Kanske du undrar varför jag skriver så personliga inlägg, inlägg där jag berättar om vem jag är, hur jag tänker och hur jag angriper saker. Så idag ska du få veta en hemlis!
Det finns egentligen tre anledningar till att jag är så transparent här på bloggen.
1. Du är inte ensam
Eftersom jag har lätt för att prata om allt så känner jag att jag med mina personliga inlägg kan visa någon som är i samma situation som jag att den personen inte är ensam. Genom att vara transparent så öppnar jag dörrar för andra att kliva in genom. Och eftersom den dörren används titt som tätt så vet jag att den behövs och det gillar jag! Jag tycker att andras genuina bloggar ger mig enormt mycket, extra mycket när jag läser om sådant jag själv kan relatera till, där jag förstår att jag inte är ensam.
Så våra olikheter blir tydliga vilket vidgar vyerna och våra likheter ger bland annat trygghet. Jag hoppas och tror att jag med mina personliga inlägg får dig att relatera, känna dig mindre ensam eller bara bli eftertänksam.
2. Jag behöver skriva
En annan anledning är att jag behöver skriva. Jag skulle kunna skriva i en dagbok eller lösenordsskydda inläggen så ingen läser dem. Men eftersom jag gillar punkt 1 väldigt mycket så väljer jag att skriva på bloggen. Men jag skriver inte om allt. Hela min ryggsäck är inte uppackad här. Det kanske den blir med tiden, det vet jag inte. Det som jag inte skriver här hamnar i alla fall på andra platser, för skriver gör jag, varje dag mer eller mindre.
Genom mina personliga inlägg så vet du som läser att det är jag bakom tangenterna. Känns ännu viktigare nu när AI börjar skriva både här och där. På min blogg är det mina ord, om jag inte säger något annat.
3. Livrädd för att tappa minnet
Min hemlis är att jag är livrädd för att tappa minnet helt och hållet. Jag har redan nedsatt minne, eller teflonminne som jag ibland kallar det. Läget förvärras inte tack och lov utan minnet är helt enkelt bara kasst och har varit det så långt jag kan minnas. Kanske därför jag är så strukturerad och organiserad.
Jag kanske kommer bli dement eller jag kanske kommer att vara med om en olycka där minnet försvinner helt. Det är en stor skräck för mig om jag inte skulle minnas vem jag är. Vem jag älskar. Vad jag tycker och tänker. Vilka egenheter jag har.
Därför har jag tidigare skrivit ett par inlägg som kan hjälpa mig på traven om det skulle hända. På de inläggen länkar jag ibland till andra fördjupande inlägg.
Och nu när jag skriver det här så inser jag att jag ska skriva ett inlägg om vad jag tycker om att göra också!
Så om du tycker att jag är för personlig, skryter eller på annat sätt fyller min blogg med för mycket av mig så är du välkommen att lämna området lugnt och stilla.
42 svar till ”Varför så personliga inlägg?”
Jag relaterar till punkt ett väldigt mycket… Insikten om att vi alla är människor, och ibland är det jobbigt och svårt att vara människa. Och det är vi inte ensamma i.
Men ofta är det fantastiskt också!
Jag gillar i alla fall dina personliga inlägg och tycker det är en bra blandning. 😊
Det har du så rätt i, att det är svårt att vara människa även om det mestadels är fantastiskt. Tack, bloggen speglar mig som person bra tror jag.
De två första anledningarna delar vi på pricken! 😃 Fast jag inte har några direkta problem med minnet så har min blogg kommit att bli en fantastisk källa till kunskap och glädje; min personliga historia med de människor jag haft i mitt liv de senaste 16 åren; vart jag varit, vilka jag mött och därtill är bloggen snudd på en handbok i hur man renoverar båtar. Tack vare bloggen har jag idag mer än 10.000 bilder och 100 filmer på min livskamrat som plötsligt dog. Nu kan alla som vill minnas tillbaka på honom gå in på bloggen.
Intressant och reflekterande inlägg, Anna. Kram!
