Vi har haft Granny (Semlans mamma, tror vi) strykandes här och sett att hon norpat lite torrfoder ibland. Men nu är det slut med det.
När vi var i Sverige så var det ju fritt fram för nejdens katter som hittade upp på balkongen att äta torrfodret som står framme hela tiden. Ingen som bevakade eller störde. Det märktes när vi kom hem, för nattfodret var helt slut på morgonen och det är ett tydligt tecken att någon mer än våra katter ätit.
För många katter här
I söndags såg jag den stora hankatten (pappan till Assi & Sombri misstänker jag) gå genom trädgården. Fine, det händer ju emellanåt. Men när jag på måndag förmiddag hörde att någon var uppe och åt så gick dit och kollade och då var det Granny och en kattunge!
Jag schasade så klart iväg dem, den lilla kom knappt upp på räcket och hamnade på efterkälken. Jag såg ytterligare en unge som inte vågat sig upp. Sprutade vatten på dem och Granny sprang iväg. Den ena ungen verkade inte följt med, för den såg jag sen på eftermiddagen på vår gränsmur. Bara 10 meter från vår balkong. Roger gick och sprutade vatten på den, den hoppade ner på vår sida av muren och gömde sig i ett hålrum i muren. Men Roger hittade den och jagade iväg den, då sprang den in under tankarna där Assi & Sombri håller till. De är ju lite för små för att tänka revir så de verkade inte jaga i väg den.
Nya matrutiner
Då bestämde vi oss för att hädanefter ställa ut mat 3-4 gånger per dag (nu i början, sen får det bli två ggr om dagen bara) och ta in det igen efter en stund. Hoppas då att alla andra katter söker sig någon annanstans för att få mat.
Vi hade redan tänkt att vi skulle ändra till mer fasta måltider när de är lite äldre, men nu blev det lite tidigare. Det gör inget, det går ingen nöd på dem och de gnäller inget alls. Går jättebra!
Lite tamare
Sombri & Assi är fortfarande ganska rädda för mina händer. Men när jag sitter på balkonggolvet och de ligger på stolen bredvid mig så kan jag försiktigt klappa deras baktassar utan att de springer iväg. Dessutom kan jag gå förbi dom när de ligger där, utan att de springer iväg. Inte varje gång i alla fall.
Blir bildbevis framöver också 🙂
Koja
Vi (Roger alltså) har också börjat bygga en liten koja till dem, som vi hoppas de kommer älska att bo i när det blir lite ruggigare och blötare ute. Kattluckan är inköpt (blev en stor en av misstag) och den har ett lås.. så om det går som vi vill så kan vi låsa in dem och få in dem i en transportbur för kastrering. Men allt det återkommer jag om så klart!
Översta bilden på Sombri är fotad av Cathinka – jag har beskurit den för att passa headern, men de är hon som fångat och redigerat.
22 svar till ”Nya rutiner med kattfamiljen”
Kan du klappa dem på bakbenen så litar de pä dig. Dock lite märkligt att inte Semlan markerat tydligare revir mot inkräktarna. De små borde nästan också ha sagt ifrån åtminstone åt kattungen. Fina bilder.
Semlan är bara här när hon äter 2 ggr om dagen och hon har doftmarkerat hela trädgården och balkongen 🙂 Så hon har inte kunnat jaga bort dem, vet inte hur gammal hon är heller, men tror hon föddes förra våren så hon är inte två år än i så fall och vad jag läst så är det först då revirtänket kommer. Har sett henne jaga bort Granny en gång. Vad som hände under vattentankarna vet jag inte, kanske de sa ifrån, kanske inte 🙂 Nu kontrollerar vi att de får i sig maten från oss i alla fall. Kan tänka mig att en kattmamma (Granny) med ungar gör allt för att få lite mat… kanske därför hon vågar sig fram hit.
Det är klart att det lockar även andra katter när det finns mat serverad. Revirtänket är nog inte tillräckligt stort. Vilket härligt framsteg att du kan klappa på tassarna!
Ja visst är det så att det lockar andra, när det är så lättillgängligt. Men som sagt, nu är det inte det längre 🙂 Ja det är ett stort framsteg!
Det är tyvärr det som är nackdelen om en inte har uppsikt över maten, t ex är borta att en plötsligt matar många fler. När vi hade katt som på somrarna i princip var ute (och kom hem och åt) hade han korg mat och vatten som en granne skötte i vårt garage med kattlucka men en som vilken katt som helst kunde gå in i. Då fick vi ta till vattenslangen för att skrämma bort inkräktarna.
Så mysigt att de nu även tolererar lite närkontakt och en koja blir säkert omtyckt!
De får lära sig att när maten serveras så gäller det att äta sig mätt, för sen försvinner den igen. När vi är bortresta får vi väl acceptera att andra äter också, men när vi kan styra det så gör vi gärna det. En chipstyrt lucka får det bli nästa gång kanske.
