Kattbilder igen..

Jag kan inte låta bli att fotografera de ljuvliga små pälsklingarna, och självfallet så hamnar bilderna här.

De flesta är fotade på balkongen, genom balkongdörren. Men de som är i grönskan har jag fotat genom att stå på norra delen av vår altan när de lekte nedanför bland fruktträden.

Assi är den lilla gula, Sombri med sköldpaddeteckning och mamma, den stora gula, är Semlan.

De ger oss så mycket glädje, men jag bara väntar på att de splittras och väljer att inte komma hit mer.

Sombri är den modigaste av dem, igår när jag vattnade och hämtade vatten från tankarna bakom huset, där de oftast hänger, så la hon sig uppe på tanken som jag slangade vatten från. Hon var alltså max 40cm från mitt huvud. Hon låg där och tittade på mig med infällda framben.

Assi äter inte lika mycket som Sombri. Dessutom slickar hon mest i sig av gelen som mjukmaten ligger i. Först tänkte jag hon har problem med tänderna, men hon knaprar gärna torrfodret. Hon äter oftare än Sombri, vilket ju är förståeligt eftersom hon inte äter så mycket varje gång. Kanske hon diar mer och har svårare att vänja sig av med det.

Varje morgon ligger de alla tre på balkongen och sover, eller är på plåttaket nedanför och väntar på frukosten. När jag går ut så fräser ofta Semlan. Jag tänker hon varnar mig, skyddar sina ungar. För när de alla ätit så blinkar hon tillgivet.

På eftermiddagen är de ofta nere vid de andra tankarna på ängen och ibland kommer de när jag ropar att det är mat, ibland inte. Då väntar jag nån timme och då är de oftast här.