inte som första-information.
Samtidigt vet jag att jag har egna åsikter som inte precis är mainstream i svensk kultur. Vill dock poängtera att jag drivs av kärlek till mina medmänniskor; jag tror att alla människor bär på en inre styrka och att vårt moderna samhälle förtrycker den systematiskt (via t.ex. skola, grupptryck och liknande).
Sååå…. facebook är inget för mig. Däremot är jag mycket aktiv på internet i andra sammanhang. Har haft dator sedan 1985 och var den som gjorde så att vi fick email på min arbetsplats 1994. Och webben har gjort mig till miljonär. Så det ligger inget teknikfientligt i det hela; bara en önskan om att få vara anonym, osynlig och en önskan om att slippa veta vad mina medmänniskor har för åsikter och intressen via en webbaplikation. Det senare vill jag få reda på som resultatet av en genuin vänskap i verkliga livet.
För övrigt blir jag stressad av alla kontakter och måsten. Har t.o.m. lekt med tanken på att göra mig av med mobiltelefonen och email. Tänk vad skönt att inte bli nådd. Men barnen har ju mobil och dem vill man ju ha kontakt med. Men man skulle ju kunna ha mobilen ”i smyg” och bara lämna ut numret till sina egna barn och frugan.
Nä, jag passar inte i detta årtionde. Inte ens detta århundrade. Mina åsikter och vilja till sätt att leva vore mainstream på 1930-talet. 🙂
Hej Allan och välkommen till Webbtanten! Tack för din kommentar, en utförlig och fantastisk beskrivning av dina åsikter. Härligt att du hittat ett sätt att förhålla dig till Facebook. Vi är olika du och jag, jag älskar transparensen och delar gärna med mig av både mina åsikter och mina kunskaper, som här på webbtanten till exempel. Men jag respekterar dig och andra som väljer att inte vara med på allt som jag gillar :). Välkommen tillbaka och tack för att du delade med dig!
Tack, det är något jag verkligen älskar – att människor är olika och tillåts vara det. Det är kul med människor med olika åsikter och förhållningssätt till livet.
Min förra frissa tyckte jag var en trevlig tjej. Under åren som gick och i de små samtalen under klippningen framkom hennes liv: hon gillar hårdrock, är kpml:rare (revolutionär kommunist) i livsåskådning, tänker ta hela mammaledigheten och hennes partner får jobba, hon är lesbisk och gift och inseminerad i Danmark.
När hon påbörjade sin mammaledigheten bytte jag frissa, så sedan dess vet jag inte hur det gick för henne. Men hennes åsikter och liv är diametralt motsatta mot mina. Men eftersom jag först lärde känna henne som en ”vanlig” kvinna, så var det mycket enklare att acceptera och respektera henne fullt ut. Även om jag har lite svårt för revolutionär-delen i hennes politiska åskådning. Åtminstone vid den tiden (10 år sedan ungefär), stod det på KPML:rs sida att de ansåg att våld troligen var oundvikligt för att tilltvinga sig medel- och överklassens tillgångar, eftersom de inte skulle lämna ifrån sig dem frivilligt.
Hursomhelst, hade jag efter första klippningen snokat på hennes facebooksida och sett att hon var KMPL:r, insiminerad i Danmark och lesbiskt gift så hade jag nog bytt frisör. Dessa saker hade annars varit de enda saker som jag hade tänkt på nästa gång jag skulle klippa mig och jag skulle bara vilja veta som fått in henne på dessa spår i livet. Nu lärde jag istället först att lära mig känna en medmänniska som gillar rock och vilken musiksmak vi delar, vad hon gillar för mat och TV-program och alla andra vanliga saker.
Tack i övrigt webbtanten för en trevlig hemsida.
Kan säga att jag tagit bort mig helt från Facebook nu. Känns underbart. Förstår ännu mer nu ”stressen” med att känna att man måste in och läsa hela tiden och att vissa är så extremt beroende av det. Massa rutiner och vanor som ska vänjas av med men sååå mycket extra tid man fått nu så är det klart värt det. 🙂
Ja känner du så var det nog rätt att gå ur. Jag känner ingen som helst stress av FB och går bara in när jag har lust. Det bästa är ju att om du skulle känna att du vill börja om så är det ju bara att gå in o regga dig igen :). Vi ses i Twitterflödet om inte annat.
Tummen upp!
Har raderat mitt facebook konto och det känns befriande. Vill inte ha det igen och känner fler som gjort likadant. Det har blivit lite ”för stort” och skapar bara stress hos många…