Ibland fastnar mina tankar i något och jag reflekterar kring det. Idag blev det om ifall vi har rätt att förvänta oss en viss nivå av kunskap av någon annan.
Har du någonsin fått följande eller liknande kommentarer? Hur har det fått dig att känna? Har de varit från någon som du kanske kan fortsätta samtalet med och därmed få den nya kunskapen, om du vill ha den. Kanske du blev glad för att lära dig något nytt, kanske du kände dig förminskad? Kanske du skämdes för att du inte kände till det där.
- Men kan du inte det?
- Kommer du inte ihåg det från skoltiden?
- Du har väl också tillgång till Google?
- Det förstår du väl?
- Men det vet du väl?
- Du borde verkligen läsa på om…
- Har du inte hört om det?
- Du vet väl att du inte kan lita på media?
- Vet du inte vad XX är för något?
Jag har fått alla de här kommentarerna och varje gång har det gett mig känslan av att vara otillräcklig. Ibland har de smällt till som en örfil fast oftast har jag kunnat slå det negativa ifrån mig. Det påverkar vem det är som säger det, vad jag har för typ av relation med den som lägger förväntan på mig.
Vi kan inte samma saker, vi har olika kunskaper och erfarenheter. Vi har fallenhet för olika saker och våra intressen som är väldigt olika styr självfallet vad vi har kunskap inom.
Den där ”allmänbildningen” vad är det egentligen? Vad är det som ingår i det ”som alla borde känna till”? Livet är föränderligt och det gäller även kunskapen vi bär på.
Betyder det att någon har rätt och någon har fel? Jag tycker inte det.
Du borde verkligen läsa på om…
Att säga till någon att ”du borde verkligen läsa på om…. ” innebär att personen som säger det har en viss förväntan på att den andra (mig i det här fallet) som bevisligen inte kunde så mycket om ämnet som förväntats.
Jag är ganska säker på att den personen som sa så inte har en aning om hur en odlar eller bygger webbplatser. Jag förväntar mig inte att alla kan odla (även om jag tycker det borde läras ut i skolan). Och om någon misslyckas med att odla tomater första gången inte sjutton säger jag ”det borde du verkligen läsa på om..” inte heller säger jag till en kommunikationsansvarig på ett företag att ”du borde verkligen läsa på om att bygga webbplatser”.
När jag senast fick den här kommentaren (tror det faktiskt är enda gången) så var det fruktansvärt förminskande och idiotförklarande, vilket gjorde mig både paff och ledsen. Särskilt eftersom jag hade läst på, men bevisligen inte hade exakt den kunskap som förväntades.
Har du inte hört om det?
Ett annat exempel, jag har läst en del inlägg och kommentar om den fruktansvärda skolskjutningen. Det förväntas att alla ska känna till att det har hänt och även exakt vad som hänt. Men alla gör inte det. Är det rätt att skamma de personerna som inte har samma intresse av att vara insatt i det? Jag tycker inte det.
Det kan vara förvånande för någon som läser varje ord eller rad som skrivits i ämnet att andra inte är ett dugg intresserade, men är det verkligen rätt att ifrågasätta andras val och intresse?
En del gråter och mår fruktansvärt dåligt, medan andra inte berörs alls. Vi är olika.
Vet du inte vad XX är för något?
Det här fick jag höra för många år sedan när jag såg tranor för första gången. Jag var helt fascinerad av den stora fågeln som flög över våra huvuden. Personen som då ifrågasatte mig förminskade mig rejält.
När jag några timmar senare tänkte tillbaka på det så insåg jag att jag som aldrig bott på landet innan och inte heller sett fågeln förut ganska naturligt inte kände till hur den såg ut. Den andra visste inte vad ett USB-minne var, vilket för mig var något jag använde väldigt mycket i jobbet. Ingen av oss kunde klassas som okunnig, vi kunde bara olika saker beroende på var vi var i livet.
Du vet väl att du inte kan lita på media?
Den här kommentaren underminerar källan till ny information och kunskap via media. Om en artikel i DN t.ex. beskriver något som hänt så förväntas det (av den som fäller ovan kommentar alltså) att jag gör min egen research och ifrågasätter det som står i artikeln.