Din blogg är verkligen en källa för kunskap och glädje, även om jag inte är intresserad av att renovera båtar så har vi ju ändå skapat ett band mellan oss via våra bloggar. Och när vi träffades så fäste vi bandet lite hårdare. Och att jag läste din blogg beror ju på hur du skriver, att vi har samma behov av frihet och jag kan relatera till vad du skriver. Att Tjoppe finns överallt på din blogg är ju fantastiskt för alla som vill ha en stund med honom.
Kram!
Din blandning på bloggen tilltalar mig. Jag tycker om att läsa personliga inlägg, i lagom mängd. Ytligheter blandat med djup är trevligt, tycker jag.
Man delar ju med sig så mycket eller lite man vill, var och en bestämmer över sin blogg.
Vad roligt Anette! Bara djupa inlägg blir det inte, men precis som du säger, en blandning är trevligt. Det är likadant i relationer tycker jag. Bara ytligt eller bara djupt funkar inte bra för mig. Ja, bloggen är min, så skönt att inte vara styrd alls.
Tycker om din blogg, en blandning av mycket intressanta ämnen, högt som lågt. Alltid roligt att få läsa och känna sig lite delaktig, kan man säga så. Tror att alla har sin egen ide om vad deras blogg ska handla om och man får ju faktiskt själv bestämma det. Toppenbra, tycker jag, som har min blogg som en stor dagbok med mycket bilder. Ibland kanske någon tycker det är för många, men då är det ju bara att låta bli att läsa vidare.
Önskar dig en fin dag
Blir glad av att du känner så! Att du är delaktig, precis så önskar jag ju att det är. Perfekt att du har din blogg som du vill ha den, mycket bilder gillar jag! Tack detsamma!
Gomorron!
Utan tvekan kan jag säga att de personliga bloggarna/inläggen är det jag uppskattar absolut mest, där man precis som du säger kan relatera och känna en koppling lite mer på djupet, både vad gäller text och foton.
Visst, det är mer sårbart att skriva personliga inlägg (det kan jag intyga ;)) men kan någon känna ”aha, jag är inte ensam” så betyder det mycket för mig.
Dock är man ju inte alltid redo att öppna sig och då kan det vara skönt att blanda upp med lite mer opersonliga inlägg 🙂
Men för mig är det utan tvekan mest intressant att läsa en persons inre tankar <3 Stor kram!
Gomorron! Jag förstår det, det är även min favorit att läsa om på andra bloggar. Det går liksom aldrig ur tiden, resor är intressant när jag ska resa, odling är intressant när jag ska odla, böcker är intressant när jag ska börja på en ny bok etc… men reflektionsinlägg eller inlägg som handlar om något personligt är alltid intressant. Sen innehåller ju livet så mycket mer och jag vill gärna dokumentera så mycket olika saker som möjligt, liksom få med det som handlar om mig där jag befinner mig. Och eftersom jag inte skriver i dagboksformat så kan jag skriva det när jag behöver och vill, sen publicera det när det passar mig. Perfekt! Kramar till dig!
Jag tycker att du har en bra mix i din blogg med både personliga inlägg och mer allmänna. Som du säger så är vi alla människor och då kan det vara väldigt bra och skönt att läsa att andra har liknande erfarenheter och känslor. Sedan respekterar jag att det är väldigt olika hur mycket man vill öppna upp sig och avhandla i sin blogg. Hur stor ens privata sfär är och hur djupt man vill gå.
Tack, du uttrycker dig så bra tycker jag. ”Som hon sa” vill jag liksom bara säga i svaren till dig, allt som oftast. Tack, roligt du gillar min mix!
Det är väl just det som är bra med en blogg! Man skriver om det man vill och passar det inte läsarna så får de sluta läsa och följa någon annan istället. Jag tycker om din blandning av inlägg; personliga, om Portugal, om odling, fotografering och ert dagliga liv o s v. Fortsätt gärna så!
Tack så mycket! Jag fortsätter, vet inte hur jag annars ska blogga 🙂
Jag tycker din blogg har en bra blandning av personligt, allmänt och fakta om olika saker.
