Myror inne & flygmyror ute

Vi för krig mot små, små myror som börjat hitta in i huset, vi har gott om dem utomhus. Och så kom det massor av flygmyror häromdagen.

Det är ju inte unikt för Portugal eller vårt hus med myror. De tar sig in även i svenska hem. Men vi har inte haft problemet i något av våra hus tidigare, fast jag minns att vi hade myror i radhuset vi bodde i när jag var barn. Hellre myror än spindlar i och för sig, och det har vi inte inomhus här – men hade massor i senaste huset vi bodde i, i Sverige.

Myror inne

Trots att vårt hus är en (vår) borg så kommer det in myror. De är ungefär hälften så stora som de vanliga svarta myrorna i Sverige. Men oavsett hur små de är så är de inte välkomna. De bor troligen under huset och hittar vägar in genom pyttesprickor i betongen och sen hål (små som knappnålshuvud) i kakelfogarna.

Hittade dem först i sovrummet, sen badrummet, gästrummet och nu dyker de upp i vardagsrum och kök. I sovrummen har vi inte sett några i på ett tag. Vi hade en svensk myrask som verkar gjort sitt jobb och utrotat boet som var under sovrummen.

I Portugal har vi inte hittat motsvarande bekämpningslösning. Vi använder kalk men de verkar inte ta med sig det ner till drottningen utan dör innan. Vi använder också myrspray för att döda de vi ser, men oftast trycker vi till dem med tår eller fingrar. För att göra ett krafttag kring våra besökare har vi nu bett svärmor skicka några dosor till, så vi kan försöka utrota myrorna som kommer in och letar mat.

Har också förstått via vänner och Facebook-grupper att myror inne verkar vara ett vanligt irritationsmoment här i Portugal. Så kanske vi aldrig blir av med det, men kan vi minimera är vi glada.

Och självfallet gäller det att förebygga genom att hålla rent. Tacksam att de (ännu ) inte hittat upp på köksbänken utan håller sig på golvet.

Flygmyror ute

Vi har hört talas om enorma svärmerier av stora flygmyror här i Portugal. Hört av vänner som har kört igenom de svarta molnen och sen fått kämpa med att få rent bilen. Men vi har inte sett dem och varit glada för det. Men nu kom de till oss också, fast vi märkte inte av det förrän Roger gick till hönshuset och vår förvaring där.

Det hade regnat och dagen efter regn är det tydligen bäst väder för flygmyrorna, och de hade hittat in genom öppna dörren i hönshuset och sen inte kommit längre utan svärmade för fullt där inne. Roger hämtade sprayen och avslutade deras älskog. Vi har nog med myror och vill helst inte få miljontals av nya bon. Känns inte bra att behöva göra så, men det var såna mängder som samlats där inne att det inte fanns något annat alternativ för oss. I den andra änden av hönshuset så har duvorna fått sig ett rejält skrovmål, ser dem också gå och picka hela tiden på ängen, så de är nog väldigt glada just nu.

De stora flugmyrorna är honor och de mindre är hanar. Hanarna dör när de befruktat en hona, honan tappar sina vingar när hon är befruktad och kan då gräva ner sig i den lösa jorden.

Självfallet har befruktade drottningar grävt ner sig överallt i trädgården nu, och så småningom kommer vi märka av det. Hoppas de inte boar in sig i sålådorna, dock borde det dagliga vattnandet och gödslet göra den miljön otrevlig för bosättning. Myrorna behövs men jag försöker hålla dem borta från mina odlingar då de äter frön och de första små skotten som sticker upp.

Ja, det är inte bara guld och gröna skogar här. Väldigt få skogar faktiskt. Och guldet på ängarna börjar förvandlas till grönt gräs.

Photo by Guillaume de Germain on Unsplash – för det är inte lätt att få till en bra bild på de små krypen.