Jag förstår att pengar styr även media, som allt annat här i världen. Jag har varken tid eller lust att ifrågasätta allt, jag väljer vad jag tror på och vad jag inte tror på. OM det visar sig vara osanning så får jag väl omvärdera senare.
Mina pålitliga källor är säkert inte samma för dig eller någon annan. Och så får det vara. Vi grundar våra bedömningar utifrån vår egen kunskap och erfarenhet, så klart. Någon annan grund har vi ju inte att stå på. Och då är det rätt tänker jag.
Har grunnat på detta med skammandet som smyger sig in både här och där. Jag känner att det är lätt att tro att ens egen kunskap är detsamma som allmän kunskap. Att det som en själv tycker är viktigt ska vara lika viktigt för alla andra. Så ser det inte ut.
Det finns så mycket fakta, många källor och enormt många saker att ha kunskap om. Kan vi inte vara lite ödmjukare? Kan vi inte försöka ha mindre förväntningar på andras kunskap och förstå att vi har olika incitament, metoder och förutsättningar för inlärning? Jag skriver vi, för det gäller självfallet även mig!
En icke trivsam egenskap som jag har är att jag kan bli så passionerad av ex nyvunnen kunskap att jag vill överföra den kunskapen till den som inte har den. Jag jobbar med att istället låta dem fortsätta vara ovetandes kring det jag brinner för, tills jag får frågan. Tänk vad bra bloggen är då, som en ventil där jag kan pysa ut sånt jag lärt mig.
Känner du att du har förväntningar på vad andra människor borde kunna eller känna till? Kring vad i så fall?
Alla bilderna på kossor passar bra i det här sammanhanget, jag kan nämligen inte alls mycket om de djuren, men jag tycker om dem, på avstånd.
39 svar till ”Om förväntan på andras kunskap & vetskap”
Fantastiska inlägg som vanligt.
Om det sniker in sig lite norska ord så beror det på 20år som bosatt i Norge.
Finns inget generelt svar, men om jag säger så här så tror jag uppväxten min som har vart ett genuint stöttande från mina föräldrar, alltid. Har skapt ett enorm självförtroende och det mesta av utsagn imot min som person har runnet av som vatten på gåsen.
Men i andra sidan har man (i tidig ålder) kanske blivit lite naiv och för självsäker som också kan hemma en.
Jag kommer ihåg i starten på min jobbkarriär, skanska i gävle.
Nyexaminerad från skolan och skulle ut i den stora marknaden.
Där fikk man av och till höra att man inte var go på ditt och datt.
Men tidigt fick man på nåt vis bygga upp sig en vokabulär med varför man inte kan eller vet, var ju bara 22 så.
Men snart kom jag underfund med att mina kolleger som var mycket äldre än mig, också hadde mycket saker ovetande.
Kom snart underfund med att man måste vara ödmjuk med vad man har som begränsningar, man kan jobba med en del , men andra saker kan man inte göra så mycket med.
Men den insikten blev allt väldigt mucket lättare , och mycket starkare självförtroende i min karriär vidare i grannlandet.
Tack för din input, blanda på med språken du, jag förstår ändå. Självkänsla och självförtroende är bra att ha. Vi är nog alla ovetandes om både det ena och det andra. En bra insikt du fick.
Jaaa, här kom det! Bra skrivet och en påminnelse om hur olika vi alla går genom livet. Det här känner jag väl igen och hanterar det på olika sätt beroende på när jag möter det från andra eller märker att jag själv driver på något slags ”kampanj”. ”Har du hört talas/läst om…?” upplever jag inte som förminskande, utan är ett hjälpmedel att ta reda på om någon har liknande förkunskaper som en själv. Men säger man ”Har du inte hört talas om…” så lägger man in en dimension till och det kan säkert upplevas som förminskande.
Det är lätt att hamna i ekokammare där man bara möter åsikter som liknar ens egna om man inte ser upp. Om man aldrig har samtal där någon säger emot en eller frågar hur en tänker ska man kanske vara lite ödmjuk och fundera över om det finns något sätt att expandera sin cirkel på något vis. Igår hade jag ett samtal med en person som jag älskar, men som ser på mycket i livet på ett helt annorlunda vis än jag. Då vi pratar är det ingen av oss som försöker övertala varandra, vi vet båda hur det står till, men jag tror att både hon och jag alltid är lite klokare efter ett samtal med varandra. Tack för påminnelsen om hur ödmjukhet är en god kamrat att ha med sig i interaktionen med medmänniskor. Kram!