Och en använder sin blogg hur en själv vill, det är ju ingen annan som bestämmer och att läsa ytliga inlägg för att jaga följare och kommentarer är bara såååå tråkigt. Jag har ett fint exempel på en sån bloggare, en god vän till mej skrev om hur hon var sjuk i ett inlägg, i en kommertar till det inlägget läste jag ”Hej, hoppas allt är bra med dej”
Nej inlägg som handlar om livet är mer tilldragande att läsa enligt mej, samtidigt känner jag i mina inlägg att jag kanske är FÖR personlig, jag vet ju inte vem som läser, och jag har fått en del elaka kommentarer i samband med att jag skrev om alkoholism och det var anledningen till att jag lämnade mitt ex och gården. Några år senare tröttnade de väl eftersom de aldrig fick mothugg.
Minnet – där är vi lika, det är min värsta mardröm också, och det är även min anledning till att använda bloggen som dagbok. För flera år sedan hade jag en låst blogg där bara de allra närmaste kunde komma in, men den använder jag inte längre.
Efter utmattningen, som en egentligen aldrig blir frisk ifrån, samt en hel del hjärnskakningar tappar jag ofta ord och glömmer saker jag varit med om. Särskilt om jag blir stressad eller som nu när jag har det jobbigt psykiskt. Jag tänker på Ingemar Johansson emellanåt, hans demens kom väl efter alla slag han fått i boxningsringen?! Min faster blev dement, men jag vet ingen annan i släkten som varit det.
Ha en fin dag,
kram
Tack snälla, är glad du hänger här med mig. Den kommentaren var nog bara för någon ville ha en länk till sin egen blogg/webplats. Hen hade helt klart inte ens läst inlägget. Det är ju som du säger att bara du och jag som kan och ska dra gränserna i våra bloggar. Om du behöver/vill skriva personligt så gör du det. De som ev. tycker det är fööööör personligt kan scrolla vidare. Jag har inga dementa gener, vad jag vet. Men det är bara en av orsakerna till att en kan få det. Andra faktorer påverkar har jag förstått. Tack detsamma, kram!
Jag gillar din blogg just av det skälet att du ofta är personlig och att du alltid har något intressant att berätta. Jag läser det mesta, men skam till sägande så är jag lite slö med att kommentera. Efter att verkligen ha gillat att blogga,, läsa andras bloggar och kommentera, så upplever jag nu en svacka … ja en till kan jag ju säga, för det har varit så här under en lång tid, kanske från det jag blev ensam. Jag vet inte vad jag ska skriva om, jag har ingen lust att fota längre, och då har jag dåligt med bilder till bloggen. Tänker ibland att det kanske blir bättre om jag skaffar en ny kamera, då den gamla fått gå i pension … men jag vet inte.
Jag är ju inte alls som du, utan bär det mesta inom mig. Skulle kanske må bättre om jag kunde vara mer som du, men dit har jag inte kommit … och kommer nog aldrig dit heller.
Angående rädslan för att tappa minnet och kanske bli dement så delar jag dina tankar … minns min farfar under hans sista år. Så otroligt sorgligt.
Tack snälla Anki, känn ingen skam för att du inte alltid kommenterar! Det gör inte jag heller överallt, det kan ingen förvänta av oss. Tråkigt att du är i en svacka, jag tänker också det kan bli bättre om du skaffar en ny kamera 🙂 Hahaha, jag vet så klart inte, men en ny kamera är alltid roligt. Vi är olika det är ju inte bara att ändra sig och börja berätta om det inte ligger för en. Det är verkligen sorgligt om minnet försvinner helt. Och du, tack för din kommentar idag, men känn ingen press att du måste kommentera.
Jag är glad att jag hittade hit för jag gillar din blogg. En blandning av allt, precis som jag gillar.
När jag själv började att blogga var jag inte lika öppen som jag är idag i min blogg.
Ha en fin och bra torsdag.
Kram Carin
Tack, vad roligt att höra! Tack detsamma, bad i pool och 29 grader, en underbar dag! Kram
Det är ju helt upp till var och en vad man skriver om. Jag gillar din blogg för att du skriver så bra och så har du en fin blandning. Det finns alltid något som passar för alla.
