Vad händer med mina relationer nu när jag mer eller mindre slutat med alla sociala medier?
Idag har jag bara konto på Facebook. Och där har jag en liten skara med personer för jag har medvetet valt att inte ha en mängd med bekanta på Facebook utan håller det ganska tight. Dessutom använder jag mitt konto mestadels för grupper som jag har hjälp av för livet här i Portugal. Men jag lägger ut något då och då, men är inte inne varje dag längre. Och bara via webbläsaren, har ingen app längre.
Twitter var mina arbetskamrater när jag började jobba hemifrån 2007, men slutade jag med för många år sedan, tog bort kontot nyligen då jag efter ett snabbt återbesök kände mig helt vilse där.
Instagram har jag tyckt om väldigt mycket, eftersom jag är en bildperson. Men Instagram har förändrats, här kan du läsa om varför jag slutade med Instagram.
Jag har inte varit aktiv på LinkedIn på flera år. Det kontot har jag faktiskt nyligen också stängt ner helt och hållet.
Hur påverkas mina relationer utan sociala medier?
Jag har fått många nya vänner och kunder tack vare de sociala medierna, och är otroligt tacksam för det. Nya vänner får vi på annat sätt numera. Helt klart är att jag tappar relationer när jag inte är aktiv i flödena längre, bekanta försvinner bort helt istället för att finnas där i periferin.
Sen jag slutade med Instagram har jag börjat ha bildutbyten med personer i min närhet. Blir mycket mer kontakt one-to-one numera. Med videosamtal, SMS och meddelanden på WhatsApp, både med och utan bilder, har jag nya och fantastiska dialoger. Och jag använder min telefon som telefon mycket mer än nånsin!
Vissa har jag kontakt med flera gånger varje vecka, andra kanske nån gång ibland och vissa ganska sällan. Men det är ändå oftare än när jag förlitade mig på att de sociala medierna gjorde jobbet att upprätthålla relationerna.
Skulle vilja säga att sen jag slutade med sociala medier så har mina nära relationer förbättrats. Jag känner mig mer delaktig i andras liv när jag får direktmeddelanden.
Tänk att jag som varit så aktiv i sociala medier under så många år känner att det är skönt att vara utan nu.
Gillar känslan som infinner sig när telefonen signalerar att jag fått en notis. För numera får jag bara notiser från när någon kontaktar mig med ett direkt meddelande på något sätt. Nästan varje pling är en signal från en vän. Det är fint det!
Photo by Piotr Cichosz on Unsplash
24 svar till ”Relationer utan sociala medier”
Jag lever utan alla de socialamedier du rabblar upp. Jag har min blogg och riktiga vänner har jag kontaktat med via sms/mejl, telefonsamtal och riktiga möten. Visst missar man en del av att inte ha tex. FB men det är ju ett val jag gjort själv. Det är skönt att slippa vara ”slav” under dessa pling/notiser som pockar på uppmärksamhet i medierna. Ha en bra tisdag, idag på fm ska jag toppa håret- det är rätt slitet efter sommaren. Ha det bäst!
Ja bloggen har jag haft hela tiden, men varit mer eller mindre aktiv under perioder. Jag förstår precis vad du menar med ”slav”. Trots att jag fått ut så ofantligt mycket av de där kanalerna känns det befriande att nu inte vara där. Lycka till hos frissan, du med!
Sociala medier är på gott och på ont. För min del har alltid bloggen stått i fokus och varit det centrala. Jag har Facebook men inte jättemånga vänner vilket aldrig varit något mål heller. Däremot är jag med i en del trevliga grupper där med anknytning till olika hundaktiviteter. Instagram har jag också men det är en liten krets. Det räcker gott och väl för mig. Twitter var aldrig ens aktuellt. Sociala medier blir vad man gör det till men jag tror att det kan vara lätt att fastna. Att inte kunna låta bli att titta. Själv har jag inte pling/notiser vilket jag noterat att många har.
