I dagens selfie vill Klimakteriehäxan veta vad som får oss att gråta. Jag är en känslomänniska så tårar kommer vid både glädje och ledsamhet.
Berörd blir jag väldigt lätt och jag har nära till skratt. Men jag gråter inte lika ofta idag som jag gjorde förr. Fastnar i det.. varför gråter jag mindre nu? Jag upplever mig lika känslig men tårarna faller inte lika lätt längre. Behöver jag inte gråta eller är det annat som är orsaken, det blir jag nyfiken på att nysta i.
Hur är det för dig? Gråter du mer eller mindre med åldern eller är det samma som alltid?
1. Den boken fick mig att gråta
Kan inte minnas att jag gråtit av böcker. Men det senaste jag läst som berört mig enormt starkt är ”Dagar utan slut” av Sebastian Barry.
”Inte utan min dotter” av Betty Mahmoody som jag läste för många år sedan vet jag att jag berördes väldigt starkt av. Om det kom tårar minns jag inte.
2. Den filmen fick mig att gråta
Älskar filmer som berör, det är därför jag inte uppskattar tecknat eller science fiction. Tårar kommer lättast om jag kan relatera. T.ex om filmen handlar om en dotter som förlorar sin pappa i cancer så gråter jag, eftersom det är något jag gått igenom.
Inte för att jag kunde relatera, men jag grät av Titanic minns jag.
3. Den nyheten fick mig att gråta
En av de värsta nyheterna jag fått i mitt liv var när pappa dog. Efter en dålig kontakt under många år så lärde vi känna varandra på riktigt när jag och Roger gifte oss 2002. Tre år senare dog han i lungcancer. Kändes som mina tårar aldrig skulle ta slut.
4. Den sporthändelsen fick mig att gråta
Försöker komma på ett tillfälle när tårarna föll av glädje i ett sportsammanhang, men kan inte komma på något. Jag älskar spänningen och glädjen hos deltagarna. Jag kan få glädjefnatt, ståpäls och rysningar, men tårar kommer inte när jag kollar sport.
5. Den låten fick mig att gråta
”Ta mig till havet” med Peter Lundblad är förknippad med min pappa, för den spelades på hans begravning. Den får mig alltid att tänka på honom och de första åren efter hans död grät jag varje gång jag hörde den.
Kärleken till havet delar jag med Roger & pappa. Några gamla bilder på där jag suger upp kraften ur havet med fötterna. Bilder är inte meningen till de dessa selfies, men jag har aldrig inlägg utan bilder, så plockade lite ur arkivet med hav.
6. Den kaffetåren är den bästa
Ville vara säker på att jag tolkade frågan rätt så googlade och fick lite ny kunskap.
När koppen fylls med kaffe första gången talar man traditionellt om kaffetår, andra gången om påtår, tredje gången om tretår, fjärde gången om krusetår och femte gången inofficiellt om pintår.
Wikipedia
Jag njuter av varje kaffetår, dricker bara kaffe 1-2 ggr per dag. Och har aldrig upplevt tretår, krusetår eller pintår, men det händer att jag tar påtår! Det där kaffet som en hunnit längta efter är det bästa. Till exempel den första koppen med skummad mjölk som vi gjorde i vår nya kaffemaskin!
Varje måndag publiceras frågorna och svarar gör vi under veckan.
32 svar till ”Mina tårar”
Fint att du hann lära känna din pappa . Kram
Ja det känns fint! Kram
Starka händelser, Titanic väcker känslor, så många öden. Inte utan min dotter läste jag också, tror boken kvar i bokhyllan. Jag hade ingen bra kontakt med min far, i slutet hade han alzheimers, kände inte igen oss men hade humorn kvar. Han som gav mej min första kamera när jag var tio, fick mig bli intresserad av trädgård och böcker… han köpte böcker, fast jag minns inte att han läste.
Alzheimers är verkligen en sjukdom som är svår för alla! Fint att dina intressen präglats av din pappa ändå.
Så fint att du och din pappa lärde känna varandra bra även om ni inte fick så många år tillsammans.
Själv har jag inte speciellt lätt för att gråta utan starka känslor stannar inom mig. Det är alltså inte så att jag varken är hård eller kall utan jag gråter på något vis inombords i stället. Det här med hur lätt vi gråter är väldigt individuellt och så får det vara men jag tycker att det är viktigt att betona att sorgen och ledsamheten finns där lika starkt utan tårar. Nu är det inte så att jag aldrig gråter och många gånger kan gråten vara förlösande.
Väldigt individuellt, jag tänker att det kan vara väldigt bra i vissa sammanhang att känslorna stannar inne. Den förmågan har inte jag, även om jag jobbar på det. Tack för att du delar med dig!
