Nä, cykeln är inte välkommen på Gibraltar

Igår tog vi cyklarna över gränsen från ställplatsen till Gibraltar. Äntligen!

Vi har verkligen längtat efter att få återvända till den här speciella halvön. Och att återvända utan att vara fyllda med bröllopsnervositet. En speciell känsla infann sig direkt när vi cyklade över landningsbanan. Härligt!

Cykla inte på Gibraltar

Så fort vi lämnat tull och flygplats bakom oss insåg vi att det inte direkt fanns utrymme för cyklar. Jo, om en vill cykla i samma trafikfält som bilarna och mopparna kör. Så det fick vi göra. Minns ju de trånga gatorna och 50cm trottoarer från när vi var här för snart 17 år sen, så vet inte varför vi blev förvånade över att cyklarna inte riktigt fick plats. En moppe däremot hade varit kanon, det finns otroligt mycket moppar som kommer fram i princip överallt. En och annan cyklist såg vi också, troligen bara en annan husbilist som precis som vi glad i hågen tog cykeln med över gränsen för att kunna uppleva hela ön.

Vi cyklade ut till halvöns udde, där fyren står så vackert och blinkar mot alla fartyg som ligger på redden och väntar, som du kan se i huvudbilden. Troligen väntar de på att lasta eller lasta av i Gibraltar eller att få ta sig ut i Altanten. Vet inte, men gissa är jag bra på. Där ute finns även en moské vackert placerat med klippan i bakgrunden, mitt emot fyren.

Tunnlar på cykel

Jag gillar inte att gå eller cykla genom tunnlar, igår passerade vi två stycken. Om du, trots detta inlägget, tar med dig cyklen till Gibraltar så cykla högervarv runt halvön. Vänstervarv är tuffare, för en av tunnlarna (den på östra sidan av klippan) får du nämligen inte gå i och det blir väldigt jobbig uppförsbacke vid vänstervarv. Vi gjorde tack och lov högervarv och första tunneln (den från city ut till fyren på västra sidan) var avdelad med en gåbana och en bilväg. Vi cyklade på gåbanan, var inte några gångtrafikanter alls där och det kändes tryggare för alla parter om vi höll oss på gåbanan.

Efter fyren och det området som det byggs väldigt mycket på just nu cyklade vi tillbaka via halvöns östra sida. Det gör jag inte igen för den tunneln var inte rolig att cykla, men det gick nerför i alla fall, så vi kom fort igenom. Men det är ingen ventilation alls och ganska så trångt, dålig luft och hög ljudnivå. Vi hade tur att ingen lastbil körde där inne när vi var där. Men mopparna körde där och bilarna väjde för dem och oss. Gångtrafikanter får inte alls befinna sig i den tunneln.

The Caleta Hotel

När vi kom ur tunneln såg vi direkt hotellet som vi åt middag och hade vår bröllopsnatt på för snart 17 år sen! Det är den vita byggnaden efter de vita radhusen vid badviken.

Vi stannade där och åt en hyfsad lunch på terassen med ljuvlig utsikt över Medelhavet och alla fartyg. Jag tog lax med potatis och roger Fish and chips. Varsitt glas rött till det. Jodå, skål för oss! Men några 44 GBP var det egentligen inte värt, men vi har i alla fall fyllt på minnesbanken med ytterligare ett besök där. Det känns fint även om det kändes som hotellet skulle behöva en ansiktslyftning, eller så var våra ögon så glittriga av att vara nygifta 2002 när vi var där senast, så vi inte såg skavankerna då.

Efter lunchen cyklade vi vidare in i stan igen, cirkeln runt halvön fullbordades. Vi passerade de färgglada husen som jag ville föreviga, men vågade mig inte ut i gatan för att få en bättre vinkel. Fortfarande cyklandes på bilvägarna utan några som helst vägkanter. Känns inte helt säkert och jag tyckte det var obehagligt. Inne i stan fick vi leda cyklarna, för där fick vi inte ens cykla. Det är roligt att se hur de behåller mycket av det gamla när de bygger nytt.

Vi skulle ju inte shoppa, så hängde inte så länge där på köpgatan, men vi har i alla fall sett den igen. Även om det i princip bara är cigaretter, sprit och smyckesbutiker. Innan vi cyklade hem hamnade vi faktiskt precis utanför Registry Office av en slump, så vi fick även återuppleva platsen för ceremonin. Kul!

Idag tänkte vi gå in i stan istället, ta linbanan eller en taxi upp till berget och aporna. Vi får se vad det blir, men en dag till spenderar vi i alla fall på Gibraltar!

/Anna