Önskar en bra tisdag 😀
Verkligen på gott och ont, och jag kan inte nog betona hur mycket det gjort för mig. Men nu när jag tar steget därifrån känns det inte vemodigt alls, bara skönt. Intressant! FB grupper är väldigt bra för mycket, förstår att du har trevliga möten där ang. hundaktiviteter. Det är inte bara att det är lätt att fastna.. det blir en omedveten jakt på likes. Detsamma!
Va skönt att inte vara en slav under sociala medier. Det lustiga är ju att ungdomarna idag, då menar jag mina barn och deras respektive, de är inte ute på sociala medier alls, utan vi äldre är det som lägger ut aktiviteter mm, haha!
Jag har inga ”pling” när det kommer notiser, gudskelov, utan väljer när jag vill titta. Men visst, nog är jag ute på facebook och instagram många gånger och tittar, lägger dock ut mycket mindre själv, än vad jag gjorde i början när facebook/instagram var nytt. Jag är också tacksam för de grupper som jag är med i, framför allt ci-implantatgruppen, får så mycket hjälp och tips där från andra.
Ha en fin tisdag!
Ja det är skönt! Jag har bara pling på meddelanden, inte andra notiser. Grupper är väldigt bra!
Man klarar sig väl bra utan sociala medier om man väljer så. Jag har inte FB i mobilen och använder det i stort sett bara för att länka min blogg. Twitter använder jag i nog aldrig skulle jag kunna säga. Men jag vill gärna ha kontot kvar. Instagram kollar jag på och lägger ut lite då och då, men inte så frekvent. Följer en del på insta.
Vad bra du hittat ett sätt att ha dina sociala kanaler aktiva som funkar för dig.
Intressant läsning! Kan inte direkt relatera till mig själv eftersom jag inte direkt haft ”vänner” via sociala medier. Vännerna har jag fått på andra sätt. Och visst har vi, nu när vi ibland är långt från varandr, kontakt via telefonsamtal, What´s App, sms och mail. Men det är ju de fysiska mötena med vänner som jag skattar högst.
Jag har bloggen och den ger mycket på olika sätt och är ett sätt också att ha kontakter med vänner runt om i världen. Och inte bara vänner, utan läsare och har också via den fått vänner som jag träffar i verkligheten.
FB har jag aldrig haft, har inte känt behov av det, inte Twitter heller. Men Instagram har jag kvar.Där finns en hel del vänner som jag ju också har fysisk kontakt med och det är roligt. Men mycket har jag där plockat bort.
Har också ”pling” för vänner som kontaktar mig och det räcker bra.
Jag har via Twitter fått så många riktiga vänner (som vi alltså träffar på riktigt) och likaså via Instagram och Facebook. Det är väl därför det var ett svårt steg att ta att ge upp kanalerna. För visst är det de fysiska mötena som är de bästa!
Har ett twitterkonto här, inte mycket att hänga i granen tycker jag egentligen men jag behåller det ett tag till.
Instagram har jag också, mest för att hålla kontakt med kidsen och för den delen även många bloggare, kul tycker jag.
Fb har jag också, ja, varför inte ? 😉
Ha en fin kväll nu. 🙂
De sociala kanalerna blir vad en gör det till, som nån annan sa. För mig var det dags att lägga ner nu 🙂
Min telefon har blivit än mera telefon i det syftet att man talar med varandra än att bara ha meddelanden. Inte fel i dem heller men visst är det roligare att ha en annan nära kontakt. Det kostar ju knappt någonting heller beroende på genom vad man ringer till varandra. Messenger, Telegram och What´sup fungerar utmärkt att ha kontakt med andra. Jag har Fb kvar men endast för några grupper jag behöver nu när vi bor här på Madeira och så för tre nära personer. Många s.k. vänner har försvunnit. Syns man inte finns man inte men de som verkligen känns som vänner är dem man har kontakt med, mera nu via messenger än någonsin tidigare. Jag är nöjd med att ha ändrat mitt flöde på det sätt som jag har gjort. Bloggen gillar jag för så mycket annat också, att läsa andras bloggar och så diskussionerna som uppstår. Många av mina bloggvänner genom åren är jag fortfarande bloggvän med och flera av dem har jag träffat i verkliga livet. Vi är vänner helt enkelt i ordets rätta bemärkelse.
