Kattstatus med fokus på Assi

Assi mår mycket bättre och det känns som det bara kan gå åt rätt håll nu. Så efter en helg med mycket oro började veckan med ett jippi och glädjehopp!

Måndag

När det var dags att servera frukosten så var inte Assi på plats på balkongen. Semlan och Sombri strök sig mot allt de kunde hitta och jamade så gulligt när jag kom med maten. Semlan har slutat att fräsa och hon är inte alls lika rädd längre. Jag böjde mig över räcket och där var Assi. Sombri kommer fram direkt när jag ställer ner tallrikarna på golvet och börjar fylla på maten. Semlan sitter på räcket tills jag lagt upp allt. När jag gått in kommer även Assi och äter, vilket jag såg när jag sköljt ur kattmatsburken och gått tillbaka till balkongdörren. Han både slickade i sig vätskan och åt några bitar. Inte så mycket, men de andra åt inte heller så mycket som vanligt.

Assi hade ont i höger fram- och bakben, såg jag när han gick från matskålen och hoppade upp på det lilla bordet. Han hade svårigheter att komma upp, men han lyckades till slut. Vidare upp på räcket och sedan ner på tankarna gick det fint.

Vanligtvis brukar de dra iväg ner över ängen eller till planteringen framför huset när de ätit och tvättat sig & varandra. Men den här dagen så la sig Semlan och Sombri i skuggan vid gamla hönshuset (där Assi legat när de andra ätit frukost i helgen). Men jag såg inte Assi först. Sen såg jag honom komma upp från ängen, han hade varit ute på en egen tur. Jag såg att han gick mycket bättre än dagen innan. Fortfarande inte helt obehindrat, men väldigt mycket bättre.

De andra två sprang honom till mötes, Assi reste upp svansen och sedan klättrade de upp på muren och drog iväg tillsammans. Även Assi kunde ta sig upp på muren.

Sombri kom och käkade torrfoder frampå eftermiddagen, även Semlan kom en sväng. Men Assi kom inte då. Däremot så kom han upp och käkade ganska mycket torrfoder vid 22-tiden på kvällen. När han var klar satt han en stund på räcket, han hoppade upp mycket smidigare den här gången. Men när han såg mig genom fönstret så gick han ner. Han litar nog inte på sin egen rörlighet tillräckligt för att våga hänga kvar i onödan.

Tisdag

När jag kikade ut på balkongen vid 7-tiden så såg Semlan och Sombri på plats i stolen. De hoppade ner på golvet och började stryka sig mot varandra och alla kanter de hittade. De hade inte bråttom upp på räcket, inte ens Semlan. Men när jag gick ut så hoppade de upp på den lilla träplattan på räcket. Så fort jag ställt ner tallrikarna på golvet (efter att jag stängt fönsterluckorna) så hoppade Sombri ner och höll sig nära mina händer. Jag skulle kunna sträcka ut handen och ta på henne, men det gjorde jag inte.

När jag reste mig upp såg jag Assi komma joggandes på ängen, med svansen rakt upp! Han kom upp och började äta med de andra. Och som vanligt så äter han långsammast. Slickar rent först och sedan delar han bitarna (spottar ut allt efter ett bett) och sedan äter han småbitarna.

Sombri var snabbast klar, som vanligt. Hon hoppade upp i fåtöljen och låg och tittade på de andra. Men det blev mat kvar så när de alla hade hoppat ner på taket och lagt sig i solgasset så la jag den överblivna mjukmaten på en tallrik och så fyllde jag på torrfodret. Och självklart pratade jag med dem över räcket innan jag gick in.

Efter nån kvart kanske så hörde jag att någon var uppe igen, mycket riktigt. Sombri var där och åt av mjukmaten. Men hon åt inte upp det. Efter ytterligare en stund kom både Assi och Semlan upp igen och åt upp resten. Semlan blev snabbt klar och Assi tog det lugnt. Han la sig till och med ner en stund på golvet. Men sen hoppade han också upp, inte smidigt och lätt, men han kom upp på bordet och sen vidare till räcket och gick ner via spången på plåttaket. När jag hämtade in den sista tallriken så låg Sombri låg kvar i solen, Assi också fast lite längre bort. Semlan hade dragit ner på ängen,

Efter nån timme hängde de fortfarande där nere vid tankarna. Så då tog jag ut kattgodiset och ställde mig och prasslade med det på balkongen. Då kom Assi joggandes och Sombri kom strax efter. Båda hoppade ner på balkongen hos mig och fick lite godis. Jag satt i fåtöljen och de hämtade godisbitarna jag slängde ut på golvet. När det var slut så vilade de lite och hoppades väl på mer eftersom jag satt kvar. Men till slut valde de att gå ner igen och därefter gick jag in.

Vid 21-tiden kom de båda upp och käkade torrfoder, såg inte hur Assi rörde sig då. Semlan var inte med dem då. En halvtimme senare kom Assi upp själv och åt lite till. Ytterligare en halvtimme senare kom hela familjen upp.

Jag tycker Assi ser pigg ut, han kikar efter ödlor och andra spännande insekter på balkongen och han tvättar sig. Sista gången jag såg honom hoppa upp på bordet den här dagen gick det smidigt som bara den.

Onsdag

Idag var hela kattfamiljen på balkongen, de låg i fåtöljerna och väntade på frukosten. Assi var som vanligt, var så nära som han brukar och skadan är knappt märkbar! Han fräste åt mig när mitt huvud var 30 cm från hans när jag tog en tallrik från golvet, men det ser jag som ett friskhetstecken.

Fräste gjorde ju Semlan också för några veckor sen, men det har nu gått över till mindre rädsla och att hon stryker sig mot allt. Så kanske fräsandet betyder ”varning, kom inte närmare, för nu tillåter jag dig att komma lite närmare än förut.”

Efter frukost, toalettbesök och godis så gick de ner till Semlan som väntade på ängen. Ovan bild.

Nu kommer jag inte speja efter dom hela dagen för att se hur de mår. Nu kan jag andas djupt igen. Jag räknar med att han är fullt återställd alldeles snart. Och eftersom jag igår morse kunde fotografera en del där jag stod på balkongen tillsammans med ungarna (när jag fjäskade med extra godis efter maten) så blev det några nya bilder. Jag gör ett separat inlägg med dem, men de du ser här är från igår.