Själv har jag en stark integritet och blir inte alltför personlig i min blogg. Jag skriver mest om natur och växter, sånt som intresserar mig. Därmed inte sagt att jag inte gillar personliga bloggar, det kan finnas hög igenkännlighet som är intressant att läsa om.😀
Tack snälla! Jag förstår vad du menar och det gör mig glad att du känner igen dig ibland.
Jag nickar och ler igenkännande på de två första punkterna. Alla väljer hur öppna de vill vara men visst är det trevligt att få lära känna sina bloggvänner lite bättre. Lite på djupet. Därför gillar jag att läsa din blogg, just för att du bjuder in till närmare bloggvänskap 😀
Den tredje punkten har jag faktiskt inte ens tänkt på. Jag går tillbaka och återupplever mycket via min blogg men nu fick jag en ny insikt om varför det är bra att berätta om vem jag är. Jag hoppas att jag aldrig får användning av bloggen på det sättet men om det blir så, då kan jag påminna mig om vem jag är. Men i mina funderingar tänker jag att så långt tänker jag aldrig låta det gå…
Kram
Tack, jag känner detsamma med din blogg, som du redan vet. Jag älskar att lära känna personerna bakom bloggarna jag läser. Jag hoppas också vi aldrig får anledning att använda bloggen för punkt 3. Kram
Anna, det är därför jag gillar din blogg så mycket. DU är personlig, jag kan relatera. Det jag gillar mest–bland de bloggar jag läser–är just att de är personliga och även välskrivna. Det är inget hastverk här, och det uppskattar jag massor.
Jag är som du, vill också vara personlig i min blogg. Det privata lägger jag åt sidan. Som du säger, vi talar inte om allt i våra bloggar. Jag hoppas att ingen tror, eller förväntar sig det, heller.
Just det, det är så in i bomben roligt att skiva, det tycker jag också. Det ger min dag en extra dimension att få slå sig ner och författa ett inlägg. Feedbacken från läsare blir sedan a och o. De blir ett driv att fortsätta.
Jag uppskattar så dina texter och foton. Det märks att du inte hafsar med något där.
AI ja, låt oss aldrig börja använda det som hjälp i vårt skrivande. HUA. Det ska vara vi själva, våra egna ord.
Jag skriver ju dagbok också, jämte min blogg, och det blir ju lite annat nerpräntat där. Den är bara för mig även om den inte är jättehemlig direkt, men du fattar …
Jag är så glad att jag har dig i bloglandia. Fortsätt i exakt den stil du har!
Kramar från mig!
PS, det att du svarar på kommentarer, bästa!!! Det är ju så man verkligen får en dialog med sina läsare.
Vad fint, blir glad av att du ser att det finns arbete och tankar bakom mina inlägg. Jag tycker att kommentarerna många gånger lyfter inlägget med nya vinklar och kunskap. Så de fyller en stor funktion för alla som läser, inte bara för mig. Tack för dina fina ord! Kram
Har tyckt om din blogg från det allra först inlägget jag läste och här kommer jag att bli kvar 🙂 Man väljer ju själv hur personlig man vill vara. Själv bloggar jag inte så ofta längre och är väl inte speciellt personlig men ibland händer det även hos mig. Jag tycker din första rubrik är väldigt fin ”Du är inte ensam”. Den och det du skrivit under den värmer i hjärtat.
Vad glad jag blir Anita! Dina inlägg gör mig glad och jag älskar verkligen dina bilder! Varmt tack!
Hej Anna,
Jag tycker att du har en jättefin blogg och jag gillar bloggar där man får lära känna personen bakom bloggen genom olika blogginlägg. Att blogga på ett personligt sätt känns så äkta och som om att man vågar visa vem man är, vad man tycker och tänker och vad man står för i livet. Jag tror också att måna ämnen är sådant som de allra flesta känner igen sig i. Vi är ju bara människor, eller hur. Jag skriver också ganska så personliga inlägg och är som du att jag känner att jag måste få skriva av mig ibland. Fortsått du att vara personlig och var dig själv. Det är din blogg och där skall du skriva som du önskar tycker jag. Det är väldigt uppskattat som du ser i kommentarsfältet.
