Olyckad avstickare från kusten

Har du hängt med oss på den här resan har du inte missat att vi älskar kustmiljöer. Men ibland gör vi avstickare, med blandat resultat.

Vi har hela tiden haft planen att köra utmed kusterna. Eftersom vi vet vad vi gillar. Men ibland lockas vi från vår plan och den här gången känns den lite onödig, för ”olyckad avstickare” är att ta i. Vi tycker ju ändå väldigt mycket om att åka genom landskapet och se hur det förändras. Jag satt dock inte och tittade ut så mycket, för jag följde damernas längdstafett på telefonen samtidigt som Roger körde igenom vägarbete, byar och korkeksdalar. Men ibland kikade jag upp för att även få lite vidder in genom ögonen. Stafetten gick ju fantastiskt bra, vilken enorm glädje för alla som var med och för oss som fick se tjejerna ta VM-guld!

Vår avstickare gick till Évora

Évora är en stad som bjuder på mycket historia. Det är inte riktigt vår passion, men vi älskar ju gamla hus och smala gränder. Gamla stadsdelar i kombination med modernare arkitektur brukar ge oss stor tillfredsställelse. Det finns en fin gammal stadsdel innanför intakta murar i Évora. Kullerstensgator överallt och mängder av olika gamla byggnader. Så mycket modernt såg vi inte. Vi satt på cyklarna, vilket inte var så lyckat. Det skumpade rejält och det var enkelriktat precis överallt. Évora är en stad att strosa i!

Roger gick in i benkapellet (bilden överst i inlägget) som är en av Évoras stora turistattraktioner. Vi besökte det lilla benkapellet nere i Algarve också så det kändes naturligt att gå till Evoras benkapell som är väldigt mycket större. Jag valde att stanna utanför och vakta cyklarna istället. Vi cyklade runt i några timmar och såg även Akvedukten, innanför stadsmurarna har de även byggt in bostäder mellan akveduktens fundament.

Men för att kunna njuta fullt ut av ett besöksmål behöver även boplatsen vara trivsam. I Évora finns det flera parkeringsmöjligheter och en camping. Vi valde att ställa oss på den kommunala husbilsparkeringen. Mycket ljud runt omkring och jag kände mig inte helt trygg. Sov därför mycket dåligt.

Ut till kusten igen

Efter att sett en stor del av staden från cykelsadeln valde vi att istället lämna Évora efter en natt och dra oss ut till kusten igen. Hade vi fängslats av stadens charm hade vi nog tagit in på campingen ett par nätter för att utforska mer. Men vi vill ju vara vid kusten.

När vi körde igenom landskapet kollade jag återigen på skidstafett, men när Halvarssons krafter tog slut stängde jag av, jag inte ville slösa på mitt internet. Då kunde jag höja blicken igen och se på korkekarna, mimosan, de mjuka kullarna i landskapet och alla vackra långhåriga kossor i sina generösa hagar. Det dök också upp en och annan varningsskylt. För grodor. Undrar om de är lika stöldbenägna som våra älgskyltar.

Vi hade tagit sikte på Setubal, där det finns en ställplats vi gärna ville prova, precis vid vattnet. Ecoparque do Outáo heter den och den har stängt hela februari varje år. Den drivs och ägs av Setubals kommun sedan några år och de gör förbättringar årligen. I vinter har de bland annat byggt ett helt nytt servicehus, stort och rymligt! Det finns ingen tvättmaskin, men många hoar för att kunna tvätta för hand.

När vi kom fram var det dessvärre stängt, trots att det var 1 mars. När de öppnade fick de vattenproblem och kunde därför inte ta in några bilar i parken. Vi valde att stå ute på parkeringen och vänta, några timmar senare hade de fixat en provisorisk lösning så vi kunde få komma in, tillsammans med de andra fyra husbilarna som också hade kommit. Skönt att slippa rulla igen när vi kommit fram till den plats vi ville prova!

Nu håller vi oss vid kusten igen.

/Anna

Edit: Andra gången i besökte Évora trivdes vi mycket bättre!