Idag följde jag med L, en kompis i byn som skulle titta på Linderödskultingar.
Jösses vad söta! Fantastiskt att se mamma- och pappagris, så enormt stora och så snälla och fina! Här en liten suddig bild av vad jag fick uppleva idag!
Ursäka bildkvaliteten.. det är en mobilkamera förståss.
9 svar till ”Linderödskultingar”
sådana gullegrisar …vill ha !
hihi det ser ut som små leksaker!
ja tänka sig vad sött med en gris..
jag har faktiskt haft en stor rosa ”vanlig” gris, Sigrid hette hon…men det var för 21 år sen..hoppla! de där verkar mer lättskötta?!
Jisses, vilka underbara små sötingar!!!
Oj vad söta!
svårt att tänka på mat när man ser dem, men de ger faktiskt väldigt gott kött också
Ja jag har hört att det smakar underbart. Grannen har lovat mig en smakbit, när hennes (nu ca 9 mån. gamla) slaktas till våren. Ska bli jättespännande att smaka!
Sååå söta!!!
oooo äter di upp de små söta åxå??
det gjorde jag med min åxå…
Jag har ju berättat för dig att jag är rädd för grisar, men en sån liten gris – den är faktiskt bara söt! 🙂
Kram Stina
Men hallå! Så otroligt gulligt! Tror aldrig att jag ens varit nära kultingar (trots att jag är en sån ur-lantis) – i så fall bara de vanliga skära. Men detta…! Undrar om man ska starta gris-farm? 😉