En liten sorg uppstod till att börja med hos mig när jag avslutade, nästan i alla fall, mitt fb-konto. Vissa kontakter bara dog ut, sådana som jag själv hade trott att vara lite mera än att bara vara fb-vän men så är det med livet, det förändras och när man förändrar det själv så får man ta det som det kommer.
Ja, jag talar också mycket mer med vänner och familj numera. Och visst försvinner folk när en avslutar sina konton, men som du säger, då får det vara så. Valet är mitt och om folk inte vill ha kontakt med mig på annat sätt är det okej också. Nya vänner dyker upp och som kanske passar bättre där en befinner sig i det föränderliga livet.
Jag avslutade mitt Instagram för ett tag sedan och det känns bara skönt. FB har jag aldrig haft men Lars har ett konto och där är vi medi några grupper som känns meningsfulla. Bloggen är väl det som känns mest meningsfullt och har gett oss flera goda vänner som vi umgås med. Sedan har jag några sms-grupper som har börjat användas mer sedan Instagram avslutades.
Jag känner exakt samma med Instagram! Intressant när en haft det så länge och varit ganska aktiv. Och grupper på FB tycker jag fortfarande fyller en funktion här. Och bloggen, våra underbara bloggar är det viktigaste. SMS-grupper var nytt för mig 🙂 Har däremot grupper på FB-messanger så det är väl samma som du gör med SMS tänker jag.
Då har jag alltid levt som du nu gör. Har aldrig haft något annat än min blogg. LinkedIn var vi ”tvungna” att gå med i när jag jobbade. Har ingen aning hur jag kan avsluta det kontot. Får konstigt nog fortfarande jobberbjudanden via LinkedIn, trots att jag är pensionerad.
Så japp, jag känner igen din ”nyfunna” fritid som jag tror att jag alltid haft;-)
Våra olikheter är berikande 🙂 För mig var de sociala medierna, särskilt Twitter, viktig för mig när jag började jobba i eget företag för hundra år sen. Både för marknadsföring och för socialt sällskap. Sen har det liksom bara rullat på, eftersom jag varit intresserad av det digitala länge. Men nu har jag insett vad det gör med mig och det är skönt att inte vara aktiv där längre. Grattis till dig och din tid!
Och jag kan tycka det kan vara kul med både Facebook och Instagram. Övriga kanaler har jag aldrig testat. Bloggen, ja visst – men det är nånting som tar ganska mycket tid i anspråk. Kul du nämner WhatsApp. Det är ju väldigt vanligt här nere i Spanien och på WA finns mina spanska vänner. Så egentligen skulle jag bara vilja ha WA men då är det många av mina svenska kontakter som försvinner och det vill jag inte.
Oavsett är det både bra och nödvändigt att reflektera över både det ena och det andra
Jag har tyckt det varit kul, men nu är det så skönt att vara utan. Bloggen är roligast, har egentligen alltid varit. Jag ser inte att det tar mycket tid eftersom det är min stora hobby att skriva. Älskar att låta inlägg efter inlägg bara ösa ur mig. Skriver ju ofta 3-4 varje gång jag är i ett flow. WA är grymt, du kan lägga till mig där om du vill, jag skickar dig numret på FB.
har också fått nya vänner, träffat trädgårdsfolk och bokläsare i verkliga livet, har kontakt med gamla vänner i Finland
SoMe fyller definitivt en funktion. Men nu känner jag mig klar med det 🙂
Skulle jag inte jobba som journalist och chefredaktör, skulle jag inte vara med på Twitter, Linkedin eller Instagram. Facebook behövs absolut, vi har en aktiv grupp för tidningens vänner där, och då vi alla jobbar på distans är Messenger vår huvudsakliga diskussionskanal. Skönt ibland att ha telefonen på stör ej, slipper i alla fall allt pling då 😀
Ja i din yrkesroll förstår jag absolut att du behöver de olika kanalerna. Ja stör-ej är en himla bra funktion!