Det låter dramatiskt, och det var det. För mig inför den här veckan som precis passerat. Jag byggde upp en oro och mindes tidigare tillfällen alltför väl då jag har haft stora problem med denna utmaning.
Utmaningen att vara ensam hemma under några dagar. Det är många år sedan som jag var ensam över natten och det var nu dags att vara ensam i fem dagar och framför allt i fyra nätter.
Ensam hemma
För nätterna är de värsta, när jag ska försöka sova och inbillar mig både det ena och det andra. Några anledningar till att jag inte mår bra när jag är ensam:
- I min uppväxt var jag ofta ensam & bortvald.
- Vissa filmer och böcker har gett mig otäcka bilder som inte försvinner.
- När vi bodde i Kåhög var det spår i snön runt huset en morgon.
- Inbrott, våldtäkter och mord överallt.
- Mörkrädd.
Detta är saker som inte alls får plats i mina tankar när jag är tillsammans med någon (särskilt Roger).
Så när den här veckan närmade sig så byggdes oron upp, sakta men säkert. Jag tänkte att dagarna nog inte skulle vara något problem, då är jag ju alltid sysselsatt, men när mörket faller och när jag ska sova, då var jag helt inställd på att jag skulle må dåligt. Våndas, snurra i sängen och arbeta med att motarbeta svåra tankar och känslor.
Annika på andra sidan Atlanten fanns bara ett samtal bort, om jag skulle behöva. Hon har ju en annan tidszon och är därmed vaken när alla andra sover. Så skönt att veta att jag inte var helt ensam i de mörkaste timmarna. Tack för det vännen!
Gick alldeles utmärkt!
Men nej då, jag har mått utmärkt den här veckan! Visst har jag saknat Roger enormt mycket. Men det blev inte som jag befarat, så som det varit tidigare i mitt liv. Jag hade inga jobbiga tankar alls.
Jag är trygg i Portugal. Jag är trygg här där vi bor. Jag är bevisligen numera trygg i mig själv.
Första dagen hade jag en heldag tillsammans med en kompis och vi hade det supermysigt på alla sätt. Det var en perfekt mjukstart för mig. Bilderna på den vackra eken ( troligen quercus rotundifolia) tog jag under vår promenad den dagen.
Resten av veckan har jag varit själv. På dagarna har jag arbetat i trädgården och gosat med Sombri mestadels för Assi var borta i flera dagar. På kvällarna har jag redigerat bilder, bloggat eller kollat på en TV-serie.
Jag har somnat precis lika fort som jag alltid gör, även efter nattliga toalettbesök. Inte en enda gång har jag tänkt tanken att någon skulle komma in. Behövde inte ringa Annika och jag behövde inte heller ha en kökskniv på nattduksbordet! Vaknade utvilad vid 6.30 varje dag, precis som jag brukar.
Har pratat/sms:at med Roger flera gånger varje dag, sagt godmorgon och godnatt, berättat om vad jag gjort och fått höra om hans dagar. Vi har skickat lite bilder här och där. Kan lätt säga att utan den kontakten hade det varit mycket jobbigare!
Jag är så glad att jag kommit hit, att jag bevisligen kan vara ensam hemma utan att må dåligt! I alla fall i några timmar eller i några dagar..
Förstår att många tycker det är härligt att vara ensam hemma, men det tycker inte jag. Det har gått jättebra, fast härligt har det inte varit. Det var det däremot när han kom hem, senare än tänkt och till Lissabon istället för Faro. Struligt som vanligt när vi flyger.
Jag åkte och hämtade honom, ca 1,45 tim bilkörning har vi dit. Om en inte missar en avfart vill säga och råkar hamna i världens kö. Mitt i natten. Vad sjutton gjorde alla bilarna där då? Nåja, jag kom fram precis när Roger kom fram till parkeringen som vi bestämt vi skulle mötas på. Den kramen var efterlängtad, pulsen gick ner och jag satte mig på passagerarsätet och lät Roger ta oss hem, genom mörkret och allt glesare trafik.
