Ordet ”måste” är något jag har arbetat med i flera år att inte använda. Jag måste nämligen ingenting. Vill och kan en massa dock.
Jag måste ingenting och därför har jag raderat ”måste” ur min vokabulär. Det är svårt att ändra sina ordval. Men jag tycker det är alltmer intressant (och i vissa fall viktigt) att fundera över vilka ord jag väljer att använda.
Men vissa saker måste vi ju, kanske du tänker. Och jag har faktiskt inte kommit på något som jag måste. Jag kan ersätta ”måste” med ”vill” eller ”kan” överallt. Det handlar om hur en ser på saker och om att vara beredd på eventuella konsekvenser beroende på vilket val en gör.
Några exempel:
Måste besiktiga bilen (nej, jag vill göra det för att slippa körförbud).
Måste betala skatt (det kan en säga, men jag väljer att säga att jag vill betala skatt för att undvika obehagliga konsekvenser eller så säger jag att jag kan betala skatt).
Måste jobba (det är bra att jobba för att tjäna pengar och bygga på sin pension. Men måste en? Nej, det går att leva sitt liv på annat sätt. Om en vill.)
Måste äta (om jag väljer att inte äta så dör jag. Men det är fortfarande ett val jag har.)
Måste ta hand om min sjuka mamma (Det måste du faktiskt inte alls. Det finns system för den vården i Sverige. Men du väljer kanske att göra det för att du vill det, det är något helt annat. Men du måste inte.)
Måste ta mitt fängelsestraff (ja det är väl något som en verkligen kan tänka måste framför. Men fortfarande, det går faktiskt att inte infinna sig och leva hela sitt liv på flykt istället. Finns ju de som väljer den vägen.)
Måste kissa (nog känns det svårt att ta bort ordet måste här, men det går faktiskt att säga att en ”behöver kissa” istället.)
Alltså i flera av exemplen kanske det känns löjligt att ersätta ordet måste, men för mig är det allt eller inget.
Kan du hitta ett sammanhang där ordet ”måste” verkligen behövs?
Varför inte säga ”måste”?
Det handlar om en inställning. Jag menar ordet finns ju och självfallet kan det användas, det finns inga fel i det. Men jag väljer att inte göra det. Ett aktivt val alltså.
Om jag säger ”måste” så tar jag bort det egna valet. Valet som är så otroligt viktigt i mitt liv. Det är grundstenen i vem jag är.
När jag jobbade som mest och var stressad jämt så blev det ytterligare stresspåslag med att jag ”måste” tvätta, städa och laga mat också.
Genom att byta ut ordet måste till ”vill” så blev det faktiskt stor skillnad. Om jag helt plötsligt inte måste laga mat, utan vill laga mat så är det ju ett aktivt val där jag tar kontrollen. Då blir det roligare att laga maten och tyngden av ett ”måste” försvann utan större ansträngning.
En annan aspekt är vad som händer om jag inte gör mina ”måsten”. För mig gav det dåligt samvete, kanske även skam i vissa fall, att jag inte klarade eller gjorde vad jag borde gjort. Men när jag tagit bort ”måste” så blev uppgifterna egna val istället och därmed inte heller någon belastning. Om jag inte gjorde det som jag tänkt så ändrade jag tidsplanen, för jag kan och vill göra det. Om jag behöver det.
Genom att välja istället så gör jag faktiskt också fler aktiva val. När en använder ordet måste så tänker en inte alltid till. Utan det blir mer som att följa strömmen.
Ett exempel till:
Jag måste gå på min väninnas middagsbjudning.
Måste: Om det är vad som präntas in i huvudet så finns inget val. Kanske jag inte alls vill, kanske inte heller orkar. Det har varit en vidrig vecka och jag både vill och behöver bara slappa hemma med en hämtpizza. Men jag måste ju.. för jag har en gång tackat ja.
Väljer: Eftersom jag inte måste något så väljer jag att antingen gå, för att det är viktigt för mig och min väninnna. Eller så väljer jag att avboka, för jag har faktiskt inte kraft, jag behöver återhämtning. Jag ringer väninnan och förklarar som det är och föreslår att vi ses en annan dag, en dag då jag kan bidra med energi.