Ja nu kom det 🙂 Tack och tack för ditt utvecklande av mina tankar! Kram
Tänk om jag visste allt, läst alla böcker, då kunde man lägga sig ner och dö direkt…
Det är ju nyfikenheten som håller en ung.
Det håller jag med om till 100%!
Gomorron Anna!
Ett mycket bra och tänkvärt inlägg Anna 🙂
Jag tror att det kan vara ett problem ibland, att när saker kommer ut i text kan man inte alltid uppfatta personens uttryck rent fysiskt. Det kan ju vara så att det kommer ut på ett vis som inte är tänkt, det kanske är ironi som kan vara svårt att uppfatta, eller glimten i ögat, eller dom vill faktiskt bara hjälpa till, osv.
Men visst, även IRL kan det ju ibland vara klurigt då vi alla har olika sätt att kommunicera, jag minns när vi var i Italien dom första åren hur svårt jag tyckte det kunde vara ibland, och hur sårad jag kunde bli för något som där ansågs vara ”av omtänksamhet”, men som i Sverige kunde anses mer som en förolämpning tex… I Sverige är vi dessutom väldigt försiktiga med att trampa nån på tårna, nästan så att det går till överdrift åt det hållet ibland. Nu när jag lever och bor i Spanien, kan ju också språket ställa till det och det kan bli lite tokigt, men där försöker jag analysera innan tankarna far iväg, haha…
Jag skulle nog också påstå att jag är en ganska känslig själ som kan ta åt mig på ett vis som kanske egentligen inte alls alltid är nödvändigt, men det gör också kanske att jag tänker mig för innan jag själv proklamerar min åsikt eller synpunkt till nån annan, hoppas jag iaf 🙂
Sen finns det ju alltid besserwissers förstås, men dom försöker jag ignorera om det skulle vara så, iaf när jag känner mig trygg i min egen kunskap eller åsikt 🙂
Stor kram till dig!
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och tankar! Kram
Vilket bra inlägg! (och bra kommentarer) Jag håller med dig!
”Du vet väl att du inte kan lita på media?” Denna kommentar kan såklart stämma in många gånger, men den används även ofta för att underminera källan till ny information via media. Precis så! Detta tangerar till vad jag skrivit innan om bekräftelsebias. ”Det har aldrig varit lättare att undvika bevis som motsäger den egna åsikten och det har aldrig varit lättare att hitta argument för den åsikt man har, oavsett vilken den är.” Jag vill gärna leta vidare och hitta ännu mera information om något som intresserar mig och jag vill gärna läsa både för- och emot. Omvärdera måste, och bör, man göra hela tiden avsett.
Tack! Ja dina rader om bekräftelsebias har fastnat hos mig. Att kunna omvärdera är viktigt.
Om någon hade uppmanat mig att läsa på om något hade jag nog gått i taket misstänker jag. Ingen kan allt men alla kan vi mycket. Jag har till exempel god kunskap om hundar men kan inte en bråkdel av vad du kan om trädgårdar och odling. Faktum är att det är inte speciellt ofta som jag har fått sådana kommentarer, tack och lov. Att mästra andra människor med sitt kunnande gör man helt enkelt inte. Det är bara bra att det finns utrymme för att lära sig mer under resans gång men samtidigt så behöver man inte heller kunna allt. När jag utbildade mig till lärare så hette den första kursboken ”Vad är kunskap” av Arne Maltén. Mycket intressant.
Kram
Jag kände mig väldigt utsatt av den kommentaren. Livet är lärorikt, om en tillåter det att vara det. Tack! Kram
I mitt jobb får jag jättejätteofta höra ”ja men du vet” i samband med att någon uttalat något som hen tycker är självklart. Trots att jag är medveten om att jag inte kan allt, att det kanske är information som inte ens ligger i mitt intresseområde, så gör det ont. För jag tänker ”nä, jag vet inte vad det är, inte det heller”. Det får mig att känna mig korkad (vilket jag ärligt talat inte är) och inte borde ha det jobbet jag har (fast jag vet att jag är bra på andra saker). Jag tror inte alltid att de som säger det är medvetna om vad de uttrycker med de orden.
