Ända sedan kastreringen har jag funderat på mina egna reaktioner kring att stänga in katterna i buren och det har givetvis fått mig att fundera på hur andra är funtade.
Jag mådde både fysiskt & mentalt dåligt när katterna var instängda i buren. Jag funderade på hur länge de fick sitta i den där lilla buren hos veterinären innan de fick den lite större buren för natten, för de byggde väl ihop den som de lovat? Hur länge satt de i buren samma dag som vi hämtade dem? Det var ganska mycket kiss i Assis bur. Lät de dem vakna i varsin liten bur så de skulle slippa hantera dem igen? Jag vet inte. Jag vågade inte fråga. För jag vill egentligen inte veta.
Jag har tidigare berättat om hur det gick så det är inte det som den här reflektionen gäller.
I absolut värsta fall så har de varit instängda i de små kattburarna i 24 timmar och det inkluderar ju tid för kastrering och den nersövda tiden. Och det gör ont i mig. Det värsta är att de varit instängda. Men sen tänker jag också på att okända människor hanterat dem och att de har varit i en okänd miljö. Så klart livrädda.
Visst låter det överdrivet att jag tänker på det här. Kastreringen var nödvändigt. De mår superbra efteråt och jag tror ingen skada alls är skedd. Men. Hur kan jag inte vara berörd av vad jag utsatt dem för?
Så då leder det mig till de personer som stänger in djur i små burar och låter det vara djurets enda liv. Dessa djurplågare. Hur är de funtade? Hur kan de somna på kvällen? Vad får dem att göra så?
Det finns ju grader i helvetet, djurplågeri finns på många olika sätt. Jag reagerar kraftigt på all typ av plågeri. Jag kan gråta när vi passerar en lastbil som transporterar djur. Så jag är kanske överdrivet känslig. Men i det här sammanhanget gör det mig inget. Jag är glad jag har den empatin. Men tänkte inte fördjupa mig i allt kring det.
Men att stänga in djur i små burar. Hur kan en göra det? Jag förstår att husdjuret mår bäst av att vara instängd i en bur vid en transport. Jag förstår också att veterinären inte kan ha lösa djur på kliniken. Finns säkert andra tillfällen där det är en bra lösning för alla. Och jag vet att det finns djur som älskar sina små burar. Ni förstår vad jag menar.
Men hur är en funtad om en kan stänga in ett djur (eller människa för den delen) i en liten bur utan att själv påverkas!? Det är en fråga jag inte hittar svar på. Att vara så avstängd att det inte berör en. Hur är det möjligt?
Bilderna är från häromdagen när jag såg Assi och Sombri njuta av högt gräs!
32 svar till ”Om att stänga in djur”
Jag förstår dej absolut, för jag är som du, det är en av anledningarna att jag mest äter vilt eller kött från gårdsbutik.
Jag tror inte veterinären ljög om att de skulle få en större bur medan katterna var där, i
så fall har hen helt fel yrke. Min gula katt var så stressad varje gång han behövde åka i buren, att han bajsade ner allt, så det kan nog vara så med Assi, att det var stress som gjorde att han kissat ner sej.
Jag var så J-A arg på och skällde på den i närheten som satte sin valp i hundbur på nätterna för att den inte skulle göra ifrån sej på golvet, det är både djurplågeri och olagligt.
Kramar
Jag hoppas verkligen att de fick en större bur under natten. Det gör verkligen ont i mig när jag ser hur illa djur kan behandlas. Kram
Du har min fulla förståelse också Anna! Djur i bur är inte som det ska vara fastän det finns undantag som vid veterinärbesök etc.
Jag är som Marianne, jag äter helst kött från gårdsbutik eller vilt, lamm etc. sådan djur som har fått leva fritt medan de levde.
Dina foton av de två pälsklingarna är underbara. Gosingarna!
Kram
Tack! Bra val gör du! Kram
Om djurburar tycker vi INTE! Vår katt, Mozart, hade vi två gånger i bur för just veterinärbesök. Första gången gick bra och andra gången höll min man på att bli sönderklöst. Ibland är det dock tvunget och jag tror inte de tagit någon skada och bara att hoppas de inte behöver göra om det.
Nu till något annat; Det var min kommentar på inlägget från igår som du fått göra till anonym och jag har ”Ullas” uppgifter om namn, mailadress och webplats sparade här på min telefon. Ska genast ändra det men hur kom detta sig???
Visst är det tvungen ibland. Men kul är det inte, varken för dem eller i det här fallet mig el. din man 🙂 Men vad konstigt att det var din kommentar! Jag ändrar så det står ditt namn. Jag fattar absolut inte hur det kan bli så i din telefon.
Känner igen mig i dina ord. Alla har rätt till frihet – djur som människa!