Ser du hur jag med ett annat ordval istället fokuserar på vad som är viktigt för mig och min hälsa. Sen kan en diskutera vad som är viktigt och hur en gör sitt val, men det handlar om just det. Ett val. Om väninnans middagsbjudning är viktigare än min egen återhämtning så går jag. Annars inte.
Ett annat ord jag arbetat bort ur mitt språk är ”unna”. Det kan du läsa om här!
Sedan vill jag också vara mer könsneutral i mina uttryck så jag arbetar med att använda hen, en och personer istället för han, hon, man och människor.
Har du reflekterat över ord du använder och har du i så fall gjort några förändringar?
Bilden är från en levadavandring på Madeira.
36 svar till ”Måste ingenting faktiskt”
Jo, jag har faktiskt tänkt på just ”måste” när jag kommer på mej med att använda det brukar jag genast ändra till ”behöver”
Men däremot kallar jag visst hushållsuppgifter för ”måsten” så har det varit länge men när jag säger så är det mer ett uttryck med en lite gnutta ironi, för det är ju aldrig så nödvändiga saker att de inte kan vänta.
”Unna” tycker jag är ett konstigt ord som jag mer eller mindre aldrig använder, ”jag unnar mej” nej det låter så konstigt, som om en är en slags är asket
Tänker det viktigaste är att en lär sig hur orden vi använder påverkar både oss själva och vår omgivning. Att reflektera över det tycker jag om i alla fall. Unna är verkligen ett konstigt ord!
Det var många funderingar, själv säger jag kanske ”alltid” för ofta…
Det är ett bra ord, men visst kan det användas för ofta det med 🙂
En mycket bra metod.
Uteslöt ordet i samband med utmattningen och använder vill, kan och ska istället numera.
Jag tycker att det faktiskt förändrar mycket i känslan över saker man ”måste” 😉 göra.
De som inte testat och därmed inte medvetet tränat bort måste-ordet kan kanske tycka att det här är ännu ett av alla quick fix som vi matas med på sociala medier (och som inte funkar) – MEN det finns saker som verkligen är bra, trots att det låter (för) enkelt.
Sedan kräver det en hel del arbete och medvetenhet om ens språkbruk men det inses kanske inte när metoden presenteras.
Ha de´!
Finns massor av ord en kan använda istället tänker jag. Om en vill. Men en måste inte 🙂 Visst kräver det arbete, och jag har särskilt de senaste 7 åren varit mer och mer medveten om vilka ord jag använder.
Ord handlar mycket om vilken värdering man lägger i dem. Den värderingen tror jag kan vara väldigt subjektiv. Personligen tror jag att ”måsten” var fler förr men det är självklart också subjektivt. Behöver är ett bra ord tycker jag!
Det är nog inte bara ens egen värdering tänker jag, även den/de en talar med. Och visst är det subjektivt. Absolut är behöver ett bra ord.
Det viktiga är ju vad man själv känner för ett ord och att man är medveten om hur det påverkar en. Sen är det ju vad man själv värderar ordet till också, för mig är måste eller unna inte alls särskilt laddade, jag upplever inte det som ett måste för mina handlingar och mitt välmående alls, men det där är ju så individuellt.
Däremot gillar jag inte ordet hen det allra minsta. Jag använder den som jag alltid har gjort istället för hen. Jag gillar inte ordet själv i meningen ensam heller, för mig får det helt fel användning många gånger om men det är ju en annan historia i det här sammanhanget.
Lycka till Anna!
Det kan ju dock också påverka mottagaren. Och visst är det individuellt, det är ju därför det blir så kul att läsa alla kommentarer när jag gör såna här reflektioner 🙂 Den är ett bra ord! Själv och ensam har två helt olika betydelser för mig. Ensam är en känsla i min värld, medan själv är att vara fysiskt allena. Tänker vi lika där?