Det var verkligen ledsamt med din pappa. Jag lärde aldrig känna min pappa, vi träffades mest på min födelsedag när jag var barn och som vuxen hälsade jag på honom ibland men oftast var han onykter och sentimental och inget trevligt umgänge. Jag tyckte också mycket om boken Dagar utan slut. Jag undviker sentimentala filmer, har någon spärr där som säger att jag inte vill se något som får mig att bli ledsen och gråta.
Det finns ju faktiskt också glädjetårar, dem tackar jag speciellt för.
Tråkigt du aldrig hann lära känna din och att han inte var något trevligt umgänge. Tänk att vi har gillat samma bok 🙂 Glädjetårar är de bästa tårarna!
Jag har nog alltid varit lättrörd, men så gråtmild som jag är numer var jag aldrig förr.
Boken har vi gemensam, den berörde mig mycket och jag minns att tårarna rann.
Så fint att du och din pappa fann varandra och hann att lära känna varandra. Synd bara att det inte blev för en längre tid.
Jag förlorade kontakten med min pappa successivt efter att han skaffade ny familj och nya barn … och att han valde bort mig och sina barnbarn. Han avled utan att vi försonats …
Livet är tufft, ibland mer och ibland mindre. Förstår om det är en stor sorg inom dig. En fantastisk bok!
Jag är också väldigt känslosam och gråter både av sorg, glädje och när jag blir rörd.
En låt jag gråtit till är när Monica & Axel Dominiques son sjöng solo på en ung flickas begravning, helt utan komp. Stairways to heaven, så vackert och rörande.
För övrigt minns jag inte några särskilda tillfällen, mer än att det kommer mycket tårar när djur far illa.
Och förstås allmän sorg.
Ha en fin dag,
Kram
När någon sjunger vackert så krullar sig skinnet och inte helt sällan kommer det någon tår också. Detsamma, kram!
Jag har alltid haft lätt för att gråta. Både av sorg och glädje. Det behövs inte så mycket för det ska börja rullar tårar på min kind.
Kommer ihåg när jag var ungdom och man var och kollade på förstamajtåget i stan. När jag hörde musikparaden som gick först tyckte jag det lät så pampigt och sedan alla flaggor som vajade. Då kom tårarna. Lite pinsamt i den åldern.
Idag bryr jag mig inte om att jag gråter för andra.
Ha en bra tisdag.
Kram Carin
Jag tycker om när känslor visas. Även om det kan vara jobbigt så tycker jag det är fint att få vara en del av andras känsloreaktioner. Detsamma, varit en bra dag! Kram
Jag är så glad att du och din pappa återförenades. Vad fint att ni gjorde det, sen är det hemskt att det bara blev tre år efter det. Din stora sorg är ooo så förståelig.
Jag är som du, har nära till tårar. Kan lätt gråta av både glädje, sorg och även ilska (vilket är ganska störigt).
Kan också känna hur tårar rinner till vid pampiga tillfällen, när jag kommer till viss platser, viss musik etc etc.
En film jag gråter åt är Steel Magnolias, alltså som jag bölat till den filmen. Den med Julia Roberts, Sally Fields, Dolly Parton, Shirley Mclaine mfl.
Men säkert många många andra också som jag inte kommer på i brådrasket.
Intressant tema, och alls inte lätt. Kramar!
Det är jag också! Jag gillar ju när personer jag är nära visar känslor, även ilska behöver ju kanaliseras. Pampiga tillfällen kan absolut skapa tårar! Den filmen får jag nog leta upp 🙂 Kramar!
Naturligtvis gråter man när ens föräldrar dör … så skönt ändå att du hann få lite tid med din pappa!
”Krusetår” och ”pintår” har jag nog aldrig hört talas om, än mindre druckit, för nån äkta kaffekäring är jag inte! Två koppar är max, och det oftast bara en.
”Glädjefnatt, ståpäls och rysningar” är väl helt i klass med lite tårar!!!
Jag tar också en kaffetår, sällan en påtår 🙂 Visst är det nästan i klass med tårar, berör blir jag i alla fall väldigt lätt!
När och hur ofta eller om mitt gråtande har förändrats med åren vet du så jag lämnar det därhän och känner i stället med dig i dina känslor gällande din pappa. Tre år är alldeles för kort tid men ändå är de just de tre åren som betyder något. Jag är så glad för att du fick den tiden med en bra relation till din pappa <3 Jag gillade verkligen låten "ta mig till havet" och sjöng den ofta. Tänk att man kan suga upp kraften ur havet med fötterna 😀 Kanske liknar det hur det är att skogsbada och det är något jag får energi av. Fjällen ger mig också styrka. Ja, egentligen all natur är bra att hämta kraft ur.