Hur känner du? Uppskattar du att vara ensam hemma under flera dygn?
44 svar till ”Nu är den över, veckan jag fasat för”
Käraste Anna! Jag har uppfattat dig som tuff och självständig. Vi har ju faktiskt inte en aning om vad vi bär med oss i våra ryggsäckar!! Vilka olika erfarenheter och hemskheter vi bär på. Att bli bortvald som barn gör mig både ledsen och arg. Har elever jag skulle vilja ta med mig hem!
Du fixade det Anna!! Det gick ju bra! Det får dig att växa och den där kramen med Roger blir extra varm och kärleksfull. Du är fantastisk och du bor på en vacker plats! Helt underbart ljuvliga bilder på ekarna!! Så glad som har fått dig som vän!
Själv älskar jag att få vara själv! Det har jag alltid gjort. Det är viktigt för mig. Då tankar jag energi. November 2017 hade vi inbrott och hela huset var upp och ner och alla värdesaker var borta samt en hel fönsterruta. Efter det låste jag alltid dörren och vi skaffade larm!! Det påverkade mig en tid!!
KRAMAR till Dig!! Anna
Jag är både tuff och självständig så det har du fått rätt. Så klart präglad av mina upplevelser i livet på olika sätt. Tack, så fina ekar vi hittade. Glad vi är vänner också. Obehagligt med inbrott! Kramar
Jag älskar att vara ensam, känner mig som tryggast då. Jag blev också bortvald, växte upp i en väldig misär, har blivit våldtagen osv. Så jag tror det är därför jag gillar att vara ensam. Vet att ingen kommer åt mig då. Tänk så olika det kan bli.
Intressant hur olika vi påverkas av våra upplevelser. Din uppväxt låter mycket värre än min. Kul du tittar in här emellanåt fortfarande Linda!
Vilken Sparbanks ek du hittat.
Bra att du är trygg nu och kan vara själv några dagar när så krävs utan att behöva må dåligt.
Själv bekommer det mig inte, men så har jag ju inte heller dina hemska upplevelser med mig. Känner mig trygg både här hemma och har ju även åkt helt själv till GC. Bra att du hade en plan – med att ringa Annika om så behövts. Nu får ni ha en fin söndag tillsammans och hoppas att Assi också är hemma igen. Kram
Eller hur, jättefin ek! En bra plan som gav mig trygghet. Assi kom hem, sov och åt och gick iväg igen. Kram
Så skönt att det gick bra!! Ibland kan ju oron för något vara värre än hur det verkligen blir. Och vad man oroar sig för, och varför, det är ju så individuellt. Själv är jag inte orolig för att vara ensam hemma, men jag är inte heller särskilt förtjust i det. Visserligen kan jag behöva min ”egentid”, men det upplever jag att jag har vid datorn. Sedan umgås vi vid måltiderna, promenader, ärenden etc. och det saknar jag om Peter inte är hemma … I och med att vi jobbar ihop är det sällan vi är ifrån varandra, men visst har det hänt någon/några dagar då och då.
Oro är absolut något jag sällan känner, av just den anledningen du skriver. Det är dessutom inget som gör saker bättre. Nu kan jag även släppa den här oron, och det känns väldigt skönt. Vad bra du inte våndas för att vara ensam här och där. Att leva så inpå varandra som både ni och vi gör är speciellt, och fantastiskt!
Gomorron kära Anna!
Ja, alla har vi våra bagage verkligen som påverkar oss genom livet…
Det gläder mig att höra att din vecka blev bra trots allt och att ni nu är återförenade igen <3
Oftast är det ju bra att verkligen utmana sig i situationerna som man finner oro av, och faktiskt konstatera "att det gick ju bra" 🙂 Och att du hade Annika som moraliskt stöd var ju perfekt 🙂
Precis som du säger påverkar nog känslan att du är trygg i Portugal, i ert hem, och därmed också trygg i dig själv:)
Jag har inga problem alls med att vara själv och jag tycker det rentav kan vara härligt också 😀 Jag känner mig trygg i vårt hem, och jag tycker det är bra att få längta lite efter varandra också 🙂
Stor kram!