Tänkvärt inlägg! Jag misstänker att jag själv säkert förundrat sagt ”har du inte hört talas om det?” eller något liknande. Jag vill tro att jag inte menat något illa med det, men jag vet ju faktiskt inte hur mottagaren tolkat det…
Jag tror inte att det är möjligt att vara medveten om hur allt vi säger påverkar mottagaren. Vi lär oss med livets gång tänker jag.
Visst har man fått någon av dessa frågor någon gång där man är helt novis i ämnet.
Men hur helskotta ska vi kunna känna till och veta allt.
När man var yngre blev man lite ledsen eller kände sig dum men nu bryr jag mig inte.
Ha en skön lördag.
Kram Carin
Det är ju omöjligt att känna till allt, precis som du säger. Beror på vem som säger det, det gör ont om det är någon i min närhet. Kram
Vilket bra inlägg Anna! Nu kan jag inte på rak arm komma på någon gång jag fått någon av dessa kommentarer men det har helt säkert hänt. För mig själv känns det väldigt främmande att överhuvud taget ge en sådan kommentar.
Skulle någon säga till mig ”men kan du inte det” eller ”du borde verkligen läsa på om”… skulle jag definitivt känna mig både ledsen, förminskad och även arg. Skulle nog gå och fundera på det ett bra tag.
Har också ofta tänkt på det där med allmänbildning. Ska man känna sig helt dum i huvudet om man inte kan något som någon annan anser hör till allmännbildningen. Och vem/vilka bestämmer vad som ingår i allmänbildning. Ska jag vara ärlig tycker jag egentligen inte om det ordet.
Annars känner jag som du. Om jag har ett stort intresse så är bloggen ett bra sätt att förmedla det intresset. Då kan de som vill ta del av det jag skriver göra det, annars är det bara att låta bli. Jag tycker ju som du om att skriva om växter och odling men försöker att inte verka som någon besserwisser utan bara berätta om mina erfarenheter inom ett visst område för jag vet hur mycket jag uppskattar när andra förmedlar kunskap jag själv kan ha nytta av. Jag försöker alltid också att besvara eventuella frågor jag men skulle aldrig, aldrig kunna tänka mig svara med något av exemplen du räknar upp.
Önskar dig en fortsatt fin lördag! Här snöar det lätt och blåser kalla nordanvindar. Snart dags för skidskytte!
Kram
Tack Anita! Precis så, jag har verkligen blivit ledsen och tänkt på det länge. Jag har alltid känns mig korkad, att jag inte varit allmänbildad nog, inte haft den kunskap som personer förväntat sig. Bloggen är väldigt bra pyskanal. Tack för att du delar med dig. Kram
Bra skrivet verkligen, själv har jag inte så gigantiskt stort umgänge och det jag har skulle aldrig komma på tanken att ifrågasätta på det viset.
Vi har alla olika grunder som vi står på vilket resulterar i att vi kan komma på saker tillsammans och reda ut det som ev ska avhandlas.
Minns inte när jag råkade ut för detta sist…måste vara längesedan då jag inte ens minns det eller så tar jag bara inte ”in” det…så kan det vara.
Hursomhelst, tillönskar dig en fin afton.
Exakt så, att vi är olika med olika grunder är det roliga och det som utvecklar oss. Tycker jag. Tack detsamma!
Antingen har min tillvaro varit väldigt förskonad från människor som beter sig illa, förolämpar och förminskar andra. Eller så går jag genom livet med förmågan att helt enkelt inte lägga märke till dem! 😂 Jag kan faktiskt inte komma ihåg att jag känt att mina kunskaper blivit ifrågasatta på ett negativt sätt någon gång. Sen är det ju massor av saker som jag inte kan om det mesta och vissa områden som jag är totalt okunnig om – i synnerhet de som inte intresserar mig alls! 😀 Sport? Nä, sorry – jag har ingen koll. Mode? Nope! Kändisar? Nja… Jag kan namnen på och känner igen ett antal programledare i Gardener’s World – räknas det? (Jag kommer till och med ihåg vad deras hundar och katter som brukar dyka upp i programmen heter…) 😁
Men om vi kommer till mat, matlagning, trädgård och odling så tycker jag att jag kan en del. Men oj så mycket mer jag har att lära mig! Och det är ju så olika vad man fokuserar på inom ett område vid olika tidpunkter. Ett tag hade jag mer fokus på olika roliga perenner i trädgården, men nu är det mer ätbart (även om det alltid funnits med i bakgrunden). Men det ena utesluter inte det andra. Och det är så lätt att nörda in sig på olika delområden i perioder. Och roligt! Det är ju svårt, för att inte säga omöjligt, att ta in allt på en gång.