HA det gott och tack för en fin blogg som får mig att längta efter ett liv bortom ekorrhjulet i kalla Sverige.
Kram,
Anneli
Tack snälla Anneli, vad glad jag blir. Vi är absolut bara människor, det är lätt att glömma ibland. Jag fortsätter och hoppas du gör detsamma! Kram
Minnet påverkas av stress, min lillebror har testat, han får inte alzheimers.
Personlig är jag, inga pseudonym. Tråkigt med bloggar som är helt opersonliga, men var och en får göra som hen vill. Ibland skriver jag på mitt sätt, om böcker och sånt, och kan få små ”klagomål” att jag avviker lite från ”mallen” 🙃
Finns annat som påverkar minnet också. Håller med dig, var och gör som den vill! Klart du ska skriva som du vill.
Hej Anna! Tackvare det du skriver om blir din blogg mer intressant! Jag gillar att få lära känna dig! Fortsätt så! Jag brukar säga att min blogg är min öppna dagbok. Bilddagbok! Förr skrev jag dagbok med hänglås och gjorde två tjocka fotoalbum per år. De bilderna är så värdefulla idag! Likaså bloggen. Den är värdefull för mig och mina barn och barnbarn. Tänk om mina mor- och farföräldrar hade sådana bilder och texter. Bloggen ger så många fina minnen. Fortsätt och berätta om dig själv.
KRAM Anna
Tack Anna för dina ord. Förstår du har stor glädje av dina tidigare dagböcker och fotoalbum. Det lovar jag att göra. Kram
Visst är det trevligt med mer personliga bloggar, absolut! Å man väljer verkligen själv om vad man vill blogga om.
Jag älskar också att skriva, och har skrivit dagbok sen jag var liten flicka, nu har bloggen tagit över, med bilder och allt, jättekul ju… visst blir det som en dagbok, det är så bra att kunna gå tillbaka och se vad man har gjort!
Ha en fin torsdagskväll!
Ja vi väljer var och en, både vad vi ska skriva och vad vi vill läsa. Önskar dig detsamma!
I so, so love this. And I love you. That’s all I want to say <3
Love you too! <3
Jag tycker det är fantastiskt hur strukturerad du är, och många andra också, jag är totalt ostrukturerad! Nu har ju jag en skada i hjärnan som man upptäckte för över tio år sedan, ett halskärl som är helt tilltäppt och hindrar blodet från att flöda i ena hjärnhalvan. Läkaren tröstade mig med att blodet hittar nya vägar att hitta rätt, fan vet….Men, det är iaf inte operabelt så jag äter blodförtunnande för att undvika fler dylika problem. Men, jag är rejält oroad för mitt minne och eventuell demens, min mormor var svårt dement i slutet av sitt liv, mamma dog i hjärnblödning som 48-åring, så oddsen är sisådär. Jag har redan svårigheter att formulera mig ibland, o därför bemödar jag mig om att fortsätta blogga så länge det går, för det håller hjärnan lite i trim. Dock är alla dagar inte så bra dagar, tack o lov för foton man kan slänga in.
Nu är jag riktigt trött så jag slutar här och återkommer en annan dag o kikar in på dina föreslagna inlägg. Natti
Ens gener kan vara skrämmande verkligen. Får göra det bästa av det .. därför jag är medveten om när jag tillåter mig blodsockertoppar t.ex. Glad du bloggar, jag tror det är bra för hjärnan. Hoppas natten varit bra!
Klokt Anna, du ska vara som du är och runt omkring dig så finns många som söker stöd i det du skriver. Så tänker jag också när jag ger ut av mig själv till en viss del. Långtifrån alltför nära dock men det kanske kommer det med!
Och som du skriver så fint och rakt på; trivs man inte så kan man bara gå vidare till någon annan blogg istället. Så enkelt är det.
Kram, varm och go!
Tack för den varma och goa kramen!