Helt rätt som du säger, att utmana rädslor är viktigt och det gick ju väldigt bra. Glad att du kan vara ensam och även väljer att vara det. Längta är inte fel alls! Kram
Så skönt att det gick bra, då behöver du inte vara så orolig nästa gång. Kanske till och med uppskatta ensamheten en aning.
Eftersom min man reser väldigt mycket i jobbet är jag van sedan många år att vara själv.
Vardagar har jag fullt upp med arbete och att umgås med vänner så då tänker jag inte på att jag är själv här hemma.
När maken är bortrest över helgen är det skillnad, då kan det kännas ensamt och ibland tråkigt.
Exakt så, nu gick det väldigt bra och därmed inte behöver rädd och orolig nästa gång. Ja tråkigt kan det absolut vara att vara själv.
Så skönt att det gick bra att vara ensam hemma. Vi har så olika saker i våra ryggsäckar och vad vi tycker är hemskt eller obehagligt är väldigt individuellt. Dock är det så att vi klarar oftast mycket mer än vad vi tror. Med två hundar i huset och larm känner jag mig aldrig rädd när jag är ensam hemma. Sedan är det självklart så att jag tycker det är bättre när vi är båda två.
Kram och god söndag!
Ja det var skönt och visst är vi olika. Oro är ju egentligen ganska dumt eftersom det inte leder någon vart, så glad jag klarade detta galant utan det. Glad du är trygg när du är ensam hemma. Kram och detsamma!
Så skönt att det gick så bra för dig att vara ensam. Jag har ju förstått att du verkligen känner som du hittat hem i Portugal. Du känner en grundtrygghet och den gör säkert att du klarade de fem dagarna och fyra nätterna så bra som du gjorde. Och så vetskapen att du hade någon att ringa på natten var nog en trygghet i sig.
För min egen del har jag alltid känt mig trygg i att vara ensam och har inga problem att sova.
Kram
Väldigt skönt! Det är verkligen hemma här. Väldigt tryggt att veta att Annika fanns där för mig. Gör mig glad att du känner en trygghet i att vara ensam. Kram
Låter toppen att det gick bra för dig att vara själv dessa 5 dagar och fyra nätterna. Sådant stärker en ännu mer och du känner dig hemma i ert hem i Portugal.
Gubben och jag är sällan ifrån varandra utan gillar att göra grejer ihop, som många kan tycka är konstigt.
Ha en fin och bra söndag.
Kram Carin
Ja det stärker mig verkligen. Vi är som ni, och fattar inte varför det skulle vara konstigt. Tack, soligt och skönt idag. Kram
Men så skönt att det gick bra trots att du hade våndats i förväg för veckan! Och så härligt att du känner dig trygg i ert hem och i dig själv. En värdefull upptäckt – även om jag till fullo förstår att du mår bra nu när du har Roger hemma igen! Jag vill inte vara utan Lars en endaste dag – inte för att jag inte kan, utan för att jag inte trivs och känner mig lite som att jag saknar en bit av mig själv då. För mig/oss funkar inte det där med att ”det är bra att vara ifrån varandra ibland”. Vi trivs och mår bra tillsammans, så varför skall vi då vara ifrån varandra om vi inte måste? Det låter som att det är på samma sätt för dig och Roger. För mig känns det väldigt värdefullt att ha hittat den person som man trivs så bra tillsammans med. Sen är ju alla människor olika och har olika behov.
Otroligt vackra landskap med eken och den böljande grönskan! Sådana där ståtliga solitärträd i ett öppet landskap är otroligt läckra. Och dina foton gör som vanligt motiven rättvisa. Det är roligt att se lite bilder på landskapet under den grönare tiden av året också. Kul med kontrasten mot de gulbrunare färgerna som dominerar under sommaren. Och så annorlunda mot årstidernas färger här.
