Om jag då visste det jag vet idag

Att hela tiden lära mig nya saker och att utvecklas som person tycker jag är en stor del av att vara människa och att leva livet. Är inte rädd för att ta beslut och jag är nyfiken.

Så eftersom jag inte är rädd att ta beslut så gör jag det titt som tätt, utifrån den kunskap och erfarenhet jag har vid tillfället. Tänker det är så vi gör allihop. Vi samlar på oss kunskap, kanske researchar innan vi tar ett beslut för att skapa en ännu bättre grund för ett hållbart beslut.

Ibland låter vi estetik, fysiska möjligheter, tidsutrymme och intresse avgöra ett beslut. I min värld finns inga felaktiga beslut, det finns inte heller några begränsningar på hur många beslut vi kan ta. Kanske den övertygelsen hjälper mig att ta många beslut, ibland snabbt och ibland efter gedigen research.

Som du redan förstått om du hänger med här jobbar vi just nu med att göra en Skogsglänta av vårt ökenliknande fält bakom huset. I det arbetet ingår otroligt mycket research och ny kunskap. Och häromdagen sa jag till Roger

Om jag för fyra år sedan, när vi köpte vårt hus, visste vad jag vet idag, så hade det sett annorlunda ut på framsidan av huset.

Jag sa det inte för att på något sätt slå på mig själv eller för att säga att jag tagit ett dåligt beslut i min design och layout av trädgården (vilket vi kallar området framför och på sidorna av huset). Utan jag reflekterade över att det är häftigt vad fyra år kan göra med en, om en har öppna sinnen.

När vi köpte här så var det en ”djungel” på framsidan och helt dött på baksidan av huset. Jag som inte kände till varken växter eller djur i det här landet ville börja om från början, ville leda om det stående vattnet i marken, få bort myggen och ville fokusera på att odla mat. Jag har haft ont i ryggen mycket i mitt liv (men inte längre) och ville ha upphöjda odlingsbäddar. Dessa saker och som alltid begränsade kunskaper påverkade beslutet då.

Jag röjde undan, la ut fiberduk och ogräsduk och täckte med grus runt odlingsbäddarna, i vilka jag la massor av gödsel och fin jord. Och vi får ju fantastiska skördar i både odlingslådorna och från träden (för de flesta) så något gör vi ju rätt, 435 kg förra året är verkligen inte fy skam!

Vad jag dock inser är att vårt täckande av marken med grus inte är optimalt för träden. De är vana vid att få näring och fukt av omkringliggande växter, vilka jag rensat bort, i tron att träd gärna är solitärer. Det är kanske en av anledningarna till att vissa av våra träd kämpar. Och några dör.

Jag hade inte trivts med att odla i den miljö som fanns här när vi flyttade hit. Det var för mycket av allt omkring mig. Jag kunde inte andas. Och även om det var mycket växtlighet så behövde marken dräneras, vilket självklart påverkade livet för träden. Hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag inte täckt med grus på det viset. Jag hade rensat kraftigt, byggt odlingslådorna och tagit bort en del träd. Men det hade nog varit mer ytor med växtlighet än vad det är idag.

Men med de nya kunskaperna vi har nu så kan vi förändra läget successivt för de träd och buskar på framsidan av huset som vi ser lider, eller så får vi låta dem dö och ersätta dem med något annat. Och helt enkelt vara glada för att vi nu vet mer och att vi skapar en Skogsglänta bakom huset istället. Trädgården kommer få fortsatt omvårdnad också så klart och en del saker har jag redan ändrat på och en del saker står kvar på min to-do. Livet tänker jag.

När vi köpte huset så fanns det totalt 60 träd, inte en jättestor mångfald då fikonträd och olivträd stod för 2 tredjedelar. Idag har vi 71 träd varav bara 14 st är oliv- & fikonträd. Dessutom många fler olika buskar och perenner. Så jag skulle ändå vilja säga att vi är på rätt väg, även om vi kunde gjort saker annorlunda då för fyra år sedan, om jag vetat vad jag vet idag. Jag är ändå glad att vi gjorde vad vi gjorde, för vi stortrivs verkligen i vår trädgård och den behövde ett omtag och mycket hade nog varit sig likt ändå, men mindre grus tänker jag. Jag accepterar att jag inte kan allt. Att jag gör saker som skulle kunna göras på andra sätt.

De här fyra åren har lärt mig så mycket om mig själv, tack vare skapandet av trädgården, så jag skulle inte vilja ha något ogjort. Men ändå, jag kunde gjort det annorlunda.

Jag vill fortfarande att framsidan av huset ska vara städat, ombonat och välkomnande. vill inte det ska vara en skog eller ens en skogsglänta. Men som sagt, vi gjorde vad vi gjorde utifrån den kunskap vi hade då.

Detta tankesätt är applicerbart på så många olika områden, inte bara våra träd!

Bilderna är på vårt gamla päronträd, på de sista löven innan de föll av häromdagen. Vi hoppas det vill ge oss lite frukt i år, annars får jag sätta in det trädet på to-do listan att försöka återuppliva det.