Det kan ju inte vara lätt för katterna att vet vilka som får äta och vilka som inte får göra det.
Vi åkte bort en gång och lärde våra katter att hoppa in i pannrummet och äta där och det verkade fungera. Men när vi kom hem möttes vi av en främmande katt som satt där inne i godan ro och mumsade i sig.
Det är bara att inse att man får mata alla eller ingen!
/Ingrid
Ja när vi är borta så blir det så att vi matar fler. Men när vi är hemma kan vi ju styra det. Och när de är chipmärkta så kan vi köpa en kattlucka som styrs av det då kommer bara de åt maten. Men det är inte i närtid 🙂
Som vanligt jättefina bilder på de små sötnosarna 😀
Jag kan tänka mig att det känns lite i hjärtat att jaga iväg de nya kattungarna men det är klart att det måste göras. Ni kan ju inte ha en hel kattkoloni hos er.
Jag håller tummarna för att ni ska lyckas med planerna på att kastrera era små vänner. Det finns så många bra anledningar till det och en bonus kanske blir att de blir mer benägna att stanna i er närhet 😀
Visst känns det i hjärtat. Skulle så klart gärna ta emot byns alla herrelösa katter. Men det går ju så klart inte. Hoppas de hittar hem någon annanstans.
Man är tvungen att dra gränser, hur svårt det än är … hoppas era kissemissar blir så tama att ni kan få dem till veterinären för kastrering – blir bättre för alla.
Härliga bilder!
Så är det, tre katter är alldeles lagom att se efter. Två har vi nära och Semlan bara vi serverar 🙂 Jag tror nog vi kan lyckas med det. Hoppas det i af. Tack!
Ljuvliga bilder, och tänk att du får klappa dem på baktassarna! Tokigt att det kommer fler katter, smart att ta in maten snabbare. Hoppas ni får till kastrering så småningom, bra för alla ju.
Ha det gott..här är det lite bråttom till jobbet….
Ja det är så roligt att vi kommit så långt. I morse fick jag klappa på ryggen när Sombri åt! Skynda till jobbet och ha en bra natt!
Det kan inte vara lätt när det kommer objudna gäster.
Nä det gäller att vara kreativ då 🙂
Smart med det lilla huset som katterna ska vänja sej att gå in in, vilken toppenbra plan.
Så roligt att du kan klappa de lite nu, att de känner sej så avslappnade och trygga. Vi gjorde som du, passade på att klappa hittekissen när hon åt.
Men så svårt att jaga iväg den andra familjen, men det är ju nödvändigt. Är de herrelösa? Med tanke på att hon har ett namn, eller är det ni som gett henne det?
I somras kom en katt in till Stefan på nätterna och länsade maten som står framme till hans katt, så han ställde undan den på kvällen under en period och nu slipper han det besöket.
Kram
Vi hoppas den planen håller och att de gillar det. Det halvfärdiga står på andra sidan huset och där har Assi redan doftmarkerat. Det gör ju ont i hjärtat, ja de är vilda. Vi kallar henne Granny eftersom vi tror hon är Semlans mamma. Hon har lagt två kullar här hos oss tidigare år, varav vi tror Semlan hör till den senaste kullen. Ja vi kanske på sikt kan ha mat ute igen, men tror inte det är nödvändigt. Inte mer än om vi reser bort och eller tar en dagsutflykt. Kram!
Som kattmänniska njuter jag mycket av de härliga fotona på missarna ni har kring huset och att de ingår i familjen framgår med all önskvärd tydlighet. Toppen om ni lyckas fånga och ta dem till veterinär också. Visst är det ett pyssel med att hitta lösningar som ni nu får göra för att inte få hela distriktets alla katter till er, men det är ju samtidigt en behjärtansvärd syssla. Katter betyder trevnad , inget går upp mot en spinnande värmedyna.
Ja kastrering är så klart viktigt, vi hoppas och tror det kommer gå vägen på nåt sätt. Nog spinner våra små hjärtegryn, så mysigt när jag sitter där på golvet och de spinner. Idag strök sig Sombri runt mina ben när jag la upp frukosten, för första gången, sån lycka!
Usch så svårt att jaga iväg hungriga kattungar, men ni kan ju inte ta hand om alla. Så mysigt att du får klappa bakbenen – det är tillit, det. Blir säkert jättebra med chip och styrd lucka på sikt! Här i Spanien kommer en ny lag vid månadsskiftet att katter måste steriliseras och chippas före 6 månaders ålder samt flera bestämmelser. Kanske kommer vildkatterna på sikt att försvinna
Ja det är jättesvårt, men jag behöver ju dra gränsen nånstans. Vi har redan den lagen här, den infördes för ett år sedan tror jag. Åldern vet jag inte dock, för vet ska att vi inte skulle komma och kastrera förrän de var 6 mån gamla.