Ja det gick ju bra, onödigt att oroas. Så bra du sätter orden på hur det känns, har inga behov alls av att vara ifrån varandra vi heller. Otroligt värdefullt! Tack, blir så glad av att du gillar mina bilder, har inte varit på många promenader den här regniga vintern därför inte heller så mycket fotografier. Hoppas på en bättre vinter nästa år 🙂
Jag klarar ju av att vara själv men det är svårt med inställningen där, första natten frugan är bortrest är ju värst och så värst mycket bättre blir det väl inte övriga dagar heller men det fungerar ju trots allt.
Katterna saknar henne också, fattas bara.
Jag gillar inte att vara själv heller, så är det ju, skönt när det är över.
Ha det så fint du kan nu. 🙂
Ja det funkar, och har en inga spöken så går det ju bra. Så klart katterna saknar henne också. Tack!
Grymt jobbat – vilken seger!
Jag tycker det kan vara skönt att vara ensam några dagar, även om det blir tomt. Men det är något som sker på kvällen när man är ensam, alla ljud blir mer påfallande. I lägenhet känner jag mig ändå trygg, särskilt med alla grannar. Men jag är inte säker på hur jag skulle reagera på att vara ensam i ett stort hus.
Ja det var en seger, tack! Exakt så, ljuden blir både högre och annorlunda. Glad vi har ett pyttehus 🙂
Fy, vad jobbigt att känna så men underbart att det gick så mycket bättre än förväntat. Du har tydligen byggt upp en trygghet i dig själv och i din tillvaro och nu vet du att det inte är någon fara ifall det skulle bli så här någon gång igen.
Jag har alltid varit i behov av egen- och ensamtid. Det fick jag i och med att min man ofta var borta i flera nätter, ibland en hel vecka, i jobbet. Det var skönt men även otroligt mycket glädje när han kom hem igen. Men jag hade ju hundarna och kanske hade jag känt lite annorlunda utan dem där vi bodde de sista fem åren, lite ensligt med bofasta grannar utom synhåll. Men jag var aldrig rädd eller orolig. Det är ju bra nu när jag bor ensam.
Kram
Det är jobbigt att vara orolig, det gick ju bra, så himla onödigt också 🙂 Väldigt bra du trivs att bo ensam, även om jag förstår du hellre hade haft din man kvar i livet och nära dig. Kram
Så båda dina ”killar” övergav dej samtidigt 🙂 Fint att läsa att du känner dej trygg och klarade det så bra.
På svar på frågan;
Jag var så mörkrädd när jag var yngre, jag vågade inte vara på övervåningen ensam och pappa satt ofta hos mej till jag somnade eller så hade jag lampan tänd. Vill tillägga att vi bodde i ett gammalt s.k ”kråkslott” med tornrum.
Min mörkrädsla gick över -87 och numera är det mardrömmarna som skrämmer mej, för övrigt tycker jag om att vara ensam hemma, även då jag bodde på gården mitt i skogen.
Kram
Ja, jag tänkte Assi gick iväg och letade efter husse 🙂 Tack för att du delar med dig! Jag utmanar min mörkrädsla emellanåt, men är inte i mål än. Kram!
Där ser man. Precis som Channal säger hade jag en annan uppfattning om dig. Själv har jag alltid älskat att vara själv. Klart det kan bli trist och jobbigt ibland men rädd det är jag ju inte. Mina rädslor är andra. För vi är ju olika. Och det är som det ska. Kram
Jag kan vara självständig och ändå inte tycka om att vara ensam i flera dagar. Det ena utesluter inte det andra, så du har nog rätt uppfattning om mig. Olika är bra! Kram
Jag var också hemma själv i några dagar, i veckan som varit. Det går bra, men en viss oro finns alltid. Det funkar men det känns tryggare att vara två.
Det gick bra för både dig och mig då, skönt! Ja tryggare att vara två.
Lite egentid är inte fel, händer inte så ofta numera, resor har minskat, efter pandemin och sånt, mycket teammöten och sånt.
Där är vi olika, jag är inte behov av egentid. Däremot bara-vi-tid, utan andra människor.