Du kommer med så roliga och nyttiga funderingar! Själv använder jag nog ordet måste utan att känna några krav eller lägga någon värdering i det och använder vi någon gång ordet unna är det nog i ett lite skämtsamt sammanhang om vi t ex gjort ett rejält kroppsarbete och njuter av något gott efteråt.
Däremot tänker jag på ditt gamla inlägg om ordet man och använder det mer och mer sällan. Ordet hen använder jag aldrig. Då får det bli den.
Hoppas det går att kommentera. Igår försökte jag flera gånger men kommentaren försvann när jag tryckte publicera…
Tack för att du gillar mina reflektioner. Om orden inte är laddade så behöver en ju inte göra något åt det tänker jag. Men kanske vara lyhörd för hur eventuell mottagare tar det. Jag använder nog den oftare än hen också. Inte hittat felet med kommentarerna, men av någon anledning hade de hamnat direkt i papperskorgen (inte skärpposten). Tack för att d uppmärksammande mig via mejl!
Intressant blogginlägg idag, igen.
Använder nog det ordet ganska ofta men nu får jag väl börja fundera på andra ordval, du har nämligen sååå rätt.
Olika ord som i ett mantra blir ju som en meditation uppåt eller nedåt i en spiral.
Uppåt går väl bra men nedåt är ju mindre kul med stress och vad det nu kan vara.
Ha en fin söndag nu.
Glad du tycker det är intressant att läsa mina reflektioner. Detsamma!
Inom filosofin finns en särskild gren som heter språkfilosofi. Där undersöker man bland annat ords betydelser och hur de korrelerar till verkligheten.
Människor har olika ”verkligheter” och jag anser att man inte alls kan välja bort allt bara man vill.
Hur skulle det ens gå till för mig att bestämma mig för att jag inte måste betala skatt? Visst jag kan låtsas att det är min önskan, men den dras från min lön oavsett vad jag kallar det. Det är en fråga om hur man värderar orden. Jag är rätt övertygad om att du och jag både har olika värderingar och olika livsförutsättningar. Det jag kan välja är att kalla dessa måsten för något annat. Men vill jag leva i samhället och på det sätt som anses socialt accepterat så finns en rad måsten. Vet du, jag tror inte att dessa människor som tigger för att få en plats för natten på ett härbärge och lite i magen väljer det som en livsstil. Det är en klar högeridé att fattiga och utslagna valt att vara just det. Helt nyss, här om dagen, twittrar en av partiledarna som ingår i regeringen att det är ”fett” att vara arbetslös och nu ska man inte kunna välja det längre. Det är ett ideologiskt perspektiv att anse att människor inte vill leva ”som andra”. Att utanförskap är ett livsval.
Att välja att inte äta och på så sätt svälta sig till döds är knappast ett val av en frisk individ. Man måste faktiskt ha ett visst energiintag för att överleva. Språkligt kan man förstås kalla det behöver istället för måste. Men vad är vitsen med det?
Jag, precis som alla människor, kan förstås välja att inte arbeta. Jag kommer då varken att ha bostad eller mat. Men det går ju att sova i parker och under broar. Jag känner flera personer som plockar överbliven mat från brickorna i food courts.
Var och en väljer förstås vilka ord man använder, men verkligheten kvarstår. Det är bara ett sätt att blunda för den. Det är privilegierade människor väldigt duktiga på.
I vården och som volontär möter jag många människor med verkligheter som de inte valt.
Idag ska jag ”unna mig”. För man behöver inte vara asket för att unna sig, man kanske bara har behov av att gå lite utanför de ramar man har till vardags. Både ekonomiskt, tidsmässigt eller hälsomässigt.
Tack för dina tankar! Roligt att läsa allas svar. Språkfilosofi kanske jag ska läsa lite om 🙂 Och jag håller med dig om att vi har olika verkligheter. Jag tänkte inte alls på personer som är ofrivilligt arbetslösa, fattiga eller hemlösa till exempel, i min värld var det t.ex. personer som packar en ryggsäck och drar till en annan världsdel och lever sitt liv där. På ett sätt som många gånger är helt utanför normen, men fullt möjligt att välja. Faktum är att jag väljer utanförskap, men inte på det viset du tänker på. Det finns grader av det där. Jag känner inte alls att jag blundar för verkligheten, tänk på att detta är en personlig blogg där jag aldrig pratar om varken politik eller samhällsfrågor. En kan så klart dra det här hur långt som helst, men min tanke var att bara att väcka en tanke, så som det väckt en tanke hos mig.