Jag vet att jag är klart kompetent inom mitt yrke – men spannet på vad vi jobbar med i teamet är så stort att det är helt omöjlig att veta allt. Kanske är det en delorsak till att alla är så ödmjuka och öppna med vad de INTE kan? ”Det där har jag inte koll på – förklara. Visa!” Säkert delvis pga att vi hela tiden skall sätta oss in i nya saker. Det blir ju så mycket roligare också när alla hjälps åt och lyfter varandra. Prestigelöshet är en väldigt bra och tilltalande egenskap tycker jag. Lustigt nog upplever jag att det ofta är väldigt komptenta personer som också är prestigelösa, hjälpsamma och trevliga. Inte alla dock – det finns ju undantag. 😉
Själv känner jag att det finns så enormt många områden som jag kan bara lite grann om och förmågor som jag skulle vilja utveckla samt färdigheter jag vill skaffa mig. Jag har lite problem med att bara fokusera på EN sak och bli riktigt bra på den. Men inte sjutton tycker jag att det är en brist hos mig – det är ju bara framtida utvecklingspotential! 😁
Jag skulle säga att om någon beter sig på det sätt som du beskriver och försöker förminska/trycka ner någon annan då är det kanske rent av ett sätt att hävda sig för att man känner sig otillräcklig? Ett sånt beteende skulle få mig att helt tappa respekten för personen – och om man inte känner någon respekt för en person så kan ju inte personens åsikt ha speciellt mycket värde för en. Bara att ignorera då! 😊
Jag har aldrig blivit ifrågasatt eller förminskad i min yrkesroll heller, det är skönt. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och tankar. Svårt att ignorera ibland, även om jag önskar jag kunde.
Ojoj, vilka otrevliga kommentarer! Jag hoppas verkligen att jag aldrig sagt så!!! Jag vet med mig att jag vid något tillfälle missförstått vad en annan person inte förstått (det har t.ex. handlat om att jag använt ett ord på svenska som den andra personen inte förstod), men eftersom jag uppfattade ordet som så självklart så förstod jag inte vad den andra inte förstod så att säga … och efteråt kände jag att jag kunde ha uttryckt mig bättre. Nåväl. När det gäller det där med att man ska vara misstänksam mot media så är det intressant, för när en person säger så händer det relativt ofta att den personen istället tror blint på något annat, som den väljer att inte ifrågasätta …
Ja det är ett otrevligt bemötande. Klockrent det du säger om personen som är misstänksam mot media.
Det finns många sätt att förminska sina medmänniskor på och det har nog de flesta av oss råkat ut för och förmodligen har vi alla någon gång sagt något som inte var illa menat men som tolkades som förminskande av den vi pratade med. Numera har jag inga som helst problem med att säga att jag inte kan något om ett ämne och jag tror att jag inte heller lägger press på andra. Men det kan vara så att jag inte förstår att jag har gjort det. Ett exempel som många inte tänker på är att säga till någon som har fysiska eller psykiska problem att ”men du ser ju så pigg ut”. Det uppfattas av många som att man inte är trodd och jag vet att någon har varit däckad och inte kommit ur sängen på en vecka efter en sådan kommentar. Egentligen en helt oskyldig kommentar men det får många att känna sig förminskade. Jag har också känt så och har tänkt att jag måste nog försöka se lite mer ledsen ut och visa att jag har ont. Men numera bryr jag mig inte om det för det är som sagt en kommentar som många inte förstår kan göra ont. Bara ett exempel på hur fel det kan bli utan att man förstår det. Vad gäller kunskaper så är jag helt inne på samma tankar som du om att vi alla vet mycket om olika ämnen men att de inte alltid stämmer överens med kunskaperna hos de vi möter. Jag nämnde i en kommentar att jag är en språknörd men jag har slutat skriva inlägg om mina funderingar och insikter om hur svenska språket utvecklas och förändras. Jag märkte att många kände att de ville ursäkta sig och jag fick känslan av att de kanske trodde att jag hade koll på hur de skrev och om det var korrekt. Det var inte alls något jag sysslade med men språk diskuterar jag nu med mina barn och systrar som alla är lika intresserade som jag. Men annars är bloggen en bra plats för att berätta om vad vi har lärt oss och det är alltid kul att få nya insikter 😀
Kram
Tack för ditt exempel och dina tankar. Vad tråkigt att du inte skriver om språk längre, det tycker jag hade varit intressant. Kram
Jag tänker nog lite som Sokrates: “Ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag vet”.