Vad härligt att du ändå kände dig så trygg här på din plats på jorden! Jag kan förstå din känsla av att ensam under några dagar, samtidigt som jag kan nog trivas ganska bra i min ensamhet när jag vet att Lars kommer hem igen. Nu är det sällan vi är ifrån varann mer än halva dagar vilket sker några dagar i veckan och det kan jag däremot tycka är ganska skönt.
Vilka helt underbara bilder du tagit på ekarna i den grönskande naturen, häftiga träd och vackra kompositioner.
Ja det känns bra att nu vet att det var jobbigt! Ni blir tillsammans 24/7 i husbilslivet så det är ju bra ni trivs tillsammans 🙂 Tack!
Så skönt att det gick bra. Jag är inte rädd för att vara ensam men när P ska resa bort flera dagar känns det obehagligt. Det väcker känslor från de första åren då vi inte bodde i samma land och inte visst när vi skulle komma att kunna göra det. I början när jag skulle vara i föräldrahemmet (på landet) ensam när pappa inte längre bodde kvar så var jag mörkrädd, men jag vande mig.
Nu vet du att det går bra!
Förstår det väcker svåra känslor när P är borta. Jag tror jag kan vänja mig vid mörkret också, behöver bara träna mer 🙂 Ja det går jättebra!
Jag förstår verkligen att du fasade för denna vecka med den listan skvalpandes i bakgrunden. Att du var orolig var verkligen förståeligt! Jag är glad att det gick mycket bättre än du hade tänkt och att du nu har din Roger hemma i gott förvar. Min mamma var otroligt mörkrädd av olika anledningar, så jag är uppvuxen med tänt i hallen och att vi gärna fick sova i föräldrarnas säng när far hade övernattningar osv. Det finns så mycket hemskt på din lista, men att både ha blivit bortvald under barndomen (värsta sveket) och ha mord och våldtäkt i bagaget måste tynga oerhört. Att hitta ett ställe på jorden och en plats i själen där det finns trygghet känns mycket värdefullt. Varma kramar till dig!
Jag måste varit otydlig, ändrade till ”inbrott, våldtäkter och mord överallt”. Inget som skett i min närhet. Men det finns där och spökar som hot. Tack, kram!
Jag är nog lite kluven i hur jag känner. På sätt och vis uppskattar jag att vara ensam lite då och då och precis som du beskriver det så är dagarna inga problem. Men det är när det kommer till kvällen och natten som det börjar snurra i huvudet. Och det är ju då man hör så mycket konstiga ljud. Där vi bor nu känner jag mig dock lugnare mot när vi bodde närmare stan. Det är mest dom nätterna när vi haft skarpa vindar och med skogen intill, som jag känt mig orolig. Tänk om träden blåser ner och landar på huset… Dom tankarna är lika oroliga även om maken är hemma men när man då är själv… Då blir det allt lite jobbigare.
Skönt att Roger kommit hem och ni kan fira din födelsedag tillsammans 🙂
Tack för att du delar med dig av dina tankar kring detta! Visst är det konstiga ljud på natten när en är ensam, varför hör vi dem bara då?! Jag la täcket över öronen och stängde ute alla ljud, var tydligen en bra taktik. Väldigt skönt att han är hemma nu.
My darling! Jag är så glad att det gick bra, att din självkänsla fick sig en riktig BOOST! NU vet du, du grejar det igen om så skulle behövas.
Jag vet ju exakt hur DU känner, jag har varit där själv. Min fantasi spelade spratt med mig nattetid då P reste. Det var som om huset bytte skepnad på kvällen. SÅ knäppt.
Tycker annars det är lite skönt att vara helt solokvist ibland, men såklart vill jag helst att P ska vara här jämt. Givetvis.
Jag vet också hur otroligt skönt det kändes för dig när Roger kom hem.
Men huvudsaken är –DU KLARADE DET MED BRAVUR!!!
Och tack för länken :-*
Kramar Annika
Åh jag med! Jätteglad och ja, nu vet jag! Exakt så, huset blir något annat när det är mörkt, verkligen knäppt! Kramar