Jag vet att jag har tänkt på det här. Jag har inte tagit bort ordet, men jag skrev ett inlägg om det och avslutade med ”Jag måste ingenting” och skrev typ om att jag hellre ville skala apelsiner och krama mamma än att jobba och städa, just då. Så jag gjorde det. Inställningen håller jag med om, även om jag inte är en allt eller inget med språk. Jag borde kanske bli 🙂
Tänker att vi alla är så olika, det är ju liksom tjusningen med vårt släkte. Därför jag gärna reflekterar och alltid gläds åt kommentarer, att inspirera att tänka ett extra varv tycker jag är kul! Du borde ingenting heller kanske? 🙂
Nu har jag försökt kommentera dina inlägg i två dagar från telefonen men kommentarerna försvinner i samma ögonblick jag trycker på publicera??
Gör ett försök på datorn. först vill jag tacka för bra förslag på vegorätter, som jag lagar när ett par av döttrarna kommer på besök. Jag tycker också du lyckades bra att fotografera mat. Jag tycker det är jättesvårt att få bilderna att se aptitliga ut.
Idag känner jag att varken måste eller unna är några ord som har någon större betydelse för mig. Ordet ”man” tänker jag numera till på ibland efter att jag läste ditt inlägg om det, inte alltid lätt att välja bra ord men ordet hen undrar jag om jag någonsin kommer att använda. Nu hoppas jag att det funkar att kommentera från datorn.
Något konstigt med kommentarerna. Kul du hittade ett par vegorätter du vill prova.
Intressanta tankar. Det är mycket en kan fundera över ifall det verkligen är ett ”måste”. Jag tror jag alltför ofta ser ”måsten”, i synnerhet i relation till andra (t.ex. på jobb, saker ”måste” göras för andras skull). Men det blir ju också absurt i många situationer.
Det är kul att reflektera ibland, och jag gör det gärna på bloggen 🙂 Kul du tog en sväng i tanken med.
Visst kan man tänka på hur man säger saker och ting. Väldigt viktigt att väga ord på guldvåg märker jag på mitt jobb, när det gäller allt, inte minst nu på eftervården vad gäller amning t.ex. Patienterna suger åt sig allt man säger, så det gäller att tänka till innan man öppnar munnen.
Ha en fin söndagkväll!
Kan tänka mig det är känsligt på ditt jobb. Jag är nog för spontan och rak för att vara uppskattad av patienter 🙂
Jag kan tänka att jag måste ta hand om marsvinen, för att det är mitt ansvar. Men det går bra då jag inte får någon negativ känsla av att använda ordet ”måste” i den situationen. Sen går det såklart att ersätta med ordet ”vill”. För jag vill ju ta hand om dom för att dom ska må bra.
Vi är alla olika och alla behöver så klart inte ta bort Måste 🙂 Jag skulle också gärna vilja ta hand om djuren.
Många tankar… tråkigt när man ordnar middagsbjudning och ingen kommer… ibland kanske ska man bjuda på sig själv, göra en annan glad…
Ja men visst är det så att en kan göra någon annan glad och väljer det, men om en själv får lida för det allt för mycket så kan ett nej vara nödvändigt ibland. En måste inte, i alla fall 🙂
Behöver är ett ord jag gärna ersätter ordet måste med. Jag får också lite utslag av ordet måste, motvallskäring som jag är. Du har många poäng i det du säger, för ordet måste används slentrianmässigt väldigt mycket. Jag brukar ibland kontra med att det enda man måste är att dö…
Jag är nog oxå en motvallskärring 🙂 Dö gör vi alla, vare sig vi måste eller inte.
