Skabbmedlet har anlänt!

Idag, äntligen, fick jag hämta Sebacil på Apoteket! Iklädd gummihandskar och ”gris”-kläder, våg och medicin i handerna så gick jag och Roger till stian. Dottern kom med också, för att finnas till hands om vi behövde.

Roger vägde grisarna och då kunde vi fastställa rätt dosering. Belle väger 19.9 kg (aningen tjock för att klara ev. kyla) och Chico väger 33.6. Vi började med Belle…

Man ska lägga en sträng av den blå flytande vätskan utmed hela ryggen, från öronen till svansroten. Men hon stod ju inte still en sekund – inte ens när vi gav henne bitar av bröd hela tiden, hon hade full peil på var den blåa sprutan befann sig. Till slut var vi tvungna att lyfta henne istället. Jag har varit noga med att vänja henne vid det ända sedan hon kom till oss, så det fungerar. Men hon gillade inte att få kall vätska på sig samtidigt. När vi dessutom skulle spruta in lite i varje öra så var hon väldigt svår att hålla still! Det slutade med att hon låg på sidan med klövarna rätt in i magen på mig, fattar inte hur jag kunde hålla henne så!

Chico var mycket lugnare! Han litar kanske mer på mig, vi har ju ändå etablerat en väldigt nära relation under 5 år. Nåja, han trodde nog att det var en liten träningsstund vi skulle ha, för han satt ner så fint när han fick brödbitarna medans Roger sprutade vätskan över ryggen! Men när det var dags för öronen kunde jag inte hålla mig för skratt. När han fått in vätskan i det ena örat så skakade han på huvudet och sedan lade han det på sned! Han såg så kul ut! Men när han fått in medlet i andra örat så jämnade det ut sig.

Nu hoppas jag att de där hemska spindeldjuren lämnar mina pluttar! Jag ska göra om denna behandlingen en gång till, enligt vet. och medicinflaskan, men jag ska göra det fler gånger. Dessutom ska jag rengöra boxarna med Virkon för att ta död på ev. djur där.