Min Bokashi kompost

Jag har komposterat med Bokashi i snart 3,5 år, startade den första komposten en vecka efter att vi flyttat hit. Det är verkligen superbra och något jag kan rekommendera för alla som vill ha bättre jord!

Här är mitt första inlägg om Bokashi

Eftersom jag fick frågan häromdagen om jag använder Bokashi så tänker jag det är dags att berätta om det igen. Jag har nu erfarenhet och dessutom gjort lite förändringar.

Vi komposterar allt köksavfall i vår Bokashi och vi sorterar plast, papper, glas och metall.

Nya hinkar för min Bokashi

De hinkar jag köpte i Sverige, och som går att köpa här också, är snygga och tänkta att kunna ha ståendes i köket. Men nej det vill jag inte ha, dels så behöver jag inte det för jag har balkongen där vi har återvinningen också och dels så har jag inte plats inne. Dessutom luktar det inte mumma när en öppnar locket. Det är en fermenteringsprocess som pågår och det avger lukter som jag inte vill ha i köket.

Hinkarna har med andra ord stått på balkongen, som en kommer ut till från köket så det är smidigt. Vi samlar upp det som ska till komposten i en tät burk i köket, som ibland behöver tömmas varje dag beroende på vad vi lagat för mat. När jag tömt den i hinken så lägger jag på ett mått eller två av strö och samtidigt så tömmer jag ut bokashivätskan via tappkranen ner i en plastdunk, som jag sedan använder när det är dags att gödsla något. (Nej det gödslet räcker inte i min stora trädgård, men det räcker långt, jag kompletterar med ekologiskt gödsel i form av långtidsverkande små ekologiska kulor.

De ”snygga” hinkarna är jättekrångliga att göra rena. Den består av en inre hink som tätas mot ytterringen med en stor packning. För oss här i värmen så funkar inte det optimalt. Den inre hinken har hål i botten och den yttre hinken har en tappkran för att få ut gödselvattnet. Ett stort lock i någon typ av gummi pressar man ner maten med, det locket försluter mot kanterna i innersta hinken, det porösa locket luktar alltid, går inte att få helt doftfritt. Sen ett ytterligare lock ovanpå det. Alltså fyra delar som ska diskas, fem om en räknar med packningsringen. Det är svårt att ta isär hinkarna från varandra, så jag drog mig för att tömma dem, det var väldigt lätt att prokrastinera den uppgiften!

Men så skulle jag köpa nytt strö och såg då att de har andra hinkar! Billigare dessutom. Jag vet att många gör sina egna, men jag vill inte det. Den vita hinken i mitten är alltså vad vi använt i tre år och numera står de som reserv, men jag är glad så länge jag inte behöver använda dem. För de gråa hinkarna är mycket större och dessutom så mycket enklare på alla sätt!

Den för mig nya modellen är en stor hink med en platta av hål i botten och med ett tätslutande lock. Och så en platta i hårdplats som en trycker till innehållet med. Tappkranen i botten funkar utmärkt också. Så glad att jag investerade i de här hinkarna och än så länge klarar jag mig med de här två eftersom de är rymligare än de vita.

När jag fyllt en hink så låter jag den stå tills det inte kommer mer vätska ur den, ca 2-3 veckor. Då gräver jag ett litet dike i mitten av en sålåda och lägger innehållet där, sen täcker jag ordentligt med jord och plattar till. Där blir det snabbt en mullrik och näringsrik jord.

Här köpte jag hinkarna och där köper jag även ströet. Länken finns även på sidan ”Länkar” så du lätt kan hitta den igen om du inte behöver den just nu.