Ha nu en mysig tisdag med katterna och ikväll är det föreläsning =) kram
Exakt så där! Ja det blir kul med föreläsning 🙂 Kram
Generellt ska djur vara fria och absolut inte stängas in i burar så jag förstår helt dina tankar. I många länder säljs till exempel valpar i djuraffärer och då sitter de i burar i skyltfönstret. Helt oacceptabelt om man frågar mig men tyvärr är det så det fungerar. I Sverige finns det lagstadgade regler kring det här med burar vilket är mycket bra. Sedan är väl medaljens baksida att inte alla följer reglerna. Man får inte stänga in sitt djur hemma i Sverige och har man en bur ska dörren vara borttagen.
Sedan finns det en fördel med burar för när djur är i en ny miljö så är de tryggare ju mindre utrymme de har. Även jordbruksverket har regler för när en bur får användas och hur länge. Vid transport är det en självklarhet. Det finns en anledning till varför jag inte besöker Zoo där vilda djur hålls.
Visste inte att burens dörr ska vara borttagen inomhus i Sverige. Bra! Jag hade burens dörr borta på balkongen när katterna skulle vänja sig vid den så de inte av misstag skulle stänga in varandra. Och precis som du säger, burar fyller en funktion ibland. Besöker inte heller några zoo eller cirkusar.
Kanske inte så farligt för alla tamkatter… som man ser ofta resa i buss och tåg, sitta i cykelkärra, och ser nöjda ut.
Som sagt, det finns tillfällen, som T.ex. vid transporter.
Det måste verkligen vara frustrerande för vilket djur det än är, att stängas in i en bur, men de flesta vänjer sig säkert efter ett tag, för de är anpassningsbara.
Tänk alla stackars innekatter, som aldrig får andas frisk luft, aldrig får klättra i träd, aldrig får jaga fåglar och möss. De lever i en skyddad tillvaro, men en tillvaro som är totalt onaturlig för en katt.
Ha en fin tisdag!
/Ingrid
Verkligen fruktansvärt! Ja innekatter som aldrig får komma ut tycker jag också synd om, även som du säger så vänjer de sig säkert.
Det där med djur i bur, eller fastkedjade djur är hemskt. Och även om vi själva hade Santos – en Podengo portuguese pequeno – i bur i baksätet när vi åkte bil, så var vi noga med att inte stänga den helt. Han som var en utställningshund innan vi fick honom var van och gillade att ligga i buren…
Molton har ingen bur, istället en sele som sätts fast i säkerhetsbältet i baksätet och det funkar perfekt…
Inte nog med att vi haft en portugisisk hundras, det otroliga goda vita vinet var också portugisiskt och Rolle har nu 5 röda port. viner hemma också. (Vi gillar tydligen Portugal…)
KRAM-Susie
Det finns ju tillfällen när bur eller sele behövs. Klart ni gillar Portugal, vem gör inte det? 😀
Jag förstår dig precis för jag känner samma sak som du när det gäller djur i bur. Jag kan inte tänka mig att besöka djurparker där djuren förvaras i burar. Vandrar fram och tillbaka. Tänker också på höns och kycklingfarmer. Men i ditt fall var det ju nödvändigt och Assi och Sombri verkar inte tagit skada och det är det viktigaste. Och tänk vilken tur dom har som fått er som sin familj.
Tack Anita, vi har tur som har fått dem in i familjen 🙂
Förstår inte heller varför man skaffar sig djur om man nu har dem i bur.
Men dina fina katter tog nog ingen skada när de var hos veterinären. Där är det ju ett måste med bur annars skulle det inte fungera på kliniken.
Vår Ixa sitter med sele i bilen för med buren som vi har fungerar det inte.
Carin
Tror inte heller de tog någon skada, men det kändes vidrigt ändå. Bra att sele funkar för Ixa!
Jag förstår dina känslor fullt ut. Jag har mått likadant när mina marsvin behövt åka till veterinär, både när det gäller transportburen och att okända ska hantera dom. Men vi får trösta oss med att det är nödvändigt, och för deras eget bästa.
För marsvin tycker jag dom flesta burar i affären är på tok för små. Den jag har till mina tre är 2 meter lång, och det upplever jag är lagom för dom och lite olika sorters tunnlar.
Ja det är så vi får tänka och det är ju nödvändigt ibland.
Förstår hur du tänker där. Svårt det där, jag ver verkligen inte hur det går till på djursjukhus. Kan tänka mig att de är inburade, men det är så kort tid ändå (förhoppningsvis).
Min svärfar adopterade en hund för snart fem år sedan. Den hunden är uppfödd på en sk puppy mill. Hon lär ha varit instängd och plågad sen den dag hon föddes. Men sen räddades hon och min svärfar tog henne till sig. Fast än idag är hon skygg och vill inte komma ner till oss då vi är där. Svärfar säger att det tog lång tid innan hon fick förtroende för honom. När han fick henne var hon livrädd för män, så svärfar tror att någon man sparkat och slagit henne i den bur där hon hittades. Så hemskt. Det är så många, många djur som far illa, och när jag sedan läser om hur kycklingar och hönor behandlas tänker jag att jag aldrig mer ska äta kyckling. Brukar köpa från frigående, men jag vet egentligen inget om hur de behandlats heller …
Glad att din kissar nu är hemma, och fria igen. OCH de mår ju så mkt bättre nu också.
Bra där!
Vad fint din svärfar jobbat med att vinna förtroendet för henne. Det är så fruktansvärt hur folk kan bete sig, mot både djur och människor.
Jag förstår precis hur du tänker. Vi har visserligen inga djur själva men i vår absoluta närhet finns det. Och de katterna har en större (men gedigen) transportbur i bilen, där båda kan transporteras tillsammans. Är det varmt har ägaren en kylmatta och sedan en filt. I början av varje resa piper de dock så hjärtskärande en liten stund (1-2 minuter) sedan lägger de sej till ro och somnar tryggt. Djurplågare ska vi inte prata om – då blir jag bara tvärförbannad …. Kram
Vad fint de i er närhet har ordnat för katterna i bilen. Vill ju inte göra dig förbannad så då pratar vi inte om det idag 🙂 Kram
Förstår precis dina tankar, för visst är det hemskt hur någon kan stänga in sina djur i bur. Muffin får visserligen vara i sin bur under bilfärd, men han älskar den, så det har jag inte dåligt samvete för. Han är (inbillar jag mig) en glad och lycklig hund som får följa med nästan överallt och får springa lös under våra skogspromenader.
Jag tror också Muffin är en glad och lycklig hund!
Djur ska tillbringa så kort tid som möjligt i en bur, och det gjorde katterna, och de mår jättebra, ni gjorde dem en stor tjänst när ni såg till att de blev kastrerade, ni ger dem mat och kärlek, men jag förstår att du tänker i det vidare perspektivet. Jag är en stor djurälskare, trivs bättre med djur än med människor faktiskt. I Finland pågår en livlig debatt nu angående pälsfarmare. Det är en stor industri i Finland, man föder upp minkar i små burar, säljer skinnen till rika ryssar och kineser…jag hoppas du hör min vämjelse i rösten. Jag har sett filmklipp där de stackars djuren klättrar på burväggarna och har så trångt så de knappt kan röra sig. De får ingen som helst hantering eller stimulans, i min värld är det grov djurmisshandel. Men, det verkar inte som att man lyckas förbjuda detta nu heller, försök har gjorts tidigare också. Visst har djurhållning överlag blivit bättre i alla fall i västvärlden, men långt ifrån idealiskt. Njut av kissarna som trivs i ert sällskap, ingen tvingar dem att komma till ert hus utan det är fri vilja som gäller!
Ja minkar är ju något som jag direkt tänker på när det gäller instängda djur i för små burar. Vidrigt. Här är enbart fri vilja som gäller.
Det här är som att läsa om mina egna tankar och åsikter. Vi är nog lika stora djurvänner som mår dåligt av vetskapen om alla djur som far illa på olika sätt. Katter kan vara vana vid att vara i en transportbur vid resor och det är ju ett smidigt sätt att få med dem. Men då är de ju oftast tillsammans med sin människa, förutom kanske vid flygresor. Det finns jakthundar som ensamma alltid bor i sin hundgård, aldrig får komma in i huset och jag har även sett exempel på när en sådan ensam hund inte ens får nosa på andra hundar för då kan den få noskvalster och sämre luktsinne. Det finns massor av exempel som får mig att reagera och då har jag inte ens kommit in på direkt vanvård eller misshandel. Djur som föds upp i bur gör mig arg (och ja, den känslan kan faktiskt komma fram lite svagt i vissa fall). Det finns inga undantag. Minkar, husdjur, försöksdjur är alla offer för onda handlingar enligt mig. Men nu är det nog bäst att jag slutar för det här kan bli en lång historia annars. Jag vill sluta med att säga att jag förstår dig otroligt väl när det gäller dina katter. Men det var en omtänksam handling, precis som vid alla tillfällen då man av medicinska skäl måste begränsa sina älskade djur. Och nu märker du ju inga förändringar i deras tillit till dig så de har förmodligen helt glömt bort allt.
Kram
Det får ju att göra en riktigt lång historia av detta. Fördjupa sig. Har nog anat att vi har liknande tankar och åsikter om det här. Kram!