Fascineras av hur stor skillnad det är på de olika byarna vi passerar när vi åker igenom det engelska landskapet.
Vissa byar är helt nergångna med hus som inte underhållts på evigheter och så kommer nästa by och där är allt i toppskick, till och med bilverkstaden blänker.
Fascineras också över hur trångt det måste vara på vägarna här när alla turister är här. Får verkligen alla plats på de här vägarna? Vi önskar vi skulle vara här i några veckor så man vande sig vid vänstertrafiken, så man kunde njuta av körningen i härligt slingriga dalar, fast då i vår egen bil istället för den trötta Panda vi har nu. Nästa gång!
Lands End
Idag körde vi ett svep ner till Lands End, det blev både motortrafikled och småvägar. Så lite för Roger som kan slappna av i körningen på de större vägarna och så lite för mig där jag kan kika på hus, trädgårdar och folk.
Det började regna precis när vi kom fram. Det blåste enormt mycket också så det blev fort ganska kallt och kameralinsen blev blöt hela tiden så mina bilder blev inte så många eller så bra som jag skulle önska. Men egentligen spelar ju det ingen roll, nu har jag sett det vilket kändes som ett måste när man är så nära. För det jag helst ville se här nere i södraste England var den fantastiska teatern.
Minack Theatre
En så grymt fascinerande plats! Minack theatre är en friluftsteater med en skådeplats utan dess like. Spelar ingen roll vad för föreställning som pågår på scenen, man har ju hela havets skådespeleri bakom. Vi fick dessutom uppleva både blixtar och dunder som ackompanjemang till vågornas sång.
Minack betyder ”rocky place” på cornish och byggdes inte för flera hundra år sedan som man kan tro, utan Rowena Cade som levde 1893-1983, planerade, byggde och finansierade teatern från 1931 fram till sin död.
Bygget som sådant är helt makalöst (se sätena i sten ovan t.ex), likaså underhållet av det. Det finns en liten utställning där man kan läsa mer om bygget och hur de idag arbetar när det är föreställningar. Runt teatern är det fantastiska planteringar av alla möjliga slags växter, flera av dem blommade nu!
Den här platsen hade jag nog kunnat spendera många timmar på, om vädret hade varit trevligare. Fast jag hade tagit med mig egen fika, för fikat i caféet är inget jag kan rekommendera alls!
St Ives
St Ives ligger helt fantastiskt i en vik på Cornwalls västra kust, Atlanten sveper in och hela staden ligger i en sluttning ner mot havet. Husen ligger tätt, tätt. Hit vill jag återkomma, gå runt i staden barfota med sandalerna i handen, ta mig ner till stranden där jag vill sätta mig och titta på surfarna som njuter av vågorna som sköljer in mot land.
Idag var det inte riktigt läge för just en sån aktivitet så vi besökte Tate, ett galleri vars mission är ” to promote public understanding and enjoyment of British, modern and contemporary art.”
Dessvärre varken förstod eller roades vi av det vi såg där, men det är nog för att ingen av oss har något konstintresse alls. Men det var ändå kul att gå dit, byggnaden galleriet ligger i är otroligt vacker och utsikten från caféet var fantastisk! Lunchen var helt okej, men inget märkvärdigt.
Ingefära – ja tack!
Jag älskar ingefära och nu befinner jag mig i drömmarnas land. Jag dricker tea med ingefärssmak, äter efterrätter med ingefära i och idag köpte jag ginger cookies! Fast kväll blir det sallad i lägenheten och sedan lite god ost troligen framför någon engelsk talkshow eller liknande på BBC.