Mina föräldrar drack alltid både påtår och tretår men på den tiden var det vanligare med kaffekoppar i stället för de muggar de flesta använder nu. Kanske blev det bara en halv påtår om man räknar om det till muggar. Kokkaffe var det som gällde så klart för det var det vanligaste när man kom norrifrån. Själv nöjer jag mig med en mugg två gånger om dagen.
Kram
Visst är det bra att kunna suga upp kraften med fötterna! Jag gör det i poolen också inser jag. Du har så klart rätt i att det blev mer påfyllning förr när kopparna var mindre. Inte tänkt på det, så tack för det! Och tack för din omtanke, jag har ersatt tråkiga minnen av pappa med de tre fina åren. Det känns bra! Kram
Väcker många känslor det här. Deltog inte själv i denna utmaning, missar många och hinner inte med.
Men kan relatera till att jag också minns beskedet jag fick då jag var 15 år och pappa hade begått självmord.
Gråter sällan då jag läser bok, men ofta då jag ser film.
Sportframgångar kan få mig att gråta av glädje, motgångar likaså.
Vackra låtar framkallar också känslor.
Jag deltar inte heller varje vecka. Vilket fruktansvärt besked att få, kan inte föreställa mig vad du gick igenom. Tack för att delar med dig här hos mig. Kram
Jag har haft en extrem svår uppväxt.. jag har tagit hand om mig själv sen jag var barn. Jag tror det har gjort mig till en icke känslomänniska… blir varken arg extremt ledsen eller extremt glad. Men jag vet att nu när jag är mitt i livet (46) så har jag känt att jag vill inte ge mina tårar till vem som helst. Det är ju det finaste vi kan ge någon om vi söker tröst. Så jag väljer med vem jag ger tårar.. men filmer gråter jag av.
Vad glad jag blir att du delar dina tankar med mig här. Vad fint att du känner att du vill välja vem som får uppleva dina tårar. Känns som det är något väldigt privat för dig och jag håller med om att det är en fin gåva att söka tröst!
Åååh, så gulligt inlägg 🙂 Och fint att se dig på bild 😀
Jag gråter massor och jättelätt! Av glädje, av ilska, av sorg, om jag blir berörd, av musik, av en fin text, av djur, ja, you name it 😀
Så sorgligt med din pappa, men jag förstår att du är tacksam över de tre år ni fick tillsammans. Jag har förlorat både min mamma och min pappa, dom lever, men vi har ingen kontakt, vilket alltid kommer at vara en stor sorg så jag kan absolut relatera <3 Stor kram!
Blir berörd jättelätt, men gråter inte lika lätt längre. Tårarna kanske är slut.. jag är mycket tacksam för mina år med pappa. Kan relatera till ditt också. Kram!
Fint att läsa dina svar, och så fint att du fick kontakt med din pappa igen innan han gick bort <3
Ja, filmer gråter jag väldigt mycket till, inte minst filmen "Titanic"!
"Ta mej till havet" är en jättefin sång.
Numera gråter jag mer än vad jag gjorde som ung…åldern gör visst något med en ?
Ha det gott!
Jag är väldigt glad för de tre åren. För mig är det tvärtom lustigt nog, gråter mindre. Detsamma!
Det är fint att ha kontakt med känslorna och släppa ut tårarna. En del kan inte det. Idag har jag släppt nån tår. Lite av ledsamhet men en större av tacksamhet och hopp att det jobbiga kanske löser sej och bli bra i slutänden även om vägen fortfarande är jättelång och krokig.
Så glad för din skull att du fick åren med din pappa ❤️
Kram
Vad fint om det jobbiga löser sig, den vägen är verkligen livslång, du får berätta mer på WhatsApp vännen. Tack <3
Så fint att du fick tre bra år med din pappa; kvalitet är trots allt bättre än kvantitet. <3
Tänker själv att jag har lättare till ilska än till tårar, kan knappt se på nyheterna längre utan att bli arg.
Men det finns två filmscener som jag gråter till, trots att jag vet att de kommer och tror att "denna gång kommer jag inte att gråta". Den ena är fantastiska Emma Thompson i Love Actually när hon öppnat julklappen från sin man och det inte är det halsband hon sett honom köpa. Den andra är slutscenen i Pay It Forward, när de går ut på trappan.
Du har helt rätt vad gäller kvalitet & kvantitet! Åh den scenen i Love Actually är så sorglig. Pay it forward minns jag inte fullt ut, kanske läge att se om.