Kastreringen gick bra!

Igår eftermiddag kom de hem igen efter att ha varit hos veterinären ett dygn. Som vi saknat dem våra pälsklingar Assi & Sombri.

Först skulle ju infångandet ske, sen en biltur och sen hantering och operation hos veterinären. Därefter en tur hem i bilen igen. Men allt har gått bra!

De skulle alltså kastreras samt få chip inopererat och eftersom jag inte kan hålla dem fastande över natten (de bor ju inte inne) så valde vi att lämna dem dagen före operationen. Att vara fastande inför operationen är det bästa!

Infångandet

Med reservplanen att fånga dem på morgonen samma dag som operationen så skred jag till verket. Dock inte alls som jag planerat.

Vi vet att de gillar transportburen (eller gillade kanske är rätt böjning nu). Tidigare på måndagen, då jag skulle fånga dem, låg de båda inne i buren och sov. Har sett dem göra det förut, men sällan tillsammans.

Den här dagen gav jag dem mat lite tidigare än vanligt, passade på när de var pigga och de hängde på balkongen. Tänkte förutsättningarna för att lyckas fånga dem var större då. Efter maten försökte jag få ner dem på golvet för kel, så som vi brukar göra. Brukar räcka med att jag hänger ner handen så brukar de komma direkt. Men inte den här gången. Så klart.

Eftersom de precis fått mat så ville de tvätta sig och det gör de på olika platser oftast. Så, Assi satte sig på räcket medan Sombri la sig i fåtöljen som stod bredvid transportburen. Ingen var sugen på kel bevisligen.

Att kasta in godis i buren hade jag redan bestämt mig för att inte göra om jag inte var tvungen. För då kommer den som är först inne att mota bort den andra för att få godiset för sig själv.

Jag hämtade ASSI, lyfte honom till och in i buren. Sen tog jag Sombri, som ju låg alldeles intill, i nackskinnet med ena handen samtidigt som jag hindrade ASSI från att komma ut ur byten med andra handen. Snabbt lyfte jag in henne i buren och stängde dörren.

De var nog i chock, jag med. Jag har aldrig lyft i nackskinnet förut. Bära dem i händerna har jag dock gjort en hel del så det var inget konstigt för Assi i alla fall. Och buren som sådan är de ju trygg med.

När jag bar dem genom huset gnällde de lite grann, men inte så mycket. När de kom in i bagageutrymmet, vi har en kombi, så var de helt tysta. Hela vägen till veterinären som tar ca 20 minuter var de tysta. Faktiskt knäpptysta. Jag pratade i princip hela vägen och hoppas det lugnade dem, jag brukar ju prata med dem på balkongen.

Hos veterinären

När jag bar in buren till veterinären började de pipa igen. Men fortfarande inga avgrundsvrål. Och de visade inga aggressioner alls. Då.

Sombri tittade sig faktiskt omkring med nyfikna ögon. Hon satt upp men Assi låg ner. Jag bar in buren där de skulle spendera natten. De hade tänkt ta dem till sin systerklinik i Beja över natten. Men det ville jag inte, eftersom de inte är hanterade så mycket ville jag de skulle få så lite kontakt med andra människor och djur som möjligt Samt slippa de extra timmarna i bil så klart. De lovade att de skulle ta fram två separat burar till dem så de fick stanna i Ourique. Burarna är ca 1,5 x 1 meter och kanske 40cm höga.

När vi åkte därifrån släppte spänningen som jag byggt upp under ett par dagar, med oron för att klara av själva infångandet. Roger fick gå in och handla själv, jag väntade i bilen.

Jag somnade som en stock och sov som en gris hela natten. Jag var inte orolig, vet att detta är ett nödvändigt steg och att allt kommer bli så bra. Semlan fick sin mat som vanligt på kväll och morgon. Hon undrade säkert var de andra var.

På morgonen strax efter 10 ringde de och berättade att de haft det bra under natten och att de nu var nersövda och skulle in på operationen. Och sen ringde de igen vid 12.30 och berättade att allt gått bra och att de vaknat. De berättade att Sombri krånglat mest, hon är ju väldigt trygg på balkongen men mer osäker på andra ställen i trädgården, medans Assi även visat sig när vi haft gäster. Så inte så förvånande.. Vi var välkomna att hämta dem 15.30.

Vi fick ett samtal med veterinären som berättade att operationerna gått bra. Däremot sa han att de troligen har eller har haft löss, för de har mycket mask i magen av den sorten, Dipylidium caninum, som kommer från löss. Jag har aldrig sett löss på dem, så jag hoppas de ätit något som haft löss. Mer avmaskningsmedel fick jag med mig, smärtstillande till båda samt antibiotika till Sombri. Inte nödvändigt för Assi, hans operation är inte lika riskfylld. Dessutom fick jag en spruta med antiinfektionsmedel som jag ska tvätta Sombris sår med en gång om dagen. Hur nu det ska gå till, magen har jag aldrig fått klappa på förut. Men jag ska så klart försöka, vill ju inte hon ska få infektion.

Han ville vi skulle hålla dem inne i 10 dagar.. det går inte sa jag. Då blev han väldigt förvånad. Troligen är det inte många som kastrerar katter som inte även bor inne. Jag tror inte våra katter skulle trivas inne, det skulle säkert bli ett stressmoment till. Och det går ju inte med min allergi.

De hade satt dem i varsin transportbur efter operationen, en fick vi låna. Vi betalade och körde hemåt.

Assi var billigast, kostade €97,20, medan det för Sombri kostade 175,40.

Hemma igen!

På vägen hem jamades det lite grann, men så fort jag började prata så tystnade det. När vi kom hem ställde jag ner burarna utanför bilen för att de skulle se att de var hemma, då vart det liv minsann, de jamade och försökte bryta sig ur burarna. Roger sprang före ner till vattentankarna och åtgärdade en grej som vi hade missat att förbereda.

Under tiden bar jag sakta ner burarna med två vilda och väldigt högt jamande katter. Vi ville inte släppa ut dem på balkongen då vi visste de skulle söka sig till sitt hem, där under tankarna och då ville vi det skulle vara så riskfritt som möjligt för dem att ta sig dit.

Jag ställde burarna bara 3 meter från deras tankar, Assi slet sig ut när jag halvt öppnat hans dörr. Sombri hade inte lika bråttom ut, men smög sen ut och in under tankarna.

Jag städade ur burarna och sedan gick jag in och drack kaffe. Började på det här inlägget och tänkte att jag hoppas de inte stannar där nere för länge, för de behöver medicin imorgon bitti (läs idag).

Efter en timme ungefär hörde jag en katt på balkongen. Tänkte det var Semlan som kom för sin middag, men nej det var Assi! Så jag tog fram mat och väsnades lite extra så Sombri skulle höra och när jag ställde ner tallriken till Assi så kom även Sombri. Och de var så keliga! Jag blev så rörd och glad, förtroendekapitalet är säkert naggat lite i kanten, men det är definitivt inte förbrukat!

Att hålla dem stilla ville ju veterinären, men det vill inte Sombri & Assi. På kvällen lekte de som vanligt på balkongen, rullade runt och stojade. Hoppas stygnen håller, det finns ju inget jag kan göra för att de ska vara stilla.

Så duktiga de varit och nu hoppas vi att de äter medicinen utan krångel också, ska ge dem extra god mat och smula ner tabletterna i det tänkte jag.

Släpp inte tummarna, glad för allt extra hokus pokus som vi tillsammans kan åstadkomma. Är så tacksam för att vi lyckats tämja två vilda kattungar och komma så här långt som vi gjort idag. Min allergi till trots.