Intressant inlägg! Jag har funderat ibland på olika ordval, och ordet måste är ett sådant. Jag har dock inte valt att sluta använda ordet, utan jag använder det med noggrann eftertanke. Jag kan inte ersätta det med ordet vill när jag faktiskt inte vill något, för då ljuger jag för mig själv – vilket jag känner tydligt och oviljan kvarstår. Jag vill heller inte byta ut det konsekvent mot t ex ”behöver”, för val kommer med konsekvenser. T ex, jag vill leva. Då måste jag andas, äta, bajsa osv. Om jag inte gör vad som krävs för att leva så dör jag – trots att jag vill/väljer att leva.
Jag kan välja att arbeta för att jag vill det. Men om jag anser att jag inte måste prestera någonting i arbetet så kommer jag förlora jobbet – även fast jag vill och väljer att arbeta.
Men otroligt många ”måsten” är självpåtagna och såna vill jag inte ha utan rensar bort, för de är belastningar i livet.
Däremot får jag väl erkänna att jag inte använder ordet hen. För kön finns oavsett om man vill det eller inte. Även hermafroditer har kön, dvs båda könen. Om man byter kön så får man ett annat kön. Genom att välja bort könsrelaterade ord känner jag det som att man lägger en värdering i att kön inte är något ”bra” och vars existens man bör förneka. När det gäller djur så är det ju fortfarande naturligt att de har kön. Eller är det dags att sluta säga hingst och sto, bagge och tacka, sugga och galt, höna och tupp osv?
För mig är kön något som är så naturligt att det känns helt onaturligt att neutralisera. Det vore för mig som att man skulle neutralisera ålder, hårfärg, hudfärg, ursprung – ja allt som hör en människa till. Nu svävar jag kanske ut lite långt i mitt resonemang, men det jag vill avsluta med är att jag lägger inga värderingar i hur vi människor är skapta. Människosläktet skulle vara en synnerligen ointressant art om vi vore ”neutrala”.
Tack för ditt uttömmande svar! Det är nog individuellt hur laddade måste och unna är och då också hur vi ställer oss till att använda dem. Jag använder hen och den av hänsyn till de som vill att jag gör det. På samma sätt som jag inte använder n-ordet för de som är svarta vill inte att jag gör det. Det skulle kunna bli en väldigt lång kommentar, men jag väljer att inte kommentera mer än så här 🙂
Jag vill bara säga att n-ordet använder inte jag heller. Det är ett fult öknamn som används i nedsättande syfte av vissa människor som anser sig vara bättre än mörkhyade människor. N-ordet är till skillnad från kön inget naturligt som man skapas med, utan ett rent mänskligt påhitt. Som jag ser det är det också ett rent mänskligt påhitt att lägga negativa värderingar i hur människor råkar vara skapta – eller väljer att omskapa sig själva. Men nog om detta 🙂
Ja förstår vad du menar Lillan! Det är skillnad, var en dum jämförelse av mig. Men det var den jag kom på, då jag agerar på samma sätt. Av hänsyn till de som bett om att få kallas för något annat än hon/han.Tack för en liten och respektfull dialog om ett svårt ämne 🙂
Ord i tanke, känsla – handling blir min spontana reaktion på dina reflektioner, ditt ställningstagande till vissa ord ”som ingår i livet”.
Om dessa har dålig klang och triggar i gång ens inre åt fel håll = stress som tär ordentligt – är det smart att göra en ”omvärdering” av ordbruken. Innebörden ska ju genom hjärnan några gånger och ut genom munnen och händerna om något ska utföras, den processen tar sin tid. Fria tankar underlättar … det ska ju ge något som verkligen gör skillnad och en positiv förändring. Innebörden inuti.
Intressant är vad detta är 🙂
Visst är det intressant hur olika vi är och hur ord kan påverka skalle och handlingar. Men som du säger, fria tankar underlättar verkligen. Vi försöker väl alla hitta det som vi mår bra av. Men ibland kan en liten text på en blogg vidga vyerna och en tänker ett varv till och ibland omvärderas det en redan tänkt. Så funkar åtminstone jag.