I min erfarenhet så har personer som medvetet förringar andras kunskap inte sällan själva ganska begränsad kunskap. De upplever att de ”kan allt” och kommer gärna med uttryck som ”men, det vet ju alla hur det är”.
De som har mer kunskap förstår oftast hur mycket mer det finns att lära sig att det inte är rimligt att förvänta sig att alla ska kunna allt.
Och som flera andra skrivit – om man verkligen kunde allt så vore ju livet ganska trist. Det finns mycket glädje i att lära sig nya saker.
Jag gillar det citatet från Sokrates! Vilket jag inte kände till innan 🙂 Tack för att du delar med dig av dina tankar. Jag älskar verkligen att lära mig nytt!
Jo, nu börjar jag fundera på om jag själv använder något av den typen av frågor, eller hur det uppfattas vid tillfällen när jag eller det pratas något och den som lyssnar ser helt nollställd ut, då kan jag fråga ”hörde du” eller ”vet vad det betyder” och får svaret -jaja!
tidigare hade jag en vän som ofta sa till mej ”VA? Kan du inte det som är så simpelt” jag blev alltid lika arg, och brukade svara att allt är simpelt så länge en kan det!
Personen ifråga hade inte så bra ordförråd samt ganska osäker på att stava och frågade ofta mej om stavning eller hur hen skulle uttrycka sej i skrift. Så ibland gav jag igen men oftast inte.
Jag läste någonstans bland kommentarer här att ”ingen kan allt, men alla kan något”, det uttrycket brukade mor använda.
Kram
Vi är ju alla så olika, vi kan olika saker och det är lätt att tro att alla ska kunna det som är ”så simpelt”. Det uttrycket är bra. Kram!
Vilket intressant inlägg! Nu när det blev kväll hann jag äntligen sätta mig ner och läsa lite bloggar, dagarna går fort med barnbarn på besök. Jag kan inte påminna mig om att jag fått några av de här kommentarerna, men det har jag troligen även om jag inte tagit åt mig av dem. Hade någon sagt det i en ”tyken” ton hade jag nog gjort det och blivit ilsken. Självklart vet jag att jag har många kunskapsluckor och kanske inte ens är intresserad av att lära mig vissa saker, medan jag vet att jag definitivt är good enough på många områden. Jag hoppas verkligen att jag inte uttryckt mig så till någon för det låter verkligen förskräckligt…
Kul du tycker det! Det går inte att kunna allt om allt. Det är inte roligt att höra de orden, jag har helt säkert använt dem själv tidigare i mitt liv, även om jag just nu inte kan minnas när.
Ett intressant och klokt inlägg och min första tanke är att en del människor yttrar sig innan de tänker efter vad de skriver … och helt utan tankar på att de kan såra någon. Lyckligtvis kan jag inte påminna mig om att jag fått några såna kommentarer. Visst är det så att vi alla har olika kunskaper med oss, men ingen kan allt!
Jag har själv varit den personen som inte tänkt efter före. Vill säga att jag inte är det längre, men det hoppar ut grodor även idag, särskilt i vissa känslostämningar. Ingen kan allt!
Min första tanke var: Vad har du för konstigt umgänge?! Så där kan man ju inte hålla på och säga till folk. Att du fått alla dessa kommentarer är verkligen anmärkningsvärt. Själv har jag inte fått en enda av dessa.
Strör heller inte några sådana kommentarer omkring mig. Med ett undantag.. En s k vän till mig hade en period då hon kritiserade allt jag sa och i en diskussion om multiresistenta bakterier hyvlade hon av mig med att det visst inte finns något sådant problem. Det visste hon eftersom hennes mamma hade färre diarréer nu än på 1940-talet. Då satte jag ner foten och sa till henne att hon kunde googla och se att det är ett stort internationellt problem med multiresistenta bakterier. Men det var inte för hon inte ”visste” för det tror jag att gjorde, hon var bara ute efter att bråka med mig. Hon har en egen medicinsk utbildning. Men jag hade fått nog.
Rent allmänt finns det väl bara ett svar på den där sortens kommentarer: Nu får du väl (för fan) ta och ge dig!
Allmänbildning är något speciellt och väldigt kulturellt. En svensk kulturkanon är väl en del i det, men det går inte att komma ifrån att någon/några valt vilka böcker man ”ska” ha läst. Jag har läst enormt många böcker tidigare i livet, men inte alls alla på sådana där listor av ”måste ha läst”. Numera lyssnar jag mest på deckare, thrillers och feel good. I övrigt är det kurslitteratur jag läser.
Allmänbildning är bra om man är med i frågesporter eller spelar Trivail pursuit. Annars kan det väl räcka med vardagsbildning, som att veta att det kan vara halt under snön och att man ska gå försiktigt, att man ska tvätta händerna när man varit på toa och att det kan börja brinna om man inte stänger av spisen. Ja, vad man behöver ”veta” brukar lösa sig genom livet helt enkelt… Learning by doing… typ… vatten kokar vid 100 grader och mjölk när man vänder ryggen till…
När det gäller skjutningen i Örebro, bara några dagar efter att en man blev ihjälskjuten bara ett stenkast från där jag bor, är det osmakligt med medias och politikers frossande i alla detaljer. För de inblandade (anhöriga, vänner, överlevande) är det ett öppet sår och media pillar i såret hela tiden.
Det är så mycket info som absolut inte är (eller inte borde) vara av allmänintresse.
Att diskutera en så nyss inträffad tragedi i poddar mm är väldigt olämpligt tycker jag. Vill man läsa eller prata om ”true crime” så bör man välja något som hänt för ”länge sedan”. Vad som är länge kan väl variera, men inte att det hänt, och händer, nu.
Tomatplantor kan man misslyckas med även om man är påläst och ”vet”. Min vän som jag brukar få plantor av har säkert drivit upp plantor i mer än 40 år, men förra året var det inte många som det gick bra för och jag fick köpa mina i handelsträdgården.
Du har väl inte bett om råd så det ska jag inte ge några oombedda, men jag skulle aldrig tillåta folk omkring mig att säga dylika saker till mig. Det finns mycket att reflektera kring i nutiden. Men ibland måste man välja bort de värsta avarterna och välja att ha människor som man mår bra av omkring sig.
Tack i alla fall för ett välskrivet inlägg och för att du delar med dig av dina reflexioner.
Önskar dig en bra söndag!
Tack för din uttömmande kommentar! Att välja relationer är jag bra på tycker jag, fast en dum kommentar är inte anledning nog att hamna utanför min sfär. Är det däremot ett karaktärsdrag så drar jag öronen åt mig. I alla fall numera. Önskar dig detsamma!
Jag har fått liknande frågor jag också någon gång, absolut. Vi får det säkert alla.
Är det någon som ställer dem i ett elakt syfte, vilket man lätt kan höra så säger jag till eller bara ignorerar det hela. Det finns de som använder den här typen av nedsättande frågor för att få höja sig själva, (folk med dåligt självförtroende), och som blir mobbare på sitt sätt. De ramlar bort ur bekantskapskretsen..kanske inte genast men sakta mak om det inte blir förändring. Energitjuvar är de, men jag tror till en del att frågorna du skriver här uppe inte alla gånger behöver vara nedlåtande…jag tycker inte att de är det om någon säger i vänlig ton att du borde läsa den där boken, artikeln eller så…jag tar det mera som en uppmuntran. Folk kan ju inte veta vad jag verkligen kan och inte kan.
Visst får jag också märkliga påståenden, spekulationer i frågeform på min blogg nu och då, men de behöver ju inte vara elakt menade för den skull. Jag försöker utgå ifrån att tanken bakom är vänligt sinnad.
Ha det fint!
Kram
Det är fint att utgå från den basen som du gör. Vill göra det också, men går inte alltid. Tack för att du delar med dig av dina reflektioner, kram.
[…] och klokt inlägg, inkl kommentarer, om förväntan på andras kunskap och vetskap. Läs hela hos